Uppsatsens syfte är att belysa missbruk och missbruksmönster utifrån variabeln klasstillhörighet. För att lyckas med detta har vi, genom semistrukturerade intervjuer, intervjuat tre socialsekreterare på en missbruksenhet i Mellansverige. I samtalen med dessa har vi belyst tolv klientfall som sedan analyserats utefter Bourdieus klassteori. Uppsatsen innefattar även en fallstudie med en alkohol- och drogterapeut. Genom fallstudien vill vi försöka skapa en slags bild av vad det kan innebära att vara missbrukare, samt tydliggöra hur missbruk och stämpling kan te sig i förhållande till klasstillhörighet. För att färdigställa detta arbete har vi utgått från följande övergripande frågeställningar:• Med hänsyn till urvalet – vilka söker sig till och är aktuella på missbruksenheten utifrån Bourdieus klassperspektiv/tidigare forskning? • Hur ser missbruksmönstren i den undersökta gruppen på missbruksenheten ut, och vad är alkohol- och drogterapeutens yrkesmässiga erfarenheter när det gäller eventuella skillnader och/eller likheter i missbruksmönster hos klienter/patienter med olika social situation/bakgrund?• Utifrån fallstudien – vad har alkohol- och drogterapeuten för professionella erfarenheter av stämpling, och vad är hans uppfattning kring ämnet i relation till klass när det gäller hans klienter/patienter?Uppsatsens resultat påvisar att majoriteten av klienterna har kommit i kontakt med socialtjänsten då de saknat skyddsnät i form av arbetsgivare, eller då de varit anställda hos företag som saknat ekonomiska resurser för att bekosta behandling. Ett flertal stod utanför arbetsmarknaden då de vände sig till socialtjänsten för stöd och hjälp. Samtliga i urvalsgruppen aktualiserades på missbruksenheten då de redan hade utvecklat ett omfattande missbruk. I intervjuerna framkommer det att hälften av klienterna är uppväxta under otrygga förhållanden med bl. a. missbruk under uppväxten. Dessa sex klienter skulle kunna ha åsamkat sig sitt missbruk likt Bourdieus teori om gruppens reproduktionsmekanismer. Fyra av klienterna har även utvecklat ett narkotikamissbruk. En tredjedel av männen i urvalsgruppen är kända missbrukare i staden då de ofta ses påverkade i offentlighet. Givet är att missbruket fyller en eller ett flertal viktiga funktioner för personerna, oavsett yrke eller uppväxtförhållanden.I fallstudiens resultat beskrivs stämpling som något som främst drabbar dem ur de lägre klasserna, och det eftersom missbruket oftare sker mer öppet och att ”mannen från gatan” många gånger riskerar att stämplas från alla håll i samhället. De mer väletablerade missbrukar, enligt alkohol- och drogterapeuten, i större utsträckning i det dolda och har även lättare att dölja sitt missbruk bakom ”finare” sorters berusningsmedel. På så sätt kan stämplingen förmildras av omgivningen och av samhället i stort.

Denna studie behandlar ämnet forskningsanvändning i praktiskt socialt arbete och har genomförts i form av en diskursanalys av utvalda delar av den offentliga debatten kring ämnet. De frågeställningar som styrt arbetet är vilka strategier för forskningsanvändning som kan urskiljas samt hur det kan påverka socialarbetare i praktiken. För att besvara frågeställningarna gjordes ett strategiskt urval av texter utifrån begränsningar i fråga om tid och relevans för ämnet. De dokument som granskats utgörs av Socialstyrelsens rapport om kunskapsutveckling inom socialtjänsten samt ett antal debattartiklar ur tidsskriften Socionomen. Studien har utformats som en diskursanalys med inslag av den kvalitativa fallstudien, alltså inom den kvalitativa forskningstraditionen. Texterna har analyserats och sedan kategoriserats utifrån de deltagande aktörernas problemdefinition, orsak till problemets uppkomst, hinder och förslag till lösning. Vad gäller studiens vetenskapsfilosofiska position och teoretiska angreppssätt befinner sig denna studie inom ramen för den kritiska samhällsforskningen och i analysen av resultat och slutsatser har utvalda teorier kring makt och profession använts. I studien har även en genomgång av tidigare forskning på området genomförts och dess slutsatser har även använts i analysdelen. En av slutsatserna som dragits i denna studie är att samtliga aktörer på debattarenan är överens om att forskningsanvändning och kunskapsutvecklingen i socialt arbete behöver utökas och förbättras. Skillnaden ligger i hur man beskriver det sociala arbetet och dess förutsättningar. Beroende på vilken position respektive aktör har i samhället kan denna beskrivning få varierande konsekvenser för socialarbetarna i det sociala arbetets praktik.

