Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur mentorer i skolan får kännedom om att elever har en eller flera föräldrar som missbrukar, hur arbetet med dessa elever ser ut samt hur samverkan med andra instanser fungerar. Datainsamling skedde i form av semistruktuerade intervjuer med fem stycken mentorer på olika skolor. Resultatet visar att mentorer får kännedom om att en elev har en eller flera missbrukande föräldrar på olika sätt, som att den berörda föräldern kommer påverkad till skolan, att den andra föräldern berättar för mentorn om familjeproblemet eller att mentorn uppmärksammar vissa tecken hos eleven. När mentorn får reda på eller misstänker att en elev riskerar att fara illa görs en orosanmälan till socialtjänsten. Vidare samverkan med socialtjänsten upplevs som bristfällig eller obefintlig av mentorerna. Den mest hindrande faktorn för samverkan beskrivs som den stränga sekretess som råder för socialtjänsten.

Studien syftar till att undersöka och analysera beskrivningar av yrkesverksamma inom socialtjänst och psykiatri, deras syn på samverkan, samverkansuppdrag och det praktiska genomförandet av detta uppdrag. Vidare är avsikten att undersöka vilka faktorer som de yrkesverksamma uttrycker påverkar samverkan både positivt och negativt. Studiens metodologiska utgångspunkter är ett hermeneutiskt perspektiv med kvalitativa semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Totalt genomfördes sex intervjuer med totalt tre socialsekreterare och tre personer som var verksamma inom psykiatrin, två psykiatrisjuksköterskor och en kurator. Utifrån interaktionistisk teori och relationellt perspektiv har sedan resultatet av studien analyserats. Studien visar på att samverkansuppdragen mellan socialtjänst och psykiatri ofta är otydliga på en organisatorisk nivå. Dessutom visar studien på att personlig kontakt mellan parterna som ska samverka kan vara avgörande för en god samverkan och att det krävs fler gemensamma arenor där parterna kan träffas för att utveckla en god samverkan. En slutsats vi drar av studien är att samverkan behöver lyftas från att vara personbunden till att bli organisationsbunden. En annan slutsats vi drar är att SIP är ett bra verktyg för samverkan mellan kommun och psykiatri men att för att detta verktyg ska kunna användas krävs det att personer med rätt mandat är delaktiga och kan fatta beslut.

No description available.

No description available.

No description available.

Studiens syfte är att skapa en fördjupad förståelse för dilemman som enhetschefer i socialtjänsten ställs inför, utifrån hur deras position mitt emellan ledning och verksamhet ger upphov till en rad oförenliga krav. Vidare är syftet att undersöka vilket stöd enhetschefer behöver för att bättre kunna hantera dessa omöjliga valsituationer i sitt arbete. Metoden bygger på kvalitativa data inhämtat från tolv intervjuer med enhetschefer anställda i en förvaltning för socialtjänst. Resultatet indikerar, i linje med tidigare forskning, att enhetschefer generellt upplever att uppdraget är större än vad som är möjligt att utföra. Dilemman uppstår mellan krav på arbetets kvalitet, enhetschefspositionens dubbla lojaliteter gentemot ledning och medarbetare samt en alltför snäv tidsram. Stödet som efterfrågas är dels färre arbetsuppgifter och dels en förändrad styrning från ledningen. Utifrån nyinstitutionell teori diskuteras hur organisationen bäst kan stötta enhetscheferna vad gäller att hantera dilemman; Antingen förändra den rationella myten om vad enhetschefskapet i socialtjänsten ska innefatta, eller lösare särkoppla institutionen från kärnverksamheten. Slutsatsen är att förvaltningen inte kan förändra institutionen, eftersom de i förhållande till omvärlden skulle förlora legitimitet. Enhetschefernas möjligheter att hantera dilemman bör därför underlättas genom en lösare särkoppling mellan kärnverksamheten och institutionen avseende enhetschefers chefskap.

