Detta kandidatarbete har sin placering på Skeppsbron/Skeppsbrokajen i centrala Stockholm. Inriktningen jag valde var att rita ett förslag för en fiskmarknad som skulle placeras på denna plats. Mitt arbete har fått inspireras av Sveriges största och mest kända fiskmarknad, Feskekörkan, i Göteborg. Analyser av Feskekörkan som organisation och dess planlösning har i mitt arbete lett till en tektoniskt uppbyggd struktur där material byggnadskonstruktion var viktiga element. Med bland annat en fiskfjällsfasad i mässing och en bärande skelett av storskaliga limträbalkar. Platsen som byggnaden ligger på är ett välbesökt promenadstråk med en bred och lång kajkant som används flitigt av såväl, turister som besöker gamla stan och det kungliga slottet, och Stockholmare som tar sig mellan Södermalm och Norrmalm. Jag har valt att bebygga platsen på ett sätt som både tar vara på det vackra promenadstråket men också ger möjlighet för besökande att stanna upp och ta del av fiskmarknaden. / This candidate's work has its placement on Skeppsbron/Skeppsbrokajen in the central area of Stockholm. The focus I chose was to draw a proposal for a fishmarket that would be placed at this location. My work has been inspired by the largest and most famous fish market in Sweden, Feskekörkan, in Gothenburg. Analyses of Feskekörkan’s organization and its plan has, in my work, led to a tectonically constructed structure where building materials were important elements. Including a fish scale facade made of brass and a bearing skeleton of large glulam beams. The place which the building is situated on a popular promenade with a broad and long quay which is widely used by both, tourists visiting the Old Town and the Royal Palace, and the Stockholm citizens who ride between Södermalm and Norrmalm. I have chosen to build on the site in a way that both takes advantage of the beautiful promenade but also provides the opportunity for visitors to stop and take some of the fish market.

Fiskmarknaden ämnar vara en öppen plats där besökarna tydligt ska kunna följa fiskens hela process. Fiskens väg ska tydligt kunna läsas in i strukturen. Från att den transporteras till platsen med antingen båt eller bil till att den lastas in, rensas, säljs och sedan tillagas och avnjuts på plats eller på annat håll. Strukturen kommer gå från en mer sluten sida mot Gamla Stan och den hårt trafikerade vägen till mer öppen ut mot vattnet. Renseriet ska få en central plats i marknaden där besökarna ska kunna ta del av processen likt skådespelare på en scen. Sinnena ska få stå i fokus, det ska tydligt kunna se och kännas att besökarna rör sig genom en fiskmarknad. Byggnaden ska tydligt markera flödet från Slussen till Kungsträdgården och från Gamla Stans gränder ut mot vattnet. Siktlinjerna från gränderna ska bryta igenom byggnaden ut mot vattnet både genom renseriet och den västliga ingången och restaurangen. Strukturen ämnar vara omslutande till formen och skapa ett öppet intimt torg i mitten för marknadsförsäljning och en plats som inbjuder besökarna till att stanna upp. På platsen kan en antingen röra sig närmast Gamlas Stan där trottoaren för gångtrafikanter har breddats, genom fiskhallen, utmed fiskhallens glasade sida och betrakta hallen från håll eller längs med vattnet och kajkanten. Det kommer finnas flera platser att sitta på längs kajen och torget. För att skapa en hållbar och beständig marknadsplats är materialvalen robusta och slittåliga. Betong som tung bas. Polerad i de interiöra rummen och som pigmenterad marksten på torget för att sudda ut gränsen med skeppsbrons kullerstensbeläggning. Väggar och tak kommer ha en svärtad stålplåt med små skiftningar för att skapa djup och efterlikna fiskfjällets fina yta. Balkar och pelare i stål kommer vara synliga för att visa på byggnadens konstruktiva uppbyggnad och skapa en rumslig spänning till den stora marknadshallen. Fiskmarknaden ska bli en plats att besöka året om alla tider på dygnet och det ska helt enkelt vara en upplevelse att besöka denna plats i hjärtat av Stockholm. / The Fish market intends to be an open space where visitors will clearly be able to follow the fish throughout the process. The way of the fish will be able to clearly read into the structure. From its transportation to the site by either boat or car to the fish being loaded, cleared, sold and then cooked and enjoyed on site or elsewhere. The structure will go from a more closed side towards the Old Town and the busy road to more open towards the water. The clearing space of the fish will have a central place in the market where visitors can take part of the process, like actors on a stage. The senses will become the focus; it should be very clear that the visitors move through a fish market. The building will mark the flow from Slussen to Kungsträdgården and from the Old Town alleys towards the water. Sight lines from the alleyways will break through the building towards the water both through the clearing space and the western entrance and the restaurant. The structure intends to be embracing to its form and create an open intimately square in the middle. The square will be a place for market sales and a place that invites visitors to hang out. On the site one can either move nearest the Old Town where the sidewalk for pedestrians has expanded, through the fish hall, along the fishing hall glazed side and consider the hall from direction or just along the water and quay. There will be several places to sit along the quay and the square. In order to create a sustainable and long-lasting marketplace the choices of material are robust and durable. Concrete to create a heavy base. It will be polished in the interior rooms and pigmented pavers on the square to blur the line of to the cobblestones of Skeppsbron. Walls and ceilings will have blackened steel with small nuances to create depth and imitate the fish skin delicate surface. Beams and columns in steel will be exposed to show the building's structural design and create a spatial tension to the large market hall. The fish market will become a place to visit all year round at all hours and it will simply be an experience to visit this place in the heart of Stockholm.

