Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka hur barn positionerar sig i sin lek, vilken status dessa positioner har samt hur statuspositionerna förhåller sig till varandra. Som datainsamlingsmetod har observationer använts, både med hjälp av fältanteckningar samt videoinspelningar. Datainsamlingen ägde rum på två olika förskolor där barn i åldrarna tre till fem år observerades sporadiskt i cirka fyra veckor under tiden de hade fri lek. Empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av ett urval av tidigare forskning utifrån arbetets centrala teman, som redovisas i kapitlet litteraturöversikt. Resultatet visar med ett urval av episoder på hur barn skapar, upprätthåller och omförhandlar sin position i leken samt vilken statusposition ett barn tillägnas utifrån olika faktorer. Resultatet visar även på vilka kommunikativa och materiella resurser som barnen i detta arbete använder sig utav för att nå en önskad statusposition i leken.

Studien har sin grund i mitt intresse för musik, rörelse och sång. Sångsamling är den situation då dessa olika element möts. Detta arbete skapades också utifrån min nyfikenhet för att veta hur pedagoger uttrycker att de arbetar med sångsamlingar, vad de ser för positiva och negativa egenskaper samt hur pedagogerna anser att barnen påverkas. För att få reda på detta valde jag att åka ut till förskolor och intervjua pedagoger om hur de ser på deras sångsamlingar. Sedan mejlade jag ett par förskoleklasser intervjufrågorna och fick svar på dessa via mejl. Resultatet utav detta blev att jag upptäckte att de flesta av dem jag intervjuade kopplade sång med glädje och gemenskap/stämning. Men också att många av pedagogerna uttrycker att de är viktigt att ha ett syfte med sångsamlingen. Jag har efter denna studie kommit fram till att pedagogerna arbetar för barnen, de vill att barnen ska ha kul och lära genom sångsamling och känna gemenskap och stämning i barngruppen, utifrån vad de uttryckt.

Syftet med studien är att undersöka de intervjuade lärarnas uppfattningar och tankar om hur formativ bedömning kan stärka och synliggöra elevers lärandeprocesser, hur lärandeprocesserna kontinuerligt skall bedömas med mål samt hur eleverna skall nå dessa. Studien syftar även till att undersöka om formativ bedömning har påverkat de intervjuade lärarnas arbete. Teorin som tillämpas i studien är sociokulturellt perspektiv. Fem centrala begrepp utifrån teorin kopplas samman med empirin i diskussionen. Dessa begrepp är: situerad kunskap, artefakter och intellektuella redskap, mediering, språk samt den proximala utvecklingszonen. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod i form av intervjuer av sex stycken lärare utförts. Resultatet visar att formativ bedömning har betydelse i både undervisning och lärarnas arbete samt att lärare tillämpar olika arbetssätt inom formativ bedömning. Betydelsen av formativ bedömning kan kategoriseras i ett antal teman såsom exempelvis tydlighet, eget ansvar, förståelse, medvetenhet och att formativ bedömning lämpar sig bättre i vissa situationer och för vissa elever än andra. Exempel på arbetssätt som tillämpas av lärarna är kamratbedömning, självbedömning, enskilda samtal och användande av matriser. Sammanfattningsvis visar slutsatserna av studien att formativ bedömning har en betydelse i de intervjuade lärarnas undervisning och arbete utifrån olika perspektiv. Dessa perspektiv är exempelvis tydlighet, ämnen och elevers lämplighet, tidskrävande samt elevens ansvar, medvetenhet och förståelse. Studien visar även att lärarna har tillämpat formativ bedömning genom skriftlig och muntlig feedback samt själv- och kamratbedömning. Utifrån studiens resultat och analys har det visat sig att Vygotskijs sociokulturella perspektiv kan både användas och inte användas som en förklaringsmodell till varför formativ bedömning skall användas i skolan.

