The aim of this study was to get a better understanding of social workers experiences of supervisions impact on social work with children and families. The two research questions where: Which are social workers needs of supervision? And does social workers perceive supervision as a tool for professional development and learning? The study´s empirical findings were a result of semi-structured interviews with five social workers in the social service department. The study´s theoretical framework was based on two different theories: new institutionalism, which is a specialization within organizational theory, and system theory perspective. The result found that social workers experiences supervision as an opportunity for support and reflection, which encourages them to develop professional skills in their daily work. Supervision had an effect on social workers self-confidence and wellbeing by adding expertise, which gave more structure, energy and stress relief in their work. The interviews also showed that supervision had a direct impact on the interaction and the team climate within a working group. However, certain terms and conditions must have been considered to call supervision successful. The supervisors responsibility to lead, see the groups needs and have an over all perspective was mentioned as one condition for good supervision. Another term was that the group cooperated and showed professionalism and respect towards one another. It was very important that supervision took place in a safe environment and that all group members felt trust towards their colleagues and supervisor. This way they where able to learn from each others experiences and show vulnerability and emotions which could contribute to reflection and professional development. Furthermore, social workers emphasise supervision as positive and a necessary tool in order to achieve an efficient and well functioning workplace.

<p>Studiens syfte var att undersöka hur fyra socialsekreterare på Kvinnofridsteamet i Rinkeby uppfattade sitt arbete. Kvinnofridsteamet är en särskild enhet för misshandlade kvinnor, de arbetade från början utan myndighetsutövning, men är numera unika i sitt slag i Sverige, eftersom de har delegerats myndighetsutövning. Viktiga frågor var: hur upplevde Kvinnofridsteamet att eventuell samverkan med andra organisationer fungerade och hur upplevde Kvinnofridsteamet att deras handlingsutrymme påverkats efter att de tilldelats myndighetsutövning? Vi använde oss av en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. För att kunna besvara våra frågeställningar intervjuades samtliga fyra kvinnliga socialsekreterare i Kvinnofridsteamet. Resultaten visade bland annat att socialsekreterarna upplevde att deras handlingsutrymme förbättrats sedan de tilldelats myndighetsutövning och att de upplevt samarbetet med olika organisationer som problematiskt i vissa fall. Vi använde oss av ett upplevelseperspektiv samt av organisationsteori för att analysera våra resultat. Tidigare forskning visade att det fanns en efterfrågan hos våldsutsatta kvinnor efter mer kunskap och erfarenhet hos myndigheter som har i uppgift att hjälpa dem. Kvinnofridsteamet kunde tillgodogöra sig den kunskapen och erfarenheten i arbetet med de misshandlade kvinnorna.</p>

The aim of this study is to investigate how social services handles and experiences threats in the workplace with focus on prevention and how follow up work is conducted. Data collection involved six qualitative interviews with four social workers and two unit managers. The results indicate that social workers normalizes threats at the workplace and that the leadership is crucial for both prevention and follow up. Routines at work are important but social workers are rarely informed or updated about these routines. Social workers experience that follow up is not a priority by their unit managers and after a threat social workers have a lack of time to take care of themselves. Unit managers experience the importance of routines for prevention of threats in the workplace. As unit managers they have the biggest responsibility when threats occur in the workplace and follow up should include an individual plan for every social worker. Both social workers and unit managers agrees that the experience is enough when determining if a threat is real or not.

This study explores how the Social Services work with the issue of adolescents using drugs or are at the beginning of a drug abuse and how the professionals view that work. This study is highly based on the real-life experience of professionals and them valuing the profession that they in. A qualitative research method was used to go into the depth of people's feelings and knowledge and therefore got us a better understanding. Semi-structured interviews with open questions was used to create a secure and comfortable place to open up for a good conversation. We have used two different theories,  Labelling Theory and Social Learning Theories in this study to help explain the findings from research and interviews. In the results and analysis, we found four interesting themes that were prominent during the interviews, these were: social exclusion, mental illness, Attitudes towards drugs and preventive work. The themes will be explained and further developed in the analysis which was done through an un-official method with influences such as coding and thematising from the content analysis method. The results of the study showed the importance, but unfortunate lack, of preventive work by the Social Services. Keywords: Social Services, Adolescents, Drugs, Preventive Work

