Kranskärlssjukdom är en av våra vanligaste folksjukdomar. Riskfaktorer är mångt och mycket kopplade till människans levnadsvanor. Sekundärprevention går ut på att eliminera riskfaktorer genom rökstopp, ökad fysisk aktivitet, blodfettsänkning med mera för att förhindra återinsjuknande. Patienter blir efter en hjärtinfarkt erbjudna hjärtrehabilitering för att få ökad kunskap om orsak till sjukdom och hjälp att genomföra livsstilsförändringar. Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa patienter med kranskärlssjukdom, deras upplevelser och erfarenheter av livsstilsförändringar. Efter granskning av artiklar inkluderas slutligen tio artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Med en noggrant genomförd dataanalys identifieras två huvudteman: inre och yttre faktorer som påverkar genomförandet av livsstilsförändring. Resultatet strukturerades därefter upp med totalt åtta subteman under respektive huvudteman. I resultatet framkommer det att själva insjuknandet i hjärtinfarkten ger patienten en upplevelse av rädsla som då blir en motiverande faktor för livsstilsförändring. Viljestyrkan är också en viktig komponent för att kunna genomgå en livsstilsförändring. Ökad fysisk aktivitet ger mer energi, ett ökat fysiskt välmående och genom det ett bättre välbefinnande. Patienterna känner ofta ett stöd från sina familjemedlemmar och familjen är en motiverande faktor för att genomgå en livsstilsförändring. Det största och viktigaste stödet upplevs komma från hälso- och sjukvårdspersonal. Efter en genomgången hjärtinfarkt är det viktigt att få fler patienter att genomföra livsstilsförändringar, då dessa spelar en stor roll för framtiden och kan förhindra ett återinsjuknande hos patienten.

The #MeToo movement was described as a revolution that emphasized sexual abuse as a societal problem, and that the movement would result in an increased focus on the rape victim. However, whether this change can be identified in news media is unclear which motivates this study. The study consists of 75 cases (news articles) analyzed on the basis of Fairclough's critical discourse analysis that recognizes news articles as three-dimensional; the news article is a text, a discursive practice and also a social practice. By critically examining how Swedish newspapers portray rape, the rape victim and the rapist in relation to the theory of the ideal victim, before (years 2006-2017), during (years 2017-2018) and after (years 2019-2021) the #MeToo movement, this study aims to examine whether or not the rape discourse has developed and if so, how.  The study's conclusions are that although it is possible to identify certain positive changes that can be interpreted as an increased focus on the rape victims, the news articles are primarily characterized by continuities. Furthermore, this study emphasizes news media as an influential social actor which maintains prevailing expectations about rape, the rape victim and the rapist. By small means, such as constructing the theorem as passive instead of active, the media conveys a view of rape as a natural phenomenon which complicates the claim of responsibility and constitutes an obstacle to solving men's violence against women.

