Inom storskalig stadsutveckling handskas planerare och exploatörer med planerings- och genomförandefaser som är långa och tidskrävande. Det innebär att samhällets ideal eller teknik kan ha förändrats under tiden. Vidare anses hållbarhet som kontextberoende eftersom olika städer och länder står inför olika utmaningar kopplat till hållbarhet. Således menar litteraturen att det inte finns en gemensam lösning för vad som skapar en hållbar stadsdel. Därmed är det intressant att studera hur planeringen av hållbara stadsutvecklingsprojekt kan främjas, i stället för att studera vilken teknik eller ideal som är mest hållbart inom stadsutvecklingen. Det studerade stadsutvecklingsområdet konverterar ett gammalt industriområde till en levande stadsmiljö med en hållbarhetsambition. Tolv personer med olika roller inom hållbar stadsutveckling djupintervjuades för studien. Nio aktörer som är involverade i planeringen av stadsutvecklingsprojektet, samt tre aktörer sakkunniga inom ämnet byggnadsvård, återbruk och återanvändning. Resultatet pekar på att projektet har under planeringsskedet använt planprogrammet som en nulägesbeskrivning. Det innebär att de inte har ritat upp en slutprodukt som sedan ska byggas om 10 år. Vidare har det även tagit tid att inventera platsen för att identifiera vad som är hållbart i det specifika projektet. De har inte använt referensprojekt, de har försökt förstå för vem platsen är till för och vad värdet i det specifika projektet kan vara.  Återbruk och återanvändning visade sig vara just det mest hållbara i projektet. Det beskrivs som projektets värde ur olika perspektiv. En historisk och kulturell dimension, estetisk dimension såväl som ekonomisk och ekologisk dimension. Det innebär att projektet kan ha en ekonomisk kalkyl som tar in dessa värden. Ytterligare en aspekt som identifierades utefter empirin var att det är viktigt att de människor som arbetar i projektet har förståelse för dessa värden. Det skapades genom att bearbeta fram verktyg för att alla i projektet kan förstå värdet. Slutsatsen pekar därmed på att stadsutvecklingsprojektet med en hållbarhetsdimension har arbetat ur ett värdeperspektiv.  Genom att förhålla sig till det som redan finns på platsen har värden skapats som annars inte är möjligt i obebyggda områden. De har tagit tid för att bearbeta och analysera både platsen, affärsupplägg som såväl organisatoriska förutsättningar. Stadsplanering bör därmed sikta på att skapa en flexibel planering som är robust för framtida förändringar för att lyckas med att skapa hållbara stadsutvecklingsprojekt. / In large-scale urban development projects, planners and developers deal with planning and implementation phases that are long and time-consuming. This means that ideals in the society and technology change meantime. Furthermore, sustainability is considered context-dependent because different cities and countries face different challenges linked to sustainability. Thus, the literature suggests that there is no common solution for what creates a sustainable city, it is interesting to study how the planning of sustainable urban development projects can be promoted, instead of studying which technology or ideal is the most sustainable in urban development. The studied urban development project transforms an old industrial area into a living urban environment with a sustainability ambition. Twelve people with different roles in sustainable urban development were interviewed. Nine actors involved in the planning of the urban development project, as well as three actors who are experts in the subject of building maintenance, recycling, and reuse. The result indicates that the project has, during the planning phase, used the planning program as a description of the current situation. This means that a final product that will then be built in 10 years has not been drawn up in detail. Furthermore, it has also taken time to invent the site to identify what is sustainable in the specific project. They haven´t used reference project; they have tried to understand who the site is for and what the value in that specific project might be. Reuse and recycle proved to be precisely the most sustainable in the project. It is described as the value of the project from different perspectives. A historical and cultural dimension, architectural dimension as well as economic and ecological dimension. This means that the project can have economical calculation that takes these values into account. Another aspect identified from the empirical work; it is important that people working in the project understand these values. Whitin the project they develop tools so that everyone in the project can understand the values. The conclusion thus points to the fact that the urban development project with a sustainability dimension has worked from a value perspective. By relating to what already exists on the site, values have been created that are otherwise not possible in undeveloped areas. They took time to process and analyse, both the location, the business plan as well as the organizational conditions. Urban planning should therefore aim to create flexible planning that is robust to future changes to succeed in creating sustainable urban development projects.

