Många personer över 65 år lever med smärta. Det ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter att bedöma och utvärdera smärta. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att genom existerande forskning beskriva vårdpersonals kunskap och attityder till smärtbedömning och smärtskattning i sitt dagliga arbete vid vård av äldre. Metod: I denna litteraturstudie användes sökbaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Resultatet baseras på 10 artiklar, 7 kvantitativa , 2 kvalitativa och en artikel där båda metoderna användes. De faktorer som påverkar smärtskattningen sågs vara erfarenhet och utbildning, utbildning i smärtskattning visade sig öka självförtroendet hos personalen. Även olika hinder, så som kognitiv nedsättning hos patienten och tidsbrist för vårdpersonalen, ligger i vägen för en adekvat smärtskattning. Generellt hade vårdpersonalen en positiv inställning till utbildning inom området smärtbedömning och även en stor intention att smärtskatta och göra detta korrekt. Det kunde ses att vårdpersonalens fördomar och attityder till äldres smärta påverkade smärtbedömningen. Slutsats: Smärtskattning av den äldre patienten är av största vikt för att minska smärta, lidande och andra följdtillstånd som obehandlad smärta orsakar. Med stöd från den samlade litteraturen, anses även att utbildning av personalen är ett mycket viktigt sätt att utveckla och förbättra smärtbedömningen inom vården. / Many people over the age of 65 are living with pain. It’s a part of the nurse profession to assess and evaluate pain. Purpose: The purpose of this literature review was by existing research explore nurses knowledge and attitudes towards pain assessment and pain measurement in the care of elderly patients. Methods: In this literature review the databases Cinahl and Pubmed were used. Results: The results in this study are based on 10 articles. 7 quantitative, 2 qualitative and 1 were both methods was used. Factors that influenced how the patients’ pain was assessed by the health care givers was experience and education, attitudes and different obstacles that made adequate assessments difficult, such as patients having cognitive impairment and lack of time to perform assessment. In general, the caregivers had a positive attitude towards education about pain assessment and a great intention to assess pain correctly. However, it could be shown that negative attitudes and prejudices against pain in the older patient and how it should manifest affected how the pain assessment was performed. Conclusions: Negative attitudes regarding aging that is still exists in our society is affecting the health care of the individual. The authors believe, in support of the reviewed literature, that education is an important way to improve and develop the pain assessment performance.

Bakgrund: Smärta är ett komplext och omfattande problem inom sjukvården. Utan adekvat behandling kan smärta leda till sämre livskvalitet för patienten. Sjuksköterskan har en viktig och betydelsefull roll i att identifiera och bedöma patientens smärta då en optimalt utförd smärtbedömning är en förutsättning för adekvat smärtlindring. Att se människan bakom patienten är en viktig aspekt för att identifiera smärta ur ett helhetsperspektiv. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors bedömning av patienters smärta. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar, med både kvantitativ och kvalitativ design. Resultat: Resultatet presenteras i fyra olika huvudteman. Verbal kommunikation, Observation av patienters smärta med subteman: smärtbeteenden och fysiologiska tecken, Hjälpmedel för smärtbedömning och Sjuksköterskans förförståelse och tidigare erfarenheter av smärta. Inga evidensbaserade rutiner eller riktlinjer följdes. Diskussion: Resultatet diskuterades med anknytning till personcentrerad vård och konsensus begreppet människa. Smärtbedömningen utfördes oftast utifrån sjuksköterskans egen tolkning och var inte alltid anpassad efter den enskilda individen. Patienter som har smärta är i behov av att bli sedda och smärtbedömda utifrån deras individuella behov. Sjuksköterskor har därför en central roll i att individanpassa bedömningen av smärta. / Background: Pain is a complex and major problem in health care. Without adequate treatment, pain can lead to decreased quality of life for the patient. The nurse has an important and significant role in identifying and assessing the patient's pain when an optimally performed pain assessment is a prerequisite for adequate pain relief. To see the person behind the patient is a key aspect of identifying pain from a holistic perspective. Aim: The aim was to explore the nurses' assessment of pain in patients. Method: A literature review based on eleven scientific articles, with both quantitative and qualitative design. Results: The results are presented in four main themes. Verbal communication, Observation of patients' pain subthemes: behaviors related to pain and physiological signs, Pain assessment tools and Nurse's preunderstanding and past experiences of pain. No evidence-based rutines or guidelines were followed. Discussion: The results were discussed related to person-centered care and the concept of human. Pain assessment was usually carried out on the basis of the nurse's own interpretation and were not always tailored to the individual. Patients who have pain need to be seen and pain assessed on their individual needs. Nurses have therefore a major role to individualize the assessment of pain.

