<p>Forskning har visat att arbete med människor som upplevt trauma utsätter socialarbetaren för en risk att drabbas av den andres trauma, något Stamm (Ed., 1995) kallar sekundär traumatisk stress. För att skydda sig mot en för stark påverkan behövs olika resurser, därav väcktes frågeställningen "Vilken rustning behöver socialarbetare för att möta människor som upplevt det värsta?" Nedan följer en fallstudie där fem socialarbetare med stor erfarenhet av trauma har blivit intervjuade. Utifrån dessa intervjuer har data insamlats om vilka resurser som är betydelsefulla vid hantering av den påverkan som sker i mötet med traumatiserade människor. Informationen är indelad i teman för att förtydliga likheter och skillnader emellan de intervjuade socialarbetarna. De faktorer som visat sig vara mest betydelsefulla var det kollegiala stödet, tidsbegränsning av arbetet, en stödjande ledning, bred yrkeserfarenhet, egen kvalitetstid, god hälsa och självkännedom. Genom att tydliggöra dess resurser kan andra socialarbetare hjälpas i sitt arbete.</p>

Forskning har visat att arbete med människor som upplevt trauma utsätter socialarbetaren för en risk att drabbas av den andres trauma, något Stamm (Ed., 1995) kallar sekundär traumatisk stress. För att skydda sig mot en för stark påverkan behövs olika resurser, därav väcktes frågeställningen "Vilken rustning behöver socialarbetare för att möta människor som upplevt det värsta?" Nedan följer en fallstudie där fem socialarbetare med stor erfarenhet av trauma har blivit intervjuade. Utifrån dessa intervjuer har data insamlats om vilka resurser som är betydelsefulla vid hantering av den påverkan som sker i mötet med traumatiserade människor. Informationen är indelad i teman för att förtydliga likheter och skillnader emellan de intervjuade socialarbetarna. De faktorer som visat sig vara mest betydelsefulla var det kollegiala stödet, tidsbegränsning av arbetet, en stödjande ledning, bred yrkeserfarenhet, egen kvalitetstid, god hälsa och självkännedom. Genom att tydliggöra dess resurser kan andra socialarbetare hjälpas i sitt arbete.

Fenomenet sekundär traumatisering är främst utforskat i USA, och är ett relativt okänt begrepp i Sverige. Denna studie undersöker om sekundär traumatisering förekommer bland svenska professionella som möter traumatiserade individer i sitt arbete. Det empiriska underlaget består av fyra kvalitativa intervjuer. Intervjupersonerna valdes ut genom snöbolls/kedjeurval respektive subjektivt urval. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod av det empiriska materialet. Resultatet visar att det förekommer symtom som kan förklaras som sekundär traumatisering men är svårt att fastställa eftersom begreppet är komplext och saknar  tydliga gränser mellan redan vedertagna liknande fenomen som utbrändhet och motöverföring. Oavsett hur fenomenet rubriceras visar resultatet att det finns ett problem där professionella inte har nog med kunskap om vilka risker detta fält kan medföra och hur det påverkar det professionella- och inte minst det privata välbefinnandet. De främsta organisatoriska skyddsfaktorerna ansågs vara handledning, kollegialt stöd och tid för reflektion. Socialt stöd från nära relationer nämnes som en privat skyddsfaktor. Copingstrategier som nämnes var fysisk aktivitet, positivt förhållningssätt och bibehålla ett socialt liv. Personlig terapi framfördes som ett förslag till egenvård.

