Stockholms stad beskriver i sin översiktsplan för 2018 att boendesegregationen i staden ökar. En blandningsstrategi, med målet att eftersträva ett mer varierat bostadsbestånd i hela staden, presenteras som ett av flera angreppssätt för att minska och motverka boendesegregationen. För att nå målet om ett mer varierat bostadsbestånd verkar Stockholms stad uttryckligen med medlet att öka blandningen av bostadstyper och upplåtelseformer i hela staden. Denna studie undersöker samband mellan hur blandning av olika variabler i bostadsbeståndet påverkar blandningen av olika variabler i befolkningssammansättningen i Stockholms stad år 2015. Studiens resultat visar att blandningen av bostadsstorlekar har en starkare korrelation än blandningen av upplåtelseformer, i sin påverkan på blandning av både hushållens strukturer och disponibla inkomster. Därmed påvisar resultat från studien att det finns effektivare medel än det som uttrycks i Stockholms stads översiktsplan, för att minska och motverka boendesegregationen i staden. För att komma fram till dessa slutsatser har det i studien använts kvantitativa metoder med material på DeSO-nivå från SCB och PLACE-databasen på Uppsala universitet. Beräkningar har gjorts med isolationsindex, Shannon index och linjära regressioner.

Syftet för denna studie är att analysera riktlinjer för det förebyggande arbetet inom våldsbejakande extremism i Stockholms stad. Detta utifrån en idé- och ideologianalys som metodval. En sådan metod innebär att finna spår av bakomliggande ideologiska värderingar ej uttryckligen beskrivna vilka genomsyrar olika textmaterial. Metodlitteratur beskriver hur individer inom myndigheter och andra politiska organisationer i framtagandet av policy samt officiella dokument indirekt präglas av en bakomliggande ideologisk värdering likväl som samtida normer i samhället, detta antingen uttryckligen eller ej. Metoden berör kvalitativa medel för att analysera det som skrivs i textmaterialet genom att undersöka formulering, regelbundenheter, benämning likväl som icke-benämning av olika aspekter och kan därmed dra slutsatser. Denna studies resultat är att frågor gällande könsroller i samhället samt ungdomar är aspekter där ideologier kring dessa frågor är möjliga att urskilja vilka inte beskrivs fullt uttryckligen. Staden särskiljer på könens egenskaper vad gäller våldskapacitet, ett fenomen vilket även återfinns inom en politisk, historisk och geografisk kontext. Stadens inriktning kring ungdomar och deras roll i ett mer långsiktigt helhetsperspektiv går även det att placera inom liknande kontext. Inflytelse på dessa riktlinjers outtalade ideologiska värderingar är en komplex påverkningskedja ej bunden i en enstaka kontext.

Hållbarhet har fått allt större betydelse i samhället, inte minst inom näringslivet. Detta har letttill att såväl företag som investerare tvingas se hållbarhet som en betydande faktor. Företagshållbarhetsrapportering har därmed blivit ett verktyg som företag kan använda sig av för attskapa konkurrensfördelar. Tidigare forskning har undersökt sambandet mellan företagskvalitet på hållbarhetsrapportering och förväntad avkastning. Syftet med denna studie är attundersöka förhållandet mellan kvalitet på hållbarhetsrapportering och förväntad avkastningsamt täcka det forskningsgap som råder på den svenska marknaden Stockholm Large ochMid Cap. Undersökningen sker genom en deduktiv ansats med kvantitativ metod. En hypotesformuleras och testas sedan med hjälp av en regressionsanalys. Resultatet av undersökningenindikerar att det inte råder något signifikant samband mellan hållbarhetsrapporterings-kvalitetoch förväntad avkastning. Det innebär att resultatet inte är i linje med stora delar av tidigareforskning.

Projektet ligger beläget på Medborgarplatsen, på centrala Stockholms södra ö, i Sverige. Jag ville i någon form skapa arkitektur där de huvudsakliga brukarna, snarare än människor, var fåglar. Eftersom platsen är kraftigt dominerad av större fåglar på grund av dess utsatta, hårda geometrier, medan småfåglar är förpassade till de mer skyddade utrymmena mellan de omgivande byggnaderna, blev projektet så småningom en studie i sätt att använda arkitektonisk form för att uppmana småfåglar till att våga nyttja detta offentliga rum där människor och storfåglar redan går sida vid sida (eller, huvud om fot).Det är inte ett ekologiskt projekt. Dess syfte är inte att ta in naturen i staden eller skapa nya expansiva livsmiljöer för fåglar inom dess gränser, utan snarare att hantera en existerande, i dagsläget undangömd, demografi inom stadens invånare och ta upp en fråga om vad för social dynamik kan komma av det. / The project is located on Medborgarplatsen, on the southern island of central Stockholm, Sweden. I wanted to in some way make architecture where the primary users were birds rather than people. Since the site is heavily dominated by larger birds due to its exposed hard geometries, whereas smaller birds are delegated to the more sheltered spaces between the buildings in the surrounding area, the project became a study in ways to use architectural form to entice smaller birds to make use of this public space where humans and larger birds are already walking side by side (or head to feet).It is not an ecological project. Its purpose is not to bring nature into the city or create expansive new habitats for avians within its limits, but rather to manage an existing, hidden demographic of the city’s population and raise the question of what social dynamics may arise from it.

