<p>Denna studie har undersökt attityder och kunskapskällor hos sex socialarbetare och poliser som arbetar med ”hedersrelaterat våld och förtryck”. Studien granskar också om kompetenser och insatser finns hos socialarbetare och poliser när det gäller arbetet med unga män med ”hedersproblematik”. Debatten kring denna problematik har blivit starkt polariserad. Den ena sidan hävdar att man måste ta hänsyn till utövarnas och de utsattas kultur, medan den andra sidan förespråkar ett tänkande bortom kulturella förklaringsmodeller. Syftet med studien är att granska både kunskapskällor, attityder och inställningar samt det praktiska arbetet med denna problematik. Resultatet visar på att det finns attityder bland studiens informanter som tyder på en exotisering av problematiken, där den associeras direkt eller indirekt i olika sammanhang, till ”de andra” i samhället. Merparten av de kunskapskällor informanterna använder förklarar problematiken utifrån kulturella faktorer. Risker med och konsekvenser av att kulturalisera fenomenet presenteras i studien. När det gäller informanternas arbete med unga män som upplever sig ha denna problematik, är arbetet och kunskapen eftersatt. Både poliser och socialarbetare anser att de inte kan arbeta med denna målgrupp som de skulle önska, då kompetens- och insatsbristerna är stora.<strong><em></em></strong></p>

<p>Under utbildningen till hälsopedagoger har vi utvecklat ett intresse för hur samhällsorgan påverkar barn och ungdomars hälsa. Eftersom det finns en allmän skyldighet för myndigheter att samverka kring barn som far illa (SFS 1985:1100; SFS 1984:387; SFS 2001:453), väcktes en nyfikenhet att söka svar på hur samverkan kan se ut. Syftet med denna studie är att beskriva hur några personer inom skola, polis och socialtjänst tänker och arbetar i samverkan kring barn som far illa. Halvstrukturerade intervjuer användes som metod och det empiriska materialet bearbetades till olika teman. Resultatet visar att det finns former av samverkan mellan dessa tre instanser men att det saknas ett kontinuerligt samverkansarbete som involverar alla tre samtidigt. Vidare framkom en gemensam önskan om att utöka och utveckla den samverkan som finns i dagsläget. Några faktorer som anses påverka samverkansarbeten kring barn som far illa är kommunikation och arbetsrutiner.</p>

Studien syftade till att belysa vilken betydelse språket har i dialogen mellan socialarbetare och klient med hänsyn till klientens kön och etnicitet. Utifrån syftet ställdes forskningsfrågor kring vad en socialarbetare har för syn på språkets betydelse i dialogen med klienten samt hur socialarbetaren upplever skillnader i språkbruket med hänsyn till klienternas kön och etnicitet. Studien genomfördes med hjälp av den kvalitativa forskningsdesignen och bygger på intervjuer med fyra socialarbetare utifrån en temainriktad intervjuguide. Studiens resultat analyserades utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, rollteorin och språkteorier. Resultatet visar att socialarbetarna tycker att språket fungerar som ett kommunikationsmedel och arbetsredskap för att skapa samförstånd och överenskommelse i dialoger med olika klientgrupper. Men det finns också några som ser språket som ett medel för att dra gränser genom att meddela institutionens regler och krav. Socialarbetarnas konstruktion visar att de medvetet och omedvetet bekräftar könsroller på direkta och indirekta sätt och därmed det kvinnliga och manliga språkbruket. Socialarbetarna upplevde också att språkbruket måste anpassas till olika etniska klientgruppers språknivå för att undvika missförstånd och därmed ömsesidiga frustrationer för att uppnå samförstånd och samtalets syfte. Tolkanvändning upplevdes både positivt och negativt. Kulturell kompetens uppfattades mest positivt. Socialarbetarna upplever på olika sätt att andra faktorer såsom ålder, utbildning och klassbakgrund i relation till kön och etnicitet också kan påverka olikheter i språkbruket. Parallellt med denna syn har samtliga socialarbetare också en annan syn som visar att språkbrukets skillnader mellan olika klientgrupper finns på individnivån oberoende av kön och etnicitet eller andra bakgrundsvariabler.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka vilka erfarenheter socialsekreterare, som arbetar med försörjningsstöd på olika arbetsplatser, har av hot och våld på arbetsplatsen. Syftet var också att undersöka om det fanns skillnader i deras erfarenheter beroende på skillnaderna i kommunens och stadsdelarnas olikheter. Uppsatsen syftade vidare till att ta reda på om det förekom något individuellt förebyggande arbete bland socialsekreterarna och i så fall hur detta såg ut. För att uppfylla syftet har en kvalitativ metod använts och resultatet visade att socialsekreterarnas erfarenheter av hot och våld varierar. Det visade sig också vara skillnad mellan de olika stadsdelarna/kommunen. I analysen användes ett klassperspektiv för att tolka skillnaderna och för att resonera kring företeelsen. Resultatet visade att också det förebyggande arbetet såg olika ut bland socialsekreterarna.