Studien syftar på att belysa hur socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar upplever och hanterar sekundär traumatisering. Studien grundar sig i en kvalitativ forskningsmetod där fem semistrukturerade intervjuer har gjorts med socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar. För att kunna analysera resultatet som har tillkommit har en tematisk analys gjorts där det har skapats två huvudteman: upplevelser av sekundär traumatisering hos socialsekreterare och copingstrategier hos socialsekreterare med tillhörande subteman som bidrar till en större förståelse till de huvudteman som har identifierats. Studiens resultat visar att socialsekreterare upplever olika symptom som indikerar på att de upplever eller har upplevt sekundär traumatisering genom att ta del av traumatiserade klienters upplevelser. Resultatet visade att socialsekreterarnas arbetsförhållanden medför bland annat psykiska och emotionella påfrestningar som påverkar dem i flera arenor. Vidare visade resultatet att socialsekreterare använder sig av copingstrategier som skyddsfaktorer för att förhindra sekundär traumatisering hos sig själv. De copingstrategier som kom fram var såväl som fysisk aktivitet, socialt stöd och handledning, det var strategier som kom fram men i deras utsagor framkommer det att socialsekreterare även använder strategier som de inte är fullt medvetna om men som kan vara minst lika effektiva mot det komplexa fenomenet sekundär traumatisering. / The study aims to study how social workers who work with children and young people handle and experience secondary trauma. The study is based on a qualitative research method where five semi-structured interviews have been done. To analyze the results, a thematic analysis has been made where two main themes have been created: experiences of secondary traumatization among social secretaries and coping strategies among social secretarieswith associated subheadings that contribute to a greater understanding of the main themes identified. The results of the study show that social workers experience various symptoms that indicate that they experience or have experienced secondary trauma by taking part in the experiences of traumatized clients. The results showed that the social workers' working conditions entail, mental and emotional strains that affect them in several arenas. Furthermore, the results showed that social workers use coping strategies as protective factors to prevent secondary trauma to themselves. The coping strategies that emerged were as well as physical activity, social support, and guidance, these were strategies that emerged, but it appears that social workers also use strategies that they are not fully aware of, which can be least as effective against the complex phenomenon secondary trauma.

Professionella som arbetar med traumatiserade klienter löper risk att själva utveckla symtom på psykisk ohälsa, till exempel symtom på sekundär traumatisering som i längden kan leda till utbrändhet om det inte uppmärksammas och tas omhand. Flera faktorer brukar spela in så som hur arbetet är organiserat, trygghet i personalgruppen, utbildning och erfarenhet, antal år i yrket, tillgång till handledning och så vidare. Handledningens betydelse för professionella kan inte nog uppmärksammas. Vi har därför genomfört en kvalitativ intervjustudie i vilken vi har gjort en ansats att ta reda på handledares tankar och erfarenheter kring fenomenet sekundär traumatisering, hur resiliens kan byggas hos yrkesverksamma, hur chefens medverkan påverkar handledningen och gruppens betydelse. För att fördjupa förståelsen har vi använt oss av teorier kring sekundär traumatisering, affektsmitta/spegelneuron, gruppens betydelse i handledning och handledarens roll över tid kopplat till digitalisering. / Professionals working with traumatized clients are at risk of developing symptoms of secondary traumatization, which in the longrun can lead to fatigue and burnout if it goes unattended. It’s multifactorial with factors such as organizational factors, education, experience, years in the workfield, access to supervision and so on. We can’t give enough credit to the importance of supervision in the field of social and therapeutic work and therefore we’ve done this study giving voice to the supervisors. Supervisors in this field have lots of experiences, thoughts and knowledge regarding how to tend to professionals at risk of developing symptoms of secondary traumatization as well as how to build resilience in professionals. If group-supervision is a place where the boss attends or not is another question we’ll try to understand more about. We’ve used theories on secondary traumatization, affect contagion/mirror neurons, the significance of the group in supervision and the supervisor’s role over time linked to digitalization.

Studiens syfte var att undersöka behandlares upplevelser och erfarenheter av sekundär traumatisering. Studien syftade vidare att identifiera riskfaktorer som ökar risken att drabbas samt strategier för att hantera och förebygga sekundär traumatisering. En kvalitativ metod användes där åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes. Datamaterialet analyserades och tolkades med hjälp av tidigare forskning och sattes i relation till copingteorin och empatitrötthet. Studiens resultat tyder på att de flesta behandlarna har upplevt sekundär traumatisering i någon utsträckning med efterföljande symtom. Vissa ställer sig tveksamma till om de drabbats men uppger dock symtom som skulle kunna identifieras som sekundär traumatisering. Resultatet tyder även på att behandlarna besitter olika strategier för att hantera och förebygga sekundär traumatisering. Behandlarna tydliggör en brist på kompetens om sekundär traumatisering och benämner att detta bör uppmärksammas mer. Det är därför av relevans att fenomenet beforskas vidare för att öka medvetenheten om sekundär traumatisering. / The aim of the study was to investigate practitioners experiences of secondary traumatization. The study also aimed to identify factors that increase the risk of being affected and strategies for managing and preventing secondary traumatization. A qualitative method was used where eight semi-structured interviews were conducted. The material was analyzed and interpreted using previous research and put in relation to the coping theory and compassion fatigue. The results of the study suggest that most practitioners have experienced secondary traumatization to some extent. Some are unsure whether they have been affected but report symptoms that could be identified as secondary traumatization. The results also suggest that practitioners have different strategies for managing and preventing secondary traumatization. The practitioners reveal a lack of competence about secondary traumatization and state that this should be given more attention. It is therefore relevant that the phenomenon is further researched to increase awareness of secondary traumatization.

