Inom tillverkningsindustrin präglas ständig utveckling och förbättringsarbete, speciellt när det kommer till produktionsavdelningen, som är hjärtat för verksamheten. Det är här produkterna vi konsumenter drömmer om visualiseras, definieras och förbereds för att komma till liv. Företagen är därför i mån av att ha en produktion som producerar konkurrenskraftigt i en hög hastighet, men också resurssnålt och tillförlitligt. Teknisk tillgänglighet är det nyckeltal som beskriver huruvida verksamhetens utrustning lever upp till sina förväntningar och är idag ett av de vanligaste nyckeltalen som används inom industrisektorn. Nyckeltalet är en procentsats som beskriver den andel av organisationens utrustning som är tillgänglig under den planerade produktionstiden, och används för att kunna mäta utrustningens prestation men också för att kunna prediktera och förebygga produktionsstopp. I denna studie så har vi beräknat den tekniska tillgängligheten på ett utav Scanias monteringslinjer genom att beräkna maskinernas MTBF och MTTR med hänsyn till seriella och parallella sammankopplingar. I resultatet framgår det att tillgänglighets förluster enkelt kan undvikas genom att använda sig utav redundans samt att enstaka maskiner bristfälliga prestation kan dra ner det slutgiltiga resultatet på grund av maskinernas seriella sammanslutningar till varandra och på så vis göra resultatet missvisande. Vidare kan man dra slutsatsen att värdefull information som kan användas för strategiskt beslutsfattande inom produktionsavdelningen inte nödvändigtvis utvinns ur den tekniska tillgängligheten utan istället av dess byggstenar MTTR och MTBF.Dessa nyckeltal kan användas för att validera organisationens underhållsstrategier, samt för att prediktera och förebygga maskinhaverier. I Scanias fall är tillgängligheten på den avdelningen som studien baserats på så pass hög att det inte riktigt finns rum för förbättring som kan uppnås på personalnivå, och eventuella mål om förbättringar kan kännas långsökta. Som en lösning till detta kan man se över att istället titta på MTBF och MTTR med avseende på samtliga maskiner av samma typ istället för att titta på de individuella. Detta för att få ett medelvärde som representerar maskintypens genomsnittliga presentation på avdelningen. Genom detta så får man en siffra som personalen på underhållsavdelningen kan vara med och påverka denna siffra på en daglig eller veckobasis istället för 6 månaders period. / The manufacturing industry is characterized by continuous development and improvement work, especially when it comes to its production department which is the heart of the business. This is where the products we consumers dream of are visualized, defined, and prepared to come to life. The companies are therefore subject to having a production that produces competitively at a high speed, but also resource-efficient and reliable. Technical availability is the key figure that describes whether the company's equipment lives up to its expectations and is today one of the most common key figures used in the industrial sector. The key figure is a percentage that describes the proportion of the organization's equipment that is available during the planned production period and is used to measure the equipment's performance but also to predict and prevent production stoppages. In this study, we have calculated the technical availability of one of Scania's assembly lines by calculating their machines MTBF and MTTR with regard to serial and parallel interconnections. The result shows that availability losses can easily be avoided by using redundancy and that individual machines' poor performances can reduce the final result due to the machines' serial connections to each other. Furthermore, it can be concluded that valuable information that can be used for strategic decision-making within the production department is not necessarily extracted from the technical availability but instead from analyzing its building blocks MTTR and MTBF. These key figures can be used to validate the organization's maintenance strategies, as well as to predict and prevent machine breakdowns. In Scania's case, the availability of the department on which the study is based is so high that there is not really room for improvement that can be achieved at staff level, and any goals for improvement may feel far-fetched. As a solution to this, you can instead look at MTBF and MTTR with respect to all machines of the same type instead of looking at them individually. This will get you a value that represents the machine group's average performance in the department. With this you will get a figure that the staff in the maintenance department can be involved in and influence on a daily or weekly basis instead of a 6-month period.

