Bakgrund: Studier har visat sig att barns postoperativa smärta i många fall är otillräckligt behandlad och barnen upplever ofta smärta som något obehagligt och skrämmande. Barn kan påverkas negativt av smärta och de kan utveckla skadliga beteendeförändringar efter en operation på grund av otillräckligt behandlad postoperativ smärta. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka hur barnen, på en specifik kirurgavdelning, mår under det första dygnet efter en operation då de blivit sövda, avseende deras postoperativa smärta. Om möjligt ska grupper som har ökad risk för otillräcklig postoperativ smärtlindring försöka identifieras. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på ett konsekutivt urval. Deltagarna består av barn på en kirurgavdelning i åldrarna 4-16 år som alla har genomgått en operation där de blivit sövda. De har fått besvara en enkät om sin smärta ett dygn efter operation. Resultat: I studien deltog 32 barn med en medelålder på 9,25 år. Medelvärdet av smärta just nu var 2,59. Medelvärdet av smärta som mest var 7,56. Medelvärdet av minsta smärtan var 1,03. De äldre barnen skattade sin smärta högre än de yngre. Pojkarna skattade sin smärta högre än flickorna. Allmän kirurgi skattade sin smärta högre än de andra kirurgityperna vid två av tillfällena. Urologi skattade sin smärta högst vid ett av tillfällena. Alla deltagande barn uppgav att den ordinerade smärtlindringen hjälpte. Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan könen, åldrarna eller de olika kirurgityperna. Slutsats: En större studie, med fler tillfrågade barn, hade gett ett tydligare resultat. Mer forskning behövs inom området. Sjuksköterskorna måste bli bättre på att använda sig av smärtskattningsskalor. / Background: It has been shown that children's postoperative pain, in many cases, is inadequately treated. The children often experience pain as something unpleasant and frightening. Children might be affected in destructive ways by the pain and they can develop adverse behavioral changes because of inadequately treated postoperative pain. Aim: The aim of this study is to investigate how the children, at a specific surgical ward, are feeling during the first day after a surgery where they have been anesthetized, regarding their postoperative pain. Groups with increased risk of inadequate postoperative pain treatment are Method: A quantitative cross-sectional study based on a consecutive sample. The participants consist of children on a surgical ward aged 4-16 years who all had surgery where they were anesthetized. They have answered a questionnaire one day after the surgery. Results: 32 children participated in the study. Their mean age was 9.25 years. The mean of pain right now was 2.59. The mean of the worst pain was 7.56. The mean of the minimum pain was 1.03. The older kids rated their pain higher than the younger ones. The boys rated their pain higher than the girls. General surgery rated their pain higher than the other surgery types at two occasions. Urology rated their pain highest at one of the occasions. All participating children reported that the prescribed pain relief helped. No significant differences were seen between the sexes, ages or different surgery types. Conclusion: A larger study with more responding children, would have given a clearer result. More research is needed in this area. The nurses have to improve their usage of pain measurement instruments.