Studiens syfte är att få en fördjupad kunskap om hur socialtjänsten i Dalarna informerar barn och unga om sina verksamheter via webben. En kombination av kvalitativ och kvantitativ metod har använts och data har samlats in med hjälp av en innehållsanalys av samtliga dalakommuners webbaserade information. Data som samlats in har analyserats med hjälp av barnperspektivet samt teorier kring strategisk kommunikation. Av resultatet har framkommit att det utifrån ett barnperspektiv råder stora brister i kommunernas webbaserade information samt att kommunerna inte tycks ha några strategier för hur kommunikationen med barn och ungdomar bör ske. Av resultaten framkommer även att rådande lagstiftning samt FNs konvention om barnets rättigheter inte tas hänsyn till. / The purpose of this study is to reach an understanding about how the social services in Dalarna are informing children and youths about their functions and services through the Internet. A combination of qualitative and quantitative methods has been used and data has been collected through content analysis of all web sites of Dalarnas counties. The data that has been collected has been analyzed from a child perspective and through theories of strategic communication. The results have disclosed that there from a child perspective are many faults in the web based information provided by the counties and it seems like they do not have any strategies for how communication with children and youths should be handled. The result also reveals that current law and the UN conventions on the rights of the child are not taken into consideration.

The purpose of this study was to understand how social workers who works in social services in Sweden talk about and construct threats and violence from clients as a problem within their workgroup. The data in this study was collected through two focus group discussions with eleven social workers divided in two different work groups. The discussions were thereafter analyzed through a perspective analysis. The findings in this study shows that the social workers that participated had difficulties in defining threats and violence from clients because it was considered to be individual for every social worker. Furthermore, the study also shows that the social workers felt that threats and violence from clients came with the job and therefore had to accept it. Another finding the study showed is that the social workers tend to take responsibility for the threats and violence they were exposed from clients.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket stöd ensamkommande ungdomar upplever sig få från socialtjänsten och hur de anser att de inkluderas i arbetet som rör dem när de ankommer till Sverige. Sex stycken ungdomar intervjuades i vår studie, samtliga kom hit som ensamkommande ungdomar för minst tre år sedan. Intervjuerna utgick ifrån ungdomarnas egna upplevelser av socialtjänsten. Det inhämtade materialet kodades och delades in i fyra kategorier. Dessa var: Äntligen framme, Förtroendet för socialtjänsten, Lyssna och förklara samt Tack Sverige. Resultatet analyserades i sin tur utifrån Eides fasmodell. Resultatet och analysen visar att stödet upplevs olika beroende på relationen ungdomen har gentemot sin socialsekreterare. Det visar att ungdomarnas förtroende för socialsekreteraren är av vikt för att de ska ta tillsig stödet som erbjuds. Således visar resultatet att majoriteten av ungdomarna upplever att socialsekreterarna lyssnar på dem, men inte inkluderar dem i själva beslutsprocessen. Slutsatsen av studien är att den enskilde socialsekreteraren har en viktig roll då ungdomarna som haft en bra kontakt med sin socialsekreterare upplever stödet positivare än de som inte haft lika god kontakt. / The purpose of this paper is to examine what support unaccompanied young refugees feel they receive from the social services, and how they believe they are included in the work regarding them as they arrive in Sweden. Six youth were interviewed in our study, all came here unaccompanied at least three years ago. The interviews were based on their own experiences of the social services. The collected material was coded and divided into four categories. These were: Finally arrived, Trust in the social services, Listen and explain as well as Thank you Sweden. The results were analyzed according to Eides phase model. The results and analysis show that the support is experienced differently depending on the relationship the young person has with his or her social secretary. They show that the youths trusting in the social secretary are important for them to be able to accept the support offered. Therefore the results show that the majority of the youth feel that social workers listen to them, but do not include them in the decision process itself. The conclusion of the studies is that the individual social secretary plays an important part as the youth that has had a good connection with them experience the support more positive as opposed to those who hasn’t had an as good of a connection.

