Bakterielle Exopolysaccharide (EPS) tragen bei in situ-Bildung durch die Immobilisierung von Wasser maßgeblich zur Erhöhung der Viskosität fermentierter Milchprodukte bei. Die Wirkung ist grundsätzlich mit der kommerzieller Hydrokolloide auf pflanzlicher oder Algenbasis vergleichbar, wird jedoch auf Grund der komplexen Wechselwirkungen mit der Lebensmittelmatrix noch immer kontrovers diskutiert. Ziel der Arbeit war es, nach Kultivierung ausgewählter Milchsäurebakterien EPS in entsprechenden Mengen zu isolieren, um die makromolekularen Eigenschaften zu analysieren und in Beziehung zur chemischen Struktur und Funktionalität zu setzen. Zunächst konnte die in situ-EPS-Bildung durch Batch-Kultivierungen von Milchsäurebakterien im Bioreaktor derart gesteigert werden, dass eine anschließende Isolierung verschiedener EPS-Fraktionen mit einer Reinheit von bis zu 89% (Hetero-EPS) bzw. 99% (Dextrane) möglich wurde. Dies ermöglichte die erstmalige Beschreibung oder Bestätigung der chemischen Strukturen aller ausgewählten EPS. Der Verzweigungsgrad der Dextrane war über Temperatur und pH während der mikrobiellen Synthese steuerbar. Die Einzelschritte der Isolierung wurden außerdem so angepasst, dass makromolekulare Eigenschaften der EPS wie Molekülmasse oder intrinsische Viskosität durch die Isolierung nicht beeinflusst wurden. Die umfassende Untersuchung der makromolekularen Eigenschaften der EPS in wässriger Lösung bildete die Basis für die Erklärung ihrer phänomenologischen Eigenschaften und Funktionalität in fermentierten Produkten. Es zeigte sich, dass fadenziehende EPS höhere intrinsische Viskositäten als nichtfadenziehende EPS aufwiesen. Die intrinsische Viskosität war weiterhin vom Isolierungsverfahren und damit von der Isolatreinheit unabhängig. Durch die damit verbundenen Zeit- und Kosteneinsparungen während der Isolierung eröffnet dies die Möglichkeit, mikrobielle EPS ökonomisch sinnvoll einzusetzen. Durch Scherbehandlung wässriger EPS-Lösungen wurde, unabhängig vom Schersystem, ein linearer Zusammenhang zwischen Viskosität und Molekülmasse nachgewiesen und so das Potential zur gezielten Modifizierung von EPS aufgezeigt. Kinetische Untersuchungen mit ultraschallbehandelten EPS-Lösungen ermöglichten eine Bewertung der Scherempfindlichkeit, die im Einklang mit Untersuchungen zur thermischen und chemischen Belastung von EPS stand. Zur Beurteilung der Funktionalität wurden EPS-Isolate zu rekonstituierter Magermilch vor chemischer Säuerung mit Glucono-δ-lacton zugesetzt. Die resultierende Festigkeit der Modellmilchgele korrelierte mit der absoluten EPS-Konzentration und war somit unabhängig von der Isolatreinheit. Gescherte EPS besaßen eine geringere Molekülmasse und intrinsische Viskosität, was zu geringeren Gelfestigkeiten führte. Die in der Literatur bisher wenig untersuchten kapsulären, zellgebundenen EPS konnten mittels Rasterelektronenmikroskopie visualisiert und ihr Effekt auf die Eigenschaften der Zelloberfläche analysiert werden. Die gewonnenen Erkenntnisse zeigten, dass kapsuläre EPS die Hydrophobizität der Zelloberfläche verringern sowie die Wasserbindung und Gelfestigkeit bei Zusatz zu Modellmilchgelen im Vergleich zu Zellen ohne kapsuläre EPS erhöhen.