Att bli utsatt för brott innebär ofta starka känslomässiga reaktioner och sättet som brottsoffer hanterar situationen beror till stor del på upplevelser som de har strax efter det inträffade brottet. Eftersom polisen i regel är de första att möta personer som utsatts för brott så har polisen en unik möjlighet att hjälpa brottsoffren att hantera det akuta traumat och undvika att de drabbas av sekundär viktmisering. Forskning har visat att brottsoffer, även de som utsatts för våldsbrott, generellt är nöjda med polisens hjälp och upplever kontakten med polisen som positiv. Denna uppsats syfte var att undersöka hur personer som utsatts för våldsbrott upplevde kontakten med polisen i samband med anmälan av brottet och vid utredningen av brottet. En kvalitativ ansats valdes och semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex personer. Kontakten med dessa personer erhölls genom brottsofferjourer som dessa personer hade varit i kontakt med. För att analysera materialet användes en manifest innehållsanalys och genom denna skapades sex kategorier med underkategorier: upplevelse av polisens hjälp som bättre än förväntat med underkategorin förväntningar på att polisen ska gripa gärningsmannen, tillgänglighet, information med underkategorierna information om stöd och hjälp samt information om utvecklingen i det egna ärendet, polisen som professionell med underkategorin förbättrad syn på polisen genom insikt i polisens arbete, upplevelse av polisens arbete som ifrågasättande samt poliskontaktens påverkan på respondenterna med underkategorierna betydelsen av att polisen tog situationen på allvar och polisens stöd. Resultatet visade att respondenterna bland annat upplevde polisens hjälp som bättre än förväntat, att de snabbt fick hjälp och att polisen tog dem på allvar och gav dem stöd. Majoriteten av respondenterna var nöjda med kontakten med polisen och de förefaller inte vara sekundärt viktimiserade. Nyckelord: brottsoffer, våldsbrott, polisen, upplevelser, sekundär viktmisering / <p>2013-08-26</p>

Background: Myocardial infarction is the disease that most people die of today in Sweden. Research has shown a clear association between diet, atherosclerosis and cardiovascular diseases and proper diet is considered to prevent cardiovascular diseases. The advocated diet has varied over the years and in recent years the Mediterranean diet is highlighted as a possible diet for both primary and secondary prevention of cardiovascular diseases.Objective: The purpose was to investigate the effects of the Mediterranean diet in people who have suffered myocardial infarction and if the nurse can help with a positive dietary change.Method: A systematic literature study that contains 10 quantitative scientific articles. The articles were found in PubMed and Cochrane.Results: Several studies showed effects on blood lipids and changes in inflammatory markers. Reduced Body Mass Index and blood pressure occurred in several studies and also reduced fasting glucose occurred. Some of the studies presented a result where the Mediterranean diet gave greater survival and decreased morbidity and mortality. Some of the studies showed that the nurse could affect a dietary change.Conclusion: The results of the study show that the Mediterranean diet seems to have a protective effect against a number of risk factors for myocardial infarction and can be a useful diet for individuals who have survived myocardial infarction. The nurse should work to promote health and to explain and communicate important information to the patient, which may involve advice on the Mediterranean diet.

Vårt syfte med denna uppsats har vart att undersöka om den sekundära bostadsmarknaden påverkar socialarbetarna i arbetet med hemlösa klienter som har eller haft missbruksproblematik. Då vi ansåg att det är socialarbetarnas upplevda verklighet som är av störst intresse valde vi att utföra kvalitativa intervjuer med fyra socialarbetare. Intervjuguiden formades med hjälp av Michael Lipskys bok Street-level Bureaucracy (2010) i vilken han beskriver sin teori om gräsrotsbyråkrats yrket, denna bok har även genomsyrat hela arbetet och sedan använts som ett verktyg i analysen av vår empiri. Bakgrunds avsnittet avser att ge en vid förståelse av hur komplex hemlöshetsproblematiken är, för att sedan i tidigare forskning smalna av till den forskning som behandlar vår syfte mer specifikt. Vi kommer i vår avslutande diskussion argumentera för att den sekundära bostadsmarknaden påverkar socialarbetarna på olika sätt då de måste acceptera hyresvärdarnas krav. Lägenheterna som utgör den sekundära bostadsmarknaden tillhandahålls i huvudsak av de allmännyttiga hyresvärdarna, då dessa nu skall drivas affärsmässigt har kraven på hyresgästerna höjts. Vi har valt att kalla denna uppsats Sekundära hyresgäster och vi som har skrivit uppsatsen är Marcus Vesterlund och Anders Wallin. / Our purpose with this paper was to examine if the secondary housing market affects the social workers in their work with homeless clients who have or have had substance abuse problems. Since we felt that the social worker's perceived reality is of most interest to us we chose to conduct qualitative interviews with four social workers. The interview guide was formed with the help of Michael Lipsky's book Street-Level Bureaucracy (2010) in which he describes his theory of the street-level profession, this book has also permeated the whole process and was used as a tool in the analysis of our empirical work. The background section is intended to provide a broad understanding of the complexity of homelessness, and then in the prior research section we taper to the research that deals with aspects of our purpose. We will in our concluding discussion argue that the secondary housing market affects the social workers in different ways when they have to accept the lessors requirements. The apartments that make up the secondary housing market is provided mainly by public lessors, as these are now to be operated commercially the demand on the tenants has increased. We have chosen to call this essay Secondary tenants and we who have written the essay are Marcus Vesterlund and Anders Wallin.

