SAMMANFATTNING Föreliggande studie har en kvalitativ ansats, där syftet är att genom semistrukturerade intervjuer undersöka och belysa socialsekreterares uppfattning av samverkans betydelse för barn som befinner sig i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet. Även uppmärksamma eventuella hinder och framgångsfaktorer i socialtjänstens samverkan med centrala aktörer såsom föräldrar, skola och polis. Studien utgår från ett hermeneutiskt perspektiv vilket betyder att verkligheten tolkas utifrån människans egen förförståelse. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har materialet analyserats och tolkats genom ett utvecklingsekologiskt perspektiv, vilket belyser att individens utveckling sker genom social interaktion samt påverkas av faktorer vilka förekommer på mikro-, meso-, exo- och makronivå. Vid analysarbetet har det även använts en kvalitativ tematisk analysmetod.  Studiens resultat visar att socialtjänsten är i behov av en strukturerad samverkan med centrala aktörer för att kunna tillgodose sin lagstadgade uppgift, vad avser att uppmärksamma och verka för barn som riskerar en ogynnsam utveckling. Socialtjänsten ska utifrån en helhetssyn på barnets behov och situation erbjuda individanpassade interventioner, vilket förutsätter en överskridande samverkan. Resultatet konkretiserar även socialsekreterarens primära behov av att besitta grundläggande kunskaper om risk- och skyddsfaktorer för att kunna genomföra bedömningar och därefter tillsätta adekvata insatser.    Nyckelord: Samverkan, barn, kriminalitet, risk- och skyddsfaktorer

Sweden is often seen as a pioneer when it comes to children’s rights. Despite this, there is a lack of children's participation in issues that affects them. The aim of this study is to explore how social workers in the Swedish social services enable children’s participation in assessments and which factors that can affect this. The study has used a qualitative method with semi-structured interviews with six social workers. The interviews have been analyzed by using Shier’s pathways to participation model and Lipsky ́s theory of street level bureaucrats. The result shows that social workers enable children's participation by using different methods and tools, the two most common being BBIC and Signs of Safety. Factors that can affect the work with children’s participation are implementation of different methods into the organisation which have a positive effect and a lack of time due to a high workload which have a negative effect. The conclusion of this study is that the social workers have a lot of methods and tools to enable children’s participation but that factors like lack of time due to a high workload makes it impossible for the social workers to enable children’s participation in the way that they should.

I den här studie undersöks det hur socialsekreterare som arbetar med barnutredningar inom socialtjänsten arbetar för att göra barn delaktiga under utredningsprocessen samt socialsekreterarnas möjligheter, hinder och handlingsutrymme för barns delaktighet. Utifrån studiens syfte genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare som arbetar med barnutredningar. Insamlad data har analyserats genom utvecklingsekologisk teori, Sheir delaktighetsmodell och gräsrotsbyråkrati samt handlingsutrymme. Vidare har insamlad data analyserats genom tidigare forskning. Det framkommer i tidigare forskning att socialarbetare har förståelse för vad barns delaktighet innebär samt att ålder och mognad kan vara ett hinder för delaktighet. Tidsbrist kan även påverka barns delaktighet medan en bra relationen mellan barn och socialsekreterarna kan underlätta barns delaktighet. I resultatet framkommer att intervjupersonerna upplever att alla barn görs delaktiga i utredningsprocessen. Intervjupersonerna beskriver barns delaktighet som att barn ska få möjlighet att framföra sina åsikter och olika metoder används för att underlätta samtal med barn. Barnets ålder och mognad upplevs inte vara en påverkansfaktor för delaktigheten. I intervjuerna lyfts föräldrar som något som kan vara ett hinder för barns delaktighet, att föräldrarna tror att det kan vara jobbigt för barnet att komma till socialkontoret för att prata om händelser som har varit, att det blir ytterligare trauma för barnet. / This study examined how social workers involved children in investigation of child protection cases, opportunities for social workers to include children, difficulties around participation of children and room for maneuver. Based on the purpose of the study, six semi-structured interviews were conducted on social workers who work on investigation of children.  Data was analyzed along Bronfrenbrenner’s developmental ecology theory, Shier's model of participation theory and Lipsky`s Street-Level Bureaucracy theory. Previous research shows that social workers understand what child participation means, and that age and maturity can be an obstacle to participation by children, that lack of time can be an influence on children's participation and that a good relationship between children and social workers can facilitate children's participation. Results of the current study show that the interviewees feel that they involve children in the investigation process, and that they meet the children at least one to several times during the investigation process. The interviewees described child participation as giving children an opportunity to express their opinions and they had different methods of including children in the investigation process regardless of age and maturity. They agreed that parents were an obstacle to child participation in investigation. Some parents felt that it was difficult for children to participate as this would lead to further trauma for the child.