Sammanfattning Internationell forskning visar behov av att studera och utvärdera evidensbaserade palliativa vårdplaner för patienter i livets slutskede. I Sverige behövs en ökad kunskap om vården och hur man kan ta reda på varje persons individuella behov och önskemål. Att bidra till välbefinnande, samt till god lindring av smärta och andra besvär, är de insatser som är mest betydelsefulla för svårt sjuka patienter som befinner sig i livets slutskede. I föreliggande text redovisas förbättringsarbete på ett kommunalt korttidsboende vars syfte var att förbättra livskvaliteten för patienter i livets slutskede, genom att införa Nationell palliativ vårdplan (NVP). Här presenteras också en studie vars syfte var att klarlägga chefernas uppfattningar och erfarenheter vid införandet av NVP. Förbättringsarbetet följde Nolans förbättringsmodell med PDSA-cykler utifrån kartläggning av det kliniska mikrosystemet på korttidsboendet. Studien är en kvalitativ intervjustudie där intervjuer har genomförts och analyserats med innehållsanalys. De genomförda åtgärderna i förbättringsarbetet resulterade i mätbara förbättringar. Andelen aktuella patienter för vilka det gjordes skattning av symtom och smärta och strukturerad bedömning av välbefinnande, ångest och oro, som registrerades i NVP uppnådde målet på 95%. Data från studien visar hur ledare agerar och deras erfarenhet av hur man introducerar och använder NVP. Cheferna/ledarna har agerat med intresse, engagemang och använt sig av kunskapsstödet. Deras upplevelser av införandet har varit positiva och de har lagt vikt på deras behov av att få stöd som chef/ ledare vid införandet. Förbättringsarbetet med att införa NVP var framgångsrikt och bidrog till ökad livskvalitet för korttidsboendets patienter i livets slutskede. PDSA-cykler med styrdiagram var en värdefull metod för uppföljning av förbättringsarbetet. Mätningarna visade att de planerade insatserna gav önskvärda effekter trots att det SMART: a målet inte uppnåddes helt. Studien visade att cheferna upplevt motivation, gett och fått stöd samt att de visat engagemang och intresse vid införandet av NVP. / Summary International studies show a need to study and evaluate evidence-based end-of-life care plans and studies need to include more symptom controls of patients, patient’s well-being, and satisfaction. In the short-term unit there was a need for a more structured documentation-tool designed to meet patients in the end of their life. S-PCG is designed for this intention. The purpose was to improve the quality of life for patients in the short- term unit who are in the last days of their life. The main structure of the improvement initiative was Nolan´s model change and PDSA. The study was based on a qualitative interview study. The interviews were analyzed by content analysis. The results of the implemented measures show measurable improvements. 95% of all measurements regarding symptom assessment, pain assessment and continuous assessment based on well-being, anxiety and concern were registered in S-PCG. Data from the study shows knowledge among leaders acting and their experience how to introduce and use S-PCG. The conclusion of the improvement initiative with the introduction of S-PCG has proven to be successful, which has contributed to an increased quality of life for patients in the end of their life. PDSA-cycles and control charts proved to be a valuable method for following up the improvement initiative. The study showed that motivation, support and committed managers / leaders were successful factors that was the most important, during the improvement initiative.