The thesis covers the role of the Green Space Factor (GSF) system as a nature-based solution for ecological urban planning in the sustainable city. One main focus for sustainable urban development is the aspect of constructing green spaces and green buildings in order to improve land-use efficiencies and thus minimize negative environmental impacts. Hence, in this study research is made through conducting a qualitative municipal document analysis on how the GSF system is portrayed and implemented in urban planning strategies based on the municipalities of Malmö and Gothenburg. To limit the study, two urban areas are selected for further investigation, the Western harbour in Malmö City and the Freeport in Gothenburg City. The documents included in the study are based on three categories of developing the chosen urban areas: visions, area programs and detailed plans. From the document analysis, several categories or themes were extracted consisting of future goals and vision, actors and trademarks, visionary sustainability, climate change adaptation strategies, sustainable urban development models, green infrastructure, and lastly strategies and design principles of the Western harbour and the Freeport. The results are analysed through the theory of neoliberalised urban climate change adaptation strategies and green fix as crisis management. In order to include the local context of sustainable urban development, environmental policy localization is also included in the analysis of the results. The results from the analysis of the empirical material show that the municipalities of Malmö and Gothenburg have implemented the GSF planning system into the local context of their visions, area programs and detailed plans of both the Western harbour and the Freeport. The GSF system is included in both urban planning strategies through indirect terminologies connected to general sustainable development, such as climate change adaptation, green infrastructure and design principles showcasing the desired sustainability strategies. However, the results present the risk of market-based sustainability trademarking. The study concludes on the mark that it is important for the cities to on one hand implement the GSF system into the overall policies design, and on another hand face sustainable urban development at a variety of spatial scales in order to meet the external requirements originating in the localization of environmental policies.

Parking garages belong to the basic inventory of today’s cities, however their existence and contribution to the urban fabric is marginally discussed under the urban themes of structural transformation, environmental underperformance and socio-cultural fragmentation. This thesis is a study of parking infrastructure in the inner-city of Malmö with a particular focus on rooftops as spaces of opportunities for a sustainable urban development.The thesis aims to investigate whether an integration of parking garages into the urban fabric of their local environment can contribute to a more equal, mixed-use city development through adaptive reuse of the rooftops as public green spaces.Based on a literature review on public space transformation, urban green spaces, its threats and services and an investigation of a specific case study, this thesis identifies parking garages as potential spaces to compensate a lack of urban green and public environment. The study of possible integration of public and green services into the existing structures of parking garages is performed on the level of a city wide analysis, as well as in a particular context of a central district in Malmö. The study shows that the location of parking garages within network nodes of an increasingly mobile society and fragmented city structure could be strategic locations for additional uses. Furthermore an evaluation of parking garage usage has confirmed, that stand-alone, open-roof structures have been affected by vacancy, specifically in the upper floors due to decrease of demand for car parking in the central parts of Malmö. Finally this study concludes that parking garages are overlooked nodes with further potentials for adaptive reuse.