Eftersom tolkanvändning är vanligt förekommande i socialt arbete ville vi undersöka socialarbetarens erfarenheter av tolkanvändning. Syftet med vår studie var att få ta del av socialarbetarens uppfattning om sin egen roll som tolkanvändare, hennes syn på tolkens roll och på tolkförmedlingens indirekta roll i tolksamtal. Studien baserades på tidigare forskning i området och kvalitativa intervjuer med åtta social-arbetare inom socialtjänsten som var vana vid att tala genom tolk. Intervjusvaren analyserades med hjälp av socialkonstruktivistiska och handlingsteoretiska begrepp. Vår slutsats var att socialarbetaren saknade norm för tolkanvändning och därmed ställde orimliga krav och förväntningar på tolken, vilket kunde vara en av orsakerna till att gränsöverskridanden sker. Därigenom kom vi fram till att introduktion i tolkanvändning borde ingå i socionomutbildningen.

Studiens syfte var att öka kunskapen och förståelsen kring det sociala arbetet med deprimerade ungdomar. Detta genom att ta reda på vad socialarbetare anser vilka faktorer som påverkar ungdomar i åldern 13-19 år att hitta ut ur sin depression. Syftet var även att belysa likheter och skillnader i socialarbetarnas arbetsmetoder med deprimerade ungdomar. För att uppfylla detta syfte ställdes följande frågor: Vilka metoder använder de intervjuade socialarbetarna i arbetet med tonåringar som har depression? Hur hjälper socialarbetaren ungdomen att komma ur sin depression? På vilket sätt finns det likheter och skillnader i socialarbetarnas arbetssätt med deprimerade ungdomar? Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med socialarbetare utifrån en temainriktad intervjuguide. Resultaten analyserades utifrån ett kognitivt, systemteoretiskt och nätverks perspektiv. Resultaten i studien visar att det är flera olika faktorer som påverkar ungdomen att komma ur sin depression. Dessa är att socialarbetaren skapar god kontakt och ger uppmärksamhet till ungdomen och att föräldrarna får stöd och hjälp att samspela med den deprimerade ungdomen. Socialarbetarna använder olika arbetsmetoder för att uppnå detta.

Alla möten mellan professionell socialarbetare och klient är inte trygga. Forskning har visat att i synnerhet verbala uttrycksformer av klientaggressioner är ett vanligt fenomen och att socialarbetares erfarenheter av aggressiva möten kan påverka hur arbetet utförs. Syftet med föreliggande studie var att beskriva och öka förståelsen för socialarbetares upplevelser och erfarenheter av att möta aggressiva klienter. Utifrån en kvalitativ ansats intervjuades fyra socialsekreterare inom försörjningsstöd på socialtjänsten. I deras subjektiva beskrivningar framkom att möten med aggressiva klienter väcker mycket känslor, men att erfarenhet och självkännedom hos socialarbetaren kan göra upplevelsen tryggare. Beskrivningarna visade även att det i aggressiva möten inte är konstruktivt att enbart agera utifrån sitt eget känslotillstånd. Socialarbetaren bör utifrån en medveten hållning bejaka mötets olika påverkansfaktorer. Respondenterna var enade om att det viktigaste vid möten med aggressiva klienter är att hålla sig lugn och vara tydlig och förklara så att klienten förstår vad som händer. De var också enade om att det inte finns något generellt som är framgångsrikt att säga, men utgångspunkten är att visa respekt och inte vara anklagande eller nedlåtande i det som sägs. Det framstod som viktigt att reflektera över hur man som socialsekreterare förhåller sig till sin myndighetsroll och vilken attityd man förmedlar till klienten genom sin maktposition.

