This thesis is a ”meta-analysis” that investigates the apparent lack of coherence in August Strindberg’s A Dream Play and how this has been dealt with by scholars in literary and theatre studies. The primary material consists of a selection of research publications dated from the 1920’s up until the present day. The analysis concludes that there are four major groups of analyses that, in this regard, provide different solutions on how to counter this seeming deficiency. On the back of this, four general arguments are examined in detail: early attempts to classify this enigmatic drama with regard to genre, psychological analysis, analysis of philosophical ideas and contents, and analysis of the visual aspects of the play. By arguing along these lines of inquiry, scholars wish to substantiate the validity of various elements that harmonize the apparent disparity of the play and exhibit a coherent sequence of events and an interpretable meaning. Moreover, the ways in which these ”solutions” are substantiated and conveyed, that is, the argumentative practices, are examined and critically evaluated. Finally, based on the previous analysis, suggestions pertaining to further areas of research are offered and briefly discussed.

Det här arbetet behandlar Dominick Argentos sångcykel The Andrée Expedition, ett verk som beskriver den historiska händelse i slutet av 1800-talet då tre svenskar med hjälp av luftballong försökte bli de första någonsin att ta sig till Nordpolen. Arbetet beskriver och utforskar den konstnärliga processen, instuderingen och framförandet av verket. Utgångspunkten ligger i den del av förberedelsearbetet som har skett innan den textliga och musikaliska instuderingen har påbörjats: utforskande och sammanställning av information som beskriver de tre personerna Salomon August Andrée, Knut Frænkel och Nils Strindberg. Syftet med arbetet är att utforska hur denna förberedelseprocess har påverkat framförandet av verket. Efter genomförda efterforskningar i texter och litteratur som behandlar dessa tre historiska personer har en karaktärsanalys genomförts. Denna analys har sedan satts i relation till det komponerade verket och således kompositörens tillvägagångssätt att beskriva och gestalta karaktärerna. Genom att utgå från dessa två förutsättningar har en tolkning av verket utkristalliserat sig. Studien har lett till slutsatser om värdet i att inte bara låta sig påverkas av impulser från det faktiska verket som ska framföras. Utöver den text och musik som verket utgör så finns det en mängd källor som kan ge upphov till tankar och inspiration som sedan leder till en personlig tolkning och ett intressant framförande. / <p>Dominick Argento</p><p>The Andrée Expedition</p><p>Viktor Rydén, baryton</p><p>Joakim Martinsen, piano</p>

The topic of this thesis is Play Strindberg (1969), a play by Friedrich Dürrenmatt, which is an adaptation of Strindberg's drama The Dance of Death (1901). The thesis first discusses the context of the play's origin and the reactions to its first showing. It then goes on to analyze nine Czech theatrical productions of Play Strindberg and also one made by the Czech television. The main part of the thesis presents a detailed criticism of two of the drama's translations (1969 and 1989) based on Katharina Reiß' translation analysis model. Both translations meet the requirements for a functional translation. Curriculum vitas of translators Bohumil Černík (*1924) and Jiří Stach (*1930) are also enclosed.

Thesis (doctoral)--Göteborgs universitet, 1984. / Extra t.p. with thesis statement and summary in English inserted. Summary in German. Includes bibliographical references (p. 223-230) and index.