Sveriges meteorologiska förhållanden genererar kalla och mörka perioder under stora delar av året. Utifrån dessa naturliga årstidsväxlingar finns ett behov för svenska städer att i större utsträckning än vad som görs i dagsläget anpassa stadsplaneringen efter samtliga väderförutsättningar som råder. Detta för att skapa aktiva utemiljöer och en levande stad för invånarna att använda och åtnjuta året om.Studien syftar till att ge läsaren en övergripande bild över hur vistelse i offentliga utemiljöer kan bidra till att främja Malmö som en aktiv och attraktiv stad året om och oberoende av säsong eller väderförhållanden. Ett tydligt resultat från studien visar att det finns både intresse och en önskan hos Malmös stadsplanerare att öka aktiviteten och attraktiviteten i staden året om också under mindre tilltalande väderförhållanden. Den bakomliggande idén som uttryckts är att medborgarna ska kunna ta tillvara på stadens fulla potential oavsett årstid och genom detta bidra till en socialt hållbar stadsutveckling. Två huvudsakliga uppfattningar om åtgärder kan identifieras hos Malmös stadsplanerare och forskare i stadsplanering för att få till ett ökat folkliv i staden året om. Det första är en uppfattning som handlar om fysiska förändringar av utemiljön så som evenemang, arrangemang, aktiviteter, installationer samt sammanlänkande stråk. Den andra uppfattningen handlar om att ändra invånarnas beteende och attityd kopplat till utomhusvistelse.Som en följd av det intresse och behov som har identifierats hos studiens informanter vad gäller att öka kunskapen om stadsplanering och ökad utomhusvistelse året om, har studien resulterat i en konkret företagsidé, Smart Seasonal Solutions. Smart Seasonal Solutions syftar till att bidra med kunskap till framtida stadsplanering för att främja och öka utomhusvistelse och ett aktivt stadsliv året runt. / Swedish meteorological conditions generate a changing climate throughout the year, including rather long, cold and dark periods. There is a great potential for Swedish cities to adapt this aspect in urban planning to a wider extent than what is currently being done. By doing so, the cities will become more attractive to their citizens in terms of being able to enjoy active outdoor spaces all year around.This report aims to give the reader an overall view and understanding of how public outdoor spaces better can be used throughout the year in Malmö to foster and encourage outdoor activity in the city regardless of weather or seasonal conditions. This is to allow citizens to take advantage from the city's full potential and to contribute to a socially sustainable urban development. A clear scope of the study is that there is both a will and an interest by city planners in Malmö to increase the activity and attractiveness of the city all year around. Conclusions to be drawn are that two main approaches can be identified by Malmö's city planners to increase a richer city life all year round. The first approach constitutes by physical and concrete elements, such as events, activities, installations and interconnecting pathways. The second approach is more about changes in attitude and behavior linked to outdoor stay.The interest and need to fill the knowledge gap that the research report is aiming to do, this theoretical study has resulted in a concrete business proposal, Smart Seasonal Solutions. Smart Seasonal Solutions aims to contribute with knowledge for future urban planning to increase outdoor activity and city life all year around.

Detta kandidatexamensarbete utforskar de ekonomiska fördelarna med installation av gröna tak i Järfälla kommun, med fokus på hur dessa kan bidra till en hållbar stadsutveckling. Studiens syfte är att utveckla en kvantitativ modell för att beräkna de ekonomiska besparingar som kan uppnås genom ett antal nyttor av gröna tak. Först analyseras de gröna taken och sedan vilka nyttor som är relevanta efter Järfällas förutsättningar. Slutligen begränsades modellen till tre nyttor, nämligen reducerad dagvattenhantering, förbättrad luftkvalitet, och koldioxidbindning. Dagvattenhantering blev ett fokusämne i rapporten. För att kvantifiera detta användes klimatologiska faktorer i vattenbalansekvationen för att uppskattade de gröna takens effekt på avrinning i Järfälla kommun, således minskar dagvattenavgifterna. De klimatologiska faktorerna består av temperatur, luftfuktighet, vindhastighet och solstrålning. Under arbetets gång visade det sig att den geografiska avgränsningen av modellen var en stor utmaning, men även en resurs. Efter framtagandet av modellen utfördes en fallstudie där modellen testades för ett grönt tak på Bas Barkarby.  