Forskning visar att samverkan mellan skola och socialtjänst är en ständig utmaning. Syftet med uppsatsen var att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av samverkan med skolan i arbetet med att tillförsäkra barn goda levnadsvillkor. Metoden i studien var en kvalitativ ansats och det genomfördes sex halvstrukturerade intervjuer med socialsekreterare som arbetar på barn och ungdomsenheten. De socialsekreterare som intervjuades hade alla arbetat minst ett år på enheten barn och familj. Resultatet i studien visade att samverkan är viktig, men är svår när olika yrkesgrupper ska samverka mot ett gemensamt mål. Teoretiska utgångspunkter som användes i studien var organisations- och samverkansteori. Studien visar att de hinder som framkom handlade främst om okunskap och förståelse om hur socialtjänsten arbetar. De möjligheter som framkom var förslag på att arbeta fram gemensamma rutiner om hur samverkan ska fungera. / Research shows that collaboration between school and social services is a constant struggle. The purpose of this study was to examine the social workers' experience of cooperation between schools and social services when it comes to ensuring children good living conditions. The method in the study was a qualitative approach, and six semi-structured interviews were conducted with social workers working in the children and youth unit. The social workers who were interviewed have all worked for at least one year at the children and family unit. The result in study indicates that collaboration is important, however it if difficult when different professional groups have to strive towards common goals. Theoretical starting points used in the study were organizational and collaboration theory. The study concludes that there are both obstacles and opportunities in collaboration with the school. The study shows that the occurring difficulties were grounded in lack of knowledge and understanding of how the social services work. The possibilities that emerged were suggestions to develop common routines on how collaboration should work.

Denna studies föreliggande syfte har varit att få en ökad förståelse för hur professionella inom socialtjänsten bemöter och samtalar med barn. Studiens metodologiska utgångspunkt har utgjorts av en kvalitativ ansats följt av ett hermeneutistiskt och fenomenologiskt synsätt. För att samla in empiri har semistrukturerade intervjuer genomförts med ett urval bestående av fem personer. Samtliga intervjupersoner har en socionomutbildning varav två tituleras som socialsekreterare och tre som familjebehandlare. För att analysera resultatet har det relationella perspektivet samt begreppet barnperspektiv tillämpats. Studiens resultat tyder på att barnsamtal skiljer sig åt beroende på syfte. Ett av studiens huvudresultat är att barnet alltid ska stå i centrum och få göra sin röst hörd. Resultaten pekar även på att professionellas bemötande kan vara avgörande när det kommer till i vilken utsträckning som barnet kommer till uttryck. I mötet med utsatta barn behöver den professionelles förhållningssätt karaktäriseras av ödmjukhet, trygghet, förståelse och öppenhet. Den professionelle behöver även möta barnet där denne befinner sig och arbeta för en samarbetsallians. För att göra samtalet mer barnanpassat, begripligt och avslappnat kan den professionelle använda sig av olika samtalstekniker och verktyg. Slutsatsen av studien tyder således på vikten av professionellas förhållningssätt i bemötandet av utsatta barn. Professionella har med andra ord ett ansvar att bemöta barn utifrån deras situation, behov och förutsättningar.

Våld i nära relationer är ett stort betydande samhällsproblem som fått alltmer uppmärksamhet i såväl media som i samhällsdebatten. Konsekvenserna av våldet blir förödande för de utsatta och därmed är det av vikt att socialtjänsten aktivt arbetar för att åtgärda det sociala problemet genom olika insatser som ska tillgodose utsattas stöd- och hjälpbehov. Studien undersöker vilka insatser socialtjänsten erbjuder och hur insatserna tillgodoser våldsutsatta vuxna individers, över 18 års, behov. För att besvara studiens syfte genomförs kvalitativa intervjuer med de professionella på socialtjänsten och analysen av materialet görs med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning och intervjupersonernas svar visar att de främsta insatserna som beviljas är skyddat boende och samtalsstöd. Insatserna som beviljas tillgodoser individens behov till stor del men förbättringar i bland annat samverkan, kunskap om våld i nära relationer och fortsatt forskning behövs för att tillgodose alla våldsutsattas behov i samhället.

