Sammanfattning Denna studie är av kvalitativ art och intresserar sig för hur skolor arbetar med pedagogiska utredningar inför ett eventuellt upprättande av åtgärdsprogram. I studien har tre rektorer, fyra specialpedagoger och en speciallärare intervjuats om deras erfarenheter av pedagogiska utredningar och om deras uppfattningar om vad som är viktiga faktorer i detta arbete för att såsmåningom kunna ge eleverna adekvat stöd. I analysen av intervjuerna har begreppen proaktiv och reaktiv verksamhetskultur (Lundgren och Persson 2003) spelat en viss roll. Intervjuerna har kompletterats med analys av tio skrivna utredningar från skolor där några av informanterna arbetar för att ge en fördjupad bild av hur elever och deras behov beskrivs i dessa utredningar.I analysen av utredningarna har det kompensatoriska perspektivet (Nilholm 2007a) och det relationella perspektivet (Persson 2001) spelat en framträdande roll. Resultaten av denna studie visar att de pedagoger som gör utredningarna grovt sett fokuserar på tre olika aspekter som i denna studie benämns dåtid, nutid och framtid. En del tittar på vad elever tidigare gjort, andra fokuserar situationen här och nu medan ett tredje fokus handlar om att se framåt och relativt snabbt sätta upp åtgärder för att hjälpa eleven tillrätta med de problem som han eller hon hamnat i. Studien visar att olika tester är vanliga redskap vid utredningar om lärandesvårigheter medan observationer i klassrummet är det dominerande verktyget i en utredning om beteendesvårigheter. I arbetet med pedagogiska utredningar framhåller informanterna att de lärare som ska göra dessa ofta har svårt att ta hänsyn till aspekter på skol- och gruppnivå och att skrivningar på individnivå ofta dominerar. Vidare visar resultatet att flera skolor anser sig behöva utveckla delaktigheten för elever och vårdnadshavare i arbetet med pedagogiska utredningar och att några skolor är missnöjda med den kommungemensamma mall som finns till stöd i arbetet. Kompetenta lärare, kunskap, tid samt ett gott samarbete och öppet klimat i personalgruppen framförs i studien som några särskilt viktiga faktorer för att såsmåningom kunna ge eleverna adekvat stöd.

<p>Vårt syfte med denna studie var att spegla hur ett arbetslag bedriver den pedagogiska undervisningen runt en elev med autism. Vi utgick ifrån en kvalitativ undersökningsmetod och gjorde samtalsintervjuer med fyra pedagoger på en särskola. Studien visar att autism handlar om ett annorlunda sätt att förstå, tänka och uppfatta omvärlden. Det kom fram att det är viktigt att pedagogerna runt eleven ser vilka behov som finns och ger det stöd som behövs för att skapa trygghet så utveckling kan ske. Det är viktigt med rutiner och struktur, det ger eleven förförståelse om hur dagen ser ut vilket leder till trygghet och motivation i lärandet. Eleven behöver ett arbetsschema som beskriver innehåll för dagen och möjliggör för eleven att utveckla självständighet och delaktighet. För att bäst kunna stödja eleven i undervisningen behövs stöd och tid för pedagogerna, att diskutera i arbetslaget skapar samsyn och utveckling.</p>

<p>Stroke är en av våra vanligaste folksjukdomar. Många strokedrabbade med fysiska och/eller psykiska funktionsnedsättningar vårdas i hemmet av anhörigvårdare. <strong>Syftet </strong>med denna litteraturstudie var att belysa anhörigas erfarenheter av att vårda strokedrabbade med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar i hemmet. <strong>Metoden </strong>som användes var systematisk litteraturstudie. Studien grundades på 16 artiklar som hämtades från databaserna Cinahl, Pubmed och ELIN. <strong>Resultatet </strong>visade att många anhörigvårdare kände sig oförberedda på rollen som vårdare på grund av att insjuknandet i stroke ofta sker akut. Livssituationen förändrades drastiskt och detta innebär en stor påfrestning på det dagliga livet. Förändringarna i livssituationen medförde ett stort behov av olika former av stöd. Socialt/emotionellt och informativt stöd var avgörande för den fortsatta vården i hemmet, och var viktigt för att förebygga ohälsa hos anhörigvårdare. Bristande stöd kunde påverka livssituationen och därmed hälsan på ett negativt sätt. Anhörigvårdare var trots upplevda svårigheter tacksamma för att den strokedrabbade levde och kunde bo hemma. <strong>Slutsats: </strong>forskning om anhörigas erfarenheter av att vårda är viktiga för sjuksköterskors samarbete med anhörigvårdare till strokedrabbade.</p><p> </p>

