Bakgrund: Patienter med svår smärtproblematik utsätts för ett stort lidande och risken för psykiska- och fysiska komplikationer ökar. För att behandla dessa patienter på bästa sätt krävs adekvat smärtbehandling. För att kunna följa upp och utvärdera både smärtan och smärtbehandlingen är det viktigt med en god smärtdokumentation. Syfte: Att studera smärtdokumentationen hos tidigare inneliggande patienter med smärtproblematik som under denna tid blivit konsulterade av Smärtcentrum på Akademiska sjukhuset, samt jämföra dokumentationen mellan de avdelningar som studerats. Metod: Studiens forskningsdesign är en kvantitativ retrospektiv empirisk studie där journaler för patienter vars vård Smärtcentrum har varit delaktiga i under 2015 utgjorde datan för studien. Det var 30 ortopedjournaler och 28 onkologjournaler som granskades. Resultat: Resultatet visade att patienterna fick sin smärta dokumenterad två gånger eller färre under en period på tretton dagar. Smärtskattning dokumenterades mest frekvent. Något signifikant samband mellan längden på patienternas vårdtid och frekvens i smärtdokumentation kunde inte konstateras. Det fanns en skillnad i frekvensen av smärtdokumentationen mellan onkologavdelningarna och ortopedavdelningarna. Slutsats: Frekvensen av smärtdokumentationen på de granskade avdelningarna visade sig vara undermålig och följer därmed inte de riktlinjer som finns. Detta försvårar arbetet för både konsultverksamheten samt personal på berörda avdelningar att få en helhetsbild kring patienternas smärtproblematik.  Risken ökar för både komplikationer och lidande hos patienterna. Ytterligare forskning krävs för att undersöka vad anledningen till den bristande dokumentationen är. / Background: Patients with severe pain are subjected to great suffering and the risk of psychological- and physical complications increases. To treat these patients optimally it requires adequate pain management. In order to monitor and evaluate both the pain and the pain treatment it is important with pain documentation. Objective: To study the documentation of pain on previously hospitalized patients with pain problems who during that time were consulted by the Pain Centre at Akademiska hospital, as well as compare the documentation between the included wards. Method: The design is a quantitative retrospective empirical study of medical records of patients consulted by Pain Centre at Akademiska hospital during 2015. The final sample consisted of 30 records from the orthopedic clinic and 28 from oncology clinic. Results: The results showed that the hospitalized patients had their pain documented less than twice during a period of thirteen days. Pain Measurment was documented most frequently. No significant correlation between the length of care and frequency of pain documentation could be found. There was a difference in the frequency of pain documentation between the included wards. Conclusion: The frequency of pain documentation for the consulted patients in the included wards at Akademiska hospital proved to be deficient and does not follow the guidelines. This complicates the work of the health care staff, and the monitoring and evaluation of the treatment. This also increases the risk of complications and suffering of the patients. Further research is required to investigate the reason of the lack of documentation.

Bakgrund: Smärtintensitet är en viktig del i smärtbedömningen som utförs av hälso- och sjukvårdspersonal. Om smärtintensitet inte bedöms på ett bra sätt riskerar det att leda till en otillräcklig smärtbehandling. Ett av de mest validerade instrumenten för att ta reda på patientens självskattade smärtintensitet är Numeric Rating Scale (NRS). Dagens forskning visar att det finns brister i arbetet med smärtskattningsskalor och behandlingen av smärta inom vården. Syfte: Att beskriva betydelsen av ett värde på Numeric Rating Scale och hur en förändring av värdet ska tolkas, ur ett patientperspektiv. Metod: En litteraturstudie baserad på 8 studier med kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet presenterades under tre huvudkategorier och två underkategorier, dessa tre huvudkategorierna var: Vad det numeriska värdet har för innebörd i patientens NRS-skattning, Vad en förändring i patientens NRS skattning innebär samt vad NRS-värdet säger om patientens önskan av smärtlindring. Konklusion: Ett värde på NRS ger inte hela bilden av hur en patient upplever sin smärta. Ett värde på NRS kan vara en god indikator på smärtnärvaro hos patienten. När ett värde på NRS förändras säger det mest om patientens upplevelse när förändringen tolkas procentuellt. Det kan vara problematiskt för sjuksköterskan att bedöma en patients behov av åtgärd på endast ett NRS värde då dess betydelse kan variera stort mellan patienter. Utifrån detta bör hälso-och sjukvårdspersonal alltid föra en dialog om vad ett värde och en förändring på NRS betyder för patienten.

