The alien encounter has long been a defining and popular subject of science fiction cinema. However, Stanley Kubrick's 2001: A Space Odyssey (1968) and Andrei Tarkovsky's Solaris (1972) are interrogative, complex, and distinct artistic accomplishments that stand apart from and above the conventional science fiction film. 2001 and Solaris not only represent but complicate the alien/human dichotomy; in the end, they destabilize the dichotomy and even suggest a radical synthesis of the dichotomous elements. 2001 and Solaris further emphasize epistemological and specifically anthropocentric limitations when it comes to understanding the alien or attempting to make sense of the alien encounter. Chapter 1 introduces the alien/human dichotomy in two representative science fiction films of the period, This Island Earth (1955) and Planet of Storms (1962). Chapter 1 provides some contextual and contrapuntal basis for the originality of 2001 and Solaris. Chapter 2 reviews critical literature directly and indirectly addressing alien and human identity, interpretations of symbolic forms such as the monolith in 2001 and "guests" in Solaris, and both films' ambiguous, multivalent endings. Chapter 3 (on 2001) and Chapter 4 (on Solaris) examine the alien/human dichotomy in specific scenes where an alien, non-human presence appears to be present or where an alien encounter significantly occurs. The two chapters analyze techniques such as the significance of the establishing shot and other shots or cinematographic effects, settings, point of view, and non-diegetic music. By way of conclusion, Chapter 5 compares 2001 and Solaris and makes the argument for the differences between-and departures from-the two film masterpieces and conventional science fiction films. Chapter 5 ends with further considerations of the argument and a broadening of the context. This dissertation should be of interest not only to science fiction scholarship in general but to film studies in particular. It aims to provide a sophisticated reading of 2001: A Space Odyssey and Solaris supported by recent criticism in an effort to join in the ongoing scholarly discussion and critical legitimatization of science fiction cinema.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur science fiction skulle kunna användas i undervisning på gymnasiet i svenskämnet samt det mer övergripande värdegrundsarbetet. Frågorna som ställs är: Vilka teman kring genus och könsnormer tas upp i verken och vad är budskapet som presenteras? Hur kan innehållet i verken kopplas till läroplanen och implementeras i litteraturundervisningen i gymnasieskolan? För att genomföra undersökningen har jag använt mig främst av diskursanalys och hermeneutik och analyserat materialet med hjälp av filmteoretisk och genusvetenskaplig litteratur. Resultatet som presenteras är att de tre filmer som analyseras har de faktorer som behövs för att kunna användas i klassrummet och att innehållet kan bidra till att utveckla värdegrundsarbetet med fokus på kön och genus.

The mediation of foreign films for Swahili audiences is an established cultural and linguistic practice in Tanzania that combines translation with commentary and story-telling. It helps audiences make sense of films whose original language and cultural background are unfamiliar to them. Today, an industry has grown around translated foreign films of all genres and from all regions. The practice also makes genres accessible that are still under-represented in Tanzanian film production, such as science fiction. The genre’s depiction of a futuristic, technically advanced and strange world presents a challenge to commentators. Through the analysis of a particular episode of the Star Wars saga, I show how the commentator acts as an ethnodramaturg, who through translation, re-narration and intertextual reference explains and re-enacts the strange cultural universe of the source film and brings it closer to the audience.

This essay describes part of the process behind the exhibition Almost through the theory of a whole. This includes a short historical background of the subject matter (The hollow earth theory) and certain theoretical frameworks and perspectives that has been used in the process. These theories include Michel Serres theory of noise and C. G. Jungs theory of synchronicity.  Further the essay looks at conspiracy theory, artifitial intelligence and art making thorugh these theories.

The aim of this research is to investigate the representation of the female gender in theTerminator franchise and to examine whether there has been an evolution in thisrepresentation throughout the years. For this purpose, the representation of the lead femalecharacter, Sarah Connor, has been examined in the films The Terminator (Cameron, 1984),Terminator 2: Judgement Day (Cameron, 1991) and Terminator Genisys (Taylor, 2015), inwhich Sarah Connor is the only main female character. The thesis begins by providing athorough presentation of the situational, specific and the theoretical background of the threefilms analysed. Then, the methodology used in the research is described and linguistic, visualand contextual data are provided. These data are then analysed and discussed in relation tothe background of the films and to the objectives set at the beginning of the research. Inparticular, the linguistic aspect of gender representation is explored based on the waylanguage is used to represent women in the Terminator films. After a thorough analysis ofdata collected and discussed, the research concluded that there has, indeed, been an evolutionin female gender representation in the Terminator films, which reflects an evolution in theperception of gender by society itself.

N. K. Jemisin‘s Broken Earth Trilogy explores the methods and effects of systemic oppression. Orogenes are historically oppressed and dehumanised by the wider society of The Stillness. In this thesis, I will be exploring the ways in which trauma experienced by orogenes is repeated through generations, as presented through Essun‘s varied and complex relationships with her children, and with the Fulcrum Guardian Schaffa. The collective trauma of orogenes is perpetuated through different direct and indirect actions in a repetitive cycle, on societal, interpersonal and familial levels. My reading will be in conversation with theories of trauma literature and cultural trauma, and will be informed by Afrofuturist cultural theory.  Although science fiction and fantasy encourage the imagination, worldbuilding is inherently influenced by lived experiences. It could thus be stated that the trauma experienced by orogenes is informed by the collective trauma of African-Americans, as experienced by N. K. Jemisin. Afrofuturism is an aesthetic mode and critical lens which prioritises the imagining of a liberated future. Writing science fiction and fantasy through an Afrofuturist aesthetic mode encourages authors to explore forms of collective trauma as well as methods of healing. Jemisin creates an explicit parallel between the traumatic African-American experience and that of orogenes. Afrofuturist art disrupts linear time and addresses past and present trauma through the imagining of the future. The Broken Earth Trilogy provides a blueprint for the imagined liberation of oppressed groups. Using Afrofuturist tropes such as technology, the ―Black Genius‖ figure and alienation, Jemisin demonstrates the power of reclamation and the possibility of a self-created future for oppressed groups.