Abstrakt: Att insjukna i hjärncancer drabbar hela familjen. Beroende på vart tumören är lokaliseraduppvisar patienten olika symtom bland annat i form av personlighetsförändringar. Närståendeupplever i sådana situationer ett behov av stöd och förståelse. Metoden som användes är enlitteraturstudie i form av granskning av vetenskapliga artiklar inom ett specifikt område.Litteratursökningen gjordes i databaser CINAHL och PubMed och artiklar valdes utifrån litteraturstudiens syfte: Belysa hur stöd upplevs av närstående när en anhörig drabbats avhjärncancer. Resultatet visar att närstående upplever att behovet av stöd fanns i att sjuksköterskankunde ge relevant information om sjukdomsförloppet och de medicinska delarna som skapade störresjälvkänsla hos närstående. Att få stöd i existentiella frågor samt en djup förståelse för attnärstående måste få ha kvar det som förgyller deras liv i form av intressen och behovet av att fåegentid utan skuldkänslor gentemot den sjuka patienten. Diskussionen visar att närstående uppleverbrist i det andliga stödet och att sjuksköterskans helhetssyn måste förbättras. Slutsats: Det är viktigtatt uppmärksamma närståendes behov och upplevelse av stöd för att sjuksköterskan ska kunna ha enhelhetssyn av patienten hon vårdar. I några sammanhang, bland annat inom det andliga bristersjuksköterskans kompetens, detta handlar om kulturella värderingar samt hur utbrett exempelvisreligion är i det landet patienten blir vårdad. För vidare utveckling är det därför viktigt att fånga uppnärståendes behov i ett tidigt skede för att kunna tillgodose behoven av stöd.

Bakgrund: Antalet kejsarsnitt på psykosocial indikation har ökat i Sverige. Vården erbjuder stöd, men få studier är beskrivna som följer upp vad stödet har haft för påverkan på förlossningsrädslan och förlossningen samt hur kvinnorna har upplevt hjälpen de fått. Den främsta bidragande orsaken till detta är förlossningsrädsla. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur olika typer av stöd och behandling till gravida kvinnor med förlossningsrädsla upplevts av kvinnorna och hur det påverkat deras förlossning. Metod: Litteraturstudie med summerande innehållsanalys. Resultat: Stöd och behandling gavs som rådgivande stödsamtal med specialist-team, intensiv terapi med KBT samt gruppterapi/samtal. Majoriteten av kvinnorna i studierna var nöjda med vården och stödet de erhållit. Trots detta visar det sig att stödet och behandlingarna har tveksam effekt på kvinnornas förlossningsrädsla. Studier visade att majoriteten av kvinnorna som fick behandling genom gruppterapi och/eller KBT ändrade sin önskan om ett planerat kejsarsnitt till att en vaginal förlossning. Slutsats: Förbättrad och individualiserad rådgivning kan vara av betydelse för att finna och erbjuda rätt typ av stöd och behandling till kvinnor med förlossningsrädsla. Målet är att förhindra att rädslan uppkommer eller blir värre, samt att finna bästa möjliga metoder att hjälpa kvinnor med förlossningsrädsla till en bra graviditet och en positiv upplevelse av förlossningen.

Studiens syfte är att visa hur rektorer inom förskolan beskriver arbetet med stödinsatser. Aktuell forskning saknas i stort inom detta område. Beskrivningar av förskolans ledning anses därför värdefulla. Studien utgår i från en explorativ design och strävar efter att skapa hypoteser. Det empiriska materialet samlades in via semistrukturerade intervjuer för att ge utrymme för rektorernas beskrivningar. Resultatet visar att förskolans personal har en avgörande roll vid utformandet av stödinsatser. Personalens kompetens, som rektor ansvarar för att utveckla, är avgörande. Tidigare forskning samt resultatet i denna studie tyder på att kompetensutveckling vid stödinsatser främst sker genom erfarenheter från handledning av specialpedagog. Specialpedagogen har en avgörande betydelse för möjligheterna att genomföra bra stödinsatser eftersom den specialpedagogiska kompetensen saknas i förskolans verksamhet. Rektorerna beskriver att de är aktiva i arbetet med utformande och uppföljning av stödinsatser.

Bakgrund: En graviditet utan komplikationer beräknas vara cirka 40 veckor. Men för en del avbryts graviditeten i ett missfall. Detta leder till både psykologiska och fysiologiska konsekvenser för kvinnan. Sjuksköterskan har till uppgift att ge personcentrerad omvårdnad till kvinnan för att upplevelsen av missfallet ska bli så lite traumatisk som möjligt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser vid och efter missfall. Metod: Denna litteraturstudie är baserad på åtta vetenskapliga studier av kvalitativ design. Studierna söktes i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Två kategorier identifieras tillsammans med subkategorier. Under dessa kategorier visar det hur kvinnornas upplevelser var efter missfall. Resultatet visar både positiva och negativa upplevelser om bemötande från vårdpersonal, stöd från anhöriga samt vårdpersonal, informationshantering och känslorna kvinnan har efter missfall. Konklusion: Kvinnors erfarenheter av missfall varierar och påverkas av vårdpersonalens bemötande, närståendes stöd, känslomässiga reaktioner och bristande information. Positivt bemötande underlättar sorgeprocessen medan bristande stöd och förståelse kan leda till isolering och ökad ångest. Kvinnors reaktioner inkluderar vanligtvis sorg, skuld och ångest, vilka kan förvärras av bristande vägledning kring diagnos och behandlingsalternativ.

