<p>SAMMANFATTNING</p><p>Föräldraskap, moderskap och faderskap kan ses som sociala konstruktioner skapade med utgångspunkt i det aktuella samhälle och kultur en individ lever i. I skrivna utredningar inom socialtjänsten bedöms mödrar och fäders förmåga olika. Relationen mellan socialarbetare och klient kan betraktas som mycket ojämlik avseende makt. I samhället överlag finns en norm som förordar det jämställda levnadssättet och föräldraskapet. Syftet med denna studie är att ur ett genusperspektiv undersöka familjebehandlares upplevelser gällande föräldraskapet i behandling inom socialtjänsten och hur maktaspekter i behandlingssituationen med föräldrar kan påverka detta. Frågeställningarna handlar om vilka värderingar och tankar som finns gällande föräldraskapet, om genus har någon betydelse i behandling inom socialtjänsten, vilka konsekvenser diskurserna om föräldraskap och genus kan få i behandlingen och hur behandlarna ser på sin makt som professionell. Fem familjebehandlare inom socialtjänsten har intervjuats gällande förväntningar på föräldrar, genusaspekter och makt. En central utgångspunkt i studien är en socialkonstruktionistisk syn på kön och föräldraskap där verkligheten skrivs utifrån den samlade uppfattningen av ett fenomen eller företeelse. En diskurs analys har gjorts och visar på två huvudsakliga diskurser: föräldraskapet oberoende av genus i behandlingen och föräldraskapet och behandlingen beroende av genus. Den senare diskursen indikerar att en förändring håller på att ske inom den aktuella socialtjänsten, då nya tankesätt ger genus en betydelse i behandlingsarbetet och slutsatser som kan dras är att genus har betydelse i behandlingsarbetet och föräldraskapet. Detta innebär att arbetssättet behöver anpassas till de villkor som mödrar och fäder har/upplever att de har utifrån de sociala konstruktionerna av moderskap och faderskap.</p>

<p>Upper secondary schools programme - a qualitative study about the collaboration of the Youth- and family team, the upper secondary schools and the police to prevent drugs</p><p>Author: Åsa Göransson</p><p>Supervisor: Björn Johansson</p><p>This essay discuss drug preventative work performed by the members of the “Upper secondary schools programme”, which is a part of the Youth- and family team of the Social Services. They perform this work in collaboration with the police and upper secondary schools in Örebro.</p><p>The purpose of this essay is to investigate and describe this collaboration. More specifically, the purpose is to study the contents of documents of the municipality of Örebro concerning drug prevention aimed at youths through collaboration and compare with the actual work that is carried out by the Youth- and family team through collaboration. Further issues dealt with are possible improvements and if the parties concerned feel a need for a documented structure concerning their way of working.</p><p>I have used a qualitative method and I have interviewed members of parties concerned. The two members of the Upper secondary organisation, the head principal of the Karolinska School and the group-leader of the narcotics squad, have been interviewed.</p><p>The essay is based on earlier research concerning collaboration between the social services, the school and the police working with vulnerable children and youths.</p><p>Documents from the municipality of Örebro about youth, drug abuse and collaboration will also be a part of my interpretation.</p><p>As starting point I will analyse my result from the focuses I found common in earlier research. The chapters on Earlier research and Results will be presented divided into different themes. These themes are: Aim and purpose, Means, Knowledge, roles and equality, Support from the management and legitimacy and Structure and routines. I also analyse earlier research regarding social service’s collaboration with the police and the school, along with research on secrecy and laws. Improvements and a passage about documents of Örebro municipality will also be presented in the result/analysis.</p><p>My result shows that there is a connection to earlier research regarding Aim and purpose, Support from the management and Knowledge, roles and equality. Aims and attitudes common to all parties and a supportive management is mutual for the people I have interviewed. They feel interdependent of each others work and knowledge. Structure and routines vary but there is still a relatively determined work procedure and this procedure has been more or less implemented by the staff. There are means being put into their collaboration and they consider the means provided enough for them to do their work. Regarding problems with secrecy mentioned in earlier research is not seen as a problem of the parties concerned. They can usually work with consent from the clients.</p><p>Central keywords: youth, collaboration, social services, school, police, drug prevention</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilket värde socialtjänsten tillmäter Ekbackens utredningar och om de rekommendationer som ges följs. Studiens frågeställningar är: Av vilka anledningar anlitar socialtjänsten Ekbacken? Motsvarar Ekbackens arbete det uppdrag som socialtjänsten gett? Har utredningen tillfört ny kunskap? Vilken betydelse har en utredning på Ekbacken för socialtjänstens fortsatta behandlingsplanering? Följer socialtjänsten Ekbackens rekommendationer? Hur värderas en utredning på Ekbacken i förhållande till andra utredningsmodeller? Metodvalet är kvalitativt och bygger på intervjuer med sju socialsekreterare från olika kommuner i Dalarna. Studiens teoretiska tolkningsram utgår från begreppet kvalitet i den sociala barnavården, med fokus på teorianknytning, delaktighet och barnperspektiv. Resultatet visar att de utredningar som görs på Ekbacken tillmäts ett högt värde och att socialtjänsten i hög grad följer de rekommendationer om insats som lämnas från Ekbacken. Ekbacken anses erbjuda ett komplement som kan bidra med teoretisk förankrad kunskap och delaktighet för familjerna, såväl i utredningsprocessen som i utformandet av insatser. Detta skapar trygghet i socialsekreterarnas svåra och många gånger kritiserade arbete. Hur samverkan med psykologisk och psykiatrisk expertis skulle kunna utformas är ett angeläget område för vidare forskning. Att utforska även familjernas syn på värdet av Ekbackens utredningar, skulle ytterligare bidra till att deras röster hörsammas.</p>