Bakgrund: Cancersmärta är både akut och långvarig vilket påverkar de drabbade fysiskt, psykiskt och existentiellt. Som sjuksköterska är det av stor vikt att identifiera och värdera smärta med olika smärtskattningsinstrument. Syfte: Att undersöka cancerdrabbade patienters upplevelse av att skatta sin smärta med smärtskattningsinstrument. Metod: En litteraturstudie med utvalda artiklar från databaserna Pubmed, Cinahl och Scopus. Elva kvalitativa originalartiklar som uppfyllde inklusions- och exklusionskriterierna inkluderades. Resultat: Patienter upplevde att smärtskattningsskalor till största del var lätta att använda och förstå sig på, dock upplevde patienterna vissa skattningsinstrument som förvirrande. Flertalet patienter upplevde att det är lättare att beskriva sin smärta med egna ord istället för att använda en skala. Många upplevde även att de inte blev tagna på allvar av vårdpersonal vid smärtskattning. Slutsats: Cancersmärta är komplext och en individuell typ av smärta. Patienter upplevde olika smärtskattningsskalor på olika sätt. Ansvarig sjuksköterska bör ha möjligheten att erbjuda flera typer av skalor för att kunna behandla smärtan på ett adekvat sätt. / Background: Cancer pain causes both acute and long-term pain and affects patients both physically, psychologically and existentially. As a nurse it's important to identify and assess pain with different pain measurements. Aim: To examine how cancer patients experience pain using pain measurement tools.   Method: A literature study was used with articles from the databases Pubmed, Cinahl and Scopus. Eleven qualitative original articles who met the studies inclusion- and exclusion criteria were included. Results: Patients mostly experienced the pain measurement tools to be easy to use and understand. Some patients experienced the measurement tool as confusing and preferred to describe their pain with own words instead of using a scale. Many patients felt that they were not being taken seriously by the staff when they measure their pain. Conclusion: Cancer pain is a complex and individual type of pain. Patients experienced various pain measurement tools differently. Therefore the nurse in charge should have the ability to offer different types of measurement tools to be able to treat the pain adequately

Bakgrund: Studier visar att barns smärta underskattas av sjuksköterskor samtidigt som smärtskattningsskalor används i för liten utsträckning inom barnsjukvården.Syfte: Att undersöka hur smärtbedömning skedde på en postoperativ barnavdelning och hur smärtskattningsskalor användes samt barnens erfarenheter av smärtlindringen. Utöver det var syftet att undersöka hur barnens ålder påverkade dessa faktorer. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på ett enkätunderlag och ett konsekutivt urval. Enkäter delades ut postoperativt till 30 barn i åldrarna 5-17 år som genomgått olika typer av operationer. Barnen svarade på enkäterna själva eller med stöd av sina vårdnadshavare. Resultat: Smärtskattningsskalorna Visuell Analog Skala (VAS) och Faces Pain Scale-revised (FPS-r) användes i mycket liten utsträckning (3% vardera) medan Numerisk Skala (NRS) användes i hög utsträckning (78%). Endast 20% av barnen fick information om någon smärtskattningsskala preoperativt. Barnen var generellt nöjda med hur ofta de hade blivit tillfrågade om sin smärta (73%) och majoriteten (80%) tyckte att de alltid (43%) eller oftast (37%) fått tillräckligt med hjälp mot smärtan. Inga signifikanta skillnader kunde ses utifrån ålder. Slutsats: Studiens resultat visar att NRS användes i hög utsträckning samt att barnen generellt var nöjda med hur ofta de blivit tillfrågade om sin smärta och med hjälpen de fått mot smärtan. Resultatet visar också områden där förbättringar kan göras såsom den preoperativa informationen. Studien belyser det viktiga ämnet barns smärta ur barns perspektiv och kan fungera som ett underlag för att förbättra bedömning och behandling av barns smärta. / Background: Studies show that in pediatric care, nurses underestimate children's pain and perform pain assessments too seldom.Aim: To investigate how pain measurements were performed in a postoperative pediatric care unit, how pain assessment scales were employed, and how children experienced the pain relief. Furthermore the study aimed to investigate how children's age influenced the above mentioned factors. Method: A quantitative cross-sectional study based on a survey and a consecutive sample. 30 children, undergoing surgery, aged 5-17 answered questionnaires postoperatively. The children answered the questionnaires themselves or with support from their caretakers. Results: The pain assessment scales Visual Analoge Scale (VAS) and Faces Pain Scale-revised (FPS-r) were rarely used (3% each), while Numeric Rate Scale (NRS) was frequently used (78%). Only 20% of the children received preoperative information about pain assessment scales. In general the children were pleased with how often they were asked about their pain (73%) and the majority (80%) thought they always (43%) or often (37%) received enough help with their pain. No significant difference was found regarding age. Conclusion: The study shows that NRS was frequently used, and that the children felt content with how often personnel asked about their pain and the help they received. Preoperative information about pain assessment scales was an area for improvement. The study highlights the important subject of children’s pain from a child's perspective and could be used to make improvements in children's pain measurement and treatment.

Sammanfattning Bakgrund: Smärtsamma procedurer i barnsjukvården kan vara en orsak till att barn blir rädda och utvecklar fobier. Flera metoder finns för att minska barns upplevda smärta vid smärtsamma procedurer, en metod är lustgas. Syftet med lustgasen är att blockera receptorer så att känslan av smärta minskar.    Syfte: Syftet med studien var att undersöka barns självskattade smärta under smärtsamma procedurer och jämföra skillnader mellan ålder och kön då lustgas som smärtlindrande metod användes. Vidare undersöktes om barn som använt lustgasen skulle vilja använda den igen vid smärtsamma procedurer. Metod: Med en kvantitativ och jämförande kohortdesign, undersöktes tidigare ifyllda protokoll som användes vid lustgasbehandlingar på Gävle sjukhus. Från protokollen extraherades data om barns smärtskattning under lustgasbehandling vid smärtsamma procedurer. Skattningen beskrivs med en ordinalskala från 0 till 10. T-test användes för att undersöka skillnader mellan åldersgrupperna 7 till 11 år och 12 till 18 år samt mellan pojkar och flickor. Vidare samlades data in om barns önskan att använda lustgas igen från protokollen och beskrevs sedan med procentfördelning mellan ja och nej. Resultat: 149 protokoll i båda åldersgrupperna analyserades. Det var ingen skillnad mellan deras smärtskattning under lustgasbehandling. Totalt jämfördes 152 protokoll från flickor och 146 från pojkar som visade en signifikant skillnad mellan könen (p=0.02). Medelvärdet (standardavvikelse) för flickornas självskattade smärta var 2.3 (2.7) och pojkarnas var 1.6 (2.2). Resultatet visade att 97 % av barnen svarade att de ville använda sig av lustgas vid en annan smärtsam procedur. Slutsats: Lustgasbehandling tolkas som en bra metod för att lindra smärta vid smärtsamma procedurer och metoden verkar uppskattas av de barn som använd sig av den. Skillnaden mellan flickor och pojkars smärtskattning under lustgasbehandling indikerar på att vidare forskning kan behövas. / Abstract   Background: Painful procedures in the care of children may cause fear and phobia later in life. Several methods exist to reduce children's perceived pain during painful procedures and one method is nitrous oxide. Nitrous oxide blocks receptors to reduce the pain experience.   Aim: The purpose was to investigate children's self-assessed pain during painful procedures and compare ratings between age-groups (7-11 vs 12-18 years) and gender. Furthermore, the study explored wheatear children who had used nitrous oxide would like to use it again during another painful procedure.   Method: A quantitative and comparative cohort design was used. Protocols from Gävle Hospital regarding children’s pain assessments during nitrous oxide treatments during procedures were reviewed. From the protocols, the children's pain estimations were extracted when nitrous oxide treatment was used during painful procedures. The pain estimation was described on an ordinal scale, ranging from 0 to 10. Independent t-tests were used to investigate differences between age-groups 7 to 11 year’s vs 12 to 18 years and between genders. Furthermore, data were collected (yes/no) to explore if the children had a desire to use nitrous oxide again if they were to undergo another painful procedure.   Results: 149 protocols in each of the two age-groups was analyzed and no significant difference between children’s pain estimation during nitrous oxide treatment was found. In comparison of 152 protocols representing girls and 146 boys a significant difference between the genders was found regarding their pain estimation. Mean (standardeviation) for girls estimated pain were 2.3 (2.7) and for boys 1.6 (2.2). The result showed that 97 % of the children had a desire to use nitrous oxide again if they had to undergo another painful procedure. Conclusion: Nitrous oxide as a pain relief treatment shown to have a positive effect to reduce the pain experience during painful procedures   and the method seems to be appreciated by the children who have used it. The difference between girls’ and boys’ pain estimation during nitrous oxide treatment indicates that further research is needed.

BACKGROUND: Nursing care is the nurse's area of expertise, which in a neonatal care ward includes individualized, highly qualified care. Globally, nearly 30 million children are born each year who are in need of specialist care in a neonatal unit. During the care period, children can be exposed to up to 14 invasive procedures per day that can cause different types of pain. Therefore, it is very important that children are adequately managed for pain. The role of nurse in the neonatal care unit includes monitoring the newborn and administering appropriate treatment to prevent the development of disease or further deterioration. In addition to the specialized somatic care, the nurse has a key role in communication with the guardians related to the family-centered nursing. AIM: The purpose was to investigate nurse's experiences of pain management of newborns in the neonatal care unit. METHOD: A general literature study with a qualitative approach carried out with the help of thematic content analysis. RESULTS: The results and findings of the articles are presented in two main themes: Professional ability and Organizational factors and six sub-themes. CONCLUSION: Adequate pain management and family-centered care are crucial for the survival, recovery and continued health of newborns. More research is needed to implement routines at both local and global level and train nurses in pain assessment and pain relief. / BAKGRUND: Omvårdnad är sjuksköterskans kompetensområde, som på en neonatalvårdsavdelning innefattar individualiserad, högkvalificerad vård. Globalt föds närmare 30 miljoner barn per år som är i behov av specialistvård på en neonatalavdelning. Under vårdtiden kan barnen utsättas för upp till 14 invasiva ingrepp per dag som kan orsaka olika typer av smärta. Därför är det av stor vikt att barnen smärthanteras på ett adekvat vis. Rollen som sjuksköterska på neonatalvårdsavdelning inkluderar övervakning av det nyfödda barnet samt administrering av lämplig behandling för att förhindra utveckling av sjukdom eller ytterligare försämring. Utöver den specialiserade somatiska vården har sjuksköterskan en nyckelroll i kommunikationen med vårdnadshavarna relaterat till den familjecentrerade omvårdnaden. SYFTE: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter kring smärthantering av nyfödda barn inom neonatalvården. METOD: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats utförd med hjälp av tematisk innehållsanalys. RESULTAT: Artiklarnas resultat och fynd presenteras inom två huvudteman: Professionell förmåga och Organisatoriska faktorer och sex subteman. SLUTSATS: Adekvat smärthantering och familjecentrerad omvårdnad är avgörande för de nyfödda barnens överlevnad, återhämtning och fortsatta hälsa. Mer forskning behövs för att på både lokal och global nivå implementera rutiner och utbilda sjuksköterskor i smärtbedömning och smärtlindring.

Sjuksköterskan har ett stort ansvar när det gäller patienters smärtlindring då det är sjuksköterskan som bedömer smärtan efter att patienten fått skatta den på exempelvis en smärtskattningsskala. I vården idag sker missuppfattningar om äldre patienters förmåga att känna smärta och sjuksköterskan har en tendens att bedöma smärtan mildare än vad den är. Syftet med denna litteraturstudie är att finna och beskriva smärtskattningsskalor som är lämpade för äldre patienter samt att jämföra smärtskattningsskalorna med varandra. Resultatet visar att patienter med viss grad av kognitiv nedsatthet har förmåga att bruka en smärtskattningsskala och att den skala som har bäst reliabilitet, genomförbarhet och som föredras mest är Iowa Pain Thermometer (IPT). Den minst föredragna skalan hos äldre och den som har sämst validitet, reliabilitet och genomförbarhet är Visual Analoge Scale (VAS). / The nurse has a great responsibility when it comes to relive patients’ pain. It’s the nurse who judges the pain after the patient has made a self assessment on, for example, a pain self-assessment scale. In the care today many misunderstandings can be found about the elders’ ability to feel pain and the nurse have a tendency to judge the pain less than what it really is. The aim of this literature review is to find and describe pain self-assessment scales who are suited for elder patients and to compare the pain self-assessments scales to each other. The result shows that patients, with some degree of cognitive impairment, have an ability to use a self assessment scale to estimate their pain. The scale which has the highest validity, reliability, feasibility and which are the most preferred is the Iowa Pain Thermometer (IPT). The least preferred scale for elders and the one which had the worst reliability and feasibility is the Visual Analogue Scale (VAS).

Personer som drabbats av demenssjukdom kan ha svårigheter att självrapportera smärta på grund av den kognitiva nedsättning som följer sjukdomen. En stor uppgift för vårdpersonal är därför att ha kunskaper om hur smärta kan identifieras inom denna patientgrupp. Detta skulle, om adekvat smärtbehandling sätts in, medföra en minskning av onödigt lidande samt en ökad livskvalitet. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos äldre individer med demenssjukdom. Metoden har följt Goodmans (1993) sju steg för litteratursökning och sammanställning av evidensbaserad forskning inom hälsa och sjukvård. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Artiklar som svarat på syftet har kvalitetsbedömts efter ett modifierat protokoll av Willman m fl (2006). Analysen är kategoriserad efter resultat angående metoder som identifierar smärta med två huvudkategorier: självskattningsmetoder och observationsmetoder. Resultatet visar att en stor del av personer med demenssjukdom kan förmedla smärta via de tre självskattningsskalorna FPS, VAS och VRS. Högst förståelse för självskattningsinstrumenten visades vid användning under rörelse eller under ett aktivt stimuli. Vanligt registrerade beteende via observationsinstrument var smärtljud, ansiktsuttryck och smärtförsvar. Flest smärtbeteende observerades under rörelse. Slutsatser som dragits är att ett flertal självskattningsinstrument och observationsmetoder har visat en potential till att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Genom observationsinstrumenten har somatiska, psykosociala och motoriska indikatorer på smärta återkommit som observerbara. / Individuals with dementia may have difficulties in self reporting pain due to the cognitive impairment resulting from their disease. A major task for healthcare workers is to have an understanding of how pain can be identified in this group of patients. This would, if adequate pain relief is applied, result in a reduction of unnecessary suffering and increased quality of life. The purpose of this study is to investigate how health professionals can identify pain in elderly individuals with dementia. The method followed Goodman's (1993) seven stages of literature search and compilation of evidence-based research in health care. The data collection was conducted in PubMed, CINAHL and PsycINFO. Articles which responded to the objectives of this study have been quality assessed by a modified protocol of Willman et al (2006). The analysis is categorized according to the results on methods that identify pain with two main categories: self-assessment methods and observational methods. The results show that a large proportion of individuals with dementia can communicate pain through the three self assessment pain scales FPS, VAS and VRS. More understanding of the self assessment instruments was seen when used during movement or during an active stimulus. Common registered pain behaviors via observational instruments are pain noises, facial expressions and defense. Most pain behaviors were observed during motion. The conclusions are implying that several self-assessment instruments and observation methods have shown potential in identifying pain in people with dementia. Three categories: somatic, psychosocial and motor indicators of pain recurred as observable.

Smärta i olika former är den största anledningen till att människor söker vård. Att vara uppmärksam på förändringar i patientens tillstånd är viktigt för att patienten ska få en så god vård så möjligt. Tidigare studier har visat att trots vårdpersonalens kompetens ökar inom ämnet smärta genom information och utbildning, fortsätter patienters smärtprevalens att vara hög. Syftet med denna studie var att redogöra för inlagda patienters synpunkter angående smärtuppfattning, smärtskattning, smärtlindring samt uppföljning av smärtbehandlingen. Studien genomfördes på två olika sjukhus i södra Sverige. Resultaten kategoriserades samt presenterades med tabeller. Resultatet som vi kom fram till var att 20 % - 50 % av patienterna hade smärta men var ändå nöjda med smärtlindringen som de hade fått. Mer forskning inom området behövs för att identifiera de faktorerna som gör att smärtprevalensen hos patienterna är hög. / Pain in various forms is the main reason for seeking care. To be advertent to changes in patient condition it is important for the patient to get as good care as possible. Previous studies have shown that despite improving professionals´ skills in the subject of pain through information and education, patients' pain prevalence continues to be high. The purpose of this study was to portray patients' views concerning pain perception, pain assessment, pain management, and follow-up of pain treatment. The study was conducted in two different hospitals in the south of Sweden. The results were categorized and presented in tables. The result was that 20% - 50% of patients had pain but were satisfied with pain relief that they had received. More research in this area is needed to identify factors that make pain prevalence among patients still high.

VAS-skalan är ett instrument som gör det möjligt att överföra subjektivaupplevelser hos patienter till en objektiv bedömning som hjälp för vårdpersonal.Syftet är att undersöka användningen av VAS-skalan bland sjuksköterskor påopererande vårdavdelningar. Metoden är en enkätstudie och resultatet presenterasi antal. Urvalet utgjordes av samtliga sjuksköterskor (n = 30) som arbetar på tvåavdelningar. Detta urval är så kallat icke-slumpmässigt och kan benämnasbekvämlighetsurval. Huvudresultatet är att flertalet respondenter använder VASskalan.Det vanligaste användningsområdet är vid smärtbedömning ochdokumentationen av användandet i patientjournalen är vanligt förekommande.Studien kan betraktas som en pilotstudie på grund av den lilla mängdendatamaterial vilket innebär att den kan ligga till underlag för en större framtidastudie. Resultatet kan inte anses vara generaliserbart för populationen och därmedinte överförbart till andra verksamheter. Studiens slutsatser bör därför betraktasmed försiktighet / The VAS-scale is an instrument which makes it possible to translate the subjectfeeling into an objective estimate to assist healthcare personal. The purpose is toinvestigate the frequent use of the VAS-scale among nurses at surgical wards. Thechosen method is a survey and the result is presented in numbers. Participantsselection included all nurses working at two surgical wards (n = 30). This is nonerandomizedselection and could be named as a comfortable selection. The mainresult is that frequent use is common among those nurses included in the study.The most common use of the VAS-scale is in pain treatment and documentationin patient’s charts is frequent. Due to the low amount of data this study could beproclaimed as a pilot study which means that it can be used as a background forfurther studies. The result can not be generalizeable to the nurse’s population andtherefore is not transferable to other fields of action. The conclusions of this studyshould therefore be considered with caution.

Smärta är den vanligaste sökorsaken för patienter på akutmottagningar, trots detta visar forskning att underbehandling av akut smärta förekommer över hela världen På grund av att smärta är subjektiv kan det vara mycket svårt att mäta patienternas smärta. Bedömningen av smärta bygger på patienternas självskattning. Adekvat bedömning av smärta är avgörande för att effektiv smärtlindring ska kunna ges. Syftet med kvalitetförbättringsstudien var att införa ett nytt smärtskattningsverktyg samt att utvärdera om en utbildningsintervention i form av korta utbildningstillfällen kan öka antalet smärtskattningar på en akutmottagning. Studien hade en kvasi-experimentell design. Avbruten tidsserie användes för utfallsmätning före och efter utbildningsinterventionen. Utbildningsinterventionen bestod av korta utbildningstillfällen under en veckas tid där information gavs om smärtskattning med hjälp av smärtskattningsskalan Verbal Rating Scale och hur smärtskattningen skulle dokumenteras. Studien utfördes simultant på två akutmottagningar i södra Sverige under en period av totalt 13 veckor under våren 2022. Resultatet av studien visar att före interventionen genomfördes i medel 5,6% smärtskattningar och efter interventionen ökade antalet smärtskattningar per vecka i till 9,3%. Kvalitetsförbättringsstudien har varit till fördel på respektive akutmottagning då dokumentation av smärtskattning har ökat. För att bibehålla och vidareutveckla denna kunskap krävs det fortlöpande utbildningstillfällen och påminnelser kring smärtskattning samt regelbunden utvärdering av mängden dokumenterad smärtskattning. / Pain is the most presenting complaint to emergency departments. Despite this, research shows that undertreatment of acute pain occurs worldwide Because pain is subjective, it can be very difficult to measure patients pain. The valuation of pain is based on patients self-assessment. Adequate assessment of pain is crucial for effective pain relief to be provided. The purpose of this study was to introduce a new pain assessment tool and to evaluate whether an educational intervention in the form of short training sessions can increase the number of pain estimates in an emergency department. The study had a quasi-experimental design. Interrupted timeseries was used for outcome measurement before and after the training intervention. The training intervention consisted of short micro sessions over a period of one week where information was given about pain assessment using the Verbal Rating Scale and how the pain assessment was to be documented. The study was performed simultaneously in two emergency departments in southern Sweden for a period of a total of 13 weeks in the spring of 2022. The results of the study show that before the intervention, 5.6% pain estimates were performed and after the intervention the number of pain estimates per week increased to 9.3%. The quality improvement study has been to the advantage of the respective emergency department as documentation of pain assessment has increased. In order to maintain and further develop this knowledge, continuous training opportunities and reminders about pain assessment are required, as well as regular evaluation of the amount of documented pain assessment.