Idén om den här förskolan startade i en undersökning av platsen och en inventering av dess historia och samtid. Här har förr i tiden funnits ett stort gods, en så kallad malmgård, och tomtens närmsta granne är den bevarade byggnaden från Ekermanska malmgården. Denna ägs idag av en hembygdsförening som har begränsade medel att tillgå. Den ligger dold på en liten återvändsgränd och är alldeles för otillgänglig. Här bakom går tågspåren, men det finns även rum för en lummig trädgård med gamla ekar, och intill finns en gammaldags dansbana som byggdes under 70-talet. En del av uppgiften var att peka ut ytterligare användningar för förskolan. Med den historiska aspekten av sommarnöje, och i beaktande av omgivningens behov så uppkom idén om dansen som en lustfylld social aktivitet. Det betyder inte att det finns danssalar eller liknande, skolan är inte en dansskola utan hela tomten har tagits i anspråk av dansen, komplett med scen och allt kan förskolan ersätta den tidigare lilla dansbanans funktion och skapa ett större utrymme. Tanken är att gården och scenen ska användas under eftermiddag- och kvällstid för sällskapsdans och andra små arrangemang. Till exempel midsommarfirande, allsångskvällar och annan musikunderhållning. Här kan förskolan även ha aktiviteter på dagarna, uppvisningar för föräldrar och avslutningar. Känslan av det hela ska vara den av folkpark – att platsen ska initiera umgänge, glädje och dans för alla åldrar! / The idea for this preschool started with an investigation of the location, with an inventory of its history and present. In the 16’Th century a summer estate called “Ekermanska malmgården” was established here, and the remaining attendants buildings are the next-door neighbor to the location for this project. This historical building is hidden on a remote blind alley, and is taken care of by a local history society on a low budget. Malmgården has a lush garden with old oak trees and behind this area we find the railway. In between the garden and the area set for the preschool we also find a small, old fashioned wooden dance floor, built in the seventies. One part of the assignment was to designate a complimentary use for the preschool-building. With the historical findings and consideration to the surrounding needs, the idea of dancing for joy, as a social activity, came into focus. This is not a dancing school, no classroom adapted for dance is needed because the whole outdoors is made into a dance floor, complete with a small stage, which also replaces the previous dance floor structure. The plan is to open up this space for various uses during evenings and holidays, social dancing, children’s plays, small concerts or other gatherings. It also provides an excellent playground for the children in the preschool, and gives opportunities for small shows and holiday celebrations. The desired feeling and atmosphere is for this complex to be like a public recreation space – to initiate connections, amusement and social dancing for all ages!

