Sammanfattning Studien avser att undersöka vad förskollärare har för förhållningssätt till och hur de arbetar med matematik i förskolan. Studien bygger på intervjuer med sex  förskollärare från tre olika förskolor samt tre observationer på var och en av förskolorna där intervjuerna genomfördes. Det insamlade materialet har analyserats utifrån studiens frågeställningar vilka innefattar vilket värde förskollärare anser att matematiken har i förskolan, hur de synliggör matematiken för barnen i förskolan, hur de ser på sin delaktighet i barnens matematikutveckling samt deras förhållningssätt till hur matematiken i förskolan blir meningsfull för barnen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilket innebär att barn lär sig i samspel med andra barn och vuxna. Resultaten visar att förskollärarnas förhållningssätt till matematik i förskolan är att den är värdefull och bör synliggöras för barnen eftersom matematiken finns överallt i barnens vardag. Matematiken i förskolan innehåller grundläggande matematik som rumsuppfattning, jämförelser och geometriska figurer. Förskollärarna uttrycker att matematikbegrepp behöver uttryckas formellt med sina rätta namn. Under observationerna noterades att förskollärarna medvetet räknar barnen i samlingarna samt att de talar om delar och helheter (en hel, en fjärdedel etcetera), medan de i andra situationer många gånger omedvetet använder läges- och riktningsbeskrivningar samt jämförelseord. Förskollärarna uttrycker att de är delaktiga i barnens matematikutvecklig genom att använda matematikbegrepp i barnens vardag. De anser även att de behöver problematisera matematiken för barnen i enlighet med det sociokulturella perspektivet. För att göra detta menar förskollärarna att de själva som förskollärare först måste upptäcka att matematiken finns överallt och att den är en naturlig del av förskolans verksamhet vilket också tidigare forskning pekar på. För att matematiken ska bli meningsfull för barnen hävdar förskollärarna att matematiken bör konkretiseras och utgå från barnens erfarenheter och intressen samt ske på ett glädjefullt och lekfullt sätt.  Slutsatsen är att förskollärarna vill utnyttja den grundläggande matematiken som uppstår i vardagen och lyfta fram den och göra den synlig för barnen. Det uppfattas dock utifrån observationerna att matematiken som medvetet synliggörs är oftast antalsförståelse i samlingarna medan den grundläggande matematiken som de synliggör för barnen i de övriga situationerna oftast framstår som omedvetna handlingar och uttalanden. I samlingarna uppstår det många tillfällen där förskollärarna kan utveckla barnens grundläggande matematikförståelse vilket i majoriteten av samlingarna inte utnyttjas som den skulle kunna utan fokus läggs istället på att barnen ska lära sig antal.

I denna studie är syftet att undersöka hur och varför pedagoger tillämpar ett inkluderande arbetssätt av förskolebarn med hörselnedsättning. Detta görs utifrån ett sociokulturellt perspektiv där språk och interaktion anses grundläggande för lärande. För att kunna svara på forskningsfrågorna har observationer samt intervjuer utförts. Utifrån resultatet kan vi se att ett frekvent användande av tecken och förstärkning är av stor vikt för att kunna inkludera barn med hörselnedsättning och ge dem samma förutsättningar att ta del av sammanhanget som övriga barn. I resultatet går att utläsa miljöns påverkan och hur den utnyttjas i utformningen av verksamheten för att anpassas till de enskilda individernas förutsättningar. Genom sex punkter sammanställs studiens slutsatser vilka listar vad vi anser vara viktigt att tänka på kring arbetet med barn med hörselnedsättning. Grundläggande för en god inkludering är enligt oss att anpassa verksamheten utan att överbetona eller negligera hörselnedsättningen. / The purpose of this study is to examine how pedagogues apply an inclusive method of teaching preschool children with hearing impairment. This process will be examined from a sociocultural perspective, where language and interaction is considered a basic foundation for teaching. Interviews and field observations have been conducted in order to effectively address our outlined research questions. The results indicate that frequent use of signs and body language is crucial in providing children with hearing impairment with the same opportunity to engage in contextual learning. Our findings illustrate the importance of environmental factors, as well as how they are utilized when adapting school curriculums to individual circumstances. This study is summarized into six points, which lists important things to consider while working with children with hearing impairment. Our findings conclude that the foundation for an inclusive learning environment is to adapt the school curriculum without emphasizing or neglecting the hearing impairment.

