No description available.

<p>Bakgrund: För hundra år sedan var döden en naturlig del av familjelivet. Det var accepterat och förstods av alla familjemedlemmar, barn fick se människor som åldrades och dog. Idag växer barn upp i en kultur där man undviker sörjandet och den oundvikliga döden (Willis, 2002). För bara några årtionden sedan frågade man sig om små barn faktiskt kunde sörja, idag frågar vi oss hur barn sörjer och hur vi vuxna kan förstå deras sorg (Dyregrov, 1999). Vuxna underskattar varaktigheten och djupet i barns reaktioner. Barn sörjer på olika sätt och sorgeprocessen är därmed olika för olika barn (Fahrman, 1993). Syfte: Syftet är att få en uppfattning om hur pedagoger i förskolan upplever att de är rustade på att bemöta barn i sorg, samt på vilket sätt de anger att de skulle hantera olika situationer beroende på vem i ett barns omgivning som mist sitt liv.Metod: Materialet som undersökningen bygger på är 79 stycken enkäter. Informanterna som deltog är mestadels barnskötare och förskollärare från olika förskolor i en mindre del av en kommun. Enkäterna bestod av ett antal påståenden där informanterna fick skatta sina åsikter på en fyrgradig skala, från stämmer helt till stämmer inte alls. De fick också svara på tre stycken fallbeskrivningar som berörde hur de skulle agera beroende på vem i barnets omgivning som mist livet. Svaren från enkäterna är både kvantitativa och kvalitativa. Den kvantitativa delen är bearbetad med hjälp av SPSS och den kvalitativa delen har vi gjort mer översiktlig genom att dela in den i mindre rubriker och därefter analyserat resultatet. Resultat: Vår slutsats är att de pedagoger som har erfarenhet av barn i sorg är de som upple-ver sig bäst rustade att hantera en situation när någon i barnets omgivning dött. För att hjälpa och stödja barn i sorg skulle pedagogerna samtala, använda estetiska ämnen, ta till sig kun-skap inom ämnet, hjälpa barnet att minnas den som gått bort, fortsätta med de dagliga ruti-nerna samt finnas till för barnet. Informanterna hanterar situationen olika beroende på vem i barnets omgivning som har dött. Är det t.ex. ett barn och hela dennes familj som t.ex. hastigt omkommit i en bilolycka skulle pedagogerna ha en minnesstund, varit mer lyhörda samt pra-tat och lyssnat på barnen i barngruppen. Att ta hjälp utifrån av kunnig personal som psykolog och specialpedagog var också något man skulle ta till för att lättare kunna hantera situationen.</p>

<p>Vi har genom vår utbildning förstått vikten av att arbeta med skönlitteratur. Eftersom vi båda har arbetat och gjort VFU i mångkulturella områden var vi intresserade av att se hur man använder sig av de resurser som skönlitteraturen kan ge i ett mångkulturellt område. Skönlitteraturen kan påverka barns språkutveckling, begreppsuppfattning och identitetsskapande på ett positivt sätt, något som vi finner vara mycket relevant då man arbetar med invandrarbarn. Vårt syfte med studien är att ta reda på hur lärare i förskola och skola i ett mångkulturellt område tänker kring sitt arbete med skönlitteratur. 1. Vad har lärare för tankar kring skönlitteratur? 2. Hur reflekterar lärare kring de resurser som finns i ett mångkulturellt område? 3. Varför anser lärare att de arbetar med skönlitteratur? Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie som innefattar intervjuer med sex pedagoger samt en bibliotekarie. Intervjuerna genomfördes i våra respondenters verksamhetsmiljöer och vi har använt oss av halvstrukturerade frågor. Intervjuerna bandades och varade mellan 11 och 35 minuter. De utskrivna intervjuerna analyserades sedan med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av intervjustudien visar hur lärarna tänker kring urvalet av de skönlitterära böcker de använder sig av i sina verksamheter, vilka arbetsmetoder de använder sig av då det gäller skönlitteratur, samt lärarnas uppfattning av skönlitteraturens betydelse för barns språkutveckling. Resultatet visar att lärarna har en hög medvetenhet om skönlitteraturens betydelse. Lärarna är också medvetna om modersmålets betydelse för invandrarbarnen. Samtliga lärare önskar ett ökat samarbete med modersmålslärare och bibliotek.Resultatet visar att flera av lärarna är medvetna om föräldrarsbetydelse då det gäller barns skönlitterära intresse, men ingen nämner föräldrarna som kulturförmedlare.</p>

No description available.

