The purpose of this study has been to examine and analyze how the statutory agreement on cooperation between social services and maternity care in three different municipalities is translated into practice. Additionally the purpose is to see what kind of experiences professionals in social services and maternity care have of how different factors can affect pregnant women in addiction to change during pregnancy. The study is based on a documentary analysis of six documents which regulates the statutory agreement on cooperation about persons in addiction. Furthermore, the study is based on qualitative semi-structured interviews with two social workers and three midwives in two different municipalities in southern Sweden. The theoretical approach that has been used is the terms stigmatization, empowerment and roles. The result of the study shows that the documents and working methods of the statutory cooperation is dissimilar in different municipalities. Furthermore, the result of the study shows that social workers and midwives see different factors that can motivate the pregnant women in addiction to change. They all agree that pregnancy is an opportunity for women in addiction to be particularly motivated for a change.

Syftet med denna studie är att undersöka hur socialsekreterare upplever samverkan dels inom socialtjänsten, och dels med andra myndigheter och organisationer inom och utanför kommunen. Fokus i denna studie var specifikt att titta på samverkansarbetet med kvinnor och barn som upplever eller har upplevt våld i nära relation. Metoden för denna studie är av kvalitativ karaktär och resultatet grundar sig på sex semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från två svenska kommuner. Fem av de sex socialsekreterare som intervjuades arbetar aktivt i samverkan kring frågor gällande våld i nära relation. Slutsatser som framkommer i studien är att socialsekreterarna har varierade upplevelser av hur samverkan fungerar inom den egna organisationen, samt inom och utom kommunen. Brister, förtjänster samt förbättringsområden framkommer inom vardera arena. Bostadsbrist upplevs som ett huvudproblem som påverkar samverkan utanför den egna kommunen. Samtliga intervjupersoner är eniga om att det finns ett behov av en fungerande samverkan. De befintliga och relativt nystartade samverkansgrupperna inom socialtjänsten och inom kommunen upplevs som positiva och inger förhoppningar om en bättre samverkan hos socialsekreterarna.

Undersökningen handlar om den skriftliga dokumentationen vid ett vårdboende. Den typ av dokumentation som studeras består av journalanteckningar, skrivna av personalen på vårdboendet. Dokumentationen handlar om de personer som bor på vårdboendet, så kallade brukare. Syftet är att undersöka hur skribenterna använder sig av evaluerande resurser i dokumentationen, beskriva och kategorisera användningen av evalueringarna och jämföra dem med de riktlinjer för dokumentation som finns i Socialtjänstlagen. Evalueringar är språkliga resurser som används för att uttrycka exempelvis värderingar, bedömningar, attityder och förhållningssätt. Den teoretiska utgångspunkt som uppsatsen grundar sig på kan beskrivas som en kombination av dialogism och systemisk-funktionell grammatik. Metoden som används för att undersöka evalueringarna är textanalys som utgår ifrån analysmodellen Appraisal. Analysen visar att texterna innehåller en stor mängd evalueringar. Särskilt vanliga är de evalueringar som uttrycker attityd, och majoriteten av dem uttrycker positiv attityd. Evalueringar som ger uttryck för olika röster och förhållningssätt används också, men inte i lika stor utsträckning. En stor del yttranden innehåller endast en auktoritär röst. Analysen visar också att jämfört med riktlinjerna i Socialtjänstlagen kan evalueringarna beskrivas som både problematiska och oproblematiska. De evalueringar som ger uttryck för en mångfald av röster är önskvärda och skulle kunna användas mer. De evalueringar som däremot ger uttryck för attityder som skulle kunna tolkas som mer subjektiva, och som är irrelevanta för verksamhetens art, skulle kunna användas mer sparsamt, om man vill leva upp till Socialtjänstlagens riktlinjer.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur dagspressen framställer socialtjänsten och analysera hur denna bild kan förstås i relation till grundförutsättningarna för det sociala arbetet i Sverige. För att besvara detta syfte har jag undersökt hur socialtjänsten beskrevs, i vilket sammanhang det beskrevs samt vilka aktörer det var som beskrev myndigheten i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet mellan åren 2006-2016. Material för uppsatsens bakgrund och tidigare forskning utgjordes av böcker, rapporter och artiklar. Resultatet av uppsatsen utgjordes av 87 tidningsartiklar från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Materialet från tidningarna analyserades utifrån en summerande och konventionell innehållsanalys, med inspiration från diskursanalys. De huvudresultat som jag kom fram till var att de flesta av tidningsartiklarna beskrev socialtjänsten negativt samt att majoriteten av artiklarna fokuserade på socialtjänstens arbete med barn och unga. Mycket av kritiken som riktades mot socialtjänsten hade att göra med resurser, riktlinjer och rutiner. Dessa tre områden ansågs begränsa socialtjänsten i sitt arbete. Utöver detta visade resultatet på att nyckelpersoner ifrån myndigheter, politiker, personal från socialtjänsten eller socialnämnden samt representanter från organisationer och förbund var de vanligaste aktörerna som fick plats i nyheterna.