Unique layered structure with excellent electrical, mechanical, thermal, and optical properties gives graphene widespread application. Graphene based materials are extensively studied in the field of energy storage such as batteries, hydrogen storage and supercapacitors (SC’s). High surface area, electrical conductivity and mechanical flexibility are notable properties for the materials used in energy conversion systems. Porous spaced graphene oxide (PGO) structures were synthesized by hydrothermal and solvothermal reaction between GO and various pillaring molecules include Tetrakis (4-aminophenyl) methane (TKAm), Ethylenediamine (EDA), 2-Amino-5-diethylaminopentane (ADAP) and 2-Aminoethyl trimethylammonium chloride hydrochloride (ATA). Pristine GO shows interlayer distance of 7.2 Å. Characterisation techniques such as XRD, SEM, FTIR, BET and TGA were used understand the properties of these PGO. In contrast, these pillared structures show interlayer distance greater than of the pristine GO. Notably, GO/TKAm show interlayer distance of 14.30 Å. These pillared structures are considered to solve the restacking and aggregation issues found in 2D porous structures. Since these pillaring molecules help to achieve 3D porous network. Pristine GO shows only surface area of 14 m2/g whereas these materials also show excellent surface area as well. GO/TKAm shows high surface area of 450 m2/g. Followed it GO/ATA shows surface area of 106 m2/g. GO/pillared structures show low sheet resistance which means good electrical conductivity. Ultimately, these pillared structures not only solve the issues in 2D porous systems but also improve the surface area, mechanical stability, and electrical conductivity of those systems by means of 3D porous interconnected structures. All these excellent properties make them a great candidate for the energy conversion systems. / Unik skiktad struktur med utmärkta elektriska, mekaniska, termiska och optiska egenskaper ger grafen en utbredd tillämpning. Grafenbaserade material studeras omfattande inom området energilagring såsom batterier, vätelagring och superkondensatorer (SC). Hög yta, elektrisk ledningsförmåga och mekanisk flexibilitet är anmärkningsvärda egenskaper för de material som används i energiomvandlingssystem. Porösa grafenoxidstrukturer (PGO) syntetiserades genom hydrotermisk och solvotermisk reaktion mellan GO och olika pelarmolekyler inkluderar tetrakis (4-aminofenyl) metan (TKAm), etylendiamin (EDA), 2-amino-5-dietylaminopentan (ADAP) och 2 Aminoetyltrimetylammoniumkloridhydroklorid (ATA). Pristine GO visar mellanskiktsavstånd på 7,2 Å. Karakteriseringstekniker som XRD, SEM, FTIR, BET och TGA användes för att förstå egenskaperna hos dessa PGO. Däremot visar dessa pelarstrukturer mellanskiktsavståndet större än det för den orörda GO. Noterbart visar GO / TKAm mellanskiktsavstånd på 14.30 Å. Dessa pelarstrukturer anses lösa omstaplings- och aggregeringsproblemen som finns i 2D-porösa strukturer. Eftersom dessa pelarmolekyler hjälper till att uppnå 3Dporöst nätverk. Pristine GO visar endast en yta på 14 m2 / g medan dessa material också visar utmärkt yta också. GO / TKAm visar hög yta på 450 m2 / g. Följde den visar GO/ATA en yta på 106 m2/g. GO / pelarstrukturer visar lågt plåtmotstånd vilket innebär god elektrisk ledningsförmåga. I slutändan löser dessa pelarstrukturer inte bara problemen i 2D-porösa system utan förbättrar också ytarean, den mekaniska stabiliteten och den elektriska ledningsförmågan hos dessa system med hjälp av 3D-porösa sammankopplade strukturer. Alla dessa utmärkta egenskaper gör energiomvandlingssystem.

The subject of this thesis is the synthesis and characterization of PBI-based fluorescent metallosupramolecular polymers and cyclic arrays. Terpyridine receptor functionalized PBIs of predesigned geometry have been used as building blocks to construct desired macromolecular structures through metal-ion-directed self-assembly. These metallosupramolecular architectures have been investigated by NMR, UV/Vis and fluorescence spectroscopy, mass spectrometry, and atomic force microscopy. / Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit der Synthese und Charakterisierung von fluoreszierenden metallsupramolekularen Koordinations-polymeren und Makrozyklen. Als Bausteine für die Bildung dieser makromolekularen Strukturen durch Metallionen-induzierte Selbstorganisationsprozesse wurden Terpyridin-funktionalisierte Perylenbisimide verwendet, welche bereits die benötigte Geometrie besitzen. Die Charakterisierung der Komplexbildung und der optischen Eigenschaften der gebildeten metallsupramolekularen Architekturen, sowie die Visualisierung der Makromoleküle und Charakterisierung ihrer Organisationseigenschaften auf verschiedenen Oberflächen wurden durchgeführt.