How can we add new life to engineering structures like bridges and communicational links in the important nodes of a city? This project works with strategies of dealing with that kind of situations on an example of Skanstullsbron connecting Södermalm and southern parts of Stockholm.

Idag lever vi lite grann på var sitt håll i Sverige. Var generation för sig. Platserna där barn, vuxna och pensionärer umgås är få. Förebilder och närstående är begränsat av kärnfamilj och karriär. Barnen får husera i baracker omgärdade av stängsel, medan föräldrarna arbetar heltid på annat håll.   I det här projektet kombineras en förskolas program med danslokaler, restaurang och ett publikt torg.   Danslokaler därför att det har med pedagogik, tradition, självkänsla och identitet att göra och utgör tillsammans med musik några av de viktigare pedagogiska verktygen på förskolan. Restaurang för att höja standarden på barnens mat och locka andra generationer till förskolan. Publikt torg för att skapa en mötesplats generationerna emellan omgärdade av barnens värld istället för tvärtom, vilket oftast är fallet.   Ambitionen med det här projektet har varit att genom olika arkitektoniska grepp höja statusen på barnens rum, barnens plats i staden, och med det, förstärka deras kontakt med omvärlden. Att eftersträva en arkitektur som hjälper barn/människor att bli nyfikna, kontaktsökande och trygga, snarare än isolerade, misstänksamma och ensamma. / Today the different generations in Sweden live their lives very much apart. Places where children, grown-ups and elderly get to know each other are few. The children’s’ role models and kin are restricted by that of their parents pursue of career and their aim to live their lives as a nuclear family. The young ones are left to depriving environments constituted of makeshift preschools. Often built out of building barracks, enclosed by fences or in other cases crammed in to the dark of the ground floor of the more congested parts of Stockholm. Not somewhere you choose to spend your time in. If you get to choose. This project combines the programme of a preschool with that of dance studios, a restaurant and a public square. The focus is on how to achieve an environment where the generations can meet, without risking the children’s security. On how to create spaces that subjects the adults to that of the conditions of the children. Where the extra programmes fit because they could encourage this, or at least bridge the gap between some of those generations by their acts of conduct. The aim has been:  to use architecture in order to heighten the status of the preschool. To engage more role models for the children. To strive towards curiosity, forwardness and security instead of the direction the society is heading towards today, where fear, isolation and suspicion inhibit our children’s ability to grow.

In this project the aim was to see if there was a way to approach features and qualities which seemed detached of the function, in order to let such features and qualities be used in a variety of programs and functions in design. I wanted to see if this might be possible to achieve and in that case how this would affect the design. I tried to fulfill the intention of the project by making an attempt to lower the influence of the program on the design. In the project the rooms of the design were shown in different states, how the rooms changed and how they were altered when programs were applied to them. I also tried to reflect on how that affected the suggested features and qualities that were assumed to be outside the function. The project was not made for a specific site but Stockholm has been the place that the project was intended to relate to. / Intentionen med det här projektet var att försöka hitta ett sätt att relatera till egenskaper och kvalitéer vilka tycktes vara fristående från funktionen, som gjorde att sådana egenskaper och kvalitéer kunde användas för olika program och funktioner i design. Jag ville försöka se om det fanns ett sätt att göra detta och i så fall hur det skulle påverka designen. Jag försökte uppnå intentionen av projektet genom att minska programmets inflytande på de rum som ritades i projektet. I projektet visas de olika rummen från projektet i olika stadier samt hur rummen förändrades och anpassades till programmen som applicerades i dem. Jag försökte också reflektera över hur de förändringar som gjordes påverkade det som antogs vara egenskaper och kvalitéer utanför funktionen. Projektets design och rum planerades inte för en specifik plats men jag har försökt att relatera projektet till Stockholm som stad.