Augustas Strindbergas (1849-1912) – švedų dramaturgas, moderniojo teatro pradininkas, pirmasis literatūroje panaudojęs siurrealistinę stilistiką. Dramaturgo domėjimasis sapnais, pasąmone, mitologija, religija, ezoterika atsispindėjo vėlyvajame kūrybos laikotarpyje parašytose sąlygiškosiose pjesėse – „Kelias į Damaską” (1898-1904), „Sapnas” (1902) ir „Šmėklų sonata“ (1907). A. Strindbergas šioje trilogijoje atvėrė kolektyvinėje pasąmonėje slypinčius herojaus ir motinos archetipus. Herojaus archetipas išreiškia žmogaus dvasios įkalinimą materialiojoje realybėje – Žemės Motinos karalystėje. Darbe siekiama pažvelgti į tai, kaip šie archetipiniai įvaizdžiai yra atskleidžiami rašytojo sąlygiškosiose pjesėse ir pagal jas pastatytuose lietuvių režisierių darbuose. Darbe analizuojami šie spektakliai: G. Padegimo „Kelyje į Damaską” (1986, KVDT), „Šmėklų sonata” (1998, KVDT), S. Varno „Sapnas” (1994, PDT), J. Vaitkaus „Sapnas” (1995, LVADT) ir O. Koršunovo „Kelias į Damaską” (2007, KDT). Atlikus dramų analizę, nustatyta, jog A. Strindbergo pjesėse tamsiosios Žemės Motinos archetipas perteikiamas per gyvenimo-sapno metaforą, kuomet materialioji realybė vaizduojama kaip iliuzinis, netikras, sapniškas pasaulis, sudarytas iš prieštaringų gėrio ir blogio polių. Herojaus archetipinį įvaizdį dramose įkūnija pagrindiniai veikėjai, o antraeiliai personažai dramaturgo vaizduojami kaip tam tikri skirtingi pagrindinių veikėjų vidiniai aspektai. Ištyrinėjus spektaklius, prieita prie išvados, jog G... [toliau žr. visą tekstą] / August Strindberg (1849-1912) – Swedish playwright, the first who used surrealist stylistics in literature, the father of modern theatre. He was studying dreams, unconscious, mythology, religion, occultism, gnosticism – he used these knowledge in conventional dramas, written in his late period of his creation: To Damascus (1898-1904), A Dream Play (1902) and The Ghost Sonata (1907). In this trilogy A. Strindberg opened archetypes of collective unconscious – the mother and the hero. The archetype of hero means imprisonment of human soul in the material reality – the kingdom of Terrible Mother. This work is dedicated to look how these These archetypal images are represented by writer and in the performances of Lithuanian directors: To Damascus (1986, KVDT) and The Ghost Sonata (1998, KVDT) of G. Padegimas, A Dream Play (1994, PDT) of S. Varnas and To Damascus (2007, KDT) of O. Koršunovas. The results of analysis of plays showed that the archetype of Terrible Mother in A. Strindberg‘s plays is conveyed through life-dream metaphor, when the material reality portrayed as a illusory dream world, consists of the contradictory poles of good and evil. The main actors in dramas embody an archetypal image of the hero, and secondary characters are portrayed as a number of different aspects of the hero’s inner world. Explored performances led to the conclusion, that G. Padegimas and O. Koršunovas use the spiritual journey archetype, S. Varnas and J. Vaitkus – the Terrible Mother... [to full text]

[inget abstract finns]

The goal of this Master's Thesis is to bring out the literary aspects of August Strindberg's correspondence, with an emphasis on the love letters to his first and third wives, Siri von Essen and Harriet Bosse. A complete translation of Strindberg's letters into Czech is still lacking, even though this is, by volume, the greatest part of his work. A translation of his correspondence might alleviate his image as a spiteful misogynist in the Czech literary sciences, and above all may yield a new impulse to interpret Strindberg's dramas and may even inspire their more frequent presence on the Czech stage. In the first, theoretical part of this work, the literary nature of the love letter is described, along with the possibility of reading it as an epistolary novel; the similarity of Strindberg's expressive style to that of mediaeval troubadours is pointed out. In the second part, select passages of the correspondence are introduced with an exegetic commentary.