<p>Ett problem som många människor lever med i dagens samhälle är missbruk av alkohol eller droger. Inom socialtjänsten i Sverige används olika bedömningsmetoder för att fastställa klienters problem och hjälpbehov. En av dessa metoder är Addiction Severity Index (ASI) som rekommenderas av Socialstyrelsen i Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården och som är en del i en överenskommelse i RIM-projektet i Uppsala län. Tidigare studier har visat att socialarbetare har en positiv attityd till ASI men trots det används metoden inte fullt ut eller i så stor utsträckning som kan förväntas.Syftet i föreliggande uppsats var att undersöka hur personal inom socialtjänsten implementerade ASI, det vill säga hur de använde och värderade metoden i verksamheten. Studiedesign var fallstudie i vilken intervjuer utfördes med 10 socialsekreterare i Enköping och Uppsala. Analysen utgick ifrån analysmodellen kan, förstår, vill och de huvudkategorier som lyftes fram med hjälp av denna var Hur – socialsekreterarnas användning av ASI, Kan – åtgärder för användning av ASI, Förstår – socialsekreterarnas förståelse för ASI, Vill – socialsekreterarnas vilja att använda ASI.Studien visade att socialsekreterarna använde ASI i utredningsarbetet. I verksamheten vidtogs det åtgärder för att socialsekreterarna skulle kunna använda ASI. De hade kunskaper både om varför och hur de skulle använda metoden, de hade tillgång till olika resurser och tycktes vilja använda metoden. Trots den positiva inställning som socialsekreterarna tycktes ha till ASI implementerade de inte metoden enligt uppsatta mål.</p>