Denna studies syfte var att undersöka hälsokoordinatorernas beredskap och upplevda kompetens att arbeta med alkoholriskbruk i primärvården i Landstinget i Kalmar Län och hur de upplevde arbetet. Metodansatsen som användes var triangulering, där enkäter skickades till alla hälsokoordinatorer i länet. Därefter utfördes semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med tre strategiskt utvalda hälsokoordinatorer Det användes deskriptiv metod för enkäterna och innehållsanalys för intervjuerna. Resultatet var att arbetet med riskbruk av alkohol var ett känsligt område där hälsokoordinatorerna upplevde att de främsta hindrande faktorerna var brist på utbildning och instruktioner på hur det rent praktiskt skulle arbetas med riskbruk av alkohol. Utbildningsnivån stod inte i proportion till beredskapen att arbeta med frågan. Alkohol rankades lägst av livsstilsområdena både i beredskap och hur viktigt det var som livsstil att arbeta med frågan. Informanternas eget förslag var att ha speciellt intresserad personal som arbetar med alkohol på samma linje som tobaksavvänjarna för att få bästa resultat. Konklusionen var att alkohol fortfarande inte har den självklara plats som efterstävas inom primärvården. Hälsokoordinatorerna upplever en saknad av utbildning och tid för att arbeta med alkoholprevention. Riskbruksprojektet har inte haft den förväntade effekten i Landstinget i Kalmar Län.

Syftet med denna studie var att främst undersöka om det finns ett negativt samband mellan medkänsletillfredställelse och utbrändhet hos handläggare inom socialtjänsten som arbetar med barn och ungdomar. Ett ytterligare syfte var att se om deltagarna uppvisade höga nivåer av sekundär traumatisk stress. Totalt deltog 37 handläggare från socialtjänstens barn och ungdoms grupper i en av Sveriges större städer. Mätinstrumentet som användes för studien var frågeformuläret ProQOL version 5. Resultatet från Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient visade att det fanns ett signifikant måttligt negativt samband mellan medkänsletillfredställelse och utbrändhet. Vilket innebär att högre nivåer av medkänsletillfredställelse är associerat med lägre nivåer av utbrändhet. I linje med tidigare forskning dras slutsatsen att medkänsletillfredställelse kan hjälpa till att motverka utbrändhet. Deltagarna i studien rapporterade även låga nivåer av sekundär traumatisk stress. Detta var förvånande eftersom tidigare forskning rapporterar det motsatta.

