Under en kort tid har brottsligheten i Sverige ökat och blivit ett allvarligt och omtalat samhällsproblem. Det är en komplex process att lämna en kriminell miljö som ofta kan innebära en rad olika utmaningar. Samhörighet och sociala band som formas i kriminella miljöer kan fördröja processen att lämna på grund av en stark identifikation till gruppen. Stöd och insatser av samhället är viktigt för att en individ ska kunna förändra sin identitet som kriminell. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka subjektiva upplevelser av hur stigmatisering, stämplingsprocesser och stödinsatser påverkat exitprocessen i utvecklingen till en icke-kriminell identitet. Utgångspunkten för studien var en socialpsykologisk ansats som studerades genom teorier om social identitet, stigmatisering, stämpling och exitprocess. Tio respondenter från avhopparverksamheten Kriminellas revansch i samhället (KRIS) deltog i studien och intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att KRIS stödinsatser har en positiv påverkan på utvecklingen av en icke-kriminell identitet genom att bidra till en känsla av stöd och acceptans. De respondenter som inte hade gjort en geografisk separation upplevde stämpling och stigma i större bemärkelse. Stämplingsprocesser och stigmatisering visade sig ha en negativ inverkan på utvecklingen till en icke-kriminell identitet under exitprocessen. Medlemskapet hos KRIS har fungerat som en skyddad miljö från stämpling och stigmatiseringen som underlättat identitetsformande i exitprocessen. / Over a short period of time, crime in Sweden has increased and become a serious and publicized social problem. It is a complex process to leave a criminal environment that can often involve a number of different challenges. Cohesion and social ties formed in criminal environments can delay the process of leaving due to a strong identification with the group. Support and efforts by society are important for an individual to be able to change his identity as a criminal. The purpose of this qualitative study was to investigate subjective experiences of how stigmatization, labeling processes and support efforts affected the exit process in the development to a non-criminal identity. The starting point for studies was a social psychological approach that was studied through theories of social identity, stigmatization, labeling and exit process. Ten respondents from the dropout activity Criminal Revenge in Society (KRIS) participated in studies and interviews using semi-structured interviews. The results showed that KRIS's support efforts have a positive impact on the development of a non-criminal identity by contributing to a feeling of support and acceptance. The respondents who had not made a geographical separation experienced labeling and stigma in a larger sense. Stamping processes and stigmatization were found to have a negative impact on the development to a non-criminal identity in the exit process. The membership of KRIS has functioned as a protected environment from labeling and stigmatization that facilitates identity formation in the exit process.

Närstående som mist någon i suicid är i riskzonen för att utveckla psykisk ohälsa. Få studier har undersökt närståendes upplevelse av samhällets stödinsatser. Det är även få studier som undersökt relationen mellan närståendes grad av self-compassion och hjälpsökandebeteende. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur närstående upplever samhällets stödinsatser, samt om det finns ett samband mellan grad av self-compassion, antalet stödinsatser de sökt och vilken stödinsats de vänt sig till. Studien bestod av 174 personer som var medlemmar i den ideella organisationen Suicidprevention och efterlevandestöd (SPES) där samtliga var över 18 år. Oberoende t-test användes för att se skillnad i medelvärde mellan olika grupper av self-compassion och antalet stödinsatser de sökt. Vidare gjordes chi-två test och ANOVA-analyser för att se om det fanns en statistisk signifikant skillnad mellan grad av self-compassion, antalet stödinsatser de sökt samt vilken typ av stöd. Resultatet visade att närstående fått mest stöd från framförallt familjemedlem/vän eller partner men även från ideell organisation och religiöst förbund. Minst stöd upplevde de att de fått från vuxenpsykiatrin, vårdcentral och privat professionell behandlare. Det fanns ett signifikant samband mellan antalet stödinsatser deltagare sökt och grad av self-compassion, där de med lägre grad av self-compassion sökte fler stödinsatser. Resultatet visade även en signifikant skillnad i skattningen mellan olika grader av self-compassion och vilka som sökt stödinsatserna vuxenpsykiatrin och familjemedlem/vän eller partner. Resultatet tyder på att det nuvarande stödet är bristande och det behövs mer forskning inom området som underlag till förbättring. / People bereaved by suicide are at risk to develop mental health problems. Few studies have aimed to research on their experience of support efforts in combination with self-compassion and how it influences help-seeking behaviour. The purpose of the study was to investigate how the bereaved experience support efforts, and whether the degree of self-compassion affects how much support they sought and which support effort they turned to. The participants were 174 persons from the non-profit organization Suicidprevention och efterlevandestöd (SPES) and all participants were over 18 years old. Independent t-test was used to see the difference in means between groups of self-compassion and the number of support efforts they sought. Chi-square test and ANOVA-analyzes were used to calculate the significant difference between groups in self-compassion, how much and what kind of support they sought. Results showed that the bereaved experienced most support from family members/friends or partners, non-profit organizations and religious associations. They experienced least support from adult psychiatry, primary care and private practicing psychologists. There was a significant association between how many support efforts bereaved sought and degree of self-compassion, where they with lower degree of self-compassion sought more support efforts. The result showed a significant difference between degree of self-compassion and those who sought help from adult psychiatry and family member/friend or partner. As the result indicates that the current support is inadequate, more research in this area is needed as a basis for improvement.