Title: Open-care Treatment of Youth. Home-ground Solutions in Theory and Practice This dissertation is a case study in two parts, which describes how ideas about open-care treatment of youth aged 13-20 years are interpreted and concretized in a local context. The study, i.a., aims at creating deeper knowledge about target group, content of treatment, and reported results concerning a form of treatment in social care which has hitherto been sparsely researched in Sweden. The results of the interview study demonstrate that the driving forces for developing local forms of open care treatments have first and foremost been to offer better care and to improve the professionalism of the social worker. Studies of the social welfare documents of 97 young people reveal that most of these youngsters are in bad need of treatment and that they have experiences of various kinds of treatment before the present efforts. The study also demonstrates that the efforts are rarely evaluated and lack systematic documentation. Finally, the study reveals that more than 60 per cent of the youth get some sort of continuous support by the social welfare system after the open-care treatment has come to an end. The results from both parts of the study are analysed by means of neo- institutional theory. According to this theory the local open-care treatment consists of an indistinct target group, family-oriented methods, and activities that have been legitimised by strong proponents, good timing, professional development, and by representing important political values. In conclusion, the author argues that open care treatment shows signs of a beginning institutionalisation, a taken-for-granted-ness, which he thinks is risky, as we still do not know if open-care treatment is more favourable to the young people than different kinds of 24-hour care. In addition, the author holds, that the future role of the social worker should include knowledge that decreases unfounded taken-for-granted ideas. / Denna rapport handlar om huruvida socialtjänstens öppenvårdsbehandling för ungdomar kan ses som en institutionaliserad idé, men den vill också skapa kunskap om en insats som tidigare har belysts sparsamt inom svensk social forskning. En aktstudie visar att ungdomarna är en heterogen grupp med omfattande erfarenhet av tidigare insatser, men också att dokumentationen kring dem är osystematisk och bristfällig samt att insatserna sällan utvärderas. Öppenvårdsbehandling förefaller vara beroende av andra faktorer än uppnådda resultat för sin legitimitet och överlevnad. Att spara pengar, att utveckla professionen samt politiska ambitioner att avveckla institutioner är sådana faktorer. Studien visar också att framväxt och konsolidering av öppenvårdsverksamhet har flera drag av begynnande institutionalisering och styrs av olika förgivettaganden. Thorbjörn Ahlgren är doktorand vid Växjö universitet och FoU-ledare vid den regionala forsknings- och utvecklingsenheten Luppen kunskapscentrum på Hälsohögskolan i Jönköping. Detta är hans licentiatavhandling i socialt arbete.

I Stockholm finns idag cirka 3000 hemlösa människor. Socialtjänsten är det yttersta sociala skyddsnätet i vårt samhälle och den instans som många av dessa människor är hänvisade till, andra instanser är exempelvis frivilligorganisationer. Idag förekommer många olika definitioner och orsaksförklaringar inom hemlöshetsforskningen. Hemlöshet skildras i hög grad av en stereotypisk beskrivning, att den som är hemlös är missbrukare och/eller psykiskt sjuk. Denna studie fokuserar på den hemlösa individen och på det sociala nätverket runt omkring. Målgruppen är hemlösa män i Stockholm. Syftet är att beskriva några hemlösa mäns nätverk: hur stora nätverken är, vilka personer som ingår i nätverket samt hur relationerna till personerna i nätverket ser ut. Två teorier har använts, social nätverksteori och stämplingsteori. Den metod som har använts är kvalitativa intervjuer och under intervjuerna har nätverkskartor använts. Intervjupersonerna är tre försäljare av tidningen situation Stockholm. Resultaten som har framkommit är att socialtjänsten utgör en viktig del i informanternas nätverk. Kritik mot socialtjänstens bemötande och hjälpinsatser har också framkommit. Det har också visat sig att det finns bra och dåliga nätverk, att det finns olika syn på boende samt att dessa människor har en handlingskraft och ambitioner. Även stämpling från samhället har tagits upp.

Studien behandlar ämnet socialsekreterares perspektiv på självskadebeteendet skärande. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare verksamma i tre städer. De frågeställningar som styrt arbetet lyder: Hur arbetar socialtjänsten med individer som skär sig? Hur beskriver socialsekreteraren fenomenet skärande? Vilka tankar och känslor väcker skärandet hos socialsekreteraren? Hur hanterar socialsekreteraren sina upplevelser? Studien befinner sig inom ramen för den fenomenologiska forskningstraditionen. Som teoretiska utgångspunkter har det psykodynamiska perspektivet med dess affektteori samt begreppet ”det upplevande subjektet” använts för att analysera resultaten. Dessutom användes rollteorin vid analysen. Resultaten visade att socialsekreterarnas erfarenheter korresponderade med forskningen om självskadebeteendet skärande. Beteendet väcker känslor och tankar hos socialsekreterarna, vilket tas upp i handledning om de anser att det finns behov för det. Studien pekar på att skärandeproblematiken inte faller inom socialtjänstens ramar. Socialtjänstens uppgift är att utreda de som aktualiserats och sedan ge dem stöd eller föreslå vidare insatser. I deras mandat ingår inte behandlig. Dock har socialtjänsten det yttersta ansvaret för alla individer, vilket medför att skärandeproblematiken hamnar på deras bord. Den forskning som är gjord inom området handlar om arbetet inom psykiatrin och som vi ser det har ingen forskat kring socialsekreterares och socialtjänstens roll i förhållande till självskadeproblematiken.