The aim of the study was to examine what workers in social services considers physical child abuse and in which way social services work with children who have been exposed to physical child abuse. The study also examines which interventions are available and how physically abused children assimilate these. I've interviewed four child-welfare officers and for those interviews I've used the qualitative semi-structured method. The results shows that all my respondents have different views on on the definition of physical child abuse. The result also shows that the municipality which the children belongs to plays a major role in which children can get help with their problems. Noticeably, it is also a fact that the children have a big responsibility to express in which way they have been beaten and by. The result shows that the children’s expressions can either help or disfavor them in how they will receive assistance from social services. An issue among the socialworkers who participated in his study seems to be the discrepancy between practice and theory. My study shows that different views of on the same problems can create uncertainties regarding the means of helping children in Sweden.

Pappor beskrivs som en marginaliserad och bortglömd grupp brukare inom socialtjänstens arbete med barn och familjer. Följaktligen har få studier undersökt pappors erfarenheter av bemötande. Individer med erfarenhet av kriminalitet och/eller missbruk uppges generellt vara mer utsatta i samhället och i kontakt med myndigheter. Den här studien handlar om hur pappor, med erfarenhet av kriminalitet och/eller missbruk, konstruerar socialtjänsten och erfarenheter av bemötande samt vilka strategier de använder för att hantera kontakt med myndigheten. Studien består av tematiskt öppna kvalitativa intervjuer med 31 pappor, vilka haft kontakt med IFO Barn och Unga 0-20 år i Uppsala kommun. Studien vilar på en kunskapssociologisk grund och har integrerat begrepp från genusteori och social mobilisering. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt till kunskapsproduktion. Efter tematisk kodning och dataanalys inspirerad av narrativa och diskursiva metoder framkommer att socialtjänsten antingen konstrueras som en förvirrande och svårförståelig organisation eller som en hotfull och enad myndighetsfront. Kunskap, tillgänglighet och en nära relation till socialsekreteraren är centralt i positiva bemötandekonstruktioner. I negativa konstruktioner av bemötande framkommer exempelvis lagbrott, brutna överenskommelser och svårigheter att få kontakt. Den personliga bakgrunden och kön upplevs påverka socialsekreterarnas bemötande. Identitetsutveckling, självkänsla och förtroende för myndigheten tycks vara sammanlänkat med bemötande. Hanteringsstrategier kan vara aktiva protester eller social mobilisering och länkas till återtagande eller manifestation av hegemoniska maskuliniteter. Papporna manifesterar ofta sin roll som medborgare och innehavare av konventions- och lagstadgade rättigheter. Strategier kan vara passiva genom att ”spela med” socialsekreteraren eller försök att undvika kontakt. Passiva strategier argumenteras vara en protest i det dolda. Exempelvis, kan en obesvarad enkät ses som protest. Socialsekreterarens maktanvändning är central och kontakt med socialtjänsten antyds leda till reproduktion av könsstereotyper samt normalisering av genussystem. Bemötande tycks vara viktigt för att överbrygga glappet mellan formulerade ideal i lagar eller konventioner och verkligheten på socialkontoret. Politikerna, de yttersta makthavarna, kan anses ha en avgörande roll för skapandet av en socialtjänst som kan erbjuda bra bemötande.

Syftet var att belysa uppfattningar och erfarenheter hos socialsekreterare och personal i skyddat boende när det gäller samverkan kring flickor som utsatts för hedersrelaterat våld, samt hur de ser på fortsatt kontakt med släkt och familj. Studien är kvalitativ och den utgår ifrån en hermeneutisk utgångspunkt där meningskoncentrering har använts för att analysera resultatet. Utifrån frågeställningarna gjordes en intervjuguide för att besvara syftet. Dessa intervjuer var semistrukturerade och gjordes med respondenter från socialtjänsten och skyddat boende.  Resultatet visar på att socialtjänsten och skyddat boende tänker liknande när det gäller hedersrelaterat våld. Samverkan är en viktig del i arbetet med flickor utsatta för hedersproblematik.  De stora luckorna mellan dessa två instanser såsom att socialtjänst och skyddat boende inte skulle ha ett gott samarbete som bakgrunden påvisar har inte upptäckts i denna studie.  Slutsatserna för denna studie blev att förebyggande arbete är av stor vikt samtidigt som en större kunskap krävs inom området. Ytterligare en slutsats i denna studie är att samverkan mellan instanserna är på väg att utvecklas.

Studien syftar till att undersöka och belysa samarbetet mellan förskola och socialtjänst när det gäller orosanmälan. Hur arbetet kring orosanmälan går till samt vilka tankar och erfarenheter respondenterna har kring det. Genom att använda en kvalitativ studie har vi intervjuat sju förskollärare, en förskolechef och en representant från socialtjänsten. I studien framkom det att trots att det finns kritik från båda parterna är tankarna kring samarbetet mellan förskola och socialtjänst överlag positiv. Resultatet visar att respondenterna hade mycket kunskap och erfarenheter kring ämnet men anser att orosanmälan har en påverkan på dem psykiskt.