När barnkonventionen blev till lag i Sverige den 1:a januari 2020 blev jag intresserad av hur konventionen kan implementeras inom arkitektur och mer specifikt vilken inverkan den kan ha på utvecklingen av de fysiska miljöer och designprocesser som rör barn. Barnkonventionen grundades år 1980 av FN och för att sammanfatta dess innehåll introducerade den en syn på barn som kompetenta och handlingskraftiga individer och sociala medborgare. Konventionen understryker vikten av att barns åsikter ska tas i beaktande i alla frågor som berör samhället. Sverige retificerade barnkonventionen år 1990 och då var den endast rekommendationer, medan den nu blivit till faktisk lag. Att då inte följa dess artiklar bidrar till viss del till lagbrott. Jag har valt att ta ut de fyra grundläggande principerna ur barnkonventionens 41 artiklar, och de ligger till grund för mitt examenarbete med fokus på artikel 12: #2 Barns lika värde.#3 Barnets bästa#6 Rätt till liv och utveckling#12 Rätt att uttrycka åsikter och få dem respekterade. Barns deltagande i stadsutveckling och rätt till plats är ett omdiskuterat ämne just nu, inte bara på grund av barnkonventionens genomslag, utan också på grund av vår tids urbanisering och förtätning av stad där barn väldigt lätt prioriteras bort. Planerare och arkitekter talar ofta om barnperspektivet, ett perspektiv där vuxna föreställer sig vad barn vill ha, men man glömmer ofta bort just barnets egna perspektiv. Barn under 18 har inte rösträtt, inte körkort och är beroende av vuxnas engagemang och arbete för att deras livsvillkor ska bli så bra som möjligt. Därför hoppas jag att i detta projekt och med mitt engagemang som vuxen, kunna inkludera barn i utformandet av deras mest använda fysiska miljö; skolan. För att sammanfatta mina frågeställningar: Hur kan barnkonventionen tillämpas, där barns åsikter tas till vara och blir till en möjlighet i skapandet av bättre fysiska miljöer, med fokus på skolmiljö? Hur kan barn och arkitekter samverka i utformningen av barns fysiska miljöer? / This diploma work question the traditional methodology of architecture projects that involve children and focus on a more interdisciplinary method of inclusion, in this case a schoolclass of 20 pupils. The reason for this is due to the fact that the Convention on the Rights of the Child became a law in Sweden 2020, where article 12 state that children are capable of forming their own views and have the right to freely express them in all matters affecting them. Therefore including children in designing their most used physical space- their school - is fundamental.

Smedsudden var en gång i tiden en sprudlande udde fylld med konst och skapande, klädd i lummig natur och inramad av svalkande vatten. Med årens gång har udden glömts bort, husen därpå har brunnit och rivits ner. Nu står endast det nergångna Annexet kvar. I detta projekt har jag re-aktiverat Smedsudden genom att rusta upp Annexet som Café med tillhörande Orangeri, tillfört en dansbana i Annexets kulturellt nostalgiska stil, och skapat ett konstmagasin med uppsikt att återigen tända Smedsuddens konstnärliga gnista. Här, mitt i Stockholm, upphör stadsmyllret för en stund och skapar med hjälp av detta projekt återigen en oas för kreativitet, livsglädje och nöje. / The cape of Smedsudden depicts a story of a place robbed of its former cultural identity; once a flourishing spot for artists and celebra-tion, it is now rendered barren and culturally obsolete. My project exists as a retort to this delapidation. It conveys a vision of what Smedsud-den could become, and relays to it a new sense of purpose. The new structures on the site are designed to evoke a sense of nostalgia, all the while displaying a delicate touch of Smedsuddens own historical presence. This version of Smedsudden provides the people of Stock-holm with the oppurtunity to reexperience the historically ever-present combination of social leisure and cultural enrichment in the context of idyllic countryside vistas, of vibrant river landscapes and lush foliage — in the heart of Stockholm.