Ett problem som många människor lever med i dagens samhälle är missbruk av alkohol eller droger. Inom socialtjänsten i Sverige används olika bedömningsmetoder för att fastställa klienters problem och hjälpbehov. En av dessa metoder är Addiction Severity Index (ASI) som rekommenderas av Socialstyrelsen i Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården och som är en del i en överenskommelse i RIM-projektet i Uppsala län. Tidigare studier har visat att socialarbetare har en positiv attityd till ASI men trots det används metoden inte fullt ut eller i så stor utsträckning som kan förväntas.Syftet i föreliggande uppsats var att undersöka hur personal inom socialtjänsten implementerade ASI, det vill säga hur de använde och värderade metoden i verksamheten. Studiedesign var fallstudie i vilken intervjuer utfördes med 10 socialsekreterare i Enköping och Uppsala. Analysen utgick ifrån analysmodellen kan, förstår, vill och de huvudkategorier som lyftes fram med hjälp av denna var Hur – socialsekreterarnas användning av ASI, Kan – åtgärder för användning av ASI, Förstår – socialsekreterarnas förståelse för ASI, Vill – socialsekreterarnas vilja att använda ASI.Studien visade att socialsekreterarna använde ASI i utredningsarbetet. I verksamheten vidtogs det åtgärder för att socialsekreterarna skulle kunna använda ASI. De hade kunskaper både om varför och hur de skulle använda metoden, de hade tillgång till olika resurser och tycktes vilja använda metoden. Trots den positiva inställning som socialsekreterarna tycktes ha till ASI implementerade de inte metoden enligt uppsatta mål.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur samverkansarbetet mellan socialtjänsten, polismyndigheten och åklagarmyndigheten fungerade gällande arbetet med unga lagöverträdare. Uppsatsens utgångspunkt var utifrån en fallstudie inom den kvalitativa metoden. Intervjuer utfördes med representanter inom myndigheterna som medförde till en förståelse i ämnet och analyserades sedan med tidigare forskning. Resultatet visade att myndigheterna var nöjda med samverkansprocessen, även om vissa delar i processen kunde ha utvecklats till det bättre. Den tidigare forskningen framhöll att detta inte fungerade mellan myndigheterna samt att utredningarna enligt § 31 LUL hade brister. Respondenterna inom den intervjuade socialtjänsten utförde inte så många utredningar vid det tillfälle då intervjuerna utfördes. Under intervjuerna framkom även att respondenterna inom myndigheterna inte ansåg att sekretesslagstiftningen alltid medförde problem vid samverkan med utomstående myndigheter, samtidigt som det ibland förekom problematiseringar.

Studien har haft som syfte att genom exempel belysa hur skola respektive socialtjänst arbetar med ungdomar med avvikande beteende. För att därigenom undersöka om- och hur samverkan myndigheterna emellan kan förbättra möjligheterna för psykosocial behandling av dessa ungdomar. Studien har en hermeneutisk ansats och har utgått ifrån den kvalitativa forskningstraditionen. Insamlandet av empirin har skett igenom intervjuer i en mindre- respektive en medelstor kommun. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med två representanter ifrån varje myndighet, dessa intervjuer har sedan tolkats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ledorden struktur, styrning och samsyn ofta är frånvarande i det vardagliga samverkansarbetet samt att informanterna efterlyser tydlighet och riktlinjer i detsamma. Samverkan bygger istället ofta på informationsutbyte och personliga kontakter emellan de enskilda professionella. Resultatet visar vidare att de professionella vill samverka och menar att tidigare upptäckt av barn som far illa och ett förbättrat helhetsperspektiv kring individen, är potentiella profiter vid fungerande samverkan.