The purpose of the following essay is to examine various works of fiction featuring time travel and their underlying common theme. The main focus of the essay is the novella The Time Machine by H. G. Wells and the short story ”A Sound of Thunder” by Ray Bradbury, but a number of other texts from various different periods in time are also taken into account, mainly to provide a background for the analysis of the chosen texts. The essay is written based on the assumption that there are two distinct subcategories of time travel fiction. There is a significant difference in time travel literature written before and after The Time Machine: mainly because this work was written in a period when the concept of 'time' was changing in the public mind, due to the scientific and cultural advances in the fields of physics, philosophy and psychology. The conclusion of the study is that all examples of time travel fiction (or at least those brought up in this essay) share a common theme, namely the relation to the alien and the uncanny. Furthermore, the analysed texts seem to be firmly rooted in their respective era. Older time travel fiction in particular demonstrates that time travel is used as an alienating effect on the traveller, who is transported (willingly or not) into an unfamiliar time and is hopelessly lost in an inescapable situation. The alienation theme lives on in more modern examples of the narrative as well, but since the introduction of the The Time Machine, the time travelling protagonists have a way of fighting back against the alienation, by trying to take control of their unfamiliar situation. / Syftet med följande uppsats är att undersöka olika litterära verk innehållande tidsresor, samt det underliggande gemensamma motivet. Uppsatsens huvudfokus är kortromanen The Time Machine av H. G. Wells och novellen ”A Sound of Thunder” av Ray Bradbury, men ett antal andra texter från olika tidsperioder tas också i beaktande, främst för att tillhandahålla en bakgrund för analysen av de utvalda texterna. Uppsatsen är baserad på antagandet att det i tidsreselitteraturen finns två distinkta underkategorier. Det finns en väsentlig skillnad i  de verk som publicerades före respektive efter The Time Machine, vilket främst beror på att denna text skrevs i en tid då föreställningen om vad 'tid' är var på väg att förändras i det publika medvetandet, med anledning av de vetenskapliga och kulturella landvinningarna inom fysik, filosofi och psykologi. Studiens slutsats visar att all tidsreselitteratur (eller åtminstone de exempel som tas upp i uppsatsen) har ett gemensamt tema, nämligen relationen till det främmande och det kusliga. Vidare tycks de analyserade texterna vara tydligt förankrade i sina respektive tidsperioder. Äldre tidsreselitteratur i synnerhet använder sig av en alienerande effekt på resenären, som förflyttas (frivilligt eller ej) till en främmande tid och blir hopplöst förlorad i en ofrånkomlig situation. Alienationstemat lever vidare även i mer moderna tidsreseexempel, men sedan The Time Machine publicerades har de tidsresande protagonisterna möjligheten att slå tillbaka mot alienationen genom att försöka (och ibland till och med lyckas) att ta kontroll över den obekanta situationen.

Uppsatsen gör en kvalitativ närläsning av utvalda passager i science fiction-verken Dune - Frank Herbert (1965), The Left Hand of Darkness - Ursula K. Le Guin (1969) och Dawn - Octavia E. Butler (1987). Materialet analyseras utifrån ett ekokritiskt perspektiv. Dess samband med posthumanistisk teori aktualiseras också i dess gemensamma ifrågasättande av människan och dess självbild. Syftet är att undersöka hur verken både återspeglar och aktualiserar ekokritiska perspektiv i gestaltning av människan och miljö. Vidare diskuteras resultatet i förhållande till gymnasieskolans värdegrundsinnehåll kopplat till klimatförändringar och hållbar utveckling för att presentera hur science fiction kan behandla dessa frågor i undervisningen. Slutsatserna visar att verken återspeglar ekokritiska perspektiv i deras gestaltning av människan i en alternativ framtid där relationen gentemot naturen ges en stor betydelse, till exempel som bärande av en kultur och i gestaltning av människors försök till kontroll gentemot dess omgivning. De alternativa perspektiven bär vikt i förhållande till den posthumanistiska kritiken av människan genom att ifrågasätta och gestalta människan i en biologisk och kulturell förändring. Verken visar hur science fiction-genren ger nya perspektiv på människans framtida varande. Samtliga insikter går att koppla till samtida diskussioner gällandes klimatförändringar och dess konsekvenser på människan och blir därav högst aktuella att behandla på gymnasieskolan.

Denna uppsats undersöker Ursula K. Le Guins roman De obesuttna och knyter den till miljöperspektivet i gymnasieskolans värdegrund i syfte att undersöka några didaktiska möjligheter. Metoden som används för undersökningen är närläsning av romanen. De teoretiska utgångspunkterna är Darko Suvins idé om ”kognitiv främmandegöring/cognitive estrangement” som effekt i science fiction, ett ekokritiskt litteraturteoretiskt perspektiv samt didaktiska perspektiv kopplade till demokrati. Resultatet visar att läsareffekten av De obesuttna, genom kognitiv främmandegöring, kan leda till perspektivskiften och insikter som är väl förenliga med syftet i värdegrundens miljöperspektiv. Läsning av Ursula K. Le Guins utopiska roman De obesuttna utgör en synnerligen god utgångspunkt för diskussioner kring hållbarhet och ekologi i skolans värdegrundsarbete.

<p>An experimental piece blending theory, fiction, and academic writing in order to both create and criticize a work in the tradition of science fiction while seeking to undermine the hegemonic ideals that sometimes lie at the heart of works in that tradition.</p>