This research study presents an investigation of interpreter trainees acquiring New Zealand Sign Language (NZSL) as a second language (L2) outside their formal classroom learning. This study was motivated firstly by a concern that a considerable reduction in learner and lecturer contact hours within an NZSL interpreting programme would compromise graduate NZSL competency, necessitating a compensatory approach predominantly in the context of the Deaf community. Secondly, the study attempts to address a marked gap in research related to L2 sign language learning from a socio-cultural perspective. Semi-structured interviews were conducted in a bilingual context (NZSL and English) in order to gain the ‘inside’ perspectives of six NZSL learners who had just completed a two-year Diploma in Sign Language Interpreting. The interviews sought to uncover the informal NZSL language learning opportunities used by the participants, especially within the social context of the Deaf community, and the individual learner strategies utilised by ‘good learners’ of NZSL. Interview data were transcribed and were analysed by employing qualitative methods. Coding of the data revealed a number of categories which were subsequently examined for salient themes relating to the research questions. The main findings of the study revolved around the significance of L2 learner access to social and material resources, especially within the Deaf socio-cultural context. Of particular significance was the enhancement of learner motivation and confidence as was the frequency and depth of interaction with Deaf people and degree of mediated NZSL learning from NZSL mentors. Of key importance were the social relationships and networks developed with L1 users, which facilitated access to an array of NZSL learning opportunities. Material language learning resources, such as NZSL video samples and equipment were also useful, when interaction with Deaf people was not possible due to heavy study demands, especially in the second year of the programme. Learner involvement in the Deaf community, particularly within Deaf social networks, resulted in significantly improved linguistic, pragmatic and socio-cultural competency. The findings of the study raise two main implications. Firstly, the study highlights the need for NZSL interpreting curriculum enrichment and the resourcing of the programme to foster learner autonomy. Secondly, to date there has been little research on adult L2 sign language learning outside the classroom context and the study may stimulate further studies of the acquisition of sign language as a second language. The study may also be of benefit to autonomous L2 sign language learners and stakeholders in sign language interpreting education around the world.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur digitala verktyg används i den undervisning av elever i matematiksvårigheter som forskningen studerat, samt vilka effekter denna undervisning har på elevernas matematiska utveckling och lärande. Metoden för detta arbete är en systematisk litteraturstudie, där 30 forskningsstudier inom området kartläggs och analyseras. Forskningsfältet analyseras översiktligt, följt av en fördjupad analys. Resultatet av litteraturstudien tyder på en stor variation kring de digitala verktygens användningsområden. Av studien framgår att digitala verktyg används för att låta elever följa instruktioner och lösa matematiska uppgifter, att undervisa med virtuellt laborativt material, för anpassningar och som hjälpmedel, för att kommunicera och ge återkoppling, för en spelbaserad undervisning samt för mängdträning och repetition i matematik. Resultatet tyder överlag på positiva effekter av en undervisning med digitala verktyg på elever i matematiksvårigheter gällande lärande och utveckling i matematik. Resultatet tyder även på att den undervisning som framgår av forskningsstudierna till övervägande del går ut på att eleven interagerar med det digitala verktyget på egen hand. Detta resultat diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv på kunskap och lärande. Implikationer för vidare forskning och konsekvenser för undervisning diskuteras. / The purpose of this study is to investigate how digital tools are used in the teaching of students in mathematical diffuculties that research has studied, and the effects of this teaching on the students’ mathematical development and learning. The method for this study is a systematic review, where 30 research studies are charted and analyzed. The field of research is surveyed, followed by a profound analysis. The results of the study indicates that there is a great variety in the use of digital tools. The study shows that digital tools are used by letting students follow instructions and solve mathematical problems, for teaching with virtual manipulatives, as accommodations and support tools, for communication and feedback, for game-based learning and for increasing the amount of mathematical practice and repetition. The overall results indicate positive effects of teching with digital tools on mathematical learning and development of students in mathematical difficulties. The results also indicate that the teaching methods in the research studies are mainly based on letting the students interact with the digital tools on their own. This result is discussed based on a sociocultural perspective on knowledge and learning. Implications for further research and practice are discussed.

The role of the choir leader is a complex one. When working with a choir, choir leaders often use several aspects of their professional role. The aim of this qualitative study is to describe, verbalise and make visible the mediating tools that choir directors working with children and youth choirs use. In a longitude study, four choir leaders were observed closely while working with their choirs. They also took part in semi-structured interviews. The empirical data material consists of observation notes, reflective writing, individualinterviews, focus conversations and videotapes. Analysed from a sociocultural perspective, the result points to eight groups of mediating tools: a) a listening attitude towards the choir, with the music in focus; b) a variation in ways of working with the choir, where a variety of physical tools are used; c) the use of musical routines; d) the choir director acting as a role model in shaping musicalexpression with the group; e) a concentrated cooperation with the choir through short and expressive instructions; f) reflection in practice by planning and self-evaluation; g) storytelling, which results in memory training, stimulation of the imagination and the sharing of common experience, and h) the use of target images expressed as visions, small/big goals or jointly stated, communicated targets. The choir directors who participated in the study use a variety of approaches and ways of working as a strategy for communicating and working with child and youth choirs.

The purpose of this study was to examine the preschool teachers' view of their competence in art and art creation, as well as the competence they consider that a preschool teacher should have and how competence can develop. In this study, we define competence as something you own in the practice of preschool education and that preschool teachers can meet the challenges that the profession requires. Competence is about being able to carry out an action in practice, and in this study, the expression summarizes what a person can in the field of art and art creation. Our study addresses the following questions; how do preschool teachers perceive their competence in art and art creation? What do the preschool teachers think they need in competence in art and art creation? What role do preschool teachers play in promoting their own and children's competence development in art and art creation? Four preschool teachers and a teacher for elementary school's older years who worked in preschool since her education was interviewed with a qualitative interviewing method from a sociocultural perspective. The results show that the competencies that preschoolers apprehend is competence that includes material knowledge, the ability to link activities with curriculum and theories, and to make it a fun-filled activity for the children. In order to develop their competence, the result shows that they use continuous education and collegial learning and in interaction with children.