Tanken med den här studien är att ur ett brukarperspektiv lyfta och problematisera den höga personalomsättning som råder och så har gjort under ett par år på många av landets socialkontor. Studien är kvalitativ och fem intervjuer har gjorts med personer som har erfarenhet av att byta socialsekreterare. Studien belyser vad som anses vara viktigt för en god relation, vad som är gynnsamt för personer i ett förändringsarbete samt hur tid med samma person kan påverka tilliten till den personen. Den specifika målgruppen för studien är personer som har kontakt med socialtjänsten på grund av egen beroendeproblematik. Uppsatsen inleds med en presentation av socialtjänsten som organisation samt med en bakgrund till socialtjänstlagen för att ge läsaren en överblick av den organisation som problemet grundar sig i. Detta följs av ett avsnitt tidigare forskning där fokus ligger på vad som är gynnsamt för att bygga goda relationer och att bygga tillit samt vad som visat sig vara hjälpsamt för att ta sig ur ett beroende. Den ur intervjuer insamlade empirin analyseras sedan med hjälp av Honneths teori om Erkännande samt med Prochaska och Di Clementes teori Stage of changes, även tidigare forskning används som analysverktyg. Resultatet visar att en hög personalomsättning på socialtjänstens kontor ger en bristande kontinuitet för klienterna vilket föga förvånande visade sig inte vara gynnsamt för deras återhämtning. Vidare upplevde respondenterna att många praktiska saker inte fungerar på grund av personalomsättningen, vilket de ansåg vara både stressande och problematiskt. Å andra sidan visade det sig även att de som haft sin socialsekreterare en relativt kort period ändå kunde ha ett stort förtroende för denne.

Sammanfattning Antalet ensamkommande barn ökade markant under hösten 2015. Denna period kallas av allmänheten för flyktingströmmen. I föreliggande uppsats undersöks socialsekreterares beskrivningar av arbetet med ensamkommande barn under ökade arbetskrav i samband med flyktingströmmen 2015. Vidare avser studien att undersöka hur flyktingströmmen påverkat socialsekreterares arbete med ensamkommande barn idag. Studien är en kvalitativ vinjettstudie med en semi-strukturerad intervjuguide. Fem respondenter som arbetar inom två olika enheter för ensamkommande barn har medverkat i studien. Den inhämtade empirin analyserades genom en tematisk analys. Resultatet i föreliggande studie visar att socialsekreterare upplever att deras utredningar av ensamkommande barn under flyktingströmmen blev bristfälliga. Detta på grund av ökad ärendemängd, tidspress och resursbrist vad gäller kommunala boendeplatser. Dessutom visar resultatet på att socialsekreterare beskriver svårigheter med att beakta barnperspektivet fullt ut under denna period. Det framgår att socialsekreterare under flyktingströmmen beviljade outredda externa boendeplaceringar som en konsekvens av bristande resurser. Slutligen visar resultatet att en enhet, som ett antal av respondenterna arbetar inom, fått direktiv fått direktiv på att flytta de ensamkommande barnen till kommunens egen regi. Respondenterna upplever att beslut som fattades under flyktingströmmen 2015 på så sätt påverkar deras arbete idag.

Samhällets digitala förändringsprocess förutsätter alla medborgares deltagande. Detta väcker frågor kring medborgares digitala förmågor att delta samt ansvarsfördelningen för möjliggörande av alla medborgares digitala deltagande. Socialtjänstens förutsättningar att uppfylla sitt uppdrag och mål att tillgodose alla människors rätt till jämlika levnadsvillkor, ekonomisk och social trygghet samt aktivt deltagande i samhällets digitala utveckling motiverar denna studie. Syftet är att undersöka socialtjänstens förutsättningar att, i en digital samhällsutveckling, uppfylla uppdrag och mål enligt socialtjänstlagen. Offentliga dokument gällande digitalisering av samhället och offentliga verksamheter utgör grunden för studien. Forskningsmaterialet består av strategier, visioner och överenskommelser från statlig, regional och kommunal nivå. Kvalitativ innehållsanalys av forskningsmaterialet resulterar i empirins centrala teman, vilka tolkas och analyseras genom teoretiska begrepp ur Castells teori om nätverkssamhället samt Tillys teori om ojämlikhet. För att driva den digitala samhällsutvecklingen framåt framkommer av resultatet att incitament för medborgare, företag och offentliga verksamheter skall användas för att motivera till deltagande i utvecklingsprocessen.  Resultatet visar även att offentliga verksamheter har ett övervägande fokus på effektivisering och optimerad resursfördelning, vilket teoretiskt förstås som en risk för en digital klyfta om medborgerliga rättigheter i form av deltagande på jämlika villkor förbises. Vidare uppmärksammas en brist på konkreta lösningar för att möjliggöra digitalt deltagande för alla, vilket ur för socialtjänstens verksamhet kan förstås som ett hinder för att uppfylla mål enligt 1 kap. 1§ socialtjänstlagen. Slutligen framkommer riskfaktorer gällande näringslivets roll i den digitala utvecklingen, vilket ej återfinns i den tidigare forskningen som studien utgår från och således förstås som ett intressant fynd för framtida forskning.

