Syftet med denna studie har varit att öka våra kunskaper om förskollärares erfarenheter av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) som en kommunikativ resurs i interaktion med barn med Downs syndrom (DS) i förskoleverksamhet. Denna studie har fokuserat på hur förskollärare beskriver att TAKK används på samlingar, hur TAKK används i andra situationer och hur TAKK inkluderar övriga barn på samlingarna. Ett fjärde fokus har varit på hur TAKK, enligt förskollärarna, påverkar barns med DS språk, kommunikation och kunskapsutveckling. För att samla in data till vår studie har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vi har sammanlagt genomfört åtta intervjuer med förskollärare som har erfarenheter av TAKK och barn med DS. Samtliga respondenter i studien har fått utbildning av TAKK via habiliteringen. Våra respondenter har arbetat olika länge med barn med DS, vilket leder till att de har olika erfarenheter av TAKK. I studiens resultat framkom det att TAKK används under samlingar, andra aktiviteter och andra situationer med barn med DS, med syftet att TAKK inkluderar barn med DS och även övriga barn på avdelningen.  I situationer som de övriga barnen anser vara roliga används TAKK. Vidare visar studiens resultat att TAKK påverkar barns med DS utveckling av språk, kommunikation och kunskap positivt.

Som rubriken lyder handlar denna uppsats om kommunikation på olika sätt i ett matematikklassrum. Kommunikation kan ses ur olika aspekter, hur den uppstår, på vilket sätt den framstår samt vad den innehåller. Enligt min studie uppstår kommunikation genom att antingen läraren styr den eller att eleverna räcker upp handen, frågar rakt ut eller säger lärarens namn. Varför den uppstår i sammanhang när eleven söker kommunikationen kan vara hjälp med tal i boken, matematikrelaterade frågor, frågor om pennor, friluftsdagar eller annan information. I ett enskilt samtal är det dessa ämnen lärare och elev talar om och lärarens sätt att använda språket skiljer sig i denna situation i jämförelse med helklassgenomgången. Makt är något som är ständigt närvarande och lärare har enligt studien makt vid genomgångar samt vid enskilda elevsamtal, några skillnader är röstläget och kroppsställningen på lärare vid genomgång gentemot enskilt elevsamtal. Vad kommunikationen innehåller handlar i ett matematikklassrum om det matematiska språket och detta analyseras i jämförelse med det vardagliga språket. Lärarna i studien använde ett tvetydigt matematiskt språk och pendlade ofta mellan matematiska och vardagliga begrepp vilket kan ses både positivt och negativt, genom att eleverna får mer förståelse men även att det kan anses rörigt av eleverna. Kommunikationen mellan lärare och elever på högstadiet kan alltså ses ur olika aspekter i ett matematikklassrum.

No description available.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att studera vilka färdigheter och förmågor barn får möjlighet att utveckla vid av- och påklädning i förskolans hall samt att undersöka förskollärares uppfattningar kring lärande i hallen. Detta i syfte att vidga våra perspektiv i ämnet och titta närmare på hur hallen används som ett pedagogiskt utrymme. Utifrån våra frågeställningar undersöktes detta med hjälp av intervjuer med förskollärare samt observationer av barn och pedagoger. Resultatet visar att barnen får möjlighet att utveckla en rad olika färdigheter vid av- och påklädning, med hjälp av medvetna och aktiva pedagoger. Pedagogens roll och förhållningssätt i dessa situationer blir mycket viktiga. Även de medierande redskapen vars karaktär kan vara språkliga, materiella eller intellektuella blir viktiga för att möjliggöra ett lärande. Förskollärarna var medvetna om hallens möjligheter och de gav en bild av en förändrad syn där man börjat ta tillvara på dessa möjligheter. Språk och kommunikation beskrivs som två av grundstenarna till att ett lärande ska kunna ske och även att pedagogerna ger barnen möjlighet att få utvecklas. Tidsbrist och stress beskrivs dock som hinder i arbetet med att främja barns lärande och utveckling.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar med och hur de synliggör matematik i förskolan. Tanken var även att belysa hur prioriterad matematiken är i den vardagliga verksamheten på förskolan. Denna studie bygger på en kvalitativ studie. För att undersöka hur förskollärare arbetar med matematik på förskolan intervjuvades åtta förskollärare som arbetar med olika åldersgrupper av barn och på olika förskolor. Öppna frågor gav förskolläraren utrymme att svara med egna ord. Som stöd under intervjuerna användes en intervjuguide som innehåller slutna underfrågor. Samtliga förskollärare ansåg att matematik är något som finns överallt och att arbetet med matematik ska utgå från barnens egna intressen. Vårt resultatet gav också svar på vad förskollärare anser att matematik är, att matematik är allt bara man kan se den. Vilken typ av matematik som förekommer på förskolan synliggjordes också, de flesta förskollärare nämner begreppsbenämning och det matematiska språket som en stor del av matematiken på förskolan. Det framkom även en del skillnader, en skillnad som synliggjordes var vad förskollärare anser om relationen mellan språket och matematik. Förskollärare belyste även hur de arbetar med läroplanen för förskolan, vissa använder sig av läroplanen vid planering av aktiviteter medan andra använder den i efterreflektionen av aktiviteterna. Vårt resultat visade också hur förskollärare planerar de matematiska aktiviteterna eller inte och varför vissa använder sig av dokumentation. Vissa förskollärare planerar de matematiska aktiviteterna utifrån barnens intressen men andra utifrån läroplanens strävansmål. Några förskollärare föredrar att planera i grupp medan andra planerar enskilt. En förskollärare nämner till och med att de inte alls planerar några matematiska aktiviteter.  Ytterliggare en sak som flera förskollärare är överens om är att det är viktigt att man använder sig av ett matematiskt språk och att man benämner de matematiska begreppen rätt i samspelet med barnen.

Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka hur barn positionerar sig i sin lek, vilken status dessa positioner har samt hur statuspositionerna förhåller sig till varandra. Som datainsamlingsmetod har observationer använts, både med hjälp av fältanteckningar samt videoinspelningar. Datainsamlingen ägde rum på två olika förskolor där barn i åldrarna tre till fem år observerades sporadiskt i cirka fyra veckor under tiden de hade fri lek. Empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av ett urval av tidigare forskning utifrån arbetets centrala teman, som redovisas i kapitlet litteraturöversikt. Resultatet visar med ett urval av episoder på hur barn skapar, upprätthåller och omförhandlar sin position i leken samt vilken statusposition ett barn tillägnas utifrån olika faktorer. Resultatet visar även på vilka kommunikativa och materiella resurser som barnen i detta arbete använder sig utav för att nå en önskad statusposition i leken.

Studien har sin grund i mitt intresse för musik, rörelse och sång. Sångsamling är den situation då dessa olika element möts. Detta arbete skapades också utifrån min nyfikenhet för att veta hur pedagoger uttrycker att de arbetar med sångsamlingar, vad de ser för positiva och negativa egenskaper samt hur pedagogerna anser att barnen påverkas. För att få reda på detta valde jag att åka ut till förskolor och intervjua pedagoger om hur de ser på deras sångsamlingar. Sedan mejlade jag ett par förskoleklasser intervjufrågorna och fick svar på dessa via mejl. Resultatet utav detta blev att jag upptäckte att de flesta av dem jag intervjuade kopplade sång med glädje och gemenskap/stämning. Men också att många av pedagogerna uttrycker att de är viktigt att ha ett syfte med sångsamlingen. Jag har efter denna studie kommit fram till att pedagogerna arbetar för barnen, de vill att barnen ska ha kul och lära genom sångsamling och känna gemenskap och stämning i barngruppen, utifrån vad de uttryckt.