Hemlösheten i Malmö har blivit ett stort problem, antalet hemlösa har under år 2011 ökat med 15 %. Fastighetskontorets Lägenhetsenhet som förvaltar bostadssociala kontrakt, har inte möjlighet att klara av den ökade hemlösheten utan utomstående hjälp. Det krävs att fler fastighetsföretag är med och samarbetar. Syftet med uppsatsen är att kartlägga hur fem fastighetsföretag i Malmö arbetar med kommunens Lägenhetsenhet. Studien undersöker vilka för- och nackdelar det finns i samarbetsprocessen. I studien används en kvalitativ metod, totalt har nio intervjuer genomförts med representanter från Malmö kommun och fem fastighetsföretag. Studien visar att kommunens organisationsstruktur är otydlig för fastighetsägarna och en fastighetsägares vilja att engagera sig i den sociala problematiken påverkas av den företagskultur som råder inom företaget. Resultatet visar också att kommunikationen mellan Malmö kommun (LE) och fastighetsägarna brister, det råder missförstånd mellan dem. I grund och botten är det kommunikationen mellan fastighetsägare och Malmö stad som utgör basen för att relationen mellan dem ska fungera och för att de ska kunna arbeta mot ett gemensamt mål. För att åstadkomma en god kommunikation krävs att informationen är tydlig mellan involverade parter, att ansvarförhållanden tydliggörs och att gemensamma fördelar identifieras. / Homelessness has become a major problem in Malmoe. In one year, during year 2011, the number of homeless people increased by 15 %. The municipality department of social housing, called Lägenhetsenheten, manages social contracts and will not be able to manage the increased number of homeless people without the help from property owners. The municipality’s work depends on the collaboration. The purpose of this study is to examine how five property owners collaborate with the department of social housing in Malmoe. The study will show the advantages and disadvantages of the collaborations between the property owners and the municipality. It becomes evident that the organizational structure of the municipality in Malmoe is unclear to the property owners in this study, and a property owner’s willingness to collaborate with the municipality regarding homelessness is influenced by the corporate culture that exists within the company. The results show that communication between the parties involved is not as efficient as it could be and communication is a keystone for successful work between the parties. Thus, the conclusion is that good communication requires information to be apparent, that the responsibilities are clarified and the mutual benefits need to be identified, creating a clear-cut working relation and striving towards a common goal.