Bakgrund: Det är vanligt att patienter inom den kommunala hälso- och sjukvården lider av smärta. Upprepade studier pekar på att validerade smärtskattningsinstrument inte används i någon större utsträckning. Sjuksköterskors bristande kunskap om smärta, smärtskattning och smärtbehandling leder till sämre smärtlindring och försämrad livskvalitet för patienten. Syfte: Studiens syfte är att undersöka sjuksköterskors uppfattning om smärtskattning och smärtskattningsinstrument inom den kommunala hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt valdes för att genomföra studien. I studien ingår elva artiklar som analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier; kunskap, teamsamverkan och barriärer. Studien visar att sjuksköterskor sällan använder sig av smärtskattningsinstrument i sitt dagliga arbete. De anser att det är svårt att smärtskatta en icke-verbal patient samt de patienter som drabbats av kognitiv svikt. Sjuksköterskor saknar kunskap om smärta och smärtlindring. Det framkommer även flera olika barriärer för smärtskattning så som tidsbrist och personalbrist. Teamet runt patienten ansågs viktigt för att förbättra smärtskattning och smärtbehandling. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtskattning är bristfällig. Arbetslivserfarenhet bidrar inte heller till att sjuksköterskor blir mer benägna att smärtskatta. Det behövs mer utbildning om smärta och smärtskattningsinstrument. / Background: It is common for patients in municipal healthcare to experience pain. Repeated studies indicate that validated pain assessment tools are rarely used. Nurses' lack of knowledge concerning pain, pain assessment and pain relief leads to poor quality pain management which leads to poor quality of life. Aim: The aim of the study was to investigate nurses' opinions of pain assessment and pain assessment tools in municipal healthcare. Method: A literature review was conducted in which eleven scientific studies were examined and analyzed according to qualitative content analysis. Result: Three categories: knowledge, teamwork and barriers, emerged from the analyses. The study shows that nurses rarely use pain assessment tools in their daily work. Nurses generally think it is complicated to assess pain in non- verbal patients or in patients with cognitive impairment. They also feel that they have a lack of knowledge when it comes to pain relief and pain assessment. Other barriers is lack of time and personnel. The multi professional team is seen as an important part to improve pain assessment and pain management. Conclusion: The result points towards the fact that nurses lack skills in pain management. It is not enough to learn from work experience. More extensive education is needed to gain nurses' interest and skills about pain.

Bakgrund Sjuksköterskor ansvarar för att bedöma om en patient har smärta, vilket kan vara utmanande om patienten har svårt att kommunicera. För att bidra med mer kunskap kring detta uppfattades ett behov av att undersöka vad sjuksköterskor inom olika verksamheter har för erfarenheter kring att bedöma smärta hos dessa patienter och deras tankar kring smärtskattning som omvårdnadsåtgärd. Syfte Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter kring smärtskattning av patienter med nedsatt förmåga att kommunicera. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom olika verksamheter i Umeå och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Vi identifierade erfarenheter som sammanställdes inom åtta olika kategorier fördelade på fyra domäner. Centrala iakttagelser är att smärtskattning bör ske med välfungerande metoder och att smidiga rutiner för deras användning är viktiga. Det behövs mer kunskap om smärtskattning för att kunna komplettera de erfarenheter som finns. För att förbättra kvaliteten bör likaså hänsyn tas till nackdelar med alltför stela arbetssätt för att inte den personliga kunskapen och viljan ska gå förlorad. Likaledes behöver verktygen förbättras. Slutsats Smärtskattning är ett komplext ämne. Sjuksköterskorna som idag utför smärtskattning på olika sätt anser att välfungerande, enkla verktyg tillsammans med fungerande lokala rutiner kring deras användning skulle kunna förbättra omvårdnaden i många fall. / Background Nurses are responsible for pain assessment in patients, a challenging task if the patient has a communicative impairment. To contribute to more knowledge regarding the present situation we identified a need to study nurses’ experiences regarding assessment of pain among these patients, and their thoughts around pain assessment as a nursing method. Aim The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of pain assessment in patients with impaired ability to communicate. Method Semi-structural interviews were conducted with nurses within different health care settings in Umeå. They were interpreted using a qualitative content analysis. Results The analysis identified experiences within eight categories in four domains. A central observation is that assessment needs to be conducted with good quality methods and that smooth routines regarding there use is crucial. Deeper knowledge about pain assessment need to complement the nurses’ experiences to improve quality, as well as recognising disadvantages with too strict routines need to be taken into consideration. The assessment tools also need further development. Conclusion Pain assessment is a complex issue. Nurses that are practicing this today reflects the view that well functioning tools together with functional routines regarding their use could help improve nursing in many cases.