Syftet med studien är att undersöka de intervjuade lärarnas uppfattningar och tankar om hur formativ bedömning kan stärka och synliggöra elevers lärandeprocesser, hur lärandeprocesserna kontinuerligt skall bedömas med mål samt hur eleverna skall nå dessa. Studien syftar även till att undersöka om formativ bedömning har påverkat de intervjuade lärarnas arbete. Teorin som tillämpas i studien är sociokulturellt perspektiv. Fem centrala begrepp utifrån teorin kopplas samman med empirin i diskussionen. Dessa begrepp är: situerad kunskap, artefakter och intellektuella redskap, mediering, språk samt den proximala utvecklingszonen. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod i form av intervjuer av sex stycken lärare utförts. Resultatet visar att formativ bedömning har betydelse i både undervisning och lärarnas arbete samt att lärare tillämpar olika arbetssätt inom formativ bedömning. Betydelsen av formativ bedömning kan kategoriseras i ett antal teman såsom exempelvis tydlighet, eget ansvar, förståelse, medvetenhet och att formativ bedömning lämpar sig bättre i vissa situationer och för vissa elever än andra. Exempel på arbetssätt som tillämpas av lärarna är kamratbedömning, självbedömning, enskilda samtal och användande av matriser. Sammanfattningsvis visar slutsatserna av studien att formativ bedömning har en betydelse i de intervjuade lärarnas undervisning och arbete utifrån olika perspektiv. Dessa perspektiv är exempelvis tydlighet, ämnen och elevers lämplighet, tidskrävande samt elevens ansvar, medvetenhet och förståelse. Studien visar även att lärarna har tillämpat formativ bedömning genom skriftlig och muntlig feedback samt själv- och kamratbedömning. Utifrån studiens resultat och analys har det visat sig att Vygotskijs sociokulturella perspektiv kan både användas och inte användas som en förklaringsmodell till varför formativ bedömning skall användas i skolan.

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur inomhus- samt utomhusmiljön påverkar interaktionen mellan förskollärare och barn vid den fria leken. De forskningsfrågor som skapades utifrån syftet var: Vilka former av interaktioner uppstår i inomhus- respektive utomhusmiljön? Vem tar initiativ till interaktionerna i inomhus- respektive utomhusmiljön och vad är anledningen med initiativet? För att besvara studiens syfte och frågeställningar har strukturerade observationer använts som metod. Observationer genomfördes på en avdelning med 16 barn i åldrarna 1-4 år samt två förskollärare och en barnskötare. Vid observationerna användes ett observationsschema och för att kunna besvara studiens frågeställningar utvecklades egna kodningskategorier utefter tidigare forskning. Kodningskategorierna är: Lekkamrat, vägledare, övervakare, brobyggare och omsorgstagare. Resultatet som framkom ur observationerna har analyserats utifrån tidigare forskning samt teorierna; Det sociokulturella perspektivet som utvecklats av Säljö (2014) som är en utveckling av kulturhistoriska teorin av Lev Semenovich Vygotskij samt Affordance som är utvecklat av James. J. Gibson. Studiens resultat visar att inomhusmiljön bidrar till mer interaktion mellan pedagoger och barn än vad utomhusmiljön gör. I inomhusmiljön var interaktionsformerna övervakare och lekkamrat dominerande medan i utomhusmiljön var den dominerande interaktionsformen övervakare. Resultatet visar att det är främst pedagogerna som tar initiativ till interaktion och syftet med interaktionen är: igångsättare av lek, tillrättavisningar, barns behov av omsorg samt delaktighet i barnens lek och lärande medan barnen hade andra syften med interaktionerna: bekräftelse, be om lov eller säga till samt inbjuda till lek och lärande. I resultat kunde vi även se att pedagoger och barn ofta såg olika affordance i artefakter och miljöer vilket gjorde att pedagogerna tillrättavisade barnen mycket i leken.

Syftet med denna studie är att uppmärksamma hur ett antal pedagoger arbetar för att möjliggöra flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörigheter i förskolan. Studien synliggör förskolornas olika villkor för främjande av flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörigheter, samt vilka strategier pedagogerna använder sig av i den dagliga verksamheten, för att stimulera, uppmuntra, utmana och på så sätt främja barnens utveckling. Studien utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med utbildade förskollärare, på fem förskolor i tre olika kommuner. Valet av förskolor är oberoende av förskolornas placeringar, omfattning av flerspråkiga barn och omfattning av barn med andra kulturella bakgrunder. Resultatet visar att förskolorna arbetar olika aktivt med flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörighet, beroende på avdelningarnas omfattning av barn med annat modersmål och flerkulturell bakgrund. Pedagogerna ser hinder och möjligheter i den dagliga verksamheten som påverkar barnens utveckling. Dessa hinder visar sig framförallt utgå från avsaknaden av resurser i form av modersmålsstödjare, ekonomi och personal, samt pedagogernas bristande kompetens kring ämnet. Resultatet visar också på pedagogernas olika synsätt, arbetssätt och metoder för främjandet av flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörigheter samt de utvecklingsmöjligheter som finns för att utveckla verksamheterna.