Resultaten från analyserna visar att gröna tak erbjuder signifikanta fördelar genom att minska kostnader för infrastruktur samt genom att förbättra miljömässiga och sociala förhållanden i stadslandskapet. Slutsatserna pekar på att ytterligare stöd från kommunala beslutsfattare kan optimera utnyttjandet av takytor och främja en bredare acceptans och implementering av gröna taklösningar. / This bachelor's thesis explores the economic benefits of installing green roofs in Järfälla Municipality, focusing on how these can contribute to sustainable urban development. The purpose of the study is to develop a quantitative model to calculate the economic savings achievable through some benefits of green roofs in Järfälla. Firsty green roofs were analyzed to understand their benefits and which of them are relevant in Järfälla municipality, namely: Reduced stormwater runoff, reduced damage costs during 100-year rainfall, improved air quality and carbon sequestration. Stormwater management was chosen as a subject to further investigate. During the latter, climatological factors were used in a water balance model to estimate runoff reduction green roofs provided in Järfälla Municipality thus calculating the benefit they provide by decreasing stormwater fees. Climatological factors included daily temperature, humidity, wind current speed and solar radiation. During the course of the study the limitation of the model was shown to be both a challenge and an advantage. The finished model was then tested on a green roof on Bas Barkarby. The results from the analyses show that green roofs offer significant advantages by providing benefits to real estate owners and communities by enhancing environmental and social conditions in urban landscapes. The conclusions suggest that additional support from municipal policymakers can optimize the utilization of roof spaces and promote a wider acceptance and implementation of green roof solutions.

För att nå en hållbar stadsutveckling behöver nya tekniker och lösningar inte bara testas, de måste också spridas och skalas upp. Den här uppsatsen undersöker uppskalningen av det källsorterande avloppssystemet i stadsdelen Oceanhamnen till Östra Ramlösa, båda i Helsingborg. Huvudaktörerna i uppskalningsprocessen är Helsingborgs stad och NSVA (Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp). Utifrån teorier om uppskalning och offentlig organisation undersöker uppsatsen vilka utmaningar som uppstår samt vilka hinder och framgångsfaktorer som går att identifiera i uppskalningsprocessen. Syftet är att bidra till en bättre förståelse för, och ny kunskap om, processen när offentlig sektor skalar upp socio-tekniska infrastrukturlösningar. Uppsatsen utgår från en kvalitativ forskningsmetod, och är gjord som en fallstudie, baserad på intervjuer med nyckelpersoner samt analys av dokument och webbsidor. Att skala upp lösningar och samtidigt behålla kontakten med den fortsatta utvecklingen och utvärderingen av ursprungslösningen framstår i det här fallet som den största utmaningen.  De tydligaste hindren är brist på fungerande rutiner för dokumentation och kunskapsöverföring, brist på gemensam vision i de två organisationerna samt brist på kommunikation inom och mellan alla nivåer. Bland framgångsfaktorerna finns den starka innovationsidentiteten i Helsingborgs stad, eldsjälar med starkt driv och hög yrkeskompetens samt tongivande visionärer i uppstarten av projektet. Osäkerhet kring miljötillstånd, långa handläggningstider, politiskt styre och krav på upphandling utgör mindre hinder än förväntat.  Alla identifierade hinder och svårigheter förstärks med två organisationer som huvudaktörer. En roll som har mandat över hela uppskalningsprocessen, oavsett organisation, skulle därför vara till nytta för arbetet. Det skulle öka möjligheten att ha tydliga strukturer, processer och kommunikation kring uppskalning. / To achieve sustainable urban development, new technologies and solutions must not only be tested, they also need to be disseminated and scaled up. This paper examines the scaling up of the source-separated sewage system from the Oceanhamnen district to Östra Ramlösa, both in Helsingborg. The main actors in the scaling process are the City of Helsingborg and NSVA (the municipal water and wastewater company). Drawing on theories of upscaling and public organisation, the paper explores the challenges that arise, as well as the obstacles and success factors identifiable in the scaling process. The aim is to contribute to a better understanding of, and new knowledge about, the process when the public sector scales up socio-technical infrastructure solutions. The paper is based on a qualitative research method and conducted as a case study, involving interviews with key personnel and analysis of documents and websites. Scaling solutions while maintaining engagement with the ongoing development and evaluation of the original solution presents the greatest challenge in this case.  The most significant barriers include a lack of effective routines for documentation and knowledge transfer, a lack of a shared vision within the two organisations, and inadequate communication within and between all levels. Among the success factors are the strong innovation identity of the City of Helsingborg, dedicated individuals with strong drive and high professional competence, and leading visionaries at the start of the project. Uncertainty around environmental permits, long processing times, political governance, and procurement requirements pose less of a hindrance than expected. All identified barriers and difficulties are amplified with two organisations as the main actors. A role with a mandate over the entire scaling process, regardless of organisation, would therefore be beneficial to the work. It would increase the opportunity to have clear structures, processes, and communication around scaling.