Bakgrund: Inom de närmaste åren och i många länder kommer demenssjukdom att fördubblas, vilket betyder att sjuksköterskans kompetens när det gäller smärtbedömning hos personer med demenssjukdom måste öka. Därför är det av stor vikt att sjuksköterskan vet vilka bedömningsinstrument som fungerar att använda hos personer med demenssjukdom och vilka uttryck som är viktigt att uppmärksamma, för att kunna minska lidandet och öka livskvalitén för patienten. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa forskningsbaserad kunskap om hur sjuksköterskan kan identifiera smärta hos individer med demenssjukdom. Metod: Studien är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. Studien har kvalitativa-, kvantitativa- och mixade artiklar. Artiklarna söktes i databaserna PubMed, Web of Science och CINAHL. Resultat: Resultatet visar att det finns många olika smärtskattningsinstrument och smärtuttryck som sjuksköterskan kan använda och observera för att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Några mätinstrument som visade sig vara användbara var observationsskalorna Doloplus-2, ePAT, PAINAD, PACSLAC och MOBID-2. De smärtuttryck som observerades mest var ansiktsuttryck, kroppsspråk och beteendeförändringar. Slutsats: Det är lättare att se beteendeförändringar hos patienten om sjuksköterskan känner patienten sedan tidigare. Det är viktigt att sjuksköterskan har en god kunskap om vad demenssjukdom är och innebär för att lättare kunna identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. / Background: Within the next few years and in many countries, dementia will double, which means that the nurse's competence in assessing pain on people with dementia will increase. Therefore, it is of great importance that the nurse knows which assessment tools are useful for people with dementia and what expressions are important to pay attention to in order to reduce suffering and increase the quality of life for the patient. Aim: The aim of this study was to compile research-based knowledge about how the nurse can identify pain in individuals with dementia. Method: The study is a literature review of which 15 scientific articles were included. The study included qualitative, quantitative and mixed articles. The articles were searched in the PubMed, Web of Science and CINAHL databases. Results: The results show that there are many different pain assessment tools and pain expressions that the nurse can use and observe to identify pain in people with dementia. Some measuring instruments that proved useful for people with dementia were Doloplus-2, ePAT, PAINAD, PACSLAC and MOBID-2. The most painful expressions were facial expressions, body language and behavioral changes. Conclusion: It is easier to see behavioral changes on the patient if the nurse is aware of the patient earlier. It is important that the nurse has a good knowledge of what dementia is and means to more easily identify pain in people with dementia.

Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att undersöka om anestesisjuksköterskans skattning av postoperativ smärta skiljer sig fran patientens egenskattade VAS. Bakgrund: Flertalet studier visar att sjuksköterskor underskattar patienters smärta och att VAS inte används i tillräcklig utsträckning vid smärtskattning. Många erfarna sjuksköterskor tenderar att lita mer på sin intuitiva känsla om patientens smärta än på vad patienten säger. Metod: Åtta anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i storstadsregionen fick genom ett frågeformulär skatta 44 patienters postoperativa smärta utifrån en beteenderelaterad skala och fysiologiska parametrar. Detta värde jämfördes med patientens egenskattade VAS/NRS. Resultat: Anestesisjuksköterskomas beteendeskattning stämde väl överens med patientens egenskattade VAS. De anestesisjuksköterskor som arbetat länge beteendeskattade närmre patientens VAS än de som arbetat kortare tid som anestesisjuksköterskor. De tre vanligaste fysiologiska parametrar anestesisjuksköterskorna bedömde var ansiktsuttryck, kroppsrörelse och tal. Slutsats: Anestesisjuksköterskomas erfarenhet av att bedöma och behandla patienter som är sövda eller sederade kan kanske förklara den högre samstämmigheten mellan deras och patientens smärtskattning. / Aim: The aim of this pilot study was to investigate if the pain assessment made by Swedish nurse anesthetists differ from the patients' own assessed pain, using the visual analogical scale, VAS. Background: Several studies shows that nurses tend to underestimate postoperative pain and that assessment tools seldom is used in pain assessment. Experienced nurses seem to rely more on their own intuitive feeling about patients' pain experience rather than what the patient says. Method: Eight nurse anesthetists in a Swedish hospital answered a questionnaire and made behavior assessments of postoperative pain on 44 patients, using physiological parameters which where compared with the patient's VAS\NRS. Results: Nurse anesthetists' pain assessment using physiological parameters where consistent with the patients' VAS/NRS. More experienced nurses assessed closer to the patient's VAS/NRS than the inexperienced did. The three most common physiological parameters used where facial expression, bodily movements and sounds. Conclusion: The nurse anesthetists' experience of observing patients during anesthesia and sedation might explain the high correlation in pain assessment.

