<p>Involuntary childlessness is a big problem around the world. One way to solve the problem is to receive oocytes or semen from a donor. In Sweden, semen donation has been regulated by law since 1985 and oocyte donation since 2003. The aim of this study was to investigate what motivations women and men in Sweden have to donate gametes, if they feel any ambivalence to donate, and to compare if there is any difference in motivation and ambivalence between women and men. Motivation was measured with eight statements based on previous results and clinical experience. Ambivalence was measured with a scale consisting of seven statements that addressed thoughts and feelings about the donation. The participants in the study were donors at some of the seven infertility clinics in Sweden. The dropout rate for the sperm donors was 19 %. For the egg donors the dropout rate was 17 %.. The main result showed that the main motivation for donating oocytes or semen was helping childless couples. The significant differences between women’s and men’s motivations for donating oocytes or semen were that the women were keener to helping others, while the men to a higher extent wanted to do something important, spread their genes and find out about their own fertility. The oocyte and semen donors did not feel any particular ambivalence about the decision to donate, most of them did not find it difficult to make the decision, and they would have been disappointed if they had not been allowed to donate for some reason. The conclusions to be drawn from this study are that once the donors have decided to donate, they don’t feel any particular ambivalence about the donation, and women and men have different motivations to why they are donating, even if the main motivation is the same.</p> / <p>Ofrivillig barnlöshet är ett stort problem världen över. Ett sätt att lösa problemet är att ta emot ägg eller spermier ifrån en donator. I Sverige har spermiedonation varit reglerat i lag sedan 1985 och äggdonation sedan 2003. Syftet med denna studie var att undersöka vilka motiv kvinnor och män i Sverige har till att donera ägg respektive spermier, om de känner någon ambivalens till att donera, samt att jämföra om det är någon skillnad i motiv och ambivalens mellan kvinnor och män. Motiv mättes med åtta påståenden konstruerade utifrån tidigare resultat och klinisk erfarenhet. Ambivalens mättes med en skala som bestod av sju påståenden som behandlade tankar och känslor kring donationen, Deltagarna i studien var donatorer vid någon av de sju infertilitetscentra i Sverige. Bortfallet för spermiedonatorerna var 19 %. För äggdonatorerna var bortfallet 17 %. Huvudresultatet visade att det främsta motivet hos kvinnor och män till att donera ägg respektive spermier i Sverige var att hjälpa barnlösa par. De signifikanta skillnaderna mellan kvinnors och mäns motiv till att donera ägg respektive spermier var att kvinnor var mer måna om att hjälpa andra, medan männen i högre grad ville göra något betydelsefullt, sprida sina gener och få reda på hur det stod till med den egna fertiliteteten. Ägg- och spermiedonatorerna kände ingen större ambivalens inför beslutet om att donera, de flesta tyckte inte att beslutet var svårt att ta, och de skulle ha blivit besvikna om de inte fick donera av någon anledning. Slutsatser som har dragits är att när ägg- respektive spermiedonatorer väl har bestämt sig för att donera känner de ingen större ambivalens inför donationen, och män och kvinnor har skilda motiv till varför de donerar även om huvudmotivet är detsamma.</p>

Involuntary childlessness is a big problem around the world. One way to solve the problem is to receive oocytes or semen from a donor. In Sweden, semen donation has been regulated by law since 1985 and oocyte donation since 2003. The aim of this study was to investigate what motivations women and men in Sweden have to donate gametes, if they feel any ambivalence to donate, and to compare if there is any difference in motivation and ambivalence between women and men. Motivation was measured with eight statements based on previous results and clinical experience. Ambivalence was measured with a scale consisting of seven statements that addressed thoughts and feelings about the donation. The participants in the study were donors at some of the seven infertility clinics in Sweden. The dropout rate for the sperm donors was 19 %. For the egg donors the dropout rate was 17 %.. The main result showed that the main motivation for donating oocytes or semen was helping childless couples. The significant differences between women’s and men’s motivations for donating oocytes or semen were that the women were keener to helping others, while the men to a higher extent wanted to do something important, spread their genes and find out about their own fertility. The oocyte and semen donors did not feel any particular ambivalence about the decision to donate, most of them did not find it difficult to make the decision, and they would have been disappointed if they had not been allowed to donate for some reason. The conclusions to be drawn from this study are that once the donors have decided to donate, they don’t feel any particular ambivalence about the donation, and women and men have different motivations to why they are donating, even if the main motivation is the same. / Ofrivillig barnlöshet är ett stort problem världen över. Ett sätt att lösa problemet är att ta emot ägg eller spermier ifrån en donator. I Sverige har spermiedonation varit reglerat i lag sedan 1985 och äggdonation sedan 2003. Syftet med denna studie var att undersöka vilka motiv kvinnor och män i Sverige har till att donera ägg respektive spermier, om de känner någon ambivalens till att donera, samt att jämföra om det är någon skillnad i motiv och ambivalens mellan kvinnor och män. Motiv mättes med åtta påståenden konstruerade utifrån tidigare resultat och klinisk erfarenhet. Ambivalens mättes med en skala som bestod av sju påståenden som behandlade tankar och känslor kring donationen, Deltagarna i studien var donatorer vid någon av de sju infertilitetscentra i Sverige. Bortfallet för spermiedonatorerna var 19 %. För äggdonatorerna var bortfallet 17 %. Huvudresultatet visade att det främsta motivet hos kvinnor och män till att donera ägg respektive spermier i Sverige var att hjälpa barnlösa par. De signifikanta skillnaderna mellan kvinnors och mäns motiv till att donera ägg respektive spermier var att kvinnor var mer måna om att hjälpa andra, medan männen i högre grad ville göra något betydelsefullt, sprida sina gener och få reda på hur det stod till med den egna fertiliteteten. Ägg- och spermiedonatorerna kände ingen större ambivalens inför beslutet om att donera, de flesta tyckte inte att beslutet var svårt att ta, och de skulle ha blivit besvikna om de inte fick donera av någon anledning. Slutsatser som har dragits är att när ägg- respektive spermiedonatorer väl har bestämt sig för att donera känner de ingen större ambivalens inför donationen, och män och kvinnor har skilda motiv till varför de donerar även om huvudmotivet är detsamma.