At the end of 2014 Helsinki planning department published the draft of their new general plan. It includes an initiative to convert several of its major roads from expressways to urban boulevards, in order to utilize this central land for development of housing and workplaces. Such a large scale initiative is bound to result in much accumulated experience and knowledge about this topic which other cities could learn from. In Stockholm projects to utilize land along roads has occurred but none has yet been at the scale of motorways. Considering the extreme housing shortage in the region it can be assumed that there would be an interest in Stockholm to learn from experiences in Helsinki. However, planning experiences can often be quite case specific; not always translatable from one project to another. Different cities will have different conditions. The main objective of this research is therefore to investigate the similarities and differences in the conditions for boulevardisation in Stockholm and Helsinki. Factors considered are laws, regional and national regulations, political and public opinion and physical circumstances such as structure of development and transport networks. The investigation is done through examinations of plan documents, statistics and through case studies of three projects. One of the projects is the boulevardisation project of Helsinki. The other two cases are projects in two different municipalities of Stockholm county in which the possibilities for conversion have been investigated by planners. The conclusions present several similarities and differences between conditions for boulevardisation in Stockholm and Helsinki. Some of the differences are favorable to Stockholm and some to Helsinki. Some of the conclusions suggest the need for the county to have a larger role in a boulevardisation project on a similar scale as the one in Helsinki.

Bakgrunden till projektet är aktuella frågeställningar om förtätning av Stockholm. Projektet kretsar kring närförort, miljöer från 1930-50 tal och som präglar en stor del av Stockholm. Det är områden som har en annan relation mellan bostaden och det offentliga rummet än kvartersstaden. Den specifika platsen är Nytorps Gärde, en parkmiljö som ligger mellan de södra förorterna Hammarbyhöjden, Björkhagen och Kärrtorp. Utgångspunkten har varit att undersöka hur nya tillägg relaterar till befintliga miljöer och om hur man värnar om kvaliteter vid förändring. Det har varit en undersökning om hur nya strukturer står i relation till nuvarande miljö, rörelser och offentligt rum, hur man kan arbeta med tillvaratagande och förhöjning av befintliga rum. Intentionen har varit att göra ett förslag som förhåller sig till kvaliteter i bostadsområdet, parkmiljön, stråk och närliggande områden. Det har också handlat om att försöka vara medveten om konsekvensen av rum i olika skalor, från gesten i landskapet, rummen mellan husen och bostadens rum. / The projekt deals with current questions on how to densify the suburbs of Stockholm. These areas have another relation between housing and public space, rather than the typical city block structure. The specific site is Nytorps Gärde, a park area located between the southern suburbs Hammarbyhöjden, Björkhagen och Kärrtorp. The aim with the project has been to investigate what happens in the landscape, how new structures connect to existing environment and qualities and what happens in between.

No description available.

The modern arena as we know it today has its origins from about 100 years ago. Since then a lot of aspects have been changed and developed. Arenas built in the same age tend to have the same features and configurations and can therefore be categorized into different generations. Stockholm is represented in each generation but the fourth that constitutes arenas of the early 21st century. Besides that there has been several arena constructions built through the entire 20th century and now most recently in 2010s. The overall motive behind arena investments can be categorized into two types. Either the arena was built simply because there was a considerable demand for it. For this case it has mainly been a matter of total lack or insufficiency of a specific sports arena. In the other case the arena has been used as a ground stone for developing a whole new district. The arena has then served as a landmark to attract people to other facilities in its vicinity. The first case has showed out to generally be initiated and financed by the public sector. The latter however is more often initiated and financed through public and private partnerships. What unites the two categories is that even whether its publicly or publicly-privately-partnership financed the investment needs to be profitable for the investor. In cases where the economic yields are not enough there needs to be some other kind of incentive to go through with the investment. A typical incentive is that the arena turns out to be better than alternative investments and that, in a bigger perspective it still adds value to the investor. If the incentives for a new arena are fulfilled and the cost estimates are positive the arena construction will be carried out.