<p>Abstract.</p><p>The question in this analysis is which gender moai, the big statues on Rapa Nui, represent. My hypothesis is that they have developed from visual symbols to metaphores in mythologies from an polynesian context. That these statues were symbols for human origin and creation of ancestors ideological power, and gods in consideration male gender. In the long isolation, in both time and space, the mytologies in Rapa Nui was changed, and the pictures got a new meaning. These changes depended on clearing of wood and big trees and the following difficult situation in farming. It led to difficult exposure to climatchanges and much more hard work in the cultivation. This happened in the same time as rapanuis life became more dependent on what the earth could producece because of bad fishing and a growing population. The cult of fertility get a more central place in rapanuis religious life. The male metaphore changes to female when the mother of earth, papa, became the most important spiritual force concerning food supply. I mean that moai follow the mythologies change, and developed in both form, size and contents. The theories behind this discussion is the analysis of Karen Armstrong, in how mythologhies change when human go from hunting- to cultivating society, and where she explain how the gender of gods changes from male to female. I also use theories from structuralism that say that human thinking and building mythologies follow an arcetypical pattern, for us to make our world understandable and organized. This analysis, and changed interpretation of moai from male to female representation, is a critical studie of traditional interpretation to “primitiv” art from aborigines and prehistorical humans. I mean the common interpretation of prehistorical pictures in Rapa Nui have a basic europeen code where an abstract male is standard. My theoretical support here is the analysis of Yvonne Hirdmans of gender from a historical perspective. The most important sources I have use in this work comes from archaeology, ethnology and art analythic work on Rapa Nui, with litterature from Jo Anne Van Tilburg, Georgia Lee and more scientist search from the island. I have also made field studies of my own. I hope this analys can contribute toward a critical view of a stereotypical european norm in interpretation of “primitive” and prehistorical art.</p>

Abstract. The question in this analysis is which gender moai, the big statues on Rapa Nui, represent. My hypothesis is that they have developed from visual symbols to metaphores in mythologies from an polynesian context. That these statues were symbols for human origin and creation of ancestors ideological power, and gods in consideration male gender. In the long isolation, in both time and space, the mytologies in Rapa Nui was changed, and the pictures got a new meaning. These changes depended on clearing of wood and big trees and the following difficult situation in farming. It led to difficult exposure to climatchanges and much more hard work in the cultivation. This happened in the same time as rapanuis life became more dependent on what the earth could producece because of bad fishing and a growing population. The cult of fertility get a more central place in rapanuis religious life. The male metaphore changes to female when the mother of earth, papa, became the most important spiritual force concerning food supply. I mean that moai follow the mythologies change, and developed in both form, size and contents. The theories behind this discussion is the analysis of Karen Armstrong, in how mythologhies change when human go from hunting- to cultivating society, and where she explain how the gender of gods changes from male to female. I also use theories from structuralism that say that human thinking and building mythologies follow an arcetypical pattern, for us to make our world understandable and organized. This analysis, and changed interpretation of moai from male to female representation, is a critical studie of traditional interpretation to “primitiv” art from aborigines and prehistorical humans. I mean the common interpretation of prehistorical pictures in Rapa Nui have a basic europeen code where an abstract male is standard. My theoretical support here is the analysis of Yvonne Hirdmans of gender from a historical perspective. The most important sources I have use in this work comes from archaeology, ethnology and art analythic work on Rapa Nui, with litterature from Jo Anne Van Tilburg, Georgia Lee and more scientist search from the island. I have also made field studies of my own. I hope this analys can contribute toward a critical view of a stereotypical european norm in interpretation of “primitive” and prehistorical art.

