Förskolan som verksamhet ska utifrån alla barns olika förutsättningar och behov erbjuda omsorg, utveckling och lärande. Forskning visar på att storleken på barngruppen har betydelse för hur förskollärare kan arbeta med läroplansmålen. Det har även visat sig att små grupper med färre antal barn och vuxna har en positiv effekt för barn i behov av särskilt stöd. Syftet med denna studie är att beskriva och analysera förskollärares erfarenheter av gruppindelning i relation till specialpedagogisk insats. Elva förskollärare har delat med sig av sina erfarenheter genom semistrukturerade intervjuer via zoom och mail. En hermeneutisk tolkning av intervjuerna visar att gruppindelning i förskolan används i verksamheterna med lite olika syften. I resultatet framkommer att förskollärarna använder sig av små grupper för att öka möjligheten att se varje barn och för att skapa en lugn arbetsmiljö. Det visar sig även att förskollärarna utgår från barn i behov avsärskilt stöd när gruppindelningarna planeras och genomförs. Gruppindelningarna av barnen i förskolan har visat sig vara väl genomtänkta och till viss del med specialpedagogiska faktorer som diskuteras i analys och diskussion. Studien visar att det behövs mer forskning kring barn i behov av särskilt stöd i förskolan samt hur pedagogerna kan arbeta med gruppindelning relaterat till specialpedagogiska insatser.

I den politiska debatten sägs arbete vara den främsta vägen in i det svenska samhället, samtidigt som tidigare tonvikt på stöd och socialt ansvar har ersatts av aktivering och individuellt ansvar i etableringsprogrammen för nyanlända. Detta tankesätt centrerar social inkludering kring lönearbete och utelämnar den avsevärda del av samhällslivet som sker på fritiden. Denna studie ifrågasätter lönearbetets primat och undersöker därför integration i förhållande till fritidsvärlden, utifrån upplevelser av hem- och tillhörighet. Detta görs genom halvstrukturerade intervjuer med informanter som flyttade till Sverige i vuxen ålder. Mot bakgrund av Floya Anthias texter om migration och integration lyfts de relationella och flytande aspekterna – de translokala kontexterna – av hem- och tillhörighet. Den lokala kontexten utforskas vidare med Gary A. Fines interaktionistiska perspektiv på grupper, och fritidsaktiviteternas betydelse belyses med hjälp av Tony Blackshaws teori om fritid i moderniteten. Tolkande fenomenologisk analys av materialet visar hur fritidsaktiviteter kan understödja behovet av självförverkligande och gemenskap, samt hur upplevelsen av social inkludering till stor del handlar om de interaktioner som går utöver acceptans eller tolerans. Positiva och integrerande upplevelser bland informanterna relaterade till huruvida den lokala gemenskapen välkomnade och bjöd in, samt interaktioner som kännetecknades av uppskattning, gränsöverskridande, omsorg, och hänsyn. Vad detta föreslår är att stat och civilsamhälle borde vidga sin förhärskande förståelse av integration och gemenskap.