The purpose of the study is to investigate social workers experiences of compassion fatigue as well as their thoughts about health and risk factors in the area. The method used is a qualitative interview study in which eight social workers, investigating child welfare matters, were individually interviewed. The study shows that most of the social workers describe their own experiences of burnout but not of secondary traumatic stress. The most important support for not suffer from compassion fatigue is to be supported and the possibility to ventilate with colleagues and managers. However, the social workers consider that the risk of burnout is primarily due to a heavy workload in terms of the number of cases and high staff turnover. Finally, the study indicates that social workers do not have experience of secondary traumatic stress because they are using tools that prevent this. However, the risk of experiencing burnout is high since they have not found strategies for managing workplace stress. / Syftet med studien är att undersöka socialarbetares upplevelser av sympatistress samt deras tankar om frisk- och riskfaktorer inom området. Metoden som använts är en kvalitativ intervjuundersökning där åtta socialarbetare, som utreder barnavårdsärenden, enskilt har intervjuats. Studien visar att de flesta av socialarbetarna beskriver att de har egna upplevelser eller erfarenheter av utbrändhet men inte av sekundär traumatisk stress. Det viktigaste stödet för att inte drabbas av sympatistress, uppger socialarbetarna, vara stöd från och möjligheten att ventilera med kollegor och chefer. Dock anser de att risken för att bli utbränd främst beror på hög arbetsbelastning, i form av mängden ärenden samt hög personalomsättning. Slutligen pekar studien på att socialarbetarna inte har upplevelser av sekundär traumatisk stress då de använder sig av verktyg som förhindrar detta. Dock är risken för att drabbas av utbrändhet hög då de ännu inte funnit strategier för att hantera påfrestningar som är kopplade till arbetsplatsen.

The aim of this study was to gain an increased understanding of how social worker’s in Sweden experience, manage and prevent secondary traumatization at work. It was a phenomenological and qualitative study were the results was collected through semi-structured interviews with social worker’s. The result has been interpreted from the coping theories by Lazarus and Folkman. The result shows that the majority of the social worker’s that we interviewed experience secondary traumatization and use different coping stratigies to handle said trauma. The main problemfocused coping strategies constitues coaching sessions and also simply being prepared. The more often used emotional strategies includes, among others, social support, self-care, reflection and avoidance. Social worker’s use different strategies during similar situations which is mainly based on their own personality, experiances and knowledge. A sense of purpose, competence building, and a balance between work- and private life are largely perceived to be the most important preventative factors, where both the organization and the individual need to take their respective responsibility.

Fokuset i denna uppsats ligger på att undersöka hur vilken roll Catch Up spelar för de unga vuxnas återintegrering i samhället via studier och arbete. Studien vill vidare undersöka om större förmåga att integrera sig i samhället stärker deltagarens egen roll i samhället, ändrar dennes attityder mot sig själv och andra samt ökar kommunikationsförmågan. Genom denna studie hoppas vi kunna bidra till en ökad förståelse av de socialpsykologiska problem som de unga vuxna deltagarna i Catch Up upplever samt kunna förklara de problem mekanismer som försvårar unga vuxnas integrering i samhället. Verksamheten Catch Up ligger i Skövde kommun och är en del av socialtjänsten. Verksamhetens mål är myndighetssamverkan kring unga vuxna i åldrarna 18-29. För att delta i verksamheten ska individen vara beroende av försörjningsstöd samt ha ett hinder av någon form, t ex. psykisk ohälsa. Uppsatsen utgår från den symbolisk interaktionistiska traditionen med inslag av teorin om symboliskt kapital. Tillvägagångssättet har en kvalitativ grund med semistrukturerad intervju, där åtta deltagare på Catch Up intervjuades. Resultatet visade att uppmärksamheten individerna får från Catch Ups personal gör att de kan ändra sin attityd gentemot sig själv och samhället till mer positivt. Dessutom ökar och effektivera de sin kommunikationsförmåga samt skapar en större tillit till sin sociala kontext.

Den här uppsatsen undersöker om etnisk komposition i gymnasieskolan påverkar skolprestationer. Frågeställningarna i uppsatsen är: Samvarierar kontextuella skillnader i skolprestationer med avseende på elevens etniska bakgrund, eller är skolprestationer knutna till selektion hos elever? Varierar kontextuell effekt för olika undergrupper såsom flickor och pojkar? Teorin utgår från socialt kapital och kontextuella effekter såsom epidemilogisk modell, kollektiv socialisation och institutionell modell. Datamaterialet är registerdata från Skolverket och metoden som används för analysen är multilevel analys. Resultaten visar att det finns en negativ kontextuell effekt att gå en skola med hög etnisk komposition. Emellertid visar resultaten en kompositionell effekt främst hos flickor.