This study examines the integration of urban agriculture into smart cities in the Netherlands, with an emphasis on stakeholder roles and the institutional environment. The study investigates the complex interaction between local governments, businesses, academic institutions, community groups, and residents using the theoretical frameworks of Scott's institutional theory, stakeholder salience theory, and Moore's business ecosystem theory. The study uses semi-structured interviews with important stakeholders to identify each group's power, legitimacy, and urgency, as well as to investigate their relationships and collaboration. Key findings show that local governments play an important role in regulatory support, land use facilitation, and financial incentives, whereas businesses promote technological innovation and economic viability. Academic institutions make significant contributions to research and technological developments, while community groups promote social sustainability and local participation. Residents, as end users, affect urban agriculture by their engagement and demand. Institutional barriers such as regulatory hurdles, financial constraints, and cultural resistance hinder the integration of urban agriculture. Supportive policies, financial incentives, community engagement, and educational initiatives have been stated as crucial facilitators. To address these barriers, the study underlines the importance of streamlining regulatory processes, developing comprehensive food strategies, and increasing public awareness. Urban agriculture can be successfully integrated into smart city frameworks by leveraging the collaborative potential of varying stakeholders and building a supportive institutional environment. This integration fosters sustainable urban development, improves community well-being, and addresses food security, environmental management, and social cohesion issues. The study offers practical recommendations for policymakers and practitioners to build resilient, innovative, and inclusive urban ecosystems, adding valuable insights to the field of sustainable urban development.

De antropogent orsakade klimatförändringarna som är tätt sammankopplade med en snabb utrbedd förlust av biodiversitet blir allt mer tilltagande och sex av nio planetära gränser är överskridna. Samtidigt minskar människors koppling till och kunskap om naturen som de är en del och beroende av, särskilt så bland barn och unga i den växande urbana befolkningen. För att vända negativa utvecklingen är det viktigt att dagens städer erbjuder miljöer som möjliggör direkt interaktion med varierande flora och fauna. Grundskolan kan erbjuda detta via plats- och upplevelsebaserad utomhuspedagogik som kan främja barn och ungas koppling till naturen och ekologisk läskunnighet. För det krävs tillgång till gröna skolgårdar och grönområden som kan fungera som lärmiljöer för ekologiska processer och ekosystem.  Studiens syfte var att skapa förbättrade förutsättningar för utomhuspedagogik som kan främja barn och ungas koppling till naturen och ekologisk läskunnighet. Studien undersökte en grundskola med en ambition att arbeta för en hållbarare utveckling belägen i en av Sveriges större tätorter. Skolan ville förändra sin skolgård genom att plantera mer vildvuxen flora och börja odla. Skolan stod inför unika utmaningar för att förverkliga sin vision eftersom den inte äger skolgården och därför måste förändringar ske i dialog med fastighetsförvaltaren. Vidare måste skolan stå för kostnaden och underhåll av den flora som önskas. Dock saknas ekonomiska resurser för att genomföra mer omfattande förändringar. Samtidigt har skolan god tillgång till grönområden, men ser flertal utmaningar med att börja nyttja dessa mer utomhuspedagogiskt.  