Serendipity – Att söka en sak, och finna någon annan. Det är mötet mellan ett medvetet och ett undermedvetet skapande som tagit form ur drömmar och konkreta tankar. Det handlar om det som får ske i huvudet när en inte anstränger sig eller har försvarsmekanismen på som i den vakna vardagen – och inte heller försöker leva upp till föreställningar och förväntningar. Det handlar om att hitta det som inte syns, bara det som känns. Det innersta som bara är. Det är saker som är glömt, eller gömt. Som hamnat i skymundan, saker som förlagts. Förlorats. Som upplevts, förbrukats. Åter funnet, åter brunnen. / Serendipity – To go in search of one thing, to find another. It’s about what is allowed to take place in the mind when one doesn’t make an effort or have their defence mechanism switched on, as in the awake everyday life – and not when trying hard to live up to others’ conceptions and expectations. I show a meeting between conscious and subconscious creating, which takes shape from dreams and physical thoughts. My work is about searching for what usually doesn’t show, and instead finding how it feels. The innermost that exists. I twist and screw up reality and recreate an alternative world. I make an abstract version where surface and structures are central. I work with intuition and energy, where the starting point for my process is a reality in the shape of something already existing, an experience that took place, or a real object. I reuse its form or function. An experience can be a dream that took place in the mind, a happening where reality and fiction have met. I collect stories from memories as a way to get a second chance to catch something that already went by. It’s about time, waiting, loss, longing and expectations – dreams that reflect into new shapes of reality, like going on a search for days that escaped.

Varför ko? Den frågan må kanske verka simpel men verkar vara svårare att svara på än man kan tro. Tro rimmar ju på ko. Kanske kan examensuppsatsen enbart bygga på rim? Jag vet inte vart det här ska leda någonstans men jag har tänkt att fylla en sida med tankar och ord kring var jag är nu. Inte tänka på något annat. Helst inte ta bort och ändra, även om jag gjorde det nyss. En ko. Var ska kon bo? Det var där jag började tänka för några veckor sedan, och var inställd på att bilda ett hem till min ko. Det känns fint men samtidigt ganska banalt. Som en förenkling av problemet, kanske. Lite som vita havet-diskussionen: Byt namn så är allt löst. Bygg ett hem till din ko så är problemet borta. Puts väck. Jag förstår nog innerst inne att det inte fungerar så. Men det hade ju varit så mycket enklare att bara bygga ett bo till min ko. Jag behöver nog mer källor, mer kött på benen även om jag tycker att det är ett otroligt onice uttryck. Vet inte varför. Hur som helst tror jag helt enkelt att jag behöver hitta en kontext för att känna mig helt bekväm med att undersöka denna vilja till att göra en ko. Jag återkommer ofta till att inte ha något svar. Lite för att jag uppskattar nonchalansen i att inte behöva förklara allt. Att saker kan bara vara och inte ha någon förklaring. Sen kommer jag på att jag inte känner mig helt nöjd där heller. Inser kanske att man, för att vara så pass självsäker, behöver heta Leif GW Persson eller åtminstone ha ungefär hundra års erfarenhet på nacken. Kanske behöver, eller vill, man ha ett svar i alla fall för sig själv? Min önskan är att med detta arbete ifrågasätta normer och hierarkier. Jag vill väcka debatt och tankar hos folk. Väcka tankar kring varför vi människor är som vi är och gör som vi gör. Medan min uppsats kommer fokusera mycket på hierarkier mellan djur och människor (genom ämnen som posthumanism och karnism) kommer gestaltningen främst synliggöra mitt slarviga, barnsliga uttryck och genom det ifrågasätta hierarkin som finns mellan konst och konsthantverk (genom begrepp som sloppy craft). Gemensamt för uppsatsen och gestaltningen är alltså att jag undersöker hierarkier. Posthumanism, som jag nämnde ovan, är ett ämne som passar det jag vill undersöka och som avgränsar arbetet något. I ”Köttslöjd” (2018) skriver Michell Göransson om hur ”vi snarare än att äta ko eller gris äter högrev, plankstek och (garanterat hundfri) hotdog”. Varför gör vi så? Kanske för att vi försvarar våra egentligen oförsvarbara handlingar för att känna oss mer värdiga som människor. Under mina tre år på Konstfack har jag ibland känt en längtan efter att vara mer personlig i mitt uttryck. Ibland känns det som att jag klär mitt konstnärliga uttryck i ord som högrev och plankstek för att slippa visa mig själv. Det har känts lättare att utgå från andras (djurens) problem än mina egna. Jag skulle vilja inkludera mig själv lite mer i det här examensarbetet - vem är jag i det här? Slutligen, humor. Ett ledord för den här uppsatsen och arbetet vill jag ska vara självdistans. Därför följer här en intervju med en ko, som jag tänker kan vara någon slags utgångspunkt för arbetet.