<p>Bakgrund: Främlingsfientlighet är ett ständigt debatterat ämne i media där det påstås att främlingsfientligheten hos barn och ungdomar ökar. Skolan har blivit en arena där främlingsfientliga organisationer kan rekrytera medlemmar. Vi är intresserade av att ta reda på hur rektorer hanterar detta. Den svenska yttrandefrihetsgrundlagen kan hamna i kollision med de demokratiska värderingar skolan skall arbeta med. Detta är ett intressant problem som behöver forskas i. I Ytterby vägrades en elev godkänt betyg i samhällskunskap då han vägrat arbeta med en elev av utländsk härkomst. Främlingsfientligheten sprider ut sig i de svenska skolorna och många elever kränks på grund av sitt ursprung.</p><p>Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka hur rektorer hanterar främlingsfientliga idéer och yttringar i skolan.</p><p>Metod: Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod för att få så detaljerade intervjuer och resultat som möjligt. Vi har intervjuat åtta rektorer i fyra olika kommuner.</p><p>Resultat: Rektorerna är överens om att främlingsfientlighet handlar om kränkningar. De säger att det inte förekommer främlingsfientliga kränkningar i större utsträckning på deras skolor, men att främlingsfientligt klotter uppmärksammats på skolor med högre antal invandrare. Det är ovanligt att elever bär främlingsfientliga kläder eller symboler. Främlingsfientliga organisationer som försöker ta kontakt med elever eller personal på skolan är också ovanligt. Gränsen för vad man får säga och göra i skolan går vid när en person känner sig kränkt, detta är samtliga skolledare överens om.</p><p>Rektorerna anser att främlingsfientlighet yttrar sig på en mängd olika sätt. Alla rektorerna tror att hemmet kan vara en källa där främlingsfientligheten gror. De tror även att kompisar, organisationer och media kan påverka. Skolledarna har svårt att bestämma vem som är det största problemet, elever med främlingsfientliga åsikter eller främlingsfientliga organisationer. De tror att det är en blandning av dessa. På de skolorna som har mycket invandrare tror rektorerna att främlingsfientligheten har ökat medan rektorerna på skolor med lite invandrare tror att det inte har ökat. Rektorerna tycker att man ska framhålla värdegrundsarbetet för att motverka främlingsfientlighet. De anser att man ska reda ut främlingsfientliga problem på individnivå. Skolledarna är helt överens om att yttrandefrihetslagen väger tyngre än skolans demokratiska värderingar. Samtliga skolor har en likabehandlingsplan som används men orden främlingsfientlighet eller rasism omnämns inte. Rektorerna tycker att de är väl insatta i de styrdokument som finns.</p>

<p>Abstract</p><p>This study will look at the gipsy’s people’s thoughts about their experience in the Swedish school. I have experience about the gipsy people from my home country Yugoslavia. In most cases, the gipsy people had a hard time and problems to be a part of the society, for example to get a job or finish the elementary school.</p><p>I’m now living In Sweden and a lot of times I have wonder about gipsy’s situation in our country. Questions like, what is there experience about the Swedish school system? Is there a different if you compare the situation with former days? Is there a different between boys and girls? This is also questions that are in focus in this study.</p><p>After the literature study, where I collected information about gypsies and their situation in Sweden, I did some interviews over telephone. The questions were about their experience about their situation during their time in school. During the study I have met people who were positive when I asked them about their situation. Other people were worried about my questions and some of them didn’t attend in the study. Maybe this can sees as a natural reaction when this ethnics group had a problematic time in the Swedish history, but maybe why many people today don’t trust people who are working in school or other part of the public sector.</p><p>The result of this study is that changes have been positive for the gipsy people. Now days don’t feel that school is a place for alienation and discrimination. One successful reason is that the contact between the school and home is much better. The study has also looked at how the school working with questions about gender. The result is that there never has been a different in the way how personal working with girls and boys in school.</p><p>In spite of everything there is a lot more work to do in the Swedish school. This is a work that is covering personal, parents but also students. One thing who is missing now days is more teachers who can educate children and youth in the gipsy language. It’s also a problem that there are few antitypes in school, not only for the gipsyes as an ethnics group, but also for other minority groups.</p>