Ur ett systemteoretiskt perspektiv framkommer ett system av fragmenterade aktörer som inte delar samma hållbarhetsmål och framtidsvision vilket försvårar en systemomställning för hållbarare lärande. Samtidigt framkommer flertal möjligheter för en systemomställning som studien söker belysa. Genom att försöka samla aktörer som vill se grönare skolgårdar och mer utomhuspedagogik för samordning och samverkan samt sätta press på existerande regimer och status quo ökar möjligheten för en systemomställning. / Anthropogenic climate change which is closely connected to a rapid global loss of biodiversity is becoming increasingly problematic and six of the nine planetary boundaries are transgressed. Simultaneously humans’ connection to nature and knowledge about natural systems which they are part of and dependent on is decreasing, especially amongst children and young adults in the growing urban population. To counteract the negative development cities must provide opportunities for direct interaction with a rich variety of flora and fauna. Primary education can provide this via outdoor education which can promote nature connectedness and ecoliteracy. For primary schools to provide this they need access to green schoolyards and green areas which can function as learning landscapes for ecological processes and ecosystems. The study’s purpose was to facilitate conditions for outdoor education that can promote children’s and young adults’ nature connectedness and ecoliteracy. The study was carried out at a primary school with the ambition to promote a more sustainable development. Staff wished to make the schoolyard greener by adding more vegetation and a school garden. The school faced unique challenges since it does not own its schoolyard and changes must therefore be carried out in dialog with the facility management. The school must carry the cost for investments and carry out all maintenance work but lacks the finances to make substantial changes. Concurrently the school has access to nearby green areas but anticipates challenges with utilizing these for outdoor education. From a systems theory perspective, a system of fragmented actors not sharing a common sustainability goal or vision emerges making a change in the system less likely. However, various opportunities for changing the system emerge. By mobilizing actors who wish to see greener schoolyards and more outdoor education to coordinate and cooperate and to pressure existing regimes and the status quo the possibility of changing the system increases.

Thesis (MPhil)--Stellenbosch University, 2011. / ENGLISH ABSTRACT: Sustainable development has gained great interest at global, national and local community levels. For instance, governments, civil societies, the commercial sector as well as local communities have responded to the agreed framework of UNCED known as Agenda 21, developed at the „Earth Summit‟ held at Rio de Janeiro in 1992, inter alia through the development of indicators aimed at monitoring and evaluating the achievement of sustainable development. As a result, different tools to measure the level of sustainability have been developed and applied in many cities globally. These include different types of indicators, namely environmental, social, and economic performance monitoring indicators, as well as combined indices. Since cities are dynamic complex open systems with interrelated social, economic and environmental systems, and sustainable development cannot be absolutely achieved, integrated sustainable development indicators that concurrently address social, economic and environmental dimensions are crucial to aid in monitoring sustainable development particularly in any given urban system. This study gives an overview of these indicators and indices. The South Africa government has acknowledged in both its National Framework for Sustainable Development of September 2006 and the Draft National Strategy for Sustainable Development and Action Plan of May 2010 that like other cities globally, cities in this country face similar challenges particularly due to urbanisation. In this study, the focus is on evaluating the sustainability challenges of the City of Cape Town and the role sustainability indicators could play in helping to achieve sustainable development objectives. This is supported by a review of the so called „sustainable cities‟ and in particular how the Cities of Seattle (USA), Santa Monica (USA) and Curitiba (Brazil) have tried to address urban challenges. To meet the study objective of recommending the type and a process of developing indicators that will aid in improving sustainability in the City of Cape Town, selected indicators and indexes developed globally, nationally and for other cities are critically reviewed. Selected policies, plans and indicators developed by the South African national government, the Western Cape provincial government, and the City of Cape Town are reviewed. The review aims at investigating whether the existing policies and indicators were useful in