Studien har undersökt upplevelsen av att vara anhörig till frihetsberövade samt utforskat anhörigas tillgång till stöd. Vidare har studien undersökt huruvida anhöriga upplever ett krav att bidra till den frihetsberövades återanpassning i samhället. I den tidigare forskningen som presenteras i studien beskrivs det att anhöriga till frihetsberövande kan drabbas av bland annat försämrad ekonomi, stigmatisering och stress. Bland den tidigare forskningen finns det en avsaknad av studier som undersöker detta ämne utifrån en svensk kontext, framförallt rörande vuxna anhöriga. Detta kan indikera på en kunskapslucka inom det svenska forskningsfältet och ämnet kan därför behöva utforskas i syfte att uppmärksamma målgruppens behov. För att genomföra denna studie har en kvalitativ metod tillämpats och fem intervjuer har genomförts som har utgått från en semistrukturerad intervjuguide. Utifrån intervjuerna har en tematisk analys utförts i syfte att framföra studiens resultat. Respondenternas svar har tolkats utifrån Foucaults teori om makt, Goffmans beskrivning av stigma och begreppet skam. I resultatet framkommer det bland annat att anhöriga till frihetsberövade upplever skam och krav på att bidra till den frihetsberövades återanpassning i samhället. Anhöriga upplever också att Kriminalvård och Socialtjänst bemöter dem illa vilket har genererat en negativ syn på svenska myndigheter / This study aims to investigate the impact on relatives of incarcerated individuals, as well as the availability of support services for these relatives. Additionally, the study explores whether relatives feel a sense of responsibility to contribute to the reintegration of the incarcerated individual into society. To conduct this research, semi-structured interviews have been conducted with relatives who currently have incarcerated close ones. The findings have been analyzed using shame and stigma, as well as Foucault's theory of power. Results indicate that relatives experience changes in their financial situation, feel pressure to provide support to the incarcerated one to prevent them from relapse, and often face canceled visitations. Moreover, many respondents have expressed negative views towards the justice system due to their ill treatment. Social media serves as a support system for the majority of respondents, although there is also a presence of shame and stigma within the target group in other contexts. The motivation behind studying this topic is because of the lack of research on relatives of incarcerated individuals within the Swedish context. Additionally, there is a hope that by raising this issue, relatives can actively participate in the reintegration process for their incarcerated relatives, resulting in increased well-being for both parts

Denna studie avhandlar föräldrars upplevelser gällande sina barns placering i enlighet med lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, (LVU) 2§. Studien har genomförts med en kvalitativ metod, där sju föräldrar intervjuats. Studien undersöker föräldrars upplevelser och därav metodvalet, att kunna ställa respondenternas perspektiv i centrum, i detta avseende deras individuella upplevelser. Studien utgår från teoretiska utgångspunkterna symbolisk interaktionism och intersubjektivitet för att belysa föräldrars upplevelser av att vara förälder till ett placerat barn. Studien belyser även det negativa sociala arvet samt generationstrauma, vilket visar sig i att flera av föräldrarna har erfarenhet av att själva ha utsatts för våld från sina föräldrar och flera har även själva varit familjehemsplacerade som barn. Studiens resultat visade på varierande upplevelser av att få sitt barn placerat enligt 2§ LVU. Flera respondenter beskrev en känsla av att inte uppleva sig själva som förälder förutom under umgänge, andra respondenter ansåg sig själva fortfarande vara föräldrar trots placeringen. De föräldrar som upplevde placeringen som negativ uppgav en känsla av motstånd från familjehemmet samt att bli fråntagen sin roll som förälder. Vissa föräldrar beskrev även en känsla av ambivalens utifrån att de upplevde en viss tacksamhet gentemot familjehemmet trots att föräldern inte samtycker till placeringen. / ABSTRACTThis study deals with parents' experiences regarding the placement of their children in accordance with “lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, (LVU) 2§”. The study was carried out using a qualitative method, where seven parents were interviewed. The study investigates parents' experiences and hence the choice of method, to be able to place the respondents' perspective in the center, in this respect their individual experiences. The study is based on the theoretical starting points of symbolic interactionism and intersubjectivity to shed light on parents' experiences of being the parent of a placed child. The study also highlights the negative social legacy and generational trauma, which is shown in the fact that several of the parents have experience of having been subjected to violence from their parents themselves and several have also themselves been placed in family homes as children. The results of the study showed different experiences of being seated according to § 2 LVU. Several respondents described a feeling of not experiencing themselves as a parent except during socializing, other respondents still considered themselves to be parents despite the placement. The parents who experienced the placement as negative stated a feeling of resistance from the family home and of being deprived of their role as a parent. Some parents also described a feeling of ambivalence based on the fact that they felt a certain gratitude towards the family home despite the parent not consenting to the placement.

The purpose of the study was to increase knowledge about high school students' perspective on the school's support efforts in mathematics teaching. Bronfenbrenner's developmental ecology model was used as the theoretical framework for the design of the interview guide and result analysis. The study has a qualitative approach and the empirical evidence was collected through semi-structured interviews with ten high school students in the high school's university preparatory program at four different schools.  The selection of informants was made based on the students' self-perceived experiences of mathematics difficulties. After transcribing the audio files, the material was analyzed in its entirety using thematic content analysis. The result showed that additional adaptations in mathematics teaching to a greater extent need to meet the students' actual needs. The students in the study preferred a mathematics support in teaching, such as two teachers in the classroom instead of a support outside teaching. To prevent mathematics difficulties, the teaching needs to involve the students in different ways during the lessons, be interesting and understandable according to the study's informants. The language in mathematics could create barriers to accessibility, a factor which can be understood on both a micro and exo level. Several students highlighted the potential of the digital resources for mathematics and how these can be used as supplementary support. Finally, problems at the meso level need attention and transitions both between junior high and high school as well as between high schools need to be ensured regarding the students' need for additional adaptations and knowledge development in mathematics.