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur inomhus- samt utomhusmiljön påverkar interaktionen mellan förskollärare och barn vid den fria leken. De forskningsfrågor som skapades utifrån syftet var: Vilka former av interaktioner uppstår i inomhus- respektive utomhusmiljön? Vem tar initiativ till interaktionerna i inomhus- respektive utomhusmiljön och vad är anledningen med initiativet? För att besvara studiens syfte och frågeställningar har strukturerade observationer använts som metod. Observationer genomfördes på en avdelning med 16 barn i åldrarna 1-4 år samt två förskollärare och en barnskötare. Vid observationerna användes ett observationsschema och för att kunna besvara studiens frågeställningar utvecklades egna kodningskategorier utefter tidigare forskning. Kodningskategorierna är: Lekkamrat, vägledare, övervakare, brobyggare och omsorgstagare. Resultatet som framkom ur observationerna har analyserats utifrån tidigare forskning samt teorierna; Det sociokulturella perspektivet som utvecklats av Säljö (2014) som är en utveckling av kulturhistoriska teorin av Lev Semenovich Vygotskij samt Affordance som är utvecklat av James. J. Gibson. Studiens resultat visar att inomhusmiljön bidrar till mer interaktion mellan pedagoger och barn än vad utomhusmiljön gör. I inomhusmiljön var interaktionsformerna övervakare och lekkamrat dominerande medan i utomhusmiljön var den dominerande interaktionsformen övervakare. Resultatet visar att det är främst pedagogerna som tar initiativ till interaktion och syftet med interaktionen är: igångsättare av lek, tillrättavisningar, barns behov av omsorg samt delaktighet i barnens lek och lärande medan barnen hade andra syften med interaktionerna: bekräftelse, be om lov eller säga till samt inbjuda till lek och lärande. I resultat kunde vi även se att pedagoger och barn ofta såg olika affordance i artefakter och miljöer vilket gjorde att pedagogerna tillrättavisade barnen mycket i leken.

Syftet med denna studie är att uppmärksamma hur ett antal pedagoger arbetar för att möjliggöra flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörigheter i förskolan. Studien synliggör förskolornas olika villkor för främjande av flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörigheter, samt vilka strategier pedagogerna använder sig av i den dagliga verksamheten, för att stimulera, uppmuntra, utmana och på så sätt främja barnens utveckling. Studien utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med utbildade förskollärare, på fem förskolor i tre olika kommuner. Valet av förskolor är oberoende av förskolornas placeringar, omfattning av flerspråkiga barn och omfattning av barn med andra kulturella bakgrunder. Resultatet visar att förskolorna arbetar olika aktivt med flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörighet, beroende på avdelningarnas omfattning av barn med annat modersmål och flerkulturell bakgrund. Pedagogerna ser hinder och möjligheter i den dagliga verksamheten som påverkar barnens utveckling. Dessa hinder visar sig framförallt utgå från avsaknaden av resurser i form av modersmålsstödjare, ekonomi och personal, samt pedagogernas bristande kompetens kring ämnet. Resultatet visar också på pedagogernas olika synsätt, arbetssätt och metoder för främjandet av flerspråkiga barns språkutveckling och flerkulturella tillhörigheter samt de utvecklingsmöjligheter som finns för att utveckla verksamheterna.

Studiens syfte var att undersöka på vilket sätt förskollärarens kompetenser och inställning påverkade vilken matematik som erbjöds i förskolan. För att kunna uppnå syftet framarbetades forskningsfrågorna: Hur beskriver de intervjuade förskollärarna sin inställning till matematik i förskolan? och Hur beskriver de intervjuade förskollärarna sin matematiska kompetens för förskolans matematik? Tolkningsarbetet utgick från ett sociokulturellt perspektiv och tidigare forskning. Metoden som användes för att svara på forskningsfrågorna var halv-strukturerade intervjuer av åtta yrkesverksamma förskollärare. I resultatet framkom att förskollärarnas kompetenser och inställning till matematik i förskolan varierar. Resultatet visade även att samtliga förskollärare är medvetna om att deras inställning och kompetens påverkar barnens matematiska lärande. Flera av förskollärarna ställer sig kritiska till användandet av begreppet undervisning i förskolan, dock anser de att de lär barnen. Sammanfattningsvis kunde undersökningen visa vikten av att förskollärare erbjuds och genomför fortbildning i förskolans matematik.