addressing sustainability challenges particularly in the City of Cape Town. The review focuses on the policy objectives to assess whether the policies contradicted or were supportive of each other, the existence or lack thereof of gaps in the policies, and whether local communities and other stakeholders were involved in decision making processes. The findings suggests that although sustainable development is addressed in the policy documents of all three spheres of government in South Africa, the implementation has not yet been effective – and the City of Cape Town is no exception based on published reports such as the State of Cape Town Report. On the basis of the lessons derived from the success stories of cities like Seattle, Santa Monica, and Curitiba towards achieving sustainability, several recommendations are suggested to assist the City of Cape Town in developing, implementing, and reporting on sustainability indicators. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Op internasionale, nasionale asook plaaslike gemeenskapsvlakke het volhoubare ontwikkeling groot belangstelling gelok. In reaksie op die ooreengekome raamwerk van UNCED, Agenda 21, ontwikkel by die “Earth Summit” (Rio de Janeiro, 1992), is aanwysers gemik op die monitering en implementering van volhoubare ontwikkeling deur regerings, burgerlike samelewings, die kommersiële sektor asook plaaslike gemeenskappe ontwikkel. Dit het gelei tot die ontwikkeling en implementering van verskillende instrumente vir die meet van volhoubaarheid in verskeie stede wêreldwyd. Hierdie instrumente sluit in verskillende aanwysers, ondermeer omgewings-, sosiale-, ekonomiese- en prestasie aanwysers asook gekombineerde indekse. Omdat stede dinamies komplekse ope sisteme met interafhanklike sosiale, ekonomiese en omgewingssisteme is, en volhoubare ontwikkeling nie absoluut bereikbaar is nie, is geintegreerde volhoubare ontwikkelings aanwysers wat sosiale, ekonomiese en omgewings dimensies gelyktydig aanspreek van kritieke belang in die monitering van volhoubare ontwikkeling, spesifiek in enige gegewe stedelike sisteem. In beide sy nasionale raamwerk vir volhoubare ontwikkeling (Julie 2008) en nasionale strategie vir volhoubare ontwikkeling en Aksie plan (weergawe van 20 Mei 2010) het die Suid Afrikaanse regering erken dat plaaslike stede, soos ander wêreldwyd, dieselfde uitdagings in die gesig staar veral as gevolg van verstedeliking. Die fokus van hierdie studie was die evaluering van die volhoubaarheids-uitdagings van die Stad Kaapstad en die moontlike rol wat volhoubaarheids-aanwysers kan speel in ʼn poging om volhoubare ontwikkelings doelwitte te bereik. Hierdie word ondersteun deur ʼn oorsig van die sogenaamde “volhoubare stede” en spesifiek hoe stede soos Seattle (VSA), Santa Monica (VSA), en Curitiba (Brasilië) stedelike uitdagings probeer aanspreek het. Ten einde die studie doelwit aangaande die aanbeveling van die ontwikkelingsproses van aanwysers en indekse vir die verbetering van volhoubaarheid in die Stad Kaapstad te bereik, is verskeie internasionale, nasionale sowel as stedelike volhoubare ontwikkelings indekse krities geëvalueer. Geselekteerde beleid, planne en aanwysers wat deur die Suid Afrikaanse Nasionale regering, die Wes Kaapse provinsiale regering en die Stad Kaapstad ontwikkel is, is ondersoek. Die doel van hierdie evaluasie was om vas te stel of bestaande beleid en aanwysers nuttig is, in die aanspreek van volhoubaarheids-uitdagings spesifiek in die Stad Kaapstad. Die fokus van die evaluasie was op beleidsdoelwitte ten einde te bepaal of: verskeie beleid teenstrydigheid toon of andersins ondersteunend is, die bestaan of gebrek aan leemtes in beleid en of plaaslike gemeenskappe en of ander belange groepe in die besluitnemingsproses betrokke is. Die bevindinge dui daarop dat alhoewel volhoubare ontwikkeling in beleidsdokumente van al drie sfere van die Suid Afrikaanse regering aangespreek word, die implementering daarvan nog nie so doeltreffend is nie - en gebaseer op gepubliseerde verslae soos die stand van Kaapstad, is die Stad van Kaapstad nie ʼn uitsondering nie. Na aanleiding van lesse geleer uit die sukses verhale van stede soos Seattle, Santa Monica en Curitiba in die bereiking van volhoubare ontwikkeling is verskeie aanbevelings gemaak om die Stad Kaapstad by te staan in die ontwikkeling, implementering, en rapportering van volhoubaarheids-aanwysers.