Bakgrund: Smärta är en personlig upplevelse och kan inte jämföras mellan individer. Smärtskattning är grundläggande för att ge adekvat smärtlindring och behandling. I vården används olika slags skattningsskalor och instrument. Trots detta visar studier på att patienters smärta underskattas och även underbehandlas. Syfte: Syftet med studien är att ta reda på om sjuksköterskor verksamma på kirurgisk avdelning samt patienter med smärta inneliggande på kirurgisk avdelning anser att smärtskattning med hjälp av visuell analog skala (VAS) och numeric rating scale (NRS) fungerar vid bedömning av smärta. Vidare önskar studien undersöka om respondenterna anser att smärtskattning sker i tillräcklig utsträckning. Studien ämnar även undersöka om det föreligger någon skillnad mellan de två grupperna. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie där enkäter delades ut till patienter och sjuksköterskor på två kirurgiska vårdavdelningar.                                                                                              Resultat: En tydlig majoritet bland respondenterna svarade att de förstod hur smärtskattningen fungerar. Sjuksköterskorna och patienterna var ense om att VAS och NRS ansågs som ett bra sätt att förmedla smärta. Signifikant skillnad kunde utläsas vad gäller smärtskattningsfrekvens. Bland patienterna i studien ansåg 83% att de smärtskattades tillräckligt ofta medan bara knappt hälften av sjuksköterskorna ansåg att smärtskattning skedde i tillräcklig utsträckning. På frågan om patienterna fick information muntligt om VAS och NRS visade resultatet på en signifikant skillnad mellan grupperna. Slutsats: Patienter och sjuksköterskor anser att VAS och NRS är bra sätt att skatta smärta och att förståelsen för dessa skattningsverktyg är god. Brister i hur ofta smärtskattning sker kan ses i studien både inför och efter given smärtlindring. / Background: Pain is a personal feeling and cannot be compared between individuals. Pain assessment is essential to give adequate treatment and pain relief. Different types of pain assessment tools are used in the health service. Although pain assessment is shown to be important, studies have shown that patients pain is underestimated and undertreated. Aim: The aim in this study is to determine whether nurses at surgical wards and patients with pain at surgical wards believe that VAS and NRS is suitable as tools to asses’ pain. Furthermore this study aims to examine if the respondents believe that the pain assessment is measured often enough. This study also wants to look into if there are any differences between the two groups.   Methods: The study is a quantitative cross-sectional study where questionnaires were handed out to nurses and patients in two surgical wards. Results: A majority among the respondents understood how the pain assessment is meant to be used. The nurses and the patients agreed that VAS and NRS were seen as good tools to mediate ones pain. In the question about the frequency of rating pain a significant difference was seen between the two groups. Among the patients 83% thought that their pain was rated often enough while barley half of the nurses thought that the pain was measured often enough. There was a significant difference between the two groups when the respondents were asked about verbal information concerning VAS and NRS. Conclusion: Patients and nurses believe that VAS and NRS are an effective way to rate pain and that the understandings for these assessment tools are good. The inadequacy of pain rating frequency can in this study be seen both before and after given analgesics.