Bakgrund   Akut nociceptiv smärta är en naturlig konsekvens av ett kirurgiskt ingrepp, däremot upplever upp till 70 procent av patienter svår till outhärdlig smärta i det postoperativa skedet. Den nya definitionen av smärta betonar smärtupplevelsens subjektiva karaktär, varpå det personcentrerade förhållningssättet är starkt indicerat. Ändå uppstår det divergens i sjuksköterskans och patientens postoperativa smärtskattning. Detta kan orsaka patienten lidande i form av postoperativa komplikationer, icke adekvat smärtlindring och utökad vårdtid. Ett behov har identifierats att vidare utforska patientens upplevelse av smärtskattning, där förhoppningsvis större klarhet kan genereras kring dennes process av smärtskattning, de bakomliggande faktorerna till att denne skattar annorlunda från sjuksköterskan samt utvecklingspotentialen för ett bättre samarbete och adekvat postoperativ smärtlindring. Syfte Syftet var att belysa patientens upplevelse av postoperativ smärtskattning  Metod Studien utgörs av en icke-systematisk litteraturöversikt grundat i 15 vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Sophiahemmet Högskolans bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering har tillämpats för att kvalitetsgranska respektive artikel. För bearbetning av resultatet tillämpades en integrerad analys.  Resultat Tre kategorier identifierades vid sammanställning av resultatet: Patientens upplevelse av att beskriva smärta, faktorer som påverkar patientens smärtskattning och patientens önskemål kring smärtlindring. Resultatet redogör för personcentrering, kommunikation och patientdelaktighet som de centrala delarna i lyckad postoperativ smärtskattning och smärtlindring. Slutsats För att åstadkomma postoperativa smärtskattningar där patienten känner sig sedd, förstådd och hörd behöver processen individualiseras, personcentreras och befrias från sjuksköterskans förväntningar och förutfattade meningar. Patienterna behöver förses med adekvat information om smärta, hur smärtskattning går till och vilka smärtbehandlingsalternativ som finns, för att åstadkomma delaktighet och kvalitativ personcentrerad vård. / Background Acute nociceptive pain is a natural occurrence following a surgical procedure, however, up to 70 percent of patients experience severe to excruciating pain during the postoperative phase. The new definition of pain emphasizes the subjective character of pain, whereupon the person-centered approach is strongly indicated. Nevertheless, divergence occurs between the nurse´s and patient´s postoperative pain assessment. This can cause the patient suffering in the form of postoperative complications, inadequate pain relief and extended stay. A need has been identified to further explore the patient´s experience of pain assessment, where hopefully greater clarity is generated on their process of assessing pain, the underlying factors causing the patient and nurse assessing differently as well as the potential for better collaboration and adequate postoperative pain management. Aim The aim was to investigate the patient´s experience of postoperative pain assessment. Method The study consists of a non-systematic literature review based on 15 scientific articles. The articles were obtained through the databases CINAHL and PubMed. Sophiahemmet University’s assessment basis for scientific classification has been applied to quality check each article. An integrated analysis was applied to process the results. Results Three categories were identified when compiling the results: The patient´s experience of describing pain, influenceable factors on the patient’s pain assessment and patient requests regarding pain relief. The results present person-centered care, communication, and patient participation as the central key elements in successful postoperative pain assessment and pain management. Conclusions To achieve postoperative pain assessment where the patient feels seen, understood, and heard, the process needs to be individualized, person-centered and freed from the   nurse´s expectations and preconceptions. Patients need to be provided with adequate information on pain, how pain assessments work and what pain treatment options are available, to achieve patient participation and quality person-centered care.