Der serielle Holzbau bietet durch seine Vorfertigungsmöglichkeit großes Potenzial zur Bewältigung der aktuellen Herausforderungen der deutschen Bauwirtschaft. Trotz dieses Potenzials verläuft der Übergang von der konventionellen Massivbauweise zum seriellen Holzbau nur langsam. Ziel dieser Arbeit ist es, die Gründe für diesen langsamen Transformationsprozess zu untersuchen. Hierzu wer- den umfassende Einblicke in die Einsatzmöglichkeiten, Chancen und Herausforderungen sowie das Marktpotenzial der seriellen Holzbauweise gegeben. Die Wertschöpfungskette des seriellen Holzbaus kann variierend modular gestaltet werden, was zu unterschiedlichen Vorfertigungsstufen führt. Diese reichen von linearen über flächige bis hin zu raumbildenden Elementen, woraus eine abgestufte Komplexitätsreduktion auf der Baustelle resul- tiert. Wenn es um den Bau im Bestand geht, erweist sich die serielle Bauweise insbesondere bei Auf- stockungsmaßnahmen und energetischen Sanierungen als geeignet. Durch sein geringes Gewicht bei gleichzeitig hoher Tragfähigkeit weist Holz die optimalen Materialeigenschaften für diese Bautä- tigkeiten auf.:1 Einleitung 1 1.1 Ausgangslage und Problemstellung 1 1.2 Zielsetzung 2 1.3 Struktur der Arbeit 2 1.4 Begriffsdefinition 2 2 Serielles Bauen 3 2.1 Begrifflichkeit 3 2.2 Fertigteilbau (Lineare Elemente) 4 2.3 Systembau (Flächige Elemente) 5 2.4 Modulares Bauen (Raumbildende Elemente) 7 3 Serielles Sanieren 9 3.1 Effizienzsteigerung des Baubestands 9 3.1.1 Energetische Sanierung 9 3.1.2 Aufstockung 11 3.1.3 Erweiterungen 12 3.2 Beispiel einer vollumfänglichen Sanierung 13 4 Chancen 14 4.1 Ökologie 14 4.1.1 CO2 -Speicher 14 4.1.2 Substitution fossiler Rohstoffe 14 4.1.3 Abfall und Transportwege 16 4.2 Ökonomie 16 4.2.1 Baukosten 16 4.2.2 Kostensicherheit 18 4.2.3 Staatliche Förderungen 18 4.3 Vorfertigung 19 4.3.1 Qualität 19 4.3.2 Fachkräftemangel 19 4.3.3 Bauzeit 20 5 Herausforderungen 21 5.1 Planungsphase 21 5.1.1 Planungsaufwand 21 5.1.2 Brandschutz 22 5.1.3 Vergabeverfahren 24 5.2 Standardisierungsgrad 25 5.3 Ausführungsphase 26 5.3.1 Transportlogistik 26 5.3.2 Produktionskapazitäten 26 6 Wirtschaftlichkeit 27 6.1 Branchenstruktur 27 6.2 Marktlage 28 6.2.1 Branchenumsätze 28 6.2.2 Holzbauquote 30 6.3 Marktpotenziale 32 7 Fazit 35 EIDESSTATTLICHE ERKLÄRUNG VI LITERATURVERZEICHNIS VII ONLINE-QUELLEN IX ABKÜRZUNGSVERZEICHNIS XI ABBILDUNGSVERZEICHNIS XII TABELLENVERZEICHNIS XIII

The aim of this thesis is to optimize the design of the Fat-IBC-based communication of a novel neuroprosthetic system in which a brain-machine interface is used to control a prosthetic arm. Fat-based intra-body communication (Fat-IBC) uses the fat tissue inside the body of the bearer as a transmission medium for low-power microwaves. Future projects will use the communication system and investigate ways to control the prosthetic arm directly from the brain. The finished system was able to individually control all movable joints of multiple prosthesis prototypes using information that was received wirelessly through Fat-IBC. Simultaneous transmission in the other direction was possible, with the control data then being replaced by sensor readings from the prosthesis. All data packets were encoded with the COBS/R algorithm and the wireless communication was handled by Digi Xbee 3 radio modules using the IEEE 802.15.4 protocol at a frequency of 2.45 GHz. The Fat-IBC communication was evaluated with the help of so-called "phantoms" which emulated the conditions of the human body fat channel. During said testing, packet loss measurements were performed for various combinations of packet sizes and time intervals between packets. The packet loss measurements showed that the typical amount of transmitted data could be handled well by the fat channel test setup. Although the transmission system was found to be well-functioning in its current state, increasing the packet size to achieve a higher granularity of the movement was perceived to be viable considering the findings from the packet loss measurements.