Kardiomyopathien (KMP) sind bei Katzen die häufigste kardiovaskuläre Erkrankung und ein wichtiger Grund für Morbidität und Mortalität (FOX et al. 1995). Die morphologische und strukturelle Veränderung des Myokards entsteht definitionsgemäß in Abwesenheit von Klappenerkrankungen, kongenitalen Defekten oder koronaren Gefäßerkrankungen. Unterschieden werden können primäre und sekundäre Kardiomyopathien. Primäre Kardiomyopathien (1°KMP) sind genetisch oder idiopathisch bedingt. Anhand des Phänotyps können hypertrophe (HKMP), restriktive (RKMP), unklassifizierte (UKMP), dilatative (DKMP) und arrhythmogene rechtsventrikuläre (ARVC) Kardiomyopathie unterschieden werden. Sekundäre Kardiomyopathien (2°KMP) werden durch eine systemische Erkrankung ausgelöst. Als Ursachen werden insbesondere Hyperthyreose, systemische Hypertension, Myokarditis, Taurinmangel, Kortikosteroidapplikation, chronische Niereninsuffizienz (CNI), anhaltende Tachyarrhythmie, Diabetes mellitus, Anämie, Neoplasie, Anthrazykline, Hypersomatotropismus, Sepsis und Myopathie beschrieben. In der Literatur machen die sekundären Kardiomyopathien bisher noch einen relativ geringen Anteil der Kardiomyopathien aus. Die für diese Untersuchung ausgewerteten Daten von Katzen mit Myokarderkrankungen wurden innerhalb von 29 Monaten erhoben. Einschlusskriterien waren das Vorliegen des Signalements, der Anamnese, des Blutdrucks und einer standardisierten echokardiografischen Untersuchung. Außerdem musste zur Erfassung der häufigsten auslösenden Erkrankungen bei Patienten über neun Jahren das Gesamtthyroxin erfasst worden sein, bei Polyurie und Polydipsie die Parameter Harnstoff, Kreatinin und Glukose und bei blassen Schleimhäuten der Hämatokrit. Von den 106 Katzen, die den Einschlusskriterien entsprachen, machte die 2°KMP mit 50 Katzen (47%) den größten Anteil aus. Zweithäufigste Kardiomyopathie war die HKMP mit 39 Fällen (37%), gefolgt von UKMP (9 Katzen, 8%), RKMP (6 Katzen, 6%) und DKMP (2 Katzen, 2%). Das Signalement der Katzen mit 82 EKH (77%) eine signifikante Häufung dieser Rasse, die aber der Verteilung der Rassen im Patientengut entspricht (p<0,001). Im Mittel waren die Katzen 9 Jahre alt (1-17 Jahre). Die Katzen mit HKMP waren signifikant jünger als die Katzen der anderen Gruppen (p<0,001). Die Katzen über 12 Jahre zeigten signifikant häufiger eine 2°KMP als eine 1°KMP (p=0,001). Mit 74% (n=78) waren Kater signifikant häufiger betroffen als Kätzinnen (p=0,001). Die 28 Kätzinnen waren mit 64% (n=18) häufiger an einer 2°KMP erkrankt als an einer primären Kardiomyopathie (p=0,03). Beim Gewicht (mittleres Gewicht 4,7 kg, Median 4,2 kg; 2-9 kg) zeigten sich keine relevanten Unterschiede zwischen den Gruppen. Das häufigste Symptom war bei 37% der Katzen (n=38) Dyspnoe. Weitere respiratorische Probleme waren Husten (n=5, 5%) und Maulatmung (n=3, 3%). Bei sechs Tieren (6%) lag eine arterielle Thrombembolie mit Paraplegie vor. Aszites und subkutane Ödeme waren bei je zwei Tieren (2%) auffällig. 11% der Katzen (n=12) hatten einen anderen Vorstellungsgrund: bei sieben Katzen lag eine Harnabsatzstörung (feline lower urinary tract disease) und bei fünf ein Trauma vor. Bei der kardialen Auskultation waren 53 (50%) Katzen mit einem systolischen Herzgeräusch vom Lautstärkegrad 1-4/6 auffällig. Signifikant häufiger als in den anderen Gruppen war bei den Katzen mit HKMP ein Herzgeräusch zu verzeichnen (p <0,001). Bei 48 (45%) Katzen lag ein Galopprhythmus vor, bei 11 der Tiere (10%) in Kombination mit einem Herzgeräusch. Die