Bakgrund: Prehospitala smärtbedömningar är en utmaning för ambulanssjuksköterskan. Korrekt smärtbedömning är viktig då akut smärta som inte lindras kan ge allvarliga konsekvenser för patienten. Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse som kan vara förknippad med vävnadsskada eller en upplevelse som liknas vid detta. Smärtbedömning prehospitalt består av flera olika metoder och tillvägagångssätt vilka sjuksköterskan anpassar efter patientens tillstånd och situation samt sin egna erfarenhet, förmåga och kompetens. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av smärtbedömning inom ambulanssjukvård. Metod: Genom kvalitativ intervju av 10 deltagare inhämtades datamaterial som analyserades induktivt genom manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter innehållsanalysen delades resultatet upp i 3 huvudkategorier: smärtans subjektiva karaktär, värdera patienters smärta och smärtskattning. Sjuksköterskans tidigare erfarenheter av att möta patienter med olika smärtbeteende och smärtuttryck påverkar förmågan att värdera och relatera till patientens smärtupplevelse. I smärtbedömningen vägs en värdering av patientens smärtskattning in och i de fall sjuksköterskans och patientens bild av situationen inte överensstämmer riskeras patienten att inte bli trodd. Förutfattade meningar beskrivs kunna påverka en smärtbedömning och vissa grupper riskeras att stigmatiseras. Kommunikationen påverkar vårdrelationen och i de fall patienten har en oförmåga att kommunicera verbalt finns risk för bristande smärtbedömning. Slutsats: Smärtans subjektivitet har stor inverkan vid prehospital smärtbedömning, vilket ställer krav på ambulanssjuksköterskan att skapa en professionell vårdrelation. Att kunna relatera till patientens smärttillstånd underlättar vid smärtbedömning, motsatt kan sjuksköterskans svårighet att relatera till patientens smärta öka risken för vårdlidande genom misstroende. / Background: Prehospital pain assessments is challenging for theambulance nurse. Correct pain assessment is important as unalleviatedacute pain can have serious consequences for patients. Pain is definedas an unpleasant sensory and emotional experience that may be associatedwith tissue damage or an experience similar to such damage. Prehospitalpain assessment consists of several different methods and approacheswhich the nurse adapts to the patient's condition and situation as wellas their own experience, ability and competence. Purpose: The purpose of this study is to highlight nurses' experiencesof pain assessment in prehospital healthcare. Method: Through a qualitative interview of 10 participants, datamaterial was obtained and analyzed inductively through manifestqualitative content analysis. Results: After the content analysis, 3 main categories emerged: The subjective nature of the pain, Evaluate patients' pain, and Pain Assessment. The nurse's previous experiences of meeting patients withdifferent pain behaviours and pain expressions affect the ability tovalue and relate to patients' pain experience. In the pain assessment, avaluation of patients' self-assessment is weighed in, and in cases wherethe nurse's and the patient's view of the situation do not match, thepatient risks not being trusted. Preconceived notions are described asbeing able to influence a pain assessment and certain groups are at riskof being stigmatized. Communication affects the care relationship and incases where patients have an inability to communicate verbally there isa risk of insufficient pain assessment. Conclusion: The subjectivity of pain has a major impact on prehospitalpain assessment, which places demands on the ambulance nurse to create aprofessional care relationship. Being able to relate to the patient'spain condition facilitates pain assessment. Conversely, the nurse'sdifficulty in relating to patients' pain can increase the risk of caresuffering through mistrust.