This study examined mothers who have undergone gamete donation treatment and lack a genetic connection to their adolescent children. The study examined the mothers experience of closeness and similarity with their child, as well as their feelings regarding the child's ability to seek information and contact the donor. Experiences regarding talking to the child and others, as well as their potential desire for support were explored. The study is based on data from the longitudinal study Swedish Study of Gamete Donations (SSGD), which has collected data in five rounds since 2005. Using a mixed-methods design the current study compared egg donation mothers in heterosexual couples (n=41) and non-carrying mothers in lesbian couples (n=59). Participants responded to surveys containing rating scales and free text responses. The material was analyzed using chi2-, Mann-Whitney U-, and t-tests, as well as qualitative content analysis. The majority in both groups reported high levels of closeness to their children and more often perceived similarity in personality than appearance. Participants primarily reported positive emotions related to their child’s ability to access information about and contact the donor. There were no statistically significant differences between the groups. Some qualitative differences emerged regarding feelings about discussing the donation. A few mothers from both groups expressed a need for support. The study contributes to a broader understanding of mothers who have undergone gamete donation treatment and how interventions for these mothers can be devised. Additionally, the study confirms that these groups generally have close relationships with their children. / Studien har undersökt mammor som genomgått donationsbehandling och inte har genetisk koppling till sitt, idag tonåriga, barn. Studien undersökte mammornas upplevelse av närhet och likhet med sitt barn samt vilka känslor de har inför barnets möjlighet att söka information och ta kontakt med donatorn. Även upplevelser kring att prata med barnet och andra om donationen samt vilket eventuellt stöd mammorna önskar undersöktes. Studien bygger på data från den longitudinella studien Swedish Study of Gamete Donations (SSGD) som samlat in data i fem omgångar sedan 2005. Studien använde en mixad design för att jämföra grupperna äggdonations-mammor i heterosexuella par (n=41) och icke-bärande mammor i lesbiska par (n=59). Deltagarna har besvarat enkäter som innehöll skattningsskalor och öppna frågor. Materialet analyserades genom chi2-, Mann-Whitney U-, och t-test samt kvalitativ innehållsanalys. Majoriteten i båda grupperna upplevde hög nivå av närhet till sina barn och upplevde oftare likhet i personlighet än utseende. Deltagarna rapporterade primärt positiva känslor relaterade till barnens möjlighet till information om och kontakt med donatorn. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna. Dock fanns vissa kvalitativa skillnader gällande känslor och motivation till att prata om donationen. Ett fåtal mammor ur båda grupperna efterfrågade stöd. Studien bidrar till en bredare förståelse för mammor som genomgått donationsbehandling och hur insatser för dessa kan utformas samt bekräftar att dessa grupper generellt har nära relationer till sina barn.

Denna examensuppsats har ämnat undersöka ungdomars och unga vuxnas perspektiv på och upplevelser av föräldraskap och genetiskt ursprung samt aktuell föräldralagstiftning. Examensuppsatsen ämnar vidare utgöra underlag för en rapport som beaktas i en statlig utredning som handlar om att se över aktuella regler kring fastställande av rättsligt föräldraskap. Genom semistrukturerade intervjuer med tio unga vuxna i åldern 17 till 32 år har data samlats in och analyserats med tematisk analys. I resultaten fann vi att deltagarnas sätt definiera och tala om föräldraskap är i linje med tidigare forskning. Även internationell forskning kring synen på könscellsdonatorer och deras roll som föräldrar eller icke-föräldrar har kunnat appliceras på vårt intervjumaterial för att förstå donatorsrollen som infallande på ett kontinuum. Nya fynd som framkommit är att avsaknad av rättsliga band ej utgör ett oöverkomligt hinder för utövandet av socialt föräldraskap, både i avseende på att skaffa barn och sedermera uppfostra det. Deltagarna berättar dock att avsaknad av rättsligt föräldraskap har varit problematiskt vid dödsfall och separationer. Funderingar kring genetiskt ursprung och tillkomst beskrivs påbörjas i tidig ålder hos deltagarna och vara avslutat i tidig vuxen ålder, vilket är ett nytt fynd och går emot lagstiftad ålder för kännedom om donator och genetiskt ursprung. Möjlighet till kännedomen om genetiskt ursprung lyfts som barnets okränkbara rättighet. Utifrån dessa fynd drar vi slutsatsen att trots lagmässiga hinder kan ett fullständigt föräldraskap i många fall utövas av icke-juridiska föräldrar samt att avsaknad av genetiska band ej utgör en barriär för relationsskapande eller identitetsutveckling. Däremot anses lagstiftning och samhällsattityder fortfarande vara exkluderande och osynliggörande gentemot regnbågsfamiljer och könscellsdonation. / Statlig offentlig utredning (Kommittédirektiv 2017:28)