Syftet med studien var att undersöka lönens roll i förhållandet mellan medarbetare och första linjens chefer i socialtjänsten, samt hur första linjens chefer upplever sitt handlingsutrymme i lönerevisionsprocessen. Studien bygger på intervjuer med fem chefer vid kommuner i Skåne. Intervjuerna analyserades utifrån Goffmans teorier om dramaturgi samt Hochschild teorier om emotionellt arbete. Resultatet visar att det lönesättande samtalet i sig oftast är odramatiskt. Det är istället när medarbetarna börjar jämföra sina nya löner med varandra som det kan bli problem, då många upplever att de har blivit orättvist behandlade. Lönesättningen påverkar inte bara relationen till den enskilde medarbetaren utan den skickar signaler till hela gruppen. Första linjens chefer upplever ofta ett stort handlingsutrymme, men också att det finns en undervärdering av socionomyrket från politiskt håll, vilket gör att medarbetarna alltid kommer att vara underbetalda. Studiens resultat pekar på att det är svårt för cheferna att få medarbetarna att fokusera på sina egna löner istället för att jämföra sig med sina kollegor, samt att förklara lönerevisionsprocessen för medarbetarna på ett tydligt sätt. / The aim of this study was to examine the role of salary in the relationship between coworkers and first-line managers within the social services, and how first-line managers look upon their scope of action during the pay review process. The study was based on five interviews with managers in municipalities in Scania. The analysis was based on Goffman’s theories of dramaturgy and Hochschild’s theories of emotion work. The result shows that the salary-setting meeting itself is usually undramatic. It’s instead when the coworkers start comparing their new salarys with each other that it can become problematic, as many people find that they have been treated unfairly. The salary-setting not only affects the relationship with the individual coworker, but it sends signals to the entire group. The first-line managers often experience a great scope of action, but also that there is an undervaluation of the social work from a political perspective, which means that coworkers will always be underpaid. The results of the study indicate that it is difficult for the managers to get the coworkers to focus on their own salary instead of comparing themselves with their colleagues, and to explain the pay review process to the coworkers in a clear way.

The purpose of this study was to examine if the occupational identity of social workers is affected by mass media and their coverage. We have completed six semi structured interviews with social workers who work in the Swedish social services. An interview guide was designed with four main issues that was used as a template during the interviews.  We could, through our findings, identify themes that we analyzed with, among others, a systems theoretic perspective. The result of this study shows that we can identify two different discourses regarding social workers. One is the discourse in the media and public, one is the discourse within the social services.  Our conclusion in this study is that the occupational identity of social workers is not affected by the media because there is another, superior discourse. This discourse is created within the closed system that is the social services and it is within this system that the occupational identity is created.

Syftet med denna studie har varit att utifrån socialsekreterares perspektiv undersöka hur de arbetar för att uppnå barns delaktighet i barnavårdsutredningar. Sex intervjuer har hållits med utredande socialsekreterare inom barnavården. Det framgår av resultatet att socialsekreterare anpassar sig efter barnet för att skapa trygghet i mötet. Därutöver framkommer att socialsekreterarna använder olika samtalsverktyg, vid behov i mötet med barnet. Resultatet belyser också betydelsen av att väga in det barnet har sagt när ett beslut ska fattas i utredningen. Det framgår även att barn inte bjuds in att närvara under de beslutsfattande mötena. Därmed att de inte heller tilldelas någon direkt makt eller ansvar över det beslut som ska fattas. Resultatet klargör försvårande faktorer i arbetet med barns delaktighet i form av tidsbrist, hög arbetsbelastning och föräldrars inställning till utredningen. Slutsatser dras härav att socialsekreterare under utredningen lyssnar på barnet, hjälper barnet att komma till uttryck och beaktar barnets åsikter inför ett beslut. En ytterligare slutsats som dras är att barn inte görs delaktiga vid själva beslutsfattandet samt att de inte heller tilldelas någon faktisk makt. Vad gäller de försvårande faktorerna konkluderas att förändringar behöver ske för att underlätta arbetet med barns delaktighet. / The purpose of this study has been to, from the perspective of social secretaries, examine how they work to achieve children's participation in child care investigations. Six interviews have been held with the investigative social secretary in child care. It is clear from the results that the social secretary adapts to the child to create security in the meeting. In addition, it appears that the social secretaries use various conversation tools, if necessary in the meeting with the child. The result also highlights the importance of considering what the child has said when a decision is to be made in the investigation. It also appears that children are not invited to attend at the decision-making. Thus, they are also not assigned any direct power or responsibility over the decision to be made. The results clarify aggravating factors in the work with children's participation in the form of lack of time, high workload and parents' attitude to the investigation. Conclusions are drawn from this that during the investigation, the social secretary listens to the child, helps the child to express himself or herself and takes the child's opinions into account before making a decision. Another conclusion that is drawn is that children are not involved in the actual decision-making and that they are not assigned any actual power either. With regard to the aggravating factors, it is concluded that changes need to be made to facilitate the work with children's participation.