Aging populations in Europe is a fact and it will affect everything from welfare systems and consumption patterns to the wealth of whole countries. The life expectancy has increased at the same time as the birth rate has decreased which has led to the population growth to cease in many countries. This means that a smaller workforce needs to uphold the nation’s production and provide for the part of the population not working. This study aims to examine the interconnection between the old age dependency ratio and GDP growth in the EU. The question is answered by multiple regressions using panel data from 27 countries in the EU between the years 1960 to 2020. The results show that there is a negative correlation between the old age dependency ratio and GDP growth in the EU and this result is possibly generalisable. An increase of one unit in the old age dependency ratio causes a decrease in the GDP growth by ca. 0,26-0,32 percentage points. This is an effect of economic significance that will have noticeable consequences for the economies within the EU in the foreseeable future. However, this effect is not statistically significant if time fixed effects are included in the model which makes the connection between the old age dependency ratio and GDP growth in the EU questionable. / Åldrande befolkningar i Europa är ett faktum och det påverkar allt från välfärdssystem och konsumtionsmönster till hela länders välstånd. Den förväntade livslängden ökar samtidigt som det föds färre barn och befolkningstillväxten har därmed avstannat i många länder. Det gör att ett allt mindre antal förvärvsarbetande måste upprätthålla landets produktion och försörja den del av befolkningen som inte arbetar. Denna studie syftar till att undersöka vilket samband som finns mellan äldreförsörjningskvoten och ekonomisk tillväxt i EU. Frågeställningen besvaras genom ett flertal regressioner som genomförs med paneldata över 27 stycken EU-länder från år 1960-2020. Resultaten visar att det finns ett negativt samband mellan äldreförsörjningskvoten och BNP-tillväxt i EU och att detta resultat antagligen också är generaliserbart. En enhetsökning i äldreförsörjningskvoten ger en genomsnittlig minskning av BNP-tillväxten med ca. 0,26-0,32 procentenheter. Det är en effekt av ekonomisk signifikans som kommer ha kännbara effekter för EU-ländernas ekonomier inom en överskådlig framtid. Emellertid blir effekten inte statistiskt signifikant när tidsfixa effekter inkluderas i modellen vilket innebär att sambandet mellan äldreförsörjningskvoten och BNP-tillväxt i EU kan ifrågasättas.

Das Thema dieses langsamen Satzes ist asymmetrisch: Sein Nachsatz ist doppelt so lang wie sein Vordersatz. Eine genetisch-rekonstruktive Analyse zeigt den Nachsatz als Auskomponierung einer Mittelgrundstruktur, die auch in auskomponiertem Zustand nicht mehr als vier Takte zu messen bräuchte. Diese Deutung allerdings besagt nichts über die innerkompositorischen Gründe der besagten Asymmetrie – eine explanatorische Lücke, die der vorliegende Beitrag durch eine quasi Schönberg’sche Deutung des strukturanalytischen Befundes zu füllen sucht: Der Vordersatz des Mozart’schen Themas enthält einen verborgenen dreistimmigen Kanon. Eine Stimme dieses Kanons bricht vorzeitig ab. Der erste Melodieton des Nachsatzes reagiert auf diese Störung, indem er die letzte stehengelassene Tonhöhe dieser Stimme aufgreift. Dies aber erzeugt eine neuerliche Störung, die hinreichend auszubalancieren voller acht Takte bedarf. / The theme of this slow movement is asymmetrical: its consequent is twice as long as its antecedent. A genetic-reconstructive analysis reveals the consequent to be a composing-out of a middle-ground structure that would need not measure more than four bars when fully composed. This interpretation, however, says nothing about the true compositional reasons for the asymmetry in question. The present contribution attempts to fill this explanatory gap using a quasi-Schoenbergian interpretation of the analyzed structure: the opening movement of Mozart's theme contains a hidden three-part canon, except that one voice of this canon breaks off prematurely. The first melody tone of the consequent reacts to this disturbance by picking up where the other voice left off. This, however, creates a new disturbance that requires eight bars to be sufficiently balanced.