Den här studien handlar om LVU-domar i Västerbottens län för åren 2013 och 2017. De domar som ligger till grund för denna studie är de domar som avser LVU §2 där förvaltningsrätten har bifallit socialnämndens ansökan om beredande av vård. Studien är indelad i två delar; en kvantitativ och en kvalitativ del. Den kvantitativa studien består av 63 domar, varav 28 avser år 2013 och 35 avser år 2017 Dessa domar avser 31 barn (17 pojkar/14 flickor) år 2013 och 52 barn (25 pojkar/27 flickor) år 2017 Utifrån den kvantitativa studien visade det sig även att domarna kunde kategoriseras i tre delar, våld i nära relation, hedersrelaterat våld och förtryck samt omsorgbrist. Resultatet av den kvantitativa studien visar att ensamstående mammor är överrepresenterade och oftare får sina barn tvångsomhändertagna. Resultatet visar även att det är främst pojkar i åldern 0–4 år till svenska föräldrar som blir tvångsomhändertagna medan studien även visar att det är flest flickor i åldern 12–18 år till utländska föräldrar som blir tvångsomhändertagna. Den kvalitativa studien består av 15 slumpmässigt utvalda domar, som med hjälp av tematisk analys avser att besvara följande frågor, hur kan skälen för LVU motiveras utifrån tidigare forskning och kunskap? hur påverkar samhälleliga förutsättningar/implikationer utrednings­processen?  och framkommer det andra omständigheter som är av vikt i LVU-domarna. Resultatet visar att andra viktiga faktorer är samhälleliga förutsättningar/ implikationer i fråga om makt, intersektionalitet, etik, genus samt kritiskt socialt arbete. Studiens resultat visar även på att det finns möjlighet att ”förbättra” utredningsstödet BBIC för att till exempel även kunna se stöd vid psykisk sjukdom som skyddsfaktorer i en barnavårdsutredning.

Studien undersöker socialsekreterares förhållningssätt och erfarenheter av att utreda barn som har föräldrar i långdragna konflikter. Datamaterialet samlades in i form av två semistrukturerade fokusgruppintervjuer med sammanlagt sju socialsekreterare i två kommuner och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar genomgående en känsla av maktlöshet och frustration gentemot att socialsekreterarna inte har tillräckligt med insatser att tillgå för att hjälpa barnet. Definitionen barnets bästa är ett begrepp som är svårt att tillämpa i alla situationer där barn lever med konfliktföräldrar. Socialsekreterarna måste vänta på att barnen visar en påtaglig risk på det egna beteendet, i och med att aktuella lagrum och nuvarande insatser inte är utformade efter fenomenet barn med föräldrar i konflikt. Det framkommer i studien att det finns ett glapp mellan de frivilliga och de tvingande insatserna. Socialsekreterarna uttrycker att föräldrarnas konflikt tar fokus från barnets behov i socialtjänstens utredningar.

Denna kandidatuppsats handlar om hur socialtjänsten arbetar med utsatta barn mellan 4-12 år och hur de gör barnen delaktiga. Informationen har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer med tre socialsekreterare, två arbetade med utredning och den tredje arbetade som verkställare för placerade barn. Vi har analyserat materialet med hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet av vår kandidatuppsats tyder på att barns behov i centrum (BBIC) och Norrköpingsmodellen är en bra kombination i utredning, men modellens räckvidd i arbetetupplevde verkställaren som begränsad. Det fanns oenigheter om vad barnet tillåts göra under ett barnsamtal. Det brister i barnets delaktighet eftersom barnen inte involveras hela vägen under utredningens gång. Socialsekreteraren har olika förutsättningar som kan skapa bra möjligheter att hjälpa utsatta barn. Några av dem är: tillit, skapa en bra miljö, våga fråga om våld och känslomässiga ämnen.