Studien syftade till att, genom kvalitativa intervjuer med låg- och mellanstadielärare, få en fördjupadförståelse för elevassistenters roll samt för hur stöd från elevassistent påverkar låg- och mellanstadieelever i Sverige. Studiens frågeställningar och intervjuguiden formulerades med stöd av tidigare forskning kring elevassistenter samt utifrån hur sociokulturell teori ser på lärande och utveckling. I studiens resultat framkom att de lärare som intervjuades ansåg att elevassistenter har en viktig men ofta otydlig roll. Vid försök att definiera rollen var det tydligt att det bland lärarna fanns en samsyn kring att rollen inte bör beskrivas som ett pedagogiskt stöd, utan att den huvudsakligen handlade om att socialt och praktiskt stötta eleven/eleverna som elevassistenten arbetade med. Vidare framkom att de flesta lärarna upplevt att stöd från elevassistent i olika utsträckning minskat den sociala interaktionen mellan lärarna och eleverna som givits stöd, detta främst till följd av att eleverna regelbundet lämnat klassrummet med elevassistenten. Däremot ökade ofta stödet från elevassistent den sociala interaktionen mellan lärarna och de övriga eleverna i klassen som elevassistenten inte arbetade med. Dessutom visade resultatet att även om stöd från elevassistent riskerade att minska social interaktion mellan lärare och de elever som elevassistenten arbetade med, ökade stödet social interaktion mellan eleverna som elevassistenterna arbetade med och övriga elever i klassen. Vidare framkom i resultatet att lärarna återkommande betonade avsaknaden av pedagogisk utbildning hos elevassistenterna. Men trots avsaknaden av pedagogisk utbildning hos elevassistenterna fanns ändå en samsyn bland majoriteten av lärarna kring att stöd från elevassistent kan ha flera positiva effekter både för eleverna som stödet riktas mot samt för övriga elever i klassen. Lärarna upplevde att stödet på ett positivt och tydligt sätt påverkat den sociala utvecklingen hos eleverna som stödet riktas mot. Dessutom upplevde lärarna att stödet också i viss utsträckning påverkat lärande och måluppfyllelse positivt både för de elever som elevassistenterna arbetade med och för övriga elever i klassen.

<p>Enligt en undersökning som granskar svenska fristående skolors ställningstagande till att ta emot elever med funktionshinder, visar resultatet att var tionde fristående skola nekar funktionshindrade elever plats på skolan. Syftet med följande studie är att undersöka hur rektorer på fristående skolor beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska utgångspunkter baseras på det relationella och kategoriska perspektivet, vilka är två synsätt att se på elever i behov av särskilt stöd. Studien använder sig av en intervjuundersökning och tre rektorer för tre fristående skolor intervjuas. Enligt Lpo 94 har rektorn huvudansvaret för att elever i behov av särskilt stöd får tillgång till resurser de behöver samt att resurser anpassas efter elevers olika behov. Skollagen poängterar varje barns rätt till utbildning och framhåller även de fristående skolornas rätt att neka elever plats på skolan. Resultatet visar att rektorerna för de fristående skolorna, till övervägande del, beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd i relation till det relationella perspektivet. Ekonomin beskrivs av rektorerna som en central faktor för både ökad möjlighet men även som det största hindret att ta emot elever i behov av särskilt stöd.</p>

Enligt en undersökning som granskar svenska fristående skolors ställningstagande till att ta emot elever med funktionshinder, visar resultatet att var tionde fristående skola nekar funktionshindrade elever plats på skolan. Syftet med följande studie är att undersöka hur rektorer på fristående skolor beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska utgångspunkter baseras på det relationella och kategoriska perspektivet, vilka är två synsätt att se på elever i behov av särskilt stöd. Studien använder sig av en intervjuundersökning och tre rektorer för tre fristående skolor intervjuas. Enligt Lpo 94 har rektorn huvudansvaret för att elever i behov av särskilt stöd får tillgång till resurser de behöver samt att resurser anpassas efter elevers olika behov. Skollagen poängterar varje barns rätt till utbildning och framhåller även de fristående skolornas rätt att neka elever plats på skolan. Resultatet visar att rektorerna för de fristående skolorna, till övervägande del, beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd i relation till det relationella perspektivet. Ekonomin beskrivs av rektorerna som en central faktor för både ökad möjlighet men även som det största hindret att ta emot elever i behov av särskilt stöd.