During this 5-hour-discussion, Helmut Lachenmann explains the foundations of his music in great, unprecedented detail. The discussion consists of three sections, focussing on Lachenmann’s compositional aesthetics, the relationship between constructivity and freedom in his music, and a detailed discussion with the audience respectively. In the beginning, Lachenmann responds to Clemens Gadenstätter’s and Dieter Kleinrath’s analytical approaches to his second string quartet (see Kleinrath, Fraktalklang in this volume) arguing that a »chemical« analysis should always reference social preconditions and modes of listening instigated by the musical structure. Although music does not only have a structure, but is a structure, Lachenmann doubts that is possible to listen to music merely structurally; his music rather aims at a »liberated perception« which he labels the »last great humanity related utopia«. Elaborating on his often cited idea that a (»structure«-)sound may become identical with large-scale form, Lachenmann explains his concepts of (sound) »families« that are triggered by means of an »arpeggio«. A sound family might assemble highly diverse timbres by relating them to the same harmonic entity or the same basic playing technique – a principle that Lachenmann has derived from the analysis of European music. Introducing examples by Anton Webern and Gustav Mahler, Lachenmann shows how unconventional timbral organisation in their works sheds a completely new light on conventional structural topoi. The composer then explains his theory of listening which distinguishes between Hören (hearing) and Zuhören (listening). Familiar sound structures in music or everyday life usually do not challenge listening habits and thereby immerse the listener in a magical sphere. This mode of listening is especially obvious in functional music such as the German national anthem. The European concept of art, however, is crucially based on the idea of breaching, of intervening into these magical modes of listening, eventually resulting in a unique stylistic development over the centuries. In the second part, Lachenmann explains the multiple ways in which he confronts post-serial structures as represented by the (»structure-« or »time-«)»net« during the beginning of a compositional process. In most of his works, this net is the result of a highly complex structural arrangement of twelve-tone rows, yet it usually merely serves as a kind of »memory« and might be ignored or torn down at specific moments during the compositional work. The function of this net, ultimately, is to push the composer into new situations that he would not have confronted otherwise. In this context, Lachenmann defends the historical works of post-war serialism such as Boulez’ Structures Ia, arguing that »freedom« in that specific historical situation also meant to liberate oneself from a stereotyped fantasy by means of the »diving suit« of serial structure. After arguing that much of his music is based on the implicit double character of »process« (Prozess) and »condition« (Zustand), rather than separating these categories too rigidly, Lachenmann explains the ways in which he transforms »consonant« chords and sounds from tonal music. This practice in fact dates back to works of the early 1960s when he assembled a repertoire of interval collections such as constant sets (e.g. 2-2-2… semitones), continuously increasing/decreasing sets (e.g. 1-2-3-4…), cyclic sets (e.g. 2-3-2-3…) and harmonic as well as non-harmonic overtone sets. The playful, but not ironic integration of these collections into Lachenmann’s music is exemplified by a large section from Ausklang (1984/85) where a »fortissimo« C major tutti forms the final point of a transformation from toneless to resonant sounds. During the discussion with the audience, Lachenmann describes his compositional methods as making a »necessity out of the arbitrary« or forming »consistency out of contingency« – the serialist structural data assembled in the beginning of the compositional process provoke resistance, creative energy, and eventually become conscious as part of a personal musical vision. Similarly, a large-scale formal plan, although usually set out in the beginning, might be extended or revoked at any time in order to »let the idea of the piece discover itself«. Finally, discussing the current knowledge of extended playing techniques among professional musicians, Lachenmann argues against the tendency of becoming obsessed with alienated sounds as a »stylistic prison« and describes composition as a broadening of the mind.

