Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva både gymnasieungdomars och skolpersonalens attityder till användningen av svärord i skolmiljön. För att besvara syfte och frågeställningar har jag valt utföra en enkätundersökning som skickats till elever och skolpersonal på en västsvensk gymnasieskola.Det är inte oproblematiskt att hitta en definition av begreppet svordom som skulle accepteras av alla. Svordomar kan beskrivas som tabubelagda kraftuttryck av religiöst ursprung, eller som uttryck som kan innehålla könsord och andra hädelser.Resultaten av enkätundersökningen visar att det finns skillnader i attityder till svordomar i respektive grupper. Majoriteten av personalen och majoriteten av manliga elever hyser inte positiva känslor till svordomar. Fler kvinnor än män upplever att det svärs för mycket i skolan. Majoriteten av kvinnorna och männen i båda grupper anser att personalen bör avstå från att svära i skolan och att det är värre att svära offentligt än privat. De flesta tillfrågade verkade acceptera svärandet i fysiskt smärtsamma situationer, följt av situationer som orsakades av en annan typ av smärta, såsom frustration eller ilska. Majoriteten av de tillfrågade, oavsett kön eller grupptillhörighet kan inte tänka sig att svära i närvaro av barn eller en äldre släkting.

<p>Uppsatsen behandlar skolelevers talade språk och de olika språkliga varieteter som elever använder i skolan beroende på undervisningssituation. Utgångspunkten är hypotesen att det talade språket skiljer sig mer eller mindre beroende på skolämne. Jag har därför följt två olika klasser under sammanlagt 12 idrotts- och SO-/svensklektioner för att ta reda på hur elevernas talade språk skiljer sig mellan praktiska och teoretiska skolämnen. Det ligger även i mitt intresse att undersöka <em>om</em> och i sådana fall <em>hur</em> flickors och pojkars språk skiljer sig åt. I uppsatsen behandlas även hur eleverna ställer och besvarar frågor. Jag har arbetat utifrån en etnografisk metod som innebär att jag observerat de tolv lektionerna och gjort fältanteckningar samt fört samtal med berörda lärare.</p><p>Resultatet är att elevernas ordbruk skiljer sig mest mellan kön och skolklass, dels angående elevernas ordval, dels i vilken utsträckning eleverna talar. Jag har uppmärksammat att det inte finns någon tydlig skillnad av språkbruk mellan praktiska och teoretiska skolämnen. Även stora skillnader mellan att ställa och besvara frågor har noterats.</p>

Uppsatsen behandlar skolelevers talade språk och de olika språkliga varieteter som elever använder i skolan beroende på undervisningssituation. Utgångspunkten är hypotesen att det talade språket skiljer sig mer eller mindre beroende på skolämne. Jag har därför följt två olika klasser under sammanlagt 12 idrotts- och SO-/svensklektioner för att ta reda på hur elevernas talade språk skiljer sig mellan praktiska och teoretiska skolämnen. Det ligger även i mitt intresse att undersöka om och i sådana fall hur flickors och pojkars språk skiljer sig åt. I uppsatsen behandlas även hur eleverna ställer och besvarar frågor. Jag har arbetat utifrån en etnografisk metod som innebär att jag observerat de tolv lektionerna och gjort fältanteckningar samt fört samtal med berörda lärare. Resultatet är att elevernas ordbruk skiljer sig mest mellan kön och skolklass, dels angående elevernas ordval, dels i vilken utsträckning eleverna talar. Jag har uppmärksammat att det inte finns någon tydlig skillnad av språkbruk mellan praktiska och teoretiska skolämnen. Även stora skillnader mellan att ställa och besvara frågor har noterats.

English profanities (i.e. potentially offensive words, including swear words) have been in use for decades in the Nordic languages – Icelandic, Norwegian, Danish, Swedish and Finnish – and offer a multitude of opportunities for linguistic expression, along with the domestic, heritage profanities in each language. The Nordic countries present an interesting context for studying the impact of English on languages in remote-contact settings, where many, especially young people, are bilingual but English has no official status. While previous studies have mostly focused on the function of such words and investigated their appearance in each Nordic language in isolation, this study utilizes social media data from the Nordic Tweet Stream (Laitinen et al., 2018) to compare the forms and frequencies of the English profanities fuck, shit, ass, damn, bitch and hell across the Nordic languages, shedding light on the factors which are conducive to their use. Surprisingly, the English profanities were many times more frequent in the Icelandic material compared to the other languages, although Iceland has a strong tradition of linguistic purism and frequencies were expected to be lower than in the other languages. Contrastingly, the profanities were found to be morphologically and orthographically adapted to a higher degree in Icelandic, reflecting the purist tradition in other ways. Frequencies in the other four languages did not quite match the findings of previous studies on loanwords in the Nordic languages, while degrees of adaptation were more similar to previous results. Comparing the frequencies of the English profanities in this study with the frequencies of heritage profanities on Twitter found by Coats (2021) showed that, although especially fuck and shit are on par with and sometimes more frequent than the most frequent heritage profanities, they do not seem to be replacing domestic equivalents. Finally, through exploiting the geo-location tags that accompany each tweet in the Nordic Tweet Stream, the frequencies of English profanities were found to be higher among users tweeting primarily from large cities in Denmark, Sweden and Finland, while in the Norwegian data no significant difference was found. Nevertheless, this supports Vaattovaara &amp; Peterson’s (2019) claim that English borrowings carry social indices of globalism and urbanicity that promote their use among people in certain social groups. / Engelska fula ord (dvs. potentiellt stötande ord, inklusive svärord) har varit i bruk i årtionden i de nordiska språken – isländska, norska, danska, svenska och finska – och tillhandahåller en stor mängd språkliga uttrycksmöjligheter tillsammans med de inhemska fula orden i varje språk. De nordiska länderna utgör en intressant kontext för studier av engelskans inflytande över andra språk i distans-kontaktsituationer, där många, speciellt unga, är tvåspråkiga emedan engelska saknar officiell status. Då flertalet tidigare studier har fokuserat på denna typ av