Under utbildningen till hälsopedagoger har vi utvecklat ett intresse för hur samhällsorgan påverkar barn och ungdomars hälsa. Eftersom det finns en allmän skyldighet för myndigheter att samverka kring barn som far illa (SFS 1985:1100; SFS 1984:387; SFS 2001:453), väcktes en nyfikenhet att söka svar på hur samverkan kan se ut. Syftet med denna studie är att beskriva hur några personer inom skola, polis och socialtjänst tänker och arbetar i samverkan kring barn som far illa. Halvstrukturerade intervjuer användes som metod och det empiriska materialet bearbetades till olika teman. Resultatet visar att det finns former av samverkan mellan dessa tre instanser men att det saknas ett kontinuerligt samverkansarbete som involverar alla tre samtidigt. Vidare framkom en gemensam önskan om att utöka och utveckla den samverkan som finns i dagsläget. Några faktorer som anses påverka samverkansarbeten kring barn som far illa är kommunikation och arbetsrutiner.

Denna studie har undersökt attityder och kunskapskällor hos sex socialarbetare och poliser som arbetar med ”hedersrelaterat våld och förtryck”. Studien granskar också om kompetenser och insatser finns hos socialarbetare och poliser när det gäller arbetet med unga män med ”hedersproblematik”. Debatten kring denna problematik har blivit starkt polariserad. Den ena sidan hävdar att man måste ta hänsyn till utövarnas och de utsattas kultur, medan den andra sidan förespråkar ett tänkande bortom kulturella förklaringsmodeller. Syftet med studien är att granska både kunskapskällor, attityder och inställningar samt det praktiska arbetet med denna problematik. Resultatet visar på att det finns attityder bland studiens informanter som tyder på en exotisering av problematiken, där den associeras direkt eller indirekt i olika sammanhang, till ”de andra” i samhället. Merparten av de kunskapskällor informanterna använder förklarar problematiken utifrån kulturella faktorer. Risker med och konsekvenser av att kulturalisera fenomenet presenteras i studien. När det gäller informanternas arbete med unga män som upplever sig ha denna problematik, är arbetet och kunskapen eftersatt. Både poliser och socialarbetare anser att de inte kan arbeta med denna målgrupp som de skulle önska, då kompetens- och insatsbristerna är stora.

Denna kvalitativa studie har haft som syfte att undersöka hur arbetslöshet och arbetslösa konstrueras diskursivt av socialarbetare verksamma inom socialtjänstens avdelning för ekonomiskt bistånd och arbetsförmedlingen. Som delsyfte har studien också fokuserat på socialarbetarnas beskrivningar av sitt arbete med arbetslösa klienter inom dessa institutionella sammanhang. Det empiriska materialet har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer med tre socialarbetare på arbetsförmedlingen respektive tre socialarbetare på socialtjänstens avdelning för ekonomiskt bistånd. Intervjuerna har analyserats utifrån ett maktperspektiv i socialt arbete samt symbolisk interaktionism tillämpad på sociala problem. Det som har framkommit i studien är att socialarbetarnas arbete med arbetslösa klienter präglas av en maktutövning som både är förankrad i organisationens regler och rutiner, samt dolda maktmekanismer som utgörs av socialarbetarnas uppfattningar för vilka klassificeringar och kategoriseringar sker för hur man sorterar och hanterar arbetslösa. Vidare visar studien att socialarbetarnas diskursiva uppfattningar om arbetslöshet domineras av synen på arbetslöshet som individuellt problem vilket sammanhänger med de åtgärder som de anser nödvändiga för att minska arbetslöshet. Dessa åtgärder handlar mer om att legitimera och bekräfta det egna arbetet än att hjälpa arbetslösa.