<p>Smärta är ett vanligt men osynligt problem efter stroke och utgör i många fall ett hinder för dagliga aktiviteter och påverkar personens livskvalitet. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa patienters livsförändring efter stroke med tonvikt på smärta och livskvalitet. Arbetet baserades på 11 vetenskapliga artiklar i form av primärkällor, vilka återfanns genom litteratursökning i referensdatabaserna Pub Med och Cinahl. Urvalet styrdes av syftet och begränsades till att omfatta strokedrabbade personer med smärta, deras uppfattning om livskvaliteten samt hantering av sjukdomens följder. Analys av data gjordes enligt innehållsanalys där två kategorier och nio subkategorier framkom. Resultatet visade att smärta efter stroke förekom i tre former. Smärttillstånden hanterades genom att försöka lindra eller undvika situationer som framkallade smärta. Stroke innebar en förändring av kroppens fysiska funktioner. Anpassning till den nya livssituationen skedde utifrån personens egenskaper och förmåga att använda copingstrategier. Livsförändringen för den drabbade var omfattande och det var svårt att förstå för närstående och sjukvårdspersonal. Det är viktigt att sjuksköterskan visar respekt och förståelse för den strokedrabbades smärta genom att ge omvårdnad och information samt smärtlindring.</p>

Smärta är ett vanligt men osynligt problem efter stroke och utgör i många fall ett hinder för dagliga aktiviteter och påverkar personens livskvalitet. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa patienters livsförändring efter stroke med tonvikt på smärta och livskvalitet. Arbetet baserades på 11 vetenskapliga artiklar i form av primärkällor, vilka återfanns genom litteratursökning i referensdatabaserna Pub Med och Cinahl. Urvalet styrdes av syftet och begränsades till att omfatta strokedrabbade personer med smärta, deras uppfattning om livskvaliteten samt hantering av sjukdomens följder. Analys av data gjordes enligt innehållsanalys där två kategorier och nio subkategorier framkom. Resultatet visade att smärta efter stroke förekom i tre former. Smärttillstånden hanterades genom att försöka lindra eller undvika situationer som framkallade smärta. Stroke innebar en förändring av kroppens fysiska funktioner. Anpassning till den nya livssituationen skedde utifrån personens egenskaper och förmåga att använda copingstrategier. Livsförändringen för den drabbade var omfattande och det var svårt att förstå för närstående och sjukvårdspersonal. Det är viktigt att sjuksköterskan visar respekt och förståelse för den strokedrabbades smärta genom att ge omvårdnad och information samt smärtlindring.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det fanns en skillnad i upplevd anställningsbarhet mellan studenter som läser PAO-programmet termin ett och sex på Stocholms Universitet samt undersöka om det förelåg något samband mellan anställningsbarhet, kompetens, självförmåga, självkänsla och extraversion för respektive termin. En enkät delades ut till samtliga tillgängliga studenter på termin ett och sex. Enkäten undersökte de fem olika variablerna med hjälp av tidigare testade frågor. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i upplevd anställningsbarhet mellan de båda grupperna. Variablerna kompetens, självkänsla, självförmåga och extraversion hade alla ett signifikant samband med anställningsbarhet för båda undersökningsgrupperna. Stora delar av resultatet bekräftar tidigare teorier angående vad som påverkar anställningsbarhet. Det finns dock delar i resultatet som ifrågasätter tidigare teori så som att den upplevda anställningsbarheten inte ökade trots utbildning. Det kan bero på att studenternas upplevda anställningsbarhet påverkades mer av deras personliga egenskaper än av den kunskap som erhölls under utbildningen. En liknande studier bör genomföras i form av en longitudinell undersökning för att bevisa dessa spekulationer.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det fanns en skillnad i upplevd anställningsbarhet mellan studenter som läser PAO- programmet termin ett och sex på Stockholms Universitet samt undersöka om det förelåg något samband mellan anställningsbarhet, kompetens, självförmåga, självkänsla och extraversion för respektive termin. En enkät delades ut till samtliga tillgängliga studenter på termin ett och sex. Enkäten undersökte de fem olika variablerna med hjälp av tidigare testade frågor. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i upplevd anställningsbarhet mellan de båda grupperna. V ariablerna kompetens, självkänsla, självförmåga och extraversion hade alla ett signifikant samband med anställningsbarhet för båda undersökningsgrupperna. Stora delar av resultatet bekräftar tidigare teorier angående vad som påverkar anställningsbarhet. Det finns dock delar i resultatet som ifrågasätter tidigare teori så som att den upplevda anställningsbarheten inte ökade trots utbildning. Det kan bero på att studenternas upplevda anställningsbarhet påverkades mer av deras personliga egenskaper än av den kunskap som erhölls under utbildningen. En liknande studie bör genomföras i form av en longitudinell undersökning för att bevisa dessa spekulationer.