Bakgrund: Om ett barn föds för tidigt kan följden bli att barnet vårdas på en intensivvårdsavdelning. Dessa barn kan utsättas för många livsnödvändiga men smärtsamma procedurer under vårdtiden. Smärta är en negativ upplevelse för individen både på kort och på lång sikt. För att smärtlindra på ett optimalt sätt krävs smärtskattning med ett adekvat och validerat smärtskattningsinstrument. Syfte: Studiens syfte var att undersöka sjukvårdspersonalens inställning gällande smärtskattning av de för tidigt födda barnen samt sjukvårdspersonalens inställning till smärtskattningsinstrumentet ”Neonatal Pain, Agitation and Sedation Scale” (N-PASS). Studien syftade även till att undersöka relationen mellan sjukvårdspersonalens utbildningsnivå, år av yrkeserfarenhet på en neonatalavdelning och sjukvårdspersonalens inställning till smärtskattning och smärtskattningsinstrumentet N-PASS. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med kvalitativt inslag utfördes. En webbenkät administrerades till 144 barnskötare/undersköterskor, grundutbildade sjuksköterskor, specialistutbildade sjuksköterskor/barnmorskor och läkare. Sjuttioen enkäter besvarades varav 69 svar (48 %) inkluderades. Deskriptiva-, sambands- och gruppskillnadsanalys gjordes. Öppna frågor analyserades med hjälp av kondensering och kategorisering. Resultat: Sjukvårdspersonalen var överlag mycket positiv till att smärtskatta för tidigt födda barn samt något mindre positiva till smärtskattningsinstrumentet N-PASS. Ingen signifikant skillnad mellan yrkeskategorier och inställning till smärtskattning respektive smärtskattingsinstrumentet N-PASS påvisades. Resultatet kunde heller inte påvisa något signifikant samband mellan antal år inom neonatalvård och inställning till smärtskattning respektive smärtskattningsinstrumentet N-PASS. Konklusion: Studien visade att inställningen hos sjukvårdspersonalen på den studerade neonatalavdelning är mycket positiv till att smärtskatta för tidigt födda barn samt något mindre positiv till det validerade smärtskattningsinstrumentet N-PASS som användes på neonatalavdelningen. / Background: When children are born prematurely, they may need treatment in an intensive care unit. During such hospitalization the children may be exposed to many life supportive but painful experiences. Pain is negative for the child both in the short- and long-term perspective. To relieve pain in an optimal way rating of pain with an adequate and validated instrument for estimating pain is required. Aim: To investigate the attitude of health care personnel towards estimating pain in premature neonates and using the instrument for estimating pain “Neonatal Pain, Agitation and Sedation Scale” (N-PASS). Also, to investigate the relationship between the educational level of the health care personnel, number of professional years within neonatal care and attitude towards estimating pain and N-PASS. Method: A quantitative, cross-sectional study with qualitative components was conducted. A questionnaire was sent to 144 nursing assistants, nurses, midwives and physicians. Seventy- one responded of which 69 (48%) were included. Descriptive, correlative and analyses between groups were conducted. Open questions were analyzed using condensation and categorization. Results: The health care personnel were in general very positive to estimating pain in premature neonates and somewhat less positive to using N-PASS. There was no significant difference between the different health care categories towards estimating pain or using N- PASS. Also, there was no significant correlation between number of professional years within neonatal care and attitude towards estimating pain or using the instrument N-PASS. Conclusion: The study demonstrated that the attitude among health care personnel working at the neonatal ward was very positive towards estimating pain in premature neonates and somewhat less positive towards using the validated the instrument for estimating pain N- PASS, which was implemented at the neonatal ward.