Der Komplex aus Kohlenmonoxid-Dehydrogenase und Acetyl-CoA-Synthase (CODH/ACS Komplex) des thermophilen Bakteriums Carboxydothermus hydrogenoformans katalysiert die Fixierung von CO2 in Acetyl-CoA und ist damit ein potenzieller Katalysator für die Erzeugung erneuerbarer Kraftstoffe aus CO2. Die Katalyse erfolgt an zwei verschiedenen Stellen: CO2 wird am Cluster C in der CODH-Untereinheit zu CO reduziert, das dann durch einen Tunnel innerhalb des Proteins zum Cluster A in der ACS-Untereinheit wandert, wo es mit einer Methylgruppe und CoA zu Acetyl-CoA reagiert. Die Art und Weise, wie die beiden katalytischen Aktivitäten zusammenwirken, sind noch unklar. Um hier mehr Licht ins Dunkel zu bringen, verfolgte diese Arbeit drei Ziele: die Bestimmung der Struktur des CODH/ACS-Komplexes von C. hydrogenoformans, die Untersuchung der CO2-Reduktionsaktivität von CODHasen und die Analyse der Rolle des internen Tunnels im CODH/ACS-Komplex. Die Struktur des CODH/ACS-Komplexes von C. hydrogenoformans wurde durch Röntgenkristallographie mit einer Auflösung von 2,04 Å bestimmt. Die CO2-Reduktion am Cluster C wurde kinetisch untersucht. Es zeigte sich, dass die CO2-Reduktion durch einen Ping-Pong-Mechanismus mit zwei Reaktionsstellen erfolgen könnte, der in früheren Studien vorgeschlagen wurde, aber auch durch andere Mechanismen. Um eine Struktur-Funktionsbeziehung für CODHs zu ermitteln, wurde die CO2-Reduktionsaktivität für drei CODHasen von C. hydrogenoformans untersucht, deren Strukturen bekannt sind: CODH-II, CODH-IV, und der CODH/ACS-Komplex. Das Tunnelsystem im CODH/ACS-Komplex ist viel enger als in den anderen CODHs und könnte somit der Grund für die vergleichsweise geringe Aktivität des CODH/ACS-Komplexes sein. Dies wurde auch durch die Manipulation und Analyse des internen Tunnels des CODH/ACS-Komplexes unterstützt. Die Ergebnisse deuten darauf hin, dass der Hauptzweck des Tunnels im CODH/ACS-Komplex die Kompartimentierung von CO und nicht der schnelle Substrattransport ist. / The complex of carbon monoxide dehydrogenase and acetyl-CoA synthase (CODH/ACS complex) of the thermophilic bacterium Carboxydothermus hydrogenoformans catalyses the fixation of CO2 into acetyl-CoA and is thus a potential catalyst for the production of renewable fuels from CO2. Catalysis occurs at two different sites: CO2 is reduced to CO at cluster C in the CODH subunit, which then travels through a tunnel within the protein to cluster A in the ACS subunit, where it reacts with a methyl group and CoA to form acetyl-CoA. The way in which the two catalytic activities interact is still unclear. To shed more light on this, this work pursued three goals: to determine the structure of the CODH/ACS complex of C. hydrogenoformans, to investigate the CO2 reduction activity of CODHases and to analyse the role of the internal tunnel in the CODH/ACS complex. The structure of the CODH/ACS complex of C. hydrogenoformans was determined by X-ray crystallography at 2.04 Å resolution. The CO2 reduction at cluster C was investigated kinetically. It was found that CO2 reduction could occur by a two-site ping-pong mechanism proposed in previous studies, but also by other mechanisms. To establish a structure-function relationship for CODHs, CO2 reduction activity was investigated for three CODHases of C. hydrogenoformans whose structures are known: CODH-II, CODH-IV, and the CODH/ACS complex. The tunnel system in the CODH/ACS complex is much narrower than in the other CODHs and could thus be the reason for the comparatively low activity of the CODH/ACS complex. This was also supported by the manipulation and analysis of the internal tunnel of the CODH/ACS complex. The results suggest that the main purpose of the tunnel in the CODH/ACS complex is to compartmentalise CO and not to rapidly transport substrate.

