I denna studie undersöktes pedagogers arbete med barns/elevers språkutveckling i förskolanoch skolan. Jag undersökte också om pedagoger har stöd av specialpedagoger i arbetet med dom språksvaga barnen/elever och om miljön kan vara språkutvecklande för alla barn/elever.Sex pedagoger har blivit intervjuade, tre från förskolan och tre från skolan. För att samla data till undersökningen använde jag mig av öppna intervjufrågor.Resultatet visar på att pedagoger är medvetna om barns språkutveckling, men har dålig kunskap om hur de ska kunna stödja de barn som behöver extra stimulans för att får en bättre språkutveckling. De pedagoger som har tillgång till specialpedagog känner att de får stöd av denna för att kunna arbeta med språkförsenade barn. Om barnet är knutet till en logoped kan pedagogerna oftast få tips om hur de ska arbeta med barnet i förskolan.Miljön kan ha väldigt stor betydelse för språklig stimulans. Både hur den utformas och vad som finns tillgängligt i den. Den kan skapa fler mötesplatser där barn och vuxna träffas i mindre grupper som ger alla en större möjlighet till fler språkutvecklande samtal under dagen.

Syftet med denna studie har varit att granska observationsmaterialet TRAS (tidig registrering av språkutveckling). Vi har undersökt vad pedagoger och rektorer anser om TRAS, dess innehåll och arbetet med materialet. Data består av intervjuer av sex pedagoger, på två olika förskolor, med erfarenheter av TRAS samt ansvarig rektor på dessa förskolor. Resultatet visar på att pedagogerna och rektorerna har uppfattningen om att det finns både fördelar och nackdelar med TRAS. Pedagogerna och rektorerna är övervägande positiva till TRAS och upplever att det är ett bra hjälpmedel och komplement i arbetet med barns språkutveckling.

<p>Syftet med denna studie har varit att granska observationsmaterialet TRAS (tidig registrering av språkutveckling). Vi har undersökt vad pedagoger och rektorer anser om TRAS, dess innehåll och arbetet med materialet. Data består av intervjuer av sex pedagoger, på två olika förskolor, med erfarenheter av TRAS samt ansvarig rektor på dessa förskolor. Resultatet visar på att pedagogerna och rektorerna har uppfattningen om att det finns både fördelar och nackdelar med TRAS. Pedagogerna och rektorerna är övervägande positiva till TRAS och upplever att det är ett bra hjälpmedel och komplement i arbetet med barns språkutveckling.</p>

Abstrakt Språkstörning är en diagnos som innebär att barnet har en språklig svårighet. Barnet har svårt att förstå vad som sägs, att producera och använda ord för att kunna kommunicera med andra. För att dessa barn ska få en optimal språkutveckling under sin förskoletid behöver de möta stöttande och medvetna pedagoger som utformar verksamheten utefter varje barns individuella behov. Barn med språkstörning har ofta kombinationer av andra diagnoser till exempel ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Syftet med vår studie har varit att bidra till fördjupad kunskap kring vilka insatser som görs för barn inom förskolan som befinner sig i en språkstörning eller på grund av sen språkutveckling riskerar att få diagnosen språkstörning. Studien syftar vidare till att undersöka hur specialpedagoger går tillväga för att stödja barn som befinner sig i en språkstörning i förskolan och vilka konsekvenser språkstörningen får för den enskilda individen. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer och genomfört sex intervjuer med specialpedagoger.   När vi sammanställt resultatet kom vi fram till att specialpedagogerna är medvetna om vad en språkstörning innebär. Specialpedagogerna kartlägger och handleder pedagogerna för att hitta de bästa strategierna för barnens fortsatta språkutveckling. Beroende på stora barngrupper och vilket bemötande barnet får och om pedagogerna är mottagliga för alternativa arbetssätt skapas möjligheter och hinder i verksamheten. Specialpedagogerna uttrycker att barnen behöver samspela med andra och ingå i en vanlig förskolegrupp för att utveckla sitt språk. Förskolans lärmiljö är barnens arena för lärande och inlärning med andra.

The purpose of the study is to find out how professional preschool teachers work to promote language development in children who have some form of language delay. We want to investigate which working methods the preschool teachers use to support those children with language delays in preschool. In order to be able to answer the study's purpose and questions, we have used a qualitative method in the form of semi-structured interviews. In the study, ten professional preschool teachers were interviewed who work at different preschools within the same municipality. The collected empirical data were analyzed through the phenomenographic methodological approach. The theoretical starting point in our study is Vygotsky's sociocultural perspective.  The results of the study show that preschool teachers have several different ways of working to support the language development of children who have some form of language delay. The results also show that preschool teachers take the support of special educators to get tips and ideas on how they can work with children who have some form of language delay. The conclusion of our research is that the study contributes with knowledge and understanding of how to support the children who have some form of language delay in their language development. But we can see that even more knowledge is needed in the field. / Studiens syfte är att ta reda på hur yrkesverksamma förskollärare arbetar för att främja språkutveckling hos de barn som har någon form av språkförsening. Vi vill undersöka vilka arbetssätt förskollärarna använder sig av för att stötta barn med språkförsening i förskolan. För att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuades tio yrkesverksamma förskollärare som arbetar på olika förskolor inom samma kommun. Den insamlade empirin analyserades genom den fenomenografiska metodansatsen. Den teoretiska utgångspunkten i vår studie är Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Studiens resultat visar på att förskollärarna har flera olika arbetssätt för att stötta språkutvecklingen hos de barn som har någon form av språkförsening. I resultatet framkommer det även att förskollärarna tar stöd av specialpedagoger för att få tips och idéer på hur de kan arbeta med barnen som har någon form av språkförsening. Slutsatsen av vår forskning är att studien bidrar med kunskap och förståelse för hur förskollärare kan stötta de barn som har någon form av språkförsening i deras språkutveckling. Däremot kan vi se att det behövs ännu mer kunskap inom området.