Bakgrund: Mycket i litteraturen tyder på att ouppmärksammad och underbehandlad smärta hos äldre demenssjuka är vanligt förekommande. Detta strider mot principerna om människors lika värde, den enskildes värdighet och det humana i att lindra. Det finns många typer av demenssjukdom och attityden förekommer att demenssjuka inte känner smärta. Demenssjuka har ofta problem med att kommunicera eller lokalisera smärtan. Observations- och självsmärtskattningsinstrument används inte i större utsträckning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa smärtproblematik och smärtlindring i omvårdnaden av äldre personer med demenssjukdom. Metod: Detta är en litteraturstudie där tio kvantitativa vetenskapliga artiklar har analyserats med hjälp av en manifest innehållanalys. Artiklarnas resultat presenteras i fyra kategorier med underkategorier som beskriver smärtproblematik och smärtlindring hos äldre patienter med demenssjukdom. Resultat: Äldre med demenssjukdom var ofta underbehandlade för smärta och risken ökade med stigande kognitiv nedsättning. Underskattning av smärta var vanligt förekommande även när smärtskattningsinstrument användes. Personer med förmodad vaskulär demens rapporterade ofta mer smärta och med Alzheimers sjukdom mindre smärta än icke-dementa äldre. Hos en del demenssjuka uteblev förväntningseffekten av analgetika. Slutsats: Underbehandling av smärta hos demenssjuka äldre var vanligt förekommande och mer forskning behövs om smärtbedömning hos kognitivt nedsatta personer. / Background: Literature reveals that undiagnosed and untreated pain among older persons with dementia are common occurrences. This is in contrast to the principles of equal value among human beings, the dignity of the individual, and the alleviation of human suffering. There are many types of dementia, and there exists a belief that persons with dementia feel no pain. A common consequence of dementia is inability to communicate or locate the origin of pain. Selfassessment and observational pain scales are frequently not used. Aim: The aim of this literature review was to shed light upon the challenges associated with pain and the practice of pain relief in the care of older adults with dementia. Method: This is literature review study, where ten quantitative scientific articles have been analyzed using manifest context analysis. The results of the articles were sorted into four categories, each with subcategories, that describe the challenges associated with pain and the practice of pain relief. Results: The following result was obtained. Older persons with dementia often received inadequate pain relief, and the risk for under treatment increased with increasing level of cognitive impairment. Under treatment of pain was common even when pain assessment scales were used. Persons with assumed vascular and Alzheimer's dementia often stated that they felt more pain and less pain, respectively, than older adults with no cognitive impairment did. A group of persons with dementia were shown to experience no anticipatory effect of analgesics. Conclusion: Under treatment of pain was a common occurrence among older persons with dementia and more research is needed regarding how to estimate pain in persons with cognitive impairment.

Bakgrund: Studier visar att sjuksköterskor ofta underskattar barns smärta. Vid omvårdnad av barn med smärta bör självskattning vara förstahandsvalet vid smärtskattning. Smärtskattning och dokumentation är sjuksköterskans ansvar, därför behöver sjuksköterskor utbildning och riktlinjer för att förbättra smärtbehandlingen för barn och ungdomar.  Syfte: Syftet var att kartlägga sjuksköterskors attityder och kunskaper gällande smärta hos barn och ungdomar på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Ytterligare ett syfte var att se om en intervention kan påverka sjuksköterskornas attityder och kunskaper samt smärtskattningsfrekvens. Metod/design: En kvantitativ kvasiexperimentell studie utfördes. En enkät besvarades av 30 sjuksköterskor före och efter en intervention, vilken innebar ett deltagande i en utbildning om barns smärta och användning av smärtskattningsinstrument. Vid utbildningen utformades även riktlinjer gällande smärtskattning på avdelningen. Resultat: När användandet av smärtskattning värderades i en femgradig betygsskala fick sjuksköterskorna högre medelbetyg efter interventionen jämfört med innan (1,69 vs 2,5; p=0,049). Ingen signifikant förändring kunde påvisas gällande sjuksköterskornas attityder och kunskaper. Slutsats: Smärtskattningsfrekvensen blev signifikant högre efter en intervention med evidensbaserat utbildningsmaterial och utformning av riktlinjer för smärtskattning. Ingen skillnad hittades mellan bakgrundsfaktorer och attityd- och kunskapsformuläret. Sjuksköterskorna på avdelningen behöver fortsätta arbeta för att riktlinjerna kring smärtskattning följs och uppdateras utifrån forskning och kliniska erfarenheter. / Background: Studies show that nurses often underestimate children´s pain. Self-report should be the standard when caring for a child with pain. Pain measurement and documentation is the nurse´s responsibility, therefore pediatric nurses need education and established guidelines to improve pediatric pain management. Aim: The aim was to survey nurse`s knowledge and attitudes regarding pain in children and adolescents in an pediatric ward. Another aim was to investigate if an intervention could affect nurse’s knowledge and attitudes towards children`s pain, as well as the frequency of pain measurement. Method: A quantitative and quasi-experimental study was conducted. A questionnaire was handed out to 30 nurses before and after an intervention regarding pain in children. During the intervention the nurses learned how to use validated pain measurement-tools and guidelines regarding pain measurement was formed. Results: The use of pain measurement-tools were evaluated in a five-point rating scale, the nurses got higher average points after the intervention than before (1.69 vs 2.5; p=0,049). No significant change was found regarding nurses' attitudes and knowledge. Conclusion: The frequency of pain measurement was significantly higher after an intervention with evidence based training and development of guidelines for pain measurement. No difference was found between background information and the answers to the questionnaire. Nurses on the ward have to continue the evaluation of pain measurement and the guidelines based on research and experiences.