Syftet med denna studien har varit att undersöka hur socialtjänstens stöd till barn efter polisförhör ser ut när föräldrar misstänks för att ha utsatt barnen för våld. Vi har undersökt socialkontor i Norrbottens län som inte är anslutna till ett Barnahus eller erbjuder strukturerat stöd till målgruppen. För att uppfylla studiens syfte har vi genomfört en enkätstudie riktad till chefer inom samtliga socialtjänster inom Norrbottens län och hållit kvalitativa intervjuer med sju socialsekreterare som i sitt arbete kommer i kontakt med barn som kan bli föremål för polisförhör. Studien visade att avsaknad av en strukturerad metod ger socialsekreterarna handlingsutrymme att bevilja stöd och gör detta utifrån individuella bedömningar av barnets behov. Stödet till barn i Norrbottens län ser därför olika ut beroende på vilken socialsekreterare barnet möter. Det framkommer att organisationerna har brustit i att ta fram rutiner som är ändamålsenliga för klientgruppen då flera informanter beskriver att de saknar rutiner att luta sig mot när det kommer till vissa aspekter av arbetet med barn i samband med polisförhör. Detta blir särskilt viktigt för de med liten eller ingen praktisk erfarenhet men även för de med mer erfarenhet för att minska risken för godtyckliga bedömningar. Samverkan mellan socialtjänst och polis beskrivs fungera bra i vissa kommuner men inte alls i andra. Tidigare forskning visar att en faktor som spelar in för bra samverkan är samlokalisering vilket flera av kommunerna saknar då polis inte finns belägen i den egna kommunen. Norrbottens län är ett av få län i Sverige som saknar Barnahus och det finns ingen motsvarande funktion som på ett strukturellt plan arbetar mot att barn i Norrbottens län får en barnanpassad process och adekvat krisstöd efter att ha tagits till polisförhör. / The aim for this study was to explore the support offered by the social services to children after a police interview in cases where a parent is suspected of violence against the child. We have examined social services in the county of Norrbotten that don't cooperate with a Child Advocacy Centre (Barnahus) or use structured methods. To fulfil the aim, we sent out a questionnaire to social services managers in all local authorities, and carried out qualitative interviews with seven case workers within child welfare services. The study shows that in absence of a structured method leaves room for the case workers to grant support based on individual assessments of children's needs done in each individual case. Due to this the support to children in the county of  Norrbotten tends to differ depending on which case worker the child meets. The study shows that authorities have not implemented routines that address the specific nature of working with these clients as case workers describe a lack of routines to lean on when it comes to certain issues while working with children after a police interview. It becomes more important to those with little or no experience from these kinds of cases but routines would also contribute to lower the risk of arbitrary assessment amongst those with more experience. Cooperation between social service and police cooperates well in some municipalities while some does not. Science shows that one factor that has an impact on cooperation is co-location which is lacking in several municipalities since there is no police located in the area. The County of Norrbotten is one of few Swedish counties that lacks a Child Advocacy Centre and there is no similar function that on a structured level contributes to a child friendly interrogation process and adekvat support after experiencing a police interview in the County of Norrbotten.

This study aims to shed light on the meaning of parental ability and lack of care in LVU-verdicts concerning women who have returned from IS. The material consists of the judgements of the administrative courts and the results analyzes both the court´s assessments and the women´s opinons in order to make visable how parental ability and lack of care are constructed. Both theory and method are based on Laclau & Mouffe´s discourse theory.  The results show that the concepts of parental ability and lack of care are given meaning based on a special focus on women´s agency, which further shows how a security policy discourse is expressed in the judgements. Within this discourse, women´s own driving forces and ideological convictions are considered central to how parental ability and lack of care are constructed. Perceptions of women´s agency in terrorist organizations and in motherhood also fill the concepts with meaning based on normative constructions of gender.  Finally, the analysis shows how women´s subject positions are constructed according to the victim/perpetrator dichotomy - which further demonstrates how parental ability is assessed based on a special focus on agency within the framework of a security policy discourse.

Syftet med vår uppsats är att ta reda på hur anmälnings- och utredningsprocessen ser ut om man som yrkesverksam pedagog inom skolbarnsomsorgen gjort en anmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Vi lyfter särskilt fram vad personal inom skola och socialtjänst upplever som problematiskt när en anmälan om ett barn som far illa görs och analyserar detta. Vi problematiserar även det sunda förnuftet när det gäller om en anmälan ska göras eller inte och definierar begreppet barn som far illa. / The purpose of this essay is to investigate the obligation to report andthe inquiry process involved when a teacher suspects that a child is atrisk. We especially point out what the school and social services findproblematic when a report of a child at risk has been filed.We alsoinvestigate the role of common sense regarding the decision to make areport or not and to define the concept child at risk.

Arbetet tar upp ämnena genus, föräldraskap och socialt arbete ställt mot barnets bästa. Frågor som belyses är om instanser för socialt arbete arbetar med genusfrågor i förhållande till föräldraskap och barnets bästa och hur detta tas hänsyn till i det undersökta sociala arbetets praxis. Genus är inget som diskuteras strukturerat i de undersökta verksamheterna, men hos flertalet av dem diskuteras det under andra former. Under arbetets gång har det framkommit att synen på papparollen är under förändring och pappan finns med mer i barnens liv än vad tidigare forskning visar. Dock lyfter informanterna upp problemen kring kollektivboenden, att föräldrar och barn inte alltid finns under samma enhet hos socialtjänsten och bristen på pappa – barn placeringar. / The work addresses the topics of gender, parenthood and social work filed against the best interests of the child. Issues highlighted are the instances of social work dealing with gender issues in relation to parenting and the best interests of the child and how this is taken into account in the investigated social work practice. Gender is not discussed under structured forms in the examined activities, but the majority of them discussed it in other forms. During the work it has become clear that the perception of father role is changing and that the father is more in their children's lives than previous research shows. However, informants lift up the problems of public accommodation, that parents and children cannot always be under the same unit of social services and a lack of father - child placements.