Syftet med denna studie var att belysa varför förskollärare väljer att avbryta barns fria lek inomhus. Genom att observera och intervjua förskollärare kunde vi upptäcka anledningen till avbrott i barns fria lek. Vi använde oss av det sociokulturella perspektivet med Vygotskijs tankar i fokus, eftersom det perspektivet överensstämmer med mycket av det som finns skrivet i Läroplan för förskolan (Skolverket, 2010). Vi kunde utifrån vår insamlade data, urskilja fem huvudsakliga anledningar till avbrott. Dessa fem var tidsbegränsning, regler, konflikter, rutiner och normer. Tidsbegränsning var den centrala anledningen när barn använde lärplattan och under konflikter handlade det mycket om att de vuxna på ett vertikalt sätt löste konflikter åt barn i stället för att på ett horisontellt sätt lösa konflikter tillsammans med barn. Rutiner var något som styrde hela verksamheten och inte gick att rucka på. Detta medförde att barns fria lek respektlöst bröts vid flertalet tillfällen. Att förskollärares medvetenhet kring normer är en avgörande faktor för barns fria lek, var också något som framkom när förskollärare avbröt fri lek för att barn frångick de osynliga normer som fanns. Det framkom även en avsaknad av barnperspektiv och horisontell kommunikation. Slutsatsen vi drog av detta arbete var att vår förståelse av förskollärares avbrott i barns fria lek blev nyanserad, men inte på ett sådant sätt som vi hade hoppats på. Detta då denna nya förståelse grundades i att de vuxna går in med ett vuxenperspektiv i barns fria lek och är vertikala i sitt sätt att avbryta den.

Studiens syfte är att undersöka hur barn uppfattar läsning och skrivning i förskolan. Avsikten är att skapa kunskap och förståelse för vilka förutsättningar som ges till lärnande av skriftspråk genom att närma sig barns perspektiv. Genom ett intresse för hur barn uppfattar skriftspråket i omgivningen på förskolan blev den sociala aspekten av lärnadet av betydelse vilket innebär att ett sociokulturellt perspektiv har använts som metod. Ett nedslag i två förskolor har genomförts för att undersöka några barns uppfattningar om deras skriftspråkliga omgivning. Resultatet visar att barnens svar går att koppla till möjligheter med att skriva som skriftspråkets funktionsaspekt. De svarar till exempel att de skriver sina namn och meddelande till varandra, aktiviteter där det tycks finnas en mening med att skriva. Barnen beskriver även att det finns olika funktioner med att läsa som att läsa böcker, läsa på väggen och läsa kartor. Redskapen de använder sig av vid dessa aktiviteter är främst papper och penna samt böcker. Dator som redskap tyks inte vara något som barnen nämner i någon större utsträckning. Vidare visade resultatet att barn har olika strategier vid skriftspråkliga aktiviteter som kännetecknas av både solitära och kollektiva handlingar. Leken tycks i många fall inte vara ett sammanhang som barnen kopplar ihop med skriftspråkliga handlingar. Skriftspråkliga aktiviteter kopplas istället till särskilda platser på förskolan.

Syftet med studien är att genom fyra intervjuer få förståelse om hur förskollärare i musikinspirerade förskolor ser på sina förutsättningar, vilka mål de strävar efter och vilka kompetenser som behövs. De frågeställningar som besvaras är hur förskollärare beskriver sina mål och förutsättningar att arbeta med rytmikinstrument i sin musikinspirerade förskola samt hur de beskriver sin kompetens i arbetet med rytmikinstrument. Studien är kvalitativ och metoden som används är semistrukturerade intervjuer, som har transkriberats ordagrant. Urvalet bestod av utbildad personal på musikinspirerade förskolor för att kunna utgå från det goda exemplet. För att analysera resultat har vi utgått från Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Studiens resultat visar på att förskollärarnas främsta mål är att de genom rytmikinstrument vill förmedla upplevelser och känslor till barnen samt att de ska lära sig musikaliska färdigheter. Förskollärarna ser dock olika på vilka förutsättningar de har och vilken kompetens som behövs i arbetet med rytmikinstrument. Utifrån resultatet har svaren delats in i olika teman.

Studiens avsikt var att få fördjupad kunskap i hur digital teknik kan fungera som verktyg för naturvetenskapligt lärande i förskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats med ett mindre antal barn som var i åldern fyra och fem. Barnen som medverkade i studien fick utforska vattenmolekylers storlek och rörelse med hjälp av Ipad, digitalt mikroskop och en lek där barnen fick dramatisera vattenmolekylens rörelse. Efter aktiviteterna analyserades barnens förändrade kunskaper gällande fenomenet fasförändring. Slutligen visade resultatet att digitala verktyg kan fungera som ett hjälpmedel för att utveckla en förståelse för vattenmolekylers storlek och rörelse. Avgörande faktorer för att nå det förändrande kunnandet hos barnen var interaktion med förskollärare samt lärande lekfulla aktiviteter som komplement till de digitala verktygen.