Studiens syfte var att undersöka trans- och queerpersoners upplevelser av det professionella bemötandet vid kontakt med socialtjänsten. Av tidigare forskning och rapporter inom området framgår det att HBTQ-personer är en särskilt utsatt grupp i samhället. De drabbas i högre grad än andra av våld, hot om våld och diskriminering. Dessutom tydliggörs det att klienter anser att ett positivt bemötande är viktigt för att utveckla en god och trygg relation till den professionella, samt att intersektionalitet kan användas för analysera olika grader av förtryck och identitetsformering. Även de teoretiska perpektiven intersektionalitet, queerteori och erkännande har tillämpats i studien. Därefter genomfördes sex kvalitativa intervjuer med personer som identifierade sig själva som transpersoner och/eller queerpersoner som i någon utsträckning varit i kontakt med socialtjänsten. I resultatet framgick det att samtliga respondenter i någon grad upplevde brister i bemötandet. Detta visade sig bland annat genom felkönande, oförståelse för respondenternas könsidentitet och okunskap gällande normavvikande könsidentiteter. Dessutom upplevde respondenterna att heteronormen inte var lika förtryckande som cisnormen. De ansåg att de professionella inom socialtjänsten behöver utöka sina kunskaper om HBTQ-personer samt vara mer normkritiska i sitt arbete.

Studiens syfte var att undersöka trans- och queerpersoners upplevelser av det professionella bemötandet vid kontakt med socialtjänsten. Av tidigare forskning och rapporter inom området framgår det att HBTQ-personer är en särskilt utsatt grupp i samhället. De drabbas i högre grad än andra av våld, hot om våld och diskriminering. Dessutom tydliggörs det att klienter anser att ett positivt bemötande är viktigt för att utveckla en god och trygg relation till den professionella, samt att intersektionalitet kan användas för analysera olika grader av förtryck och identitetsformering. Även de teoretiska perpektiven intersektionalitet, queerteori och erkännande har tillämpats i studien. Därefter genomfördes sex kvalitativa intervjuer med personer som identifierade sig själva som transpersoner och/eller queerpersoner som i någon utsträckning varit i kontakt med socialtjänsten. I resultatet framgick det att samtliga respondenter i någon grad upplevde brister i bemötandet. Detta visade sig bland annat genom felkönande, oförståelse för respondenternas könsidentitet och okunskap gällande normavvikande könsidentiteter. Dessutom upplevde respondenterna att heteronormen inte var lika förtryckande som cisnormen. De ansåg att de professionella inom socialtjänsten behöver utöka sina kunskaper om HBTQ-personer samt vara mer normkritiska i sitt arbete.

Syftet med denna studie var att få en ökad kunskap om förskollärares arbete med barn som far illa eller misstänks fara illa i sin hemmiljö. De forskningsfrågor som ligger till grund till denna studie är: hur upplever förskollärare anmälningsskyldigheten och hur går processen till, hur upptäcker eller misstänker förskollärare att barn far illa samt vad anser förskollärare är viktigt i arbetet när ett barn far illa och vad kan försvåra detta arbete? Anledningen till varför vi valde detta område var att vi fann det skrämmande att det finns ett stort mörkertal bland barn som far illa enligt forskning. Vi tyckte därmed att det är viktigt att förskolepersonal be-sitter kompetens för att uppmärksamma dessa barn i tidigt skede. Studiens resultat är baserad på kvalitativa intervjuer med åtta förskollärare. Resultatet har därefter analyserats efter en me-ningskoncentrering där informanternas svar sammanfattades utifrån forskningsfrågorna, som även har utgjort studiens struktur. I studiens resultat framkom det att barn kan fara illa på olika sätt i sin hemmiljö samt att barn kan uttrycka detta på olika sätt. Det framkom även att alla informanter var överens om att anmälningsskyldigheten kan uppfattas komplicerad men att den är viktig för barnets bästa. Examensarbetets övergripande slutsats är att arbetet med barn som far illa är komplext och att förskolan kan vara en trygg plats för barn, särskilt de som far illa.

Flera studier visar att många barn som far illa hamnar mellan två myndigheter i stället för att få uppmärksamhet och hjälp som dem behöver. Anledningen till detta uppges vara bland annat att de respektive myndigheterna och yrkesutövarna inte lyckas samverka. Syfte med denna studie är att undersöka, analysera samt diskutera huruvida socialtjänsten och skolan samverkar kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Ett ytterligare syfte är att lyfta fram alla möjliga faktorer som gynnar eller missgynnar att en effektiv samverkan sker. Återkoppling från socialtjänsten, efter en anmälan har gjorts, är en ytterligare fråga som ger upphov att forska kring detta i denna uppsats. Denna studie utgår ifrån den kvalitativa forskningsmetoden där empirin baseras på intervjuer: två rektorer och två socialtjänstemän. Organisations, – och kommunikationsteorier är de teoretiska perspektiven som har använts i denna studie för att kunna analysera den insamlade och bearbetade empirin. Även tidigare forskningar är av stor vikt för analysen av resultat. I resultatet presenteras de olika samverkansformer som finns mellan de två myndigheterna. Resultatet visar även vilka faktorer eller möjligheter som är avgörande för effektiv samverkan eller däremot hindrar samverkan i vissa fall.