This project has revolved around how to expand Stockholm in socially sustainable way. As is the case with many other cities in the world, inspired by modernist ideals, expansion during the 1900: s have shaped Stockholm into an archipelago of islands with mostly homogenous housing types that exist within an urban structure of centre and periphery. The Stockholm City Council is trying counter this situation by expanding the city centre into eight new regional cores by densifying a few chosen areas. This is done by conforming to old traditions of placing existing housing types and public spaces in a similar way as before. How do you go one step further in decentralizing Stockholm and breaking away from these traditions? The idea for this project is then to create an alternative typology that will be spread out homogeneously throughout the regional cores and that will grow organically as new needs emerge over time. The typology itself is simply a building scaffolding, a 6x6x7 steel grid, that will act as a tool for urban planning and host creation and expansion of new housing and public situations that together aim to constitute new parts of an alternative type of growing city centre.

Today, housing is considered a commodity. This is a global challenge with direct local consequences such as unaffordability, limited housing choice, and segregation. To address these disparities, this thesis expresses a demand for change by proposing a housing manifesto for Stockholm. The aim is to explore alternative theories and models to propose a framework that is capable of redefining housing from a feminist and socio-ecological perspective. Our approach demands seeing housing as a human right, a commons, and a circle of care. To find specificity and materiality, the project focuses on applying the manifesto on two scenarios, Husby and Gasverket, which demonstrate problematic tendencies in the current housing system. By implementing strategies at different scales, we project alternatives in the urban form. This thesis challenges the role of urban planners and designers as collaborators and enablers of a vision of housing with and for all.

Det finns en kritik kring den flerbostadsarkitektur som byggs idag där många hellre bor i äldre lägenheter än nyproduktion. Detta syns inte minst i bostadsannonser och drivs väldigt hårt av Arkitektupproret där sekelskiftarkitektur framställs som en utopi.  Detta kan kopplas samman till samhällets avsaknad av kunskap och intresse för det som jag kallar ”bostadens egen arkitekturskala”. Bostadsarkitekturen har idag i stor utsträckning reducerats till en stadsmässig och en inzoomad skala där en byggnads plats i staden och områdets kvaliteter tillsammans med säljande bilder med snygga designmöbler ofta får representera dagens bostad. Samtidigt utelämnas lägenhetens egna kvaliteter och upplevda värden som till exempel långa siktlinjer och rörelsemönster.  Kan vi som arkitekter förändra detta med hjälp av arkitekturen vi ritar och genom vårt arbetssätt? I ett försök att svara på denna fråga har jag ritat ett flerbostadsprojekt på en tomt på Gärdet i Stockholm med utgångspunkt i fem arkitektoniska begrepp. Dessa har fått agera utgångspunkt och riktmärke i utformandet av lägenhetstyper vilka sedan har sammanfogats till tre byggnader i en inifrån- och ut process. Genom att rita ett specifikt projekt med hjälp av denna metod har jag försökt hitta ett nytt förhållningssätt till arkitektens roll. / There is a strong criticism towards the residential architecture of Sweden today were newly developed projects are being rejected by most in favour of housing from the early 1900s. This can be connected to a general lack of knowledge and interest in what I have chosen to call “the architecture scale of the residence”. Today, residential architecture has been largely reduces to an urban and a zoomed in scale. It is now represented by the qualities of the area where it is being built as well as staged and rendered images with design furniture. Meanwhile the qualities of the apartments them selfs, such as lines of sight or movement patterns are being neglected. What can we as architects do about this? I have tried to answer this question by drawing a residential project on a plot in Gärdet in Stockholm. The project is based on five architectural concepts which have been the guidelines and the focus of the entire project. By constructing a specific project using this method I have tried to find a new approach to the role of the architect.

Detta projekt, som är placerat på taket av en redan befintlig kontorsbyggnad i Stockholm, utforskar gränsen för bostadsgårdens relevans i den urbana kontexten. Arbetet strävar efter att använda bostadsgården som ett verktyg för att skapa social trygghet och motarbeta den ökande ensamheten i staden. Gården får här fungera som en brygga mellan hemmet och staden, en begränsad social kontext som motverkar stadens anonymitet och bjuder in till gemenskap. Genom att se på bostadsgården som det rum i hemmet vilket boende har lättast att dela med andra, erbjuder den också den mest lättillgängliga och enklaste formen av kollektiv. Med detta synsätt i bakgrunden har projektet formats för att i varje detalj försöka locka, underlätta för, och ibland styra, de boende till att använda gården så mycket som möjligt. På så sätt ökas den sociala kontaktytan grannar emellan och anknytningar kan formas. / Through its placement on top of an existing office building in central Stockholm, this project explores the relevance of the residential yard in the urban context. In an effort to help combat the increasing loneliness in the city the project aspires to use the residential yard as a tool to create a stable social foundation for the residents. The residential yard is set to function as a bridge between private and public by offering a community through a limited social context that breaks the anonymity of the city. By viewing the yard as the most easily shared room in the home, it has the potential to effer the most accessible form of collective living. Through this way of looking, the project has been developed in all aspects to attract, facilitate for, and guide the residents to utilise the yard as much as possible. In that way the contacts between neighbours are intensified and multiplied, creating an environment for social bonds to form.