Detta examensarbete tar med er på en resa genom en designprocess. Den började i enenkel fråga om hur jag går tillväga för att utifrån en pjäs göra en möbel, men blev till en djupdykning i mitt eget sätt att arbeta och en psykologisk analys av någon som inte finns.Jag har med avstamp i August Strindbergs pjäs Ett Drömspel försökt designa en möbel som solidifierar karaktären ”Officern”. Efter analyser bestämde jag att denna möbel skulle vara ett skåp. Jag har sammanfört mina tidigare erfarenheter från teateranalys med möbeldesign för att försöka svara på frågorna: Hur jag går tillväga för att skapa en möbel som ska personifiera/ konkretisera en karaktär ur en pjäs och i förlängningen sammanfatta ett dramatiskt verk? Hur ser en fungerande designprocess ut för mig? Karaktären ”Officern” är stram och tillknäppt med ett hårt yttre, men döljer en insida som går att likna vid ett oskyldigt barn. Mitt skåp skulle spegla detta och det blev en möbel där jag i gestaltningen försökte utmana vad ett skåp kan vara. Skåpet har en traditionell utsida som ger glimtar av en inre scen, eller drama, som går att finna inuti. Att utforska min designprocess var syftet med denna uppsats, och i detta utforskandevisade sig att utgå från ett Ett Drömspel vara en lämplig allegori. Designprocessen har emellanåt varit kaotisk, ologisk och tumultartad, precis som pjäsen. Men precis som det allteftersom i Ett drömspel framträder mönster, samband och djup, så har det också gjort i min designprocess och i det har jag lärt känna mitt eget skapande på ett djupare sätt. / This thesis invites you the reader on a journey through a design process. It started with a simple question of how I would go about making a piece of furniture based on a play but became a deep exploration into my own way of working and a psychological analysis of someone who does not exist. Based on August Strindberg’s play A Dream Play, I have tried to design a piece of furniture that solidifies the character “The Officer”. After analysis I decided this furniture to be a cabinet. I have combined my previous experiences from theater analysis with furniture design to try to answer the questions: How do I go about creating a piece of furniture that will personify/concretize a character from a play and at the same time summarize a dramatic work? What does a working design process look like for me? The character “The Officer” is proud and tightly wound with a hard exterior but hides an inside that can be compared to that of an innocent child. My cabinet should reflect this, and it became a piece of furniture where I tried to challenge the definition of what a cabinet can be. The cabinet has a traditional exterior that gives glimpses of an interior scene, or drama, that can be found inside. Exploring my design process was the purpose of this essay, and in this exploration, using a A Dream Play as a starting point turned out to be a suitable allegory. The design process has at times been chaotic, illogical and tumultuous, just like the play. But just as it does in the play, patterns, connections and depth emerged, as it has in my design process and in that I have gotten to know my own creative process in a deeper way.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur August Strindberg med sin novellsamling Giftas och rapartisten Yasin, enligt dagspressen, utmanat moralen i sin samtid. Ett annat syfte är att samtidigt undersöka hur dagspressen förhåller sig till åtskillnaden mellan verk och person. Studien bygger på tidningsartiklar från olika svenska tidskrifter som täckt receptionen under år 1884 och mellan 2019–2020. De teoretiska utgångspunkterna som materialet analyseras genom är receptionsestetik, kritik som teori och metod, moral som ett perspektiv, biografism och arbetarlitteratur som position. Ur analysen har studien kunnat påvisa att diskussionerna om moral i dagspressen idag skiljer sig från hur frågan behandlades under 1880-talet. Därmed inte sagt att moral inte existerar i litteraturkritiken; moralen är fortfarande en grundpelare när litteratur ska värderas och bedömas. Det som bestämmer var om moralmuren litteraturen och dess upphovsperson hamnar verkar handla om hur samstämmiga litteraturen och upphovspersonen är med den samtida moralen. Utifrån analysen är slutsatserna att det inte hänt mycket runt frågan om verk-person sedan Giftasåtalet. I materielat som framgått har de liberala tidningarna tagit Strindbergs parti och försökt särskilja personen Strindberg från hädelse. Samtidigt som de konservativa tidningar betraktat novellsamlingen som en dagbok i vilken Strindberg passar på att håna religionen. De kritiker som skiljt Yasin från sina verk har motiverat det utifrån konstnärliga men även politiska och socioekonomiska faktorer, och på så sätt framställt Yasin som ett offer med genial musikalisk talang. De kritiker som opponerat sig mot Yasins konst har snarare fokuserat på hans kriminella livsstil och sett musiken som uttryck för det och endast det.

Uppsatsens syfte är att undersöka kvinnan och modersgestalten i dramatik från 1800-talets moderna genombrott utifrån ett genusperspektiv. Materialet som ligger till grund för undersökningen består av tryckta manus till fyra olika dramer: Et dukkehjem av Ibsen, Räddad av Agrell, Sanna kvinnor av Leffler och Fadren av Strindberg – alla ursprungliga skrivna under perioden 1879–1887. Tidigare forskning kring moderskap visar hur normer och värderingar av och i samhället ställer olika krav på hur en moder ska vara. För att uppfylla syfte tillämpas en kvalitativ litteraturanalys med närläsning av materialet och i slutdiskussionen diskuteras och jämförs de olika dramerna. Undersökningens resultat visar att kvinnorna i dramerna påverkas av samtidens samhällsnormer samtidigt som kvinnorna även lyckas utmana sin modersroll på olika sätt, vilket även går hand i hand med det moderna genombrottet inom litteraturen. Dramernas skildring av kvinnan och modergestalten speglar den tid då kvinnors frihet tar sin början men fortfarande i hög grad begränsas av normer och samhällets krav.