Bakgrund: Att förebygga och behandla postoperativ smärta är anestesisjuksköterskans ansvar genom det perioperativa förloppet. Tidigare studier har visat att förekomsten av postoperativ smärta efter laparoskopisk kolecystektomi är hög. Syfte: Syftet med studien var att beskriva postoperativ smärtskattning hos patienter som genomgått laparoskopisk kolecystektomi på en sluten operationsavdelning och en dagkirurgisk operationsavdelning. Syftet var också att undersöka skillnader i förekomst av postoperativ smärta mellan män och kvinnor, yngre och äldre patienter samt mellan patienter som opererats på sluten- respektive dagkirurgisk operationsavdelning. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Registerdata innehållande data från 338 patienter inhämtades från kvalitetsregistret Svenskt Perioperativt Register från år 2016–2018. Materialet analyserades med beskrivande och jämförande statistik. Resultat: Resultatet visade att 70 % av patienterna skattade måttlig till svår postoperativ smärta (NRS 4-10). Det framkom även att kvinnor samt yngre patienter (<50 år) på den dagkirurgiska operationsavdelningen skattade signifikant högre postoperativ smärta jämfört med män och äldre patienter. Slutsatser: Även om inga generella slutsatser kan dras tyder resultaten på att kvinnor samt patienter 50 år och yngre är särskilt utsatta för otillräcklig smärtbehandling i samband med laparoskopisk kolecystektomi. Eftersom alla människor har rätt till god smärtlindring behöver omvårdnaden således anpassas efter patientens individuella förutsättningar och behov. När anestesisjuksköterskan når en förtrolig relation till patienten finns goda förutsättningar för en tillfredställande postoperativ omvårdnad.

Bakgrund: Enligt socialstyrelsens rekommendationer ska smärtskattning göras i livets slutskede. Bristande smärtlindring vid livets slutskede är inget någon vill uppleva. Om distriktssköterskan har en bra rutin för att smärtskatta med smärtskattningsinstrument ger det en kvalitésäkring för de palliativa patienterna. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av smärtskattning hos palliativa patienter. Metod: En kvalitativ empirisk studie med deskriptiv design. Resultat: Tre kategorier framkom vid analysen; organisationens inflytande, metoder för smärtskattning av palliativa patienter, organisationens betydelse för kvalitetsförbättring med underliggande subkategorier. I studien framkom att distriktsköterskorna saknade rutiner för smärtskattning. Distriktsköterskorna smärtskattade utifrån sin kliniska blick, erfarenhet och smärtskattningsinstrument. Distriktssköterskorna var medvetna om att smärta ska bedömas enligt smärtskattningsinstrument men instrumenten och dokumentationen av dem, glömdes ibland bort trots att det hade använts. Distriktsköterskorna framhöll att smärtskattning med instrument kan bli bättre genom utbildning i instrumenten och rutiner i smärtskattning. Slutsats: För distriktssköterskor skulle det underlättas med tydliga rutiner om vilka smärtskattningsinstrument som bör användas i specifika situationer. Utbildning efterfrågas i smärta och skattningsinstrumenten för att få till frekvent användning av smärtskattningsinstrument. / Background: According to the recommendations of the National Board of Health, pain estimation should be made in the end of life. Lack of pain relief at the end of life is no one wants to experience. If the district nurse has a good routine for pain assessment instruments, it provides a quality assurance for the palliative patients. Aim: To describe district nurses' experiences of pain estimation in palliative patients. Method: A qualitative empirical study with descriptive design. Result: Three categories emerged from the analysis; the organization's influence, methods for pain estimation of palliative patients, the organization's importance for quality improvement with underlying subcategories. The study showed that district nurses lacked routines for pain estimation. District nurses pain assessment based on their clinical gaze, experience and pain assessment tools. The district nurses were aware of that pain should be assessed according to pain estimation instruments, but the instruments and their documentation were sometimes forgotten even though it had been used. District nurses believe that pain estimation with instruments can be improved through training in the instruments and routines of pain estimation. Conclusion: For district nurses, it would be easier with clear routines on which pain assessment instruments should be used in specific situations. Education is demanded in pain and the assessment tools to bring about frequent use of pain assessment instruments.