<p>I studien som gjorts har jag undersökt hur elever i årskurs två och tre upplevde läsning och läsundervisning under årskurs ett, samt hur de upplevde sina möjligheter att vara med och utforma den läsundervisning som de deltog i under sitt första skolår. Elevernas upplevelser har sedan jämförts med vad läroplanen anser att eleverna ska lära sig. Undersökningen som gjorts bygger på kvalitativa intervjuer.</p><p>För att analysera resultatet av det empiriska materialet, kopplar jag det till aktuell litteratur samt till läroplanen, Lpo94. Slutsatser som kan dras är att eleverna som intervjuades upplevde läsning och sin läsundervisning som en positiv upplevelse. En stor del av eleverna kände dock att de ej har fått möjlighet att vara med och utforma läsinlärnings undervisningen i den utsträckning de hade velat i årskurs ett. Elevernas upplevelser motsvarar inte de krav läroplanen ställer på demokratiska arbetssätt i skolan.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka elevers och lärares uppfattningar om samt upplevelser av den olycksfallshantering som sker i samband med idrott och hälsa.</p><p>För att uppnå syftet har vi besvarat följande frågeställningar:</p><p>– Vad händer vid ett omhändertagande av olycksfall och hur ser elever och lärare på det?</p><p>– Finns förutsättningar för omhändertagande av olycksfall vad gäller resurser, kunskap och utbildning hos lärare och elever?</p><p>– Hur skulle lärare och elever önska att ett omhändertagande av olycksfall såg ut?</p><p>Metod</p><p>För att besvara våra frågeställningar har vi gjort en kvalitativ undersökning genom att intervjua fem gymnasieelever och två lärare i idrott och hälsa.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet av vår undersökning visar att både elever och lärare är av den uppfattningen att det är eleverna själva som till stor del ska kunna ta hand om ett olycksfall. Eleverna anser att det är skolans och framförallt idrottslärare samt skolsköterskans ansvar att undersöka och ta hand om en skadad elev. Eleverna talar om vikten om att läraren känner sig trygg i sin kunskap. Lärarna berättar att de känner sig trygga med den kunskap de har. Resultatet visar även att eleverna anser att lärarnas utbildning och kunskap inom området skador är viktig. Lärarna själva upplever att de har tillräcklig utbildning och kunskap och de känner sig trygga med den kunskap de har.</p><p>Slutsats</p><p>Vår slutsats av denna undersökning är att elever samt lärare har många upplevelser och uppfattningar om olycksfallshantering som sker i samband med idrott och hälsa. Skolan bör bistå lärarna i idrott och hälsa med resurser samt fortbildning inom olycksfallshantering samt i det förebyggande arbetet. Det är sedan lärarna i idrott och hälsa som har ansvar över eleverna och är de personer som ska se till att minimera olycksfallen i skolan och stå för ett idealt omhändertagande.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet har varit att undersöka konsekvenserna av den ”dagliga dosen” på elev och lärarnivå. Frågeställningarna var följande: Vilka fördelar märker elever/lärare av den ”dagliga dosen”? Vilka nackdelar märker elever/lärare av den ”dagliga dosen”?</p><p>Metod</p><p>Empiriska data har samlats in genom intervjuer med fyra lärare och sex elever i årskurser 7, 8 och 9. De intervjuade lärarna kommer från två olika skolor medan samtliga elever är från samma skola, alla i Stockholmsområdet. Intervjuerna var ostrukturerade och formulerades efter frågeområden.</p><p>Resultat</p><p>Intervjuerna redovisade både fördelar och nackdelar av fysisk aktivitet. En fördel är hälsoeffekter, både kortsiktigt i samband med utförandet och långsiktigt i samband med förändringar i sin fritid (livslång fysisk aktivitet). Ytterligare positiva konsekvenser som redovisades är bättre koncentrationsförmåga hos eleverna samt lugnare klassrum och övriga allmänna utrymmen. Exempel på redovisade nackdelar är att många elever anser att utbudet av valbara fysiska aktiviteter inte är tillräckliga, även lärarna upplevde detta som en nackdel eftersom många elever var negativt inställda redan från början. Även skolans organisering av ”Den dagliga dosen” – tillgång till lokaler och duschutrymmen samt nödvändigheten av många ombyten redovisades som nackdel.</p><p>Slutsats</p><p>Vår slutsats är att konsekvenserna är gemensamma för både lärare och elever men inte alltid ur samma synvinkel. Exempel på positiva konsekvenser är att koncentrationsförmågan har ökat hos eleverna och hälsan påverkas positivt hos elever som är inaktiva på fritiden. Exempel på negativa konsekvenser är tight schema och uttröttande moment för lärare.</p>

<p>Syfte</p><p>Syftet med denna studie har varit att, med elever ur två klasser i skolår tre, jämföra pojkars och flickors självförtroende kopplat till prestation i idrottsundervisningen. Vi har behandlat huruvida det finns några skillnader mellan könen i den uppskattade respektive upplevda prestationsförmågan gentemot den faktiska prestationen. Därtill har elevernas föreställningar om det motsatta könets prestation undersökts.</p><p>Metod</p><p>Vi undersökte elevers självförtroende genom att mäta deras tilltro till sin prestation samt upplevelsen av denna. Respondenterna besvarade två självskattningsformulär, före samt efter genomförandet av ett motoriskt test. Föreställningarna om det motsatta könets prestationer mättes dessutom i det andra självskattningsformuläret. Skalan i formulären samt övningarna i det motoriska testet baserades på beprövade metoder. Undersökningens statistiska material behandlades sedan i statistikprogrammet SPSS.</p><p>Resultat</p><p>Då den uppskattade prestationen sattes i relation till den faktiska påvisades inga signifikanta skillnader mellan könen. Sammantaget uppskattade dock pojkarna sina prestationer högre samtidigt som de även presterade något bättre än flickorna. När den upplevda prestationen sattes i relation till den faktiska fann vi att det för pojkarna förelåg ett signifikant positivt samband, medan denna relation ej påträffades hos flickorna. Ingen av eleverna upplevde att de presterade sämre än de bedömningar vi gjorde. Våra resultat visade även att pojkarna hade lägre föreställningar om hur flickorna presterade, än omvänt.</p><p>Slutsats</p><p>De likheter och skillnader som framkom i undersökningen mellan könen kan vara produkten av samhällets skapade förväntningar och föreställningar. Undersökningen åskådliggjorde att barnen i studien uppvisade gott självförtroende samt att genussocialiserande föreställningar förekom hos dem.</p>