Studieavbrott bland studenter blir vanligare, vissa väljer att arbeta medan andra inte klarar av skolan, hur det blir för dessa elever beror mycket på dem själva. Trots detta behöver de vägledning och resurser som är till hjälp. En studie- och yrkesvägledares uppgift är att bidra med information om hur det ser ut efter gymnasiet eller hitta lösningar och tillvägagångsätt som bäst gynnar den sökande. För att vägledaren ska kunna assistera elever vid avbrott av studier behöver man vara medveten om sina prestationer och ens egen förmåga.   Denna studie baseras på studie- och yrkesvägledarnas upplevelse av deras prestationer. Studien kommer att innehålla olika erfarenheter och upplevelser från studie- och yrkesvägledare som varit delaktiga i en kvalitativ intervju. Empirin undersöks ifrån Banduras Self-efficacy theory (1997) erfarenheter och upplevelser analyseras för att komma fram till slutsatser. Resultatet visar hur studie- och yrkesvägledare är säkra i sin roll och är nöjda med sina prestationer. Det visade sig även hur olika erfarenheter och arbetsuppgifter påverkade vägledarnas självförmåga.

Fenomenet matematikängslan påverkar ett flertal elevers upplevelser av matematikundervisning under de tidiga skolåren. Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka hur elever i årskurs 6 beskriver ängslan i matematikundervisningen. Den insamlade empirin utgörs av fyra semistrukturerade intervjuer av elever från årskurs 6. För att materialet ska kunna tolkas, förstås och sedan analyseras har en hermeneutisk metodansats och den socialkognitiva teorin valts att användas. Resultatet indikerar att tre av de fyra intervjuade eleverna upplevde matematikängslan i situationer av samma slag. Tre av de fyra intervjuade eleverna antydde även en låg självförmåga (begreppet förklaras i kapitel 3), vilket kan vara en av orsakerna till matematikängslan. Dessa elever uttryckte liknande resonemang gällande tidigare erfarenheter, motivation och negativ tilltro till sin egen förmåga. Slutsatsen av studien är att det finns ett starkt samband mellan matematikängslan och elevernas tidigare negativa erfarenheter av ämnet.

No description available.

<p>Uppsatsen är en pilotstudie med syfte att undersöka sambandet mellan psykisk ohälsa, anknytningsmönster och upplevd självförmåga i en grupp tonåringar (n=19) som behandlas eller behandlats för psykiatriska eller sociala problem. Självskattningsformulär som mäter förekomsten av psykiatriska symtom (SCL-90), anknytningsmönster(ASQ) och upplevd självförmåga (GSE) har använts. Resultatet av studien visar att det kan finnas ett positivt samband mellan trygg anknytning och upplevd självförmåga, och negativa samband med otrygg anknytning. Graden av psykisk ohälsa har negativt samband med den upplevda självförmågan. En principalkomponentanalys tydde på att en complaintfaktor svarade för huvuddelen av variansen i materialet, vilket ger upphov till metodologiska frågor. Sammantaget är upplevd självförmåga och dess relation till anknytningsmönster intressant att undersöka vidare.</p>

<p>Sammanfattning:</p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva begränsningar i aktivitetsförmågan hos personer med reumatoid artrit ( RA). En samsökning gjordes i databaserna Amed, Cinahl och Medline. Sökorden som användes var Rheumatoid arthritis, daily living, impairment och personal impact. Resultatet visade att aktiviteten duscha/bada inom aktivitetsområdet personlig vård var den aktivitet som begränsades mest till följd av RA. Inom aktivitetsområdet boende var det aktiviteten laga mat som begränsades mest till följd av RA. Begränsningar inom aktivitetsområdena fritid och arbete påverkade personers välbefinnande negativt mer än begränsningar i de andra områdena. Den största anledningen till aktivitetsbegränsning var smärta. Slutsatsen var att arbetsterapeutens fokus bör ligga på personers totala livssituation och inte endast på aktivitetsbegränsningarna inom aktivitetsområdena personlig vård och boende.</p>

<p>Syftet med C-uppsatsen var att beskriva genomförandet av klientcentrerad arbetsterapi.</p><p>Uppsatsen har en kvalitativ ansats med en deskriptiv design där datainsamling skett genom sökning av litteratur.</p><p>I hälso- och sjukvårdslagen står det: ”Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.”. Att arbeta klientcentrerat innebär en respekt för individens vilja, att arbeta tillsammans med klienten, ge information om olika alternativ samt underlätta för klientens beslutstagande. Många av de individer en arbetsterapeut möter saknar förmågan att fullt ut kommunicera och/eller samarbeta. Detta ställer krav på förmågan, som arbetsterapeut, att arbeta klientcentrerat.</p><p>Resultatet visar vikten av att se individen samt ha en god kommunikationsförmåga där arbetsterapeuten aktivt arbetar för att öka förståelsen. Det är viktigt att reflektera över sina strategier och tillvägagångssätt. Arbetsterapeuten bör arbeta för en jämlik maktfördelning mellan klient och arbetsterapeut. Arbetsterapeuten bör ges tid till att lära sig arbetssättet samt få träning, kunskap och handledning. Organisationens struktur och miljö bör gås igenom för att ta bort eventuella hinder samt för att främja ett klientcentrerat arbetssätt.</p>