Trots stora förbättringar när det gäller sjuksköterskans smärtskattning och behandling av postoperativ smärta förekommer det fortfarande att patienten upplever höga till värsta tänkbara smärtor. Tidigare studier visar att adekvat postoperativ smärtlindring fortfarande är ett stort problem. Syftet med studien var att med kvalitativ metod beskriva intensivvårdsjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med postoperativ smärta. Fem intensivvårdssjuksköterskor intervjuades och intervjuerna analyserades utifrån Dahlberg (1997) fenomenologiska analysmetod. I resultatet framkom, att det fanns skillnader vid bedömning av postoperativ smärta hos vakna och icke vakna patienter. Sjuksköterskorna är positiva till att använda smärtbedömningsverktyg och orsaken till otillräcklig smärtlindring till viss del kan bero på patienten. Det framkom även att miljön och dokumentation har betydelse för smärtbehandlingen. Resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning och Orlando (1990) omvårdnadsmodell. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Bakgrund: Smärta är ett vanligt problem hos äldre, vilket hanteras olika av sjuksköterskor. Det finns vissa svårigheter kopplade till åldrandet och läkemedel, bland annat ändrad fysiologi. De äldre kan ha föreställningar om att smärta är naturligt förekommande med åldern. Sjuksköterskors uppgift är att ge adekvat omvårdnad och därmed smärtlindring. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av smärta inom äldrevården. Metod: Allmän litteraturöversikt med innehållsanalys. Nio artiklar ingår i resultatet. Resultat: I litteraturöversikten framkom två teman och åtta subteman som visar att det finns olika anledningar till att smärtan underbehandlas, exempelvis en rädsla för att övermedicinera eller svårigheter att tolka smärtuttryck på grund av tvetydigt kroppsspråk. Sjuksköterskor anser själva att de inte besitter tillräcklig kunskap för att utföra adekvat smärtbedömning och smärtbehandling. Slutsats: Det behövs fler riktade utbildningsinsatser för sjuksköterskor, både på arbetsplats och inom grundutbildningen. För att ge en adekvat smärtbehandling behöver sjuksköterskan förhålla sig till personcentrerad och evidensbaserad omvårdnad. / Background: Pain is a common problem in the elderly population, which is handled differently by nurses. There are some difficulties related to aging and drugs, including altered physiology. The elderly may have beliefs that pain is naturally occurring withage. The nurse's role is to provide adequate care and thus pain treatment. Aim: To elucidate the nurses’ experience of pain in the elderly care. Method: General literature review using content analysis. Nine articles were included in the result. Results: The literature review revealed two main themes and eight sub themes which show that there are different reasons for why the pain treatment is lacking, such as a fear of over-medicating or difficulties interpreting the painful expressions because of ambiguous body language. The nurses considered that they did not possess sufficient knowledge to perform adequate pain assessment and pain management. Conclusion: There is need for more targeted training for nurses, both at work and during the nursing education. To provide an adequate pain management the nurses need to relate to the person-centered and evidence-based nursing.