Den svenska grundskolan har genomgått stora förändringar de senaste decennierna. Utvecklingen av läraryrket har gått från att innebära mycket ensamarbete mot att mer och mer innefatta möjlighet till samarbete med kollegor. Den som arbetar som lärare i den svenska skolan nu på 2020-talet har inte bara möjligheten att samarbeta med kollegor, utan förväntas också göra det. Det används många olika uttryck för att beskriva vad detta samarbete ska innehålla. Lärande samtal, lärande gemenskap och pedagogiskt samarbete är några exempel. Denna studie fokuserar på kollegialt lärande, vilket är ytterligare ett begrepp som används. Studien syftar till att utveckla en skolas kollegiala lärande och följa dess utveckling. Detta i ett projekt där personalen fått vara med och forma både mål, innehåll och upplägg. Studien är utformad för att ta reda på vad lärare reflekterar över i lärande samtal inom ramen för ett gemensamt utvecklingsarbete. Den organisation som skapats för projektet bygger på en struktur för den gemensamma arbetslagstiden och består av en serie aktionsrundor med vardera fyra steg. Stegen innehåller samplanering, genomförande av undervisning, videoobservationer med tillhörande lärande samtal, samt avslutande reflektionssamtal i grupp. Reflektionssamtalen filmades och bildar underlag för studiens analys. I analysen framkommer några teman för vad lärare samtalar om i kollegialt lärande som det skapats en tydlig struktur och organisation för. I resultatet blir det synligt vilken enorm betydelse kommunikation har för lärande. Det framkommer också exempel på vad brist på kommunikation kan leda till. Det blir synligt att lärare till viss del förlitar sig till ett samarbete utan kommunikation, så kallad tyst kommunikation. Resultatet visar också betydelsen av hur det kollegiala lärandet har organiserats i form av tid och strukturer för samtal. Kommunikation i allmänhet är inte tillräckligt för att skapa en lärande kultur på en skola. Det är betydelsefullt med ett klimat som gynnar reflektion, och då även kritisk reflektion. Det tar tid att förändra en skolas inre kultur och skapa nya gemensamma normer och värderingar kring både lärarnas och elevernas lärande vilket ger implikationer till skolledare att låta utvecklingsprocesser med kollegialt lärande få ta tid. Det kan också krävas en påtvingad struktur som hjälper arbetslag att komma igång och hålla fokus på utvecklingsområdet. Samtidigt väcker studien funderingar på vilken inverkan en struktur med givna frågeställningar har på ett lärande samtal. / The Swedish compulsory school has undergone major changes in recent decades. The development of the teaching profession has gone from involving a lot of solo work to an increased opportunity for collaboration with colleagues. Those who work as teachers in the Swedish school now in the 2020s not only have the opportunity to collaborate with colleagues, but also expected to do so. Many different expressions are used to describe what this collaboration should contain. Learning conversations, learning community and pedagogical collaboration are some examples. This study focuses on collegial learning, which is another concept used. The study aims to develop a school's collegial learning and follow its development. This is accomplished in a project where the teachers have been involved in constructing both goals, content and structure. The study is designed to find out what teachers reflect upon in learning conversations within a joint development work. The organization created for the project is based on a structure for the collective time of the team and consists of a series of action rounds with four steps each. The steps include co-planning, implementation of teaching, video observations with associated learning conversations, and concluding reflection conversations in groups. The reflection conversations were filmed to form the basis of the study's analysis. The analysis reveals some topics for what teachers talk about in collegial learning for which a distinct structure and organization has been created. The result shows the enormous importance of communication for learning. There are also examples what lack of communication can lead to. It becomes apparent that teachers to some extent rely on collaboration without communication, so-called silent communication. The results also show the importance of organization of collegial learning in terms of time and conversational structures. Communication in general is not enough to create a learning culture among teachers in school. It is important to have a climate that favors reflection, also including critical reflection. It takes time to change the internal culture of a school and create new collective norms and values regarding learning for both teachers and students. This implies that school leaders should allow development processes with collegial learning to take time. An enforced structure may also be required to help teams get started and stay focused in the development area. At the same time, the study raises questions about the impact a structure with given issues can have on learning conversation.

Der eingereichte Entwurf mit dem Titel „Great Barriere Reef“ spielt mit der Form der Vase. Im Bildbeitrag öffnet und faltet sich der Umraum der Vase mit Nischen um den zentralen Korpus. Der Entwurf stellt modellhaft einen Typ Bauwerk vor, der idealerweise Wohnen und gartenbauliche Strukturen standardisiert zusammenfasst.