Syftet med den här kvalitativa studien är att undersöka hur lärare förstår och uppleverden digitaliserade skrivundervisningen i årskurs 4–6. Studien lutar sig mot det sociokulturella perspektivet som visar att användandet av medierande verktyg till-sammans med stöttning behövs för att förstå och tolka den värld vi lever i. Vi har genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare i årskurs 4–6 samlat in empiri omhur lärare uppfattar den digitaliserade skrivundervisningen. Resultatet visar hurförutsättningarna för elevernas skrivande ändrades när den digitaliseradeskrivundervisningen gav lärarna goda möjligheter att möta elevernas lärande på nya sätt. Lärarna beskrev att de kunde ge effektivare stöttning till eleverna och individ-anpassa stöttningen till dem. Digitaliserad skrivundervisning gjorde det även möjligt för eleverna att få inflytande över undervisningen och öva för att klara de nationellaproven. Lärarna beskrev att den digitaliserade undervisningen med elevdatorer ocksåkunde leda till distraktioner.

Bakgrund: I denna globaliserade värld påverkar situationer som inträffar på andra platser i världen även oss i Sverige. Dessa förändringar i det svenska samhället kan även påverka skolan som får nya utmaningar. Elevunderlaget har blivit mer heterogent med elever från olika länder vilket kräver nya sätt att lära på. Lärande spelar en central roll i allas utveckling och enligt det sociokulturella perspektivet sker denna utveckling i interaktion med andra människor. Alla människor är viktiga i lärandet och var och en kan utvecklas med stöd av andra som kan lite mer än vad man kan själv, denna utveckling ger upphov till det som Vygotskij kallade för den proximala utvecklingszonen. En plats för formellt och organiserat lärande är skolan, men skolan är också en central plats för barn där de bygger upp relationer med andra barn och vuxna som inte tillhör familjen. I den mångkulturella skolan är dessa kontakter med andra utanför familjen en viktig del för lärandet till exempel för den personliga utvecklingen. Syfte: Studiens syfte var att utifrån elevers perspektiv i en mångkulturell kontext, undersöka elevens erfarenheter av lärande i en mångkulturell skola. 0 Metod: Kvalitativ metod användes i studien och data samlades in genom fem semistrukturerade fokusgruppintervjuer med elever i årkurs fem och sex. Resultatet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat och slutsatser: Under analysen framkom fyra huvudkategorier; den mångkulturella skolan, lärande, syn på läraren och skolmiljö vilka sammanlagt resulterade i 15 underkategorier. Eleverna anser att det är givande att vistas i en mångkulturell skola och att lärande sker ständig och i interaktion med kompisarna, lärarna och andra vuxna kring dem utanför skolan. Ett komplement för lärandet var digitala medier som blev ett stöd för eleverna i deras lärande både på skolan som i hemmet. / Background: Learning has a central role in everyone's development and according to the sociocultural perspective, this development takes place in interaction with other people. Other people are important so each can develop with the support of others who can little more than themselves, this stimulus gives rise to what Vygotsky called the proximal development zone. The school is a central place for children who, firstly, are a place of learning and, secondly, a place where they build relationships with other children and adults who are not family. In the multicultural school these contacts with others play an important role in learning such as personal development. Purpose: The aim of the study was to investigate student's perspectives of learning in a multicultural context. Method: Qualitative method was used in the study and data was collected through 5 semistructured focus group interviews with students in grade five and six. The results have been analysed with qualitative content analysis. Results and conclusions: The analysis revealed four main categories; the multicultural school, learning and how the students view the teacher which resulted in a total of 15 subcategories. Students consider it rewarding to stay in a multicultural school. That learning takes place constantly in interaction with friends, even that teachers and adults outside school are an important support for their learning. Digital media as support was something that students used in their learning as a complement both at school and at home.

This scientific essay is about communication and collaboration between the preschool and a home with Swedish as a second language and has its foundation based on two dilemmas. The first dilemma describes a parent-teacher conference that I have with a guardian who has Swedish as their second language. In the conversation, I feel that the communication is failing, even though I get help from an interpreter. The second dilemma is also about a conversation with a guardian who has Swedish as their second language, but this conversation takes place more spontaneously. The second conversation also leads to misunderstanding as communication between us fails. My aim with this essay is to investigate how communication affects the collaboration between the preschool and home. As well as whether the language has any significance for communication and how it affects the children's right to influence and participation in the preschool. The method I use in the degree project is essay writing as I reflect on my role as a teacher and try to understand my thoughts from the guardians' perspectives. I reflect on my issues that have emerged from my designs with the help of the socio-cultural and intercultural perspective and other relevant literature. This essay has made me reflect on my cultural identity, both in my professional role and as an individual, and how I use my experiences in social contexts. My hope for this essay is to increase my understanding of others' perspectives more than I have experienced before.