Språket gör att människor kan vidmakthålla, förändra och förstå värderingar, normer och strukturer i samhället. Det är alltså genom språket människor upprätthåller den diskrimineringsstruktur som finns i samhället idag, där ett visst kön, etnicitet, sexuell läggning och utseende generar mer makt och mer social acceptans än andra. Språket är socialt konstruerat, vilket också innebär att det är flytande och att människor har makten att förändra det. Språkaktivismen har påverkat och ibland pressat på för att förändra de sätt som vi pratar på. Det skapade nyfikenhet kring lärandeprocessen av att lära om något så väletablerat som språket. Syftet med denna studie har varit att belysa när och hur universitetsstudenter lär sig använda normkritiska ord i sin vardag. Forskningsfrågorna för studien var(1) När och hur lärde de sig ett nytt normkritiskt ord senast? Samt (2) Är de engagerade i språkförändringar och språkaktivism? För att lyckas med detta genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex universitetsstudenter som sedan analyserades i en tematisk analys. Resultatet visade att studenterna främst tagit del av kunskapen om normkritiskt språkbruk genom ett informellt lärande via sin omgivning och på sociala medier. Resultatet visade även att de informanter som har en positiv inställning till språkförändringen menade att det handlar om att inkludera alla i sitt språk och att visa respekt. De informanter med en mer negativ inställning till språkförändringen menade på att språket fungerar som det ska, att det inte är en debatt som berör dem eller deras omgivning personligen och därför är de ej insatta i debatten.

Det finns en allmän uppfattning och en starkt förankrad föreställning om att kön är någonting statiskt som inte kan ifrågasättas eller ändras. Språk kan förmedla och upprätthålla diskriminerande åsikter och vara privilegierande för människor som är bekväma med, och följer rådande normer. I denna studie fokuseras prefixet cis-, som beskriver människor som lever som, och identifierar sig själva i enlighet med de normativa föreställningar som råder i samhället. Studiens teoretiska ramverk och metodologiskt tillvägagångssätt bygger på den kritiska diskursanalysen (CDA). Utvalda blogginlägg samt tidningstexter som berör prefixet cis- har analyserats för att få förståelse för vad prefixet cis- betyder för personerna som använder det. Som analysverktyg används innehållsanalys samt korpusanalys. Resultatet av undersökningen visar att ord med prefixet cis- främst används av två aktörer i samhället: transpersoner och feminister. Innehållsanalysen visar att dessa aktörer använder prefixet cis- med olika innebörd och att ord med prefixet cis- är politiskt laddade. Korpusanalysen visar att prefixet cis- är ett produktivt förled som förekommer i olika sammansättningar och används i olika kontext. Ord med cis- som förled fyller en funktion för att kunna belysa normen i samhället och på så vis kan debatten nyanseras kring det som ses som självklara rättesnören. Det vill säga det binära könssystemet och patriarkala maktstrukturer. Vidare visar korpusanalysen att sammansättningar med prefixet cis- har blivit mer etablerade i tryckt press och att ordet cisperson är det mest frekvent förekommande av de undersökta orden i studien.

Uppsatsen behandlar ett nytt bruk av en som könsneutralt generaliserande pronomen och det normkritiska och feministiska reformförslag som ligger bakom. Syftet med uppsatsen var att studera bruket av en och det bakomliggande reformförsöket, vilket gjordes i tre komplette­rande delundersökningar. Genom en inledande kartläggning av bruket beskrevs det nya bruket av en samt var och av vilka en används. Grunderna till bruket fastställdes med hjälp av kvalitativa intervjuer med centrala aktörer i reformförsöket. Slutligen studerades universitets­studenters uppfattning om en genom en enkätundersökning, då de sågs som tänkta användare och möjliga aktörer. Resultaten visade att det nya bruket av en förekommer både i informella och mer formella texter, och att bruket grundar sig i ett feministiskt ställningstagande då centrala aktörer använder en för att frångå mannen som norm. Vidare framgick att flera av studenterna hade uppmärksammat bruket av en och var relativt positivt inställda till att använda pronomenet. Dock uppfattade studenterna en som neutralt, dialektalt eller värdeladdat. Slutsatser som drogs av uppsatsen var att en är feministisk språkplanering som syftar till att synliggöra och medvetandegöra språklig sexism samt skapa ett könsneutralt och inkluderade språk. Pronomenet en kan också ses som ett feministiskt symbolord som förmedlar en genusmedvetenhet.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

All around society, examples are found for how the debate for equality is being rhetorised, giving various suggestions for how the struggle should, or may, be fought, as well as suggestions for who and whom should be included within the term equality. Here a study is presented on the feminst equality campaign SheForHe and the debate article ”Men can – but you need our help”, in which a critique of malevolent norms of masculinity encourages women to free the man from the chains of patriarchy. The purpose is to investigate how, within the perspective of rhetorics, the article can be seen as to challenge the present discourse in the debate about equality through the following questions: Which motives are being constructed? Which rhetorical strategies are at play? Which ”men” and which ”women” as well as their internal relations are constructed? This is done based on Kenneth Burke’s theories on dramatism and the pentad as method of analysis for change of perspectives, as well as Karlyn Khors Campbell’s theories on the rhetoric of women’s liberation. The analysis is discussed drawing from Judith Butler’s terms performativity and the heterosexual matrix. The main conclusion is that the article can be seen as a rhetorical action in solidarity that through a societal critique aims to offer men new possibilties of identification. At the same time the article can be regarded as, within the scope of the equality debate, a rhetorical provocation that gives women actorship in the struggle for equality and highlights a male dominance within the debate. A further conclusion is that the article, although it may be viewed as an important act of resistance, is at risk of reproducing the view of ”men” and ”women” as homogenous collective identities, further constituting the gender system and contributing to the consolidation of a learned mandatory heterosexuality.