This thesis is a pre-study for the design of a fiber optic transceiver system capable of transmitting Universal Serial Bus (USB) 3.2 and 2.0 signals over an optic medium. The added benefit of such a system is that transmission can potentially be achieved over longer distances than what is allowed by the Universal Serial Bus standards. Beneficial scenarios are industrial applications, media production applications or in electromagnetically noisy environments. Currently there exists transceiver systems capable of transmitting Universal Serial Bus 2.0 and the slowest of Universal Serial Bus 3.2 operating modes, but not the higher speed Universal Serial Bus 3.2 modes. The transmission of these higher speed modes with retained capability of transmitting the slower modes is the subject of investigation for this thesis. This project was kept at a theoretical level and takes into account electronics, fiber optics, data structures, networking and system design. General considerations and challenges with designing a transceiver system in question are put forward. Challenges such as the half-duplex to full-duplex conversion necessary for transceiving Universal Serial Bus 2.0 over fiber, propagation delay, single ended zeroes and low speed signaling carried out by Universal Serial Bus 3.2. Then, two architectures for fiber transceivers and their basic respective structures are proposed: parallel and serial. They are then discussed with regards to their challenges, strengths and weaknesses. It is concluded that since there are no technological limitations, both architectures are plausible to implement. The parallel architecture being the easier to implement because it features a more complex optical module. Therefore reducing the complexity of the interfacing and packeting to the optical module when compared to the serial architecture. / Detta examensarbete är en förstudie för design utav ett fiberoptiskt mediakonverterarsystem kapabelt att konvertera signaler från Universal Serial Bus (USB) 3.2 och 2.0 mellan elektriska och optiska medium. Nyttan av ett sådant system kan materialiseras i till exempel en utökning av avstånden Universal Serial Bus kan användas. Scenarion som kan gagnas av en sådan utökning av avstånd är till exempel industritillämpningar, mediaproduktion eller elektromagnetiskt brusiga miljöer. För närvarande existerar det fiberoptiska mediakonverterarsystem som är kapabla att konvertera Universal Serial Bus 2.0 samt det långsammaste läget av Universal Serial Bus 3.2 men inte de snabbare lägena av Universal Serial Bus 3.2. Konverteringen och sändandet av dessa lägen med högre datahastigheter med bibehållen kapacitet för det långsamma läget samt Universal Serial Bus 2.0, är vad detta examensarbete undersökt. Arbetet behölls på en teoretisk nivå och tar hänsyn till elektronik, fiberoptik, datastrukturer, nätverksteknik samt systemdesign. Denna rapport presenterar allmänna beaktanden och utmaningar med att designa och konstruera ett fiberoptiskt mediakonverterarsystem i fråga. Utmaningar såsom konvertering av halv-duplex till full-duplex för att kunna skicka och mottaga Universal Serial Bus 2.0 över ett optiskt medium, propagationfördröjningar, transmission av enkeländade nollor samt det låghastighetsprotokoll som används av Universal Serial Bus 3.2. Efter att allmänna beaktanden samt utmaningar har presenterats, läggs två olika förslag fram på arkitekturer för mediakonverterare. De två arkitekturerna är parallell samt seriell. Deras respektive grundläggande struktur redogörs för och de diskuteras sedan med hänsyn till deras specifika utmaningar, styrkor och svagheter. Slutsatsen är att eftersom det inte finns några grundläggande tekniska hinder, är det rimligt att kunna implementera båda arkitekturerna. Slutsatsen är också att den parallella arkitekturen är den enklare att implementera. Detta på grund utav en mer kapabel och komplex optisk modul som därmed reducerar implementationsinsatsen för den parallella arkitekturen, då den kräver mindre komplexa konverteringar än vad den seriella arkitekturen kräver.