Thesis (MPA)--Stellenbosch University, 2013. / ENGLISH ABSTRACT: The thesis reports on an evaluative study of the sustainability of housing development by the City of Cape Town with the Witsand, Atlantis, housing project as case study to empirically measure such sustainability. The study was attempted to determine how the City of Cape Town has planned for and implemented sustainability measures and what the results were in the Witsand project. The research therefore determined to what extent the expressed policy intent of sustainability housing delivery was implemented successfully in Witsand in terms of output and outcomes. The objectives of this study included outlining a theoretical and analytical framework for sustainable development as prescribed in the National, Provincial and Local Government policies and relevant legislation. An evaluative case study is provided, describing how the City of Cape Town implemented its policy in practice. This housing project was chosen because it is claimed to be the first large-scale integrated sustainable housing project in South Africa. The research methodology entailed an analysis of relevant literature, policies, legislation and project design documentation. In addition, the field work utilised a semi-structured mixed questionnaire for conducting interviews with the Project Manager, community development worker and a sample of residents. The research found that the City of Cape has followed the sustainability blueprint as far as their means allowed. The satisfaction level of the community is high. It was found, however, that the people, even though they received houses that were designed and constructed to take full advantage of the environment without harming it; lack the knowledge to maintain sustainable, energy conserving living. This indicates that sustainability in low income housing is not only a matter of design and technology, but also of instilling a particular behaviour amongst beneficiaries. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Hierdie tesis voer ‘n evaluering studie van die volhoubaarheid van behuising deur die Stad Kaapstad by die Witsand, Atlantis projek, wat as ‘n gevallestudie om sodanige volhoubaarheid empiries te meet, gedien het. Die studie is onderneem om te bepaal hoe die Stad Kaapstad volhoubaarheidsmaatreëls beplan en geïmplementeer het, en wat die resultate van die Witsand projek was. Die navorsing het dus bepaal tot watter mate die uitdruklike beleidsvoornemens vir die lewering van volhoubare huisverskaffing in terme van uitset en uitkomste suksesvol in Witsand geïmplementeer is. Die doelstellings van hierdie studie het die skets van ‘n teoretiese en analitiese raamwerk vir volhoubare ontwikkeling, soos in Nasionale, Provinsiale en Plaaslike beleid en toepaslike wetgewing voorgeskryf, ingesluit. ‘n Evaluerende gevallestudie wat beskrywe hoe die Stad Kaapstad se beleid prakties uitgevoer is, word voorsien. Hierdie projek is gekies vanweë die aanspraak dat dit die eerste grootskaalse geïntegreerde volhoubare projek vir huisverskaffing in Suid-Afrika was. Die navorsingsmetodologie het ‘n ontleding van toepaslike literatuur, beleid, wetgewing en gedokumenteerde projekontwerp behels. Daarbenewens het die veldwerk gebruik gemaak van ’n gemengde semi-gestruktureerde vraelys vir onderhoude met die Projekbestuurder, gemeenskapsontwikkeling werker en ‘n steekproef van die inwoners. Die navorsing het bevind dat die Stad Kaapstad die bloudruk vir volhoubaarheid sover as die stad se middele kon toelaat, gevolg het. Die bevredigingsvlak van die gemeenskap is hoog. Daar is egter gevind dat die mense, ten spyte daarvan dat hulle van huise voorsien is wat ontwerp en gebou is om sonder enige skade aan die omgewing ten volle daaruit voordeel te trek, kennis ontbreek om op volhoubare wyse en met besparing van energie te lewe. Dit dui daarop dat volhoubaarheid in lae-inkomste behuising nie maar net ‘n kwessie van ontwerp en tegnologie is nie, maar ook vereis dat ‘n bepaalde soort gedrag onder die begunstigdes gevestig moet word.