Syftet med studien var att studera hur förskollärare och socialsekreterare uppfattar förskolans anmälningsplikt. Studien utgick från systemteorin; hur olika system samarbetar för att uppnå bästa resultat. Studien genomfördes med semistrukturerad intervju som metod, där tre förskollärare och tre socialsekreterare intervjuades. Intervjuerna har utgått från vinjetter med fiktiva fall. Resultatet visar på att det finns bristande kunskap kring att socialtjänsten kan vara ett stöd vid en orosanmälan. De intervjuade personerna anger att de alla har kunskap kring ämnesområdet. Detta visar på att verksamheterna har kommit en bra bit på vägen, men det finns förbättringsmöjligheter för att alltid handla utifrån barnets bästa i fokus. I slutet av studien behandlas de pedagogiska implikationerna kring vilken påverkan rektorn har på om en orosanmälan görs eller inte.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur barnkonventionen implementerats i socialtjänstens verksamheter samt vilka faktorer som begränsat respektive underlättat implementeringen av konventionen. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer och en surveyundersökning via e-post. Resultatet har analyserats ur följande perspektiv: top- down, bottom-up och syntes. Studiens slutsatser är att kommunerna implementerat barnkonventionen olika där de vanligaste åtgärderna varit utbildningsinsatser, organisationsförändring och lokala styrdokument. Implementeringen har inte medfört någon större förändring i yrkesutövningen. De största hindren för implementeringen är kopplade till organisatoriska förutsättningar och konventionens juridiska struktur. De möjliggörande faktorerna är främst att tidigare arbetsmetoder utgått från barnkonventionen. Slutligen förs en diskussion om konventionens betydelse som lag för det sociala arbetet, hur det kommunala självstyret påverkar implementeringsarbetet samt förslag på vidare forskning.

Syftet med studien har varit att undersöka hur samverkan mellan förskola och socialsek-reterare upplevs av de inblandade vid en anmälan av barn som far illa samt hur pedago-gerna resonerar kring tillvägagångssättet att göra en anmälan. Vi valde att analysera vår empiri utifrån Danermarks (2000) teori om samverkan samt Lipskys (2010) om väl-färdsbyråkrater. Vårt empiriska material har vi fått in genom att använda oss av kvalita-tiv forskningsintervju. Resultatet visar att samverkan mellan socialsekreteraren och för-skolan ofta brister och framförallt på grund av sekretessen som socialsekreteraren har gentemot förskolan. / The purpose of this study was to examine how the cooperation between preschools and social sevices is experienced by those involved in a notification of child abuse and how teachers reason on the procedure to file a complaint. We chose to analyze our empirical material based on Danermarks (2000) theory of cooperation and Lipsky (2010) on welfare bureaucrats. The results show that the cooperation between social services and preschools are often at fault, and above all because of the secrecy social worker has towards preschool.

Syftet med studien är att försöka ta reda på om alkoholmissbrukare har inflytande över sin situation och behandling i kontakt med socialtjänst. För att göra detta har vi fått tillgång till åtta avidentifierade behandlingsutredningar från en skånsk kommun. Alla utredningar är gjorda under år 2006. För att få fram resultat har vi noggrant gått igenom utredningarna och delat upp dem i olika kategorier för att se om inflytandet har behandlats olika beroende på bland annat kön, ålder, motivation, hemsituation eller ohälsa. Vi har även analyserat utifrån teorier kring makt, genus, roller, pedagogik och skam. Med hjälp av teorier, litteratur och egna funderingar är våra egna slutsatser att det är väldigt svårt att avgöra om alkoholmissbrukarna har haft inflytande. Egentligen tror vi att det handlar om en tolkningsfråga som beror på individen själv. Alla hjälpsökande har olika mycket kunskap och förväntar sig olika mycket av möte med socialtjänsten. Även erfarenheterna skiljer sig vilket påverkar förväntningarna av inflytandet. Vi kan tyda tecken på inflytande men inte garantera det då vi inte tror att allt som sker i en utredning dokumenteras. Om vi bara tolkar utifrån utredningarna blir vårt resultat att alkoholmissbrukarna har haft inflytande över sin behandlingssituation då de flesta fall har blivit beviljad den insats de känner sig motiverade till. / The purpose with this essey is to establish if and how much influence an alcoholabuser in touch with services has over his or her situation and form of treatment. To find the purpose, eight investigations on alcoholabuse have been examined. The terms alcoholabuse and influence are discussed. Our results show that signs of influence can be gathered from the investigations. In seven out of eight cases, dicisions are coherent with the requests of the applicants. However, it is difficult to establish the ammount of influence, as influence is an individual question of interpretation.