Meine Skulptur aus der Reihe „Hülle“ ist ein sehr filigraner, dünnwandiger Hohlkörper, der mit seinen fast durchscheinenden Wänden eine Leere umschreibt. Er balanciert auf einem einzigen kleinen Punkt, wodurch seine Leichtigkeit noch an Bedeutung gewinnt.

Die hier gezeigte Skulptur als Minimodel aus dem 3D-Drucker (aus Polyamid, im Maßstab 1 : 20) ist eine freie Fantasie innerhalb einer Werkserie über mögliche Objekte, die ich NOBJECTS nenne. Diese wechseln zwischen geo-, bio- und technomorpher Gestaltung. In diesem konkreten Beispiel habe ich unter Nutzung der 3D-Gestaltungssoftware “Zbrush“ das skulpturale Objekt aus einem schlichten Quadrat abgeleitet, aus dem ein Obelisk als tragende Säule hervorwächst, die in die vier Himmelrichtungen weist.

Die Grundform der Skulptur “VOYAGER“ ist der Tetraeder, einer der fünf platonischen Körper. Diese geometrische Figur taucht als Bauprinzip, für das menschliche Auge unsichtbar, in der Natur immer wieder auf. Wir finden es in Elektronenorbitalen, in der Gitterstruktur von Quarzkristallen oder als Molekülstruktur des Methans CH4. Nervenzellen und größere Zellverbände wie Radiolarien, Foraminiferen und andere denkbare Organismen lassen sich mit dieser Form assoziieren. Auch Raumsonden, die unter anderem mit Hilfe der Bionik entwickelt wurden, folgen diesem Bauprinzip. Die Phantasie und die Möglichkeiten sind grenzenlos. - Auf zu neuen Ufern und unbekannten Welten, auch in uns.

Jag tror att människan har ett behov av att omge sig av saker. Vi har en längtan efter att få ta hand om, att få vara omvårdande och bry oss om. Under våra liv utspelar sig en evig nestingprocess, ett oupphörligt skapande av ett bo och en trygghet. Ett ändlöst ackumulerande av saker. Jag vill undersöka och visualisera vårdandet, ägandet, samlandet och blicken. För mig är människans relation till föremål uråldrig, den härstammar från begynnelsen och är en primitiv drift. Jag ser tillbaka på stenåldersmänniskan, barnet och djuret och lånar deras blickar för att kunna förstå och nysta i relationen. / I believe that us humans has a need to sorround ourselves by objects and things. We share a desire to care and be caring. During our lives an endless nesting process unfolds, an infinite creation of safety. In this paper I want to explore and visualise care, ownership, collecting and gaze.

Through collecting, gathering and transformation I look at themateriality in bodies of human and animal. The asymmetricalrelation rules we have created to approve our behaviour oftoday. I write this paper with the contradicting approach ofbeing scientific yet sentimental to the meanings of physicalmatter.

Examensarbete på masternivå bestående av fysiska objekt (skulptur, installation) samt en essä i textform. Ämnet behandlar historia och folktro, poesi, begravningar, döden, gravutsmyckningar samt traditioner kring att arbeta med den döda kroppen (inom sjukvården eller andra sammanhang) / MFA graduation exam consisting of physical objects (sculptures/installation) and an essay (text). The topic is history and folklore, poetry, funerals, death, grave decorations and traditions around working with dead bodies (in healtcare and other contexts).