Katzen mit Galopprhythmus waren signifikant häufiger dekompensiert als die mit Herzgeräusch oder ohne abnormen Auskultationsbefund (p=0,001). Die kardiogene Dyspnoe als häufigster Vorstellungsgrund (n=38) wurde in 45% (n=17) der Fälle durch ein Lungenödem, in 26% (n=10) durch einen Pleuraerguss und in 29% (n=11) durch die Kombination beider bedingt. Katzen mit RKMP hatten signifikant häufiger einen Pleuraerguss als Katzen der anderen Gruppen (p=0,001). Von den Katzen mit UKMP lag hingegen häufiger ein Lungenödem vor (p=0,016). Aszites trat bei keiner Katze mit HKMP und RKMP auf. Alle Katzen mit RKMP und DKMP gehörten der ISACHC-Klasse 3 (International Small Animal Cardiac Health Council) an (p<0,001). Sieben der neun Katzen mit UKMP (78%) entsprachen ebenfalls dieser Klasse. Die Katzen mit RKMP zeigten die am stärksten ausgeprägte linksatriale Dilatation (LADs 27,4 mm; 23,8-30,5 mm), die mit 2°KMP die am wenigsten ausgeprägte (19,2 mm; 13,4-28,2 mm). Innerhalb der 2°KMP (n=50) lag bei 19 Katzen eine Hyperthyreose, bei 16 CNI und bei 15 Tieren systemische Hypertension vor. Weitere Ursachen waren Glukokortikoidgabe (n=4), Anämie (n=2), Diabetes mellitus (n=2) und schwere Lungenerkrankung oder Pyothorax (n=4). Eine Kombination dieser Erkrankungen bestand bei 24% (n=12) der Katzen. Unter Vernachlässigung potentiell auslösender Erkrankungen ergab eine Klassifizierung der 50 Katzen mit 2°KMP anhand des Phänotyps bei 68% (n=34) eine HKMP. Eine UKMP machte 18% (n=9) und eine RKMP 14% (n=7) aus. Hyperthyreose auch in Kombination mit anderen Erkrankungen war in 84% (16/19) ebenso wie systemische Hypertension in 80% (12/15) mit linksventrikulärer Hypertrophie assoziiert. Mit 47% übersteigt die Häufigkeit der 2°KMP deutlich die Angaben in der Literatur. Zusätzliche Fälle können als 1°KMP fehlinterpretiert worden sein, während eine erworbene Begleiterkrankung neben einer 1°KMP fälschlicherweise als 2°KMP gewertet sein kann. In jedem Fall betonen die Ergebnisse dieser Untersuchung aber die Wichtigkeit weiterführender diagnostischer Schritte, um Erkrankungen mit Auswirkungen auf das Myokard zu identifizieren. Inwieweit eine kausale Therapie die Rückbildung myokardialer Veränderungen erlaubt, müssen weitere Untersuchungen klären.

Anknytning är under de två första levnadsåren, den viktigaste uppgiften ett barn har. Då många barn börjar förskolan mellan de fyllt ett och två år, lämnas barnets första och viktigaste utvecklingsuppgift från föräldrarna till förskolans pedagoger. Kunskap bland pedagogerna om anknytningsteori är därför essentiell. Genom semistrukturerade intervjuer ämnade studien att undersöka hur pedagoger i förskolans verksamhet upplever och uppfattar barns trygghetsbehov för att beskriva hur pedagogen som sekundär anknytningsperson kan tillgodose barns anknytningsbehov. Resultatet visar en medvetenhet om anknytningsteori bland pedagoger vilken påverkar anknytningen positivt, studien visar även att strukturella faktorer, främst stora barngrupper, låg personaltäthet och politisk styrning påverkar anknytningen mellan pedagoger och barn negativt. En medveten minskning i barngruppernas storlek och en ökning i personal per barn skulle därför kunna förbättra förskolan kvalité. Även kunskap om anknytningens betydelse för trygghet och utveckling efterfrågas. Först när kunskapen om anknytningens betydelse för utveckling och lärande finns på högre nivå, kan utvecklingen mot tryggare anknytningsrelationer i förskolan fortgå. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>