Smärta är något subjektivt och det är bara patienten som kan säga hur ont han har. Smärtskattning ger sjuksköterskan en uppfattning om patientens upplevda smärta. Sjuksköterskor kommer ofta i kontakt med patienter med smärta, därav vikten av att kunna skatta smärta hos en patient på ett adekvat sätt. Olika smärtskattningsinstrument har tagits fram och är ett hjälpmedel till sjuksköterskan vid smärtskattning. Syftet med denna studie är att få en ökad kunskap och insikt i smärtskattningen ur en sjuksköterskas perspektiv. Vidare frågeställningar är vilka metoder som används vid smärtskattning, hur instrumenten fungerar i den kliniska vardagen samt sjuksköterskornas attityder gentemot smärtskattning. Metoden för datainsamlingen var att intervjua 9 sjuksköterskor på två ortopedavdelningar. Analysen skedde enligt en modifierad manifest innehållsanalys där fyra huvudkategorier arbetades fram. Det är individuellt hur sjuksköterskor smärtskattar en patient. Är patienten orienterad till tid och rum används visuell analog skala (VAS). Är det en patient med kognitiv nedsättning tittar sjuksköterskan på rörel-semönster eller frågar om smärta. VAS är det instrument som är mest känt. Fördelen med VAS är att det är lättdokumenterat. Nackdelen är att vissa patienter lär sig vad som ska sägas för att få smärtstillande. / Pain is something subjective and it is only the patient who knows how much pain he has. Pain measurement gives the nurse a perception of the patients’ experience of pain. Nurses often come in contact with patients with pain and that is why it is important to assess the patients’ pain adequately. Different instruments for pain assessment have been developed and are a complement to the nurse in pain measurement. The aim of this study is to get better knowledge and insight into pain measurement from a nurse’s perspective. The study also examines which methods are used in pain measurement, how assessments function in every day medical practise and nurses’ attitudes towards pain measurement. The method of data collection was to interview 9 nurses at two orthopaedic wards. The analysis was done by modified manifest content analysis where four main categories were compiled. Nurse’s pain measurement is individual. If the patient is oriented to time and room the nurse uses visual analoge scale (VAS). If the patient suffers from cognitively dysfunction the nurse looks at the movement pattern or asks about pain. VAS is the tool that is most common. The advantage by using VAS is easy to document. The disadvantage is that some patients learn what to say to get painrelieving.

Vem har nytta av en siffra?– En fallstudie av ett förbättringsarbete med syfte att förbättra och kvalitetssäkra smärtbehandling för palliativa patienter i regionsansluten specialiserad hemsjukvård.   Bakgrund: Palliativ vård, vård i livets slut, ändrar fokus från bot till lindring. Det viktigaste målet för palliativ vård är symtomlindring och smärta är det symtom som har störst betydelse för livskvalitet. Numeric Rating Symptom Scale, NRS, har visat sig underlätta utvärdering och kvalitetssäkring av smärtbehandling.   Syfte: Förbättringsarbetets mål var att förbättra smärtbehandlingen för inskrivna patienter. Studiens syfte har varit att hitta motiverande faktorer samt undersöka medarbetarnas upplevelse av förbättringsarbetet.   Metod: Nolans modell för förbättring och PDSA-hjul enligt Deming, fiskbensdiagram och 5p-kartläggning av mikrosystemet har använts i förbättringsprojektet. Både kvalitativa och kvantitativa data har inhämtats till studien av förbättringsarbetet. Intervjuer har utförts och analyserats med innehållsanalys.   Resultat: NRS fanns dokumenterat för utvärdering av smärtbehandling i 15 % av patientbesöken och enhetens medelvärde för NRS per vecka var 4 eller lägre. Studien visar att medarbetarna har kunskap om hur NRS ska användas och mäta men att förståelse för varför och för vem skull detta är viktigt saknas.   Slutsats:Deltagande i detta förbättringsarbete har ökat kunskapen bland medarbetarna. Diskussioner visar på ett skifte från individ till system och en förflyttning av fokus mot patientens behov och involvering samt förståelse för målet med vård utförd av arbetsplatsen. / Does the number count? – A case study of an improvement project focusing pain management routine in specialized palliative care.   Background:Palliative care, end-of-life care, change focus from cure to comfort, ease and relieve symptoms. Management of symptoms are important palliative care and pain have a big effect on patient’s quality of life. Numeric Rate Symptom Scale, NRS, have proved to help medical units to evaluate pain management.   Purpose:  The aim of the improvement work was to improve pain management routine for patients. The purpose of the study was to find motivating factors and to find how employees ‘experiences the improvement initiative.    Method: Nolan´s model of improvement with PDSA cycles from Deming, Ishikawa diagram and description of micro system 5p wereused for the improvement project. The study was based on a qualitative and quantitative data collections. The interviews were analysed by content analysis.    Results:NRS are used in 15 % of evaluation of pain management and the average NRS where 4 or less. Data from the study shows knowledge among employees´about how to use NRS and what NRS is made to display but lack knowlegde of why and for whom.   Conclusions: This project created common learning through participation in the improvement project. Focus are starting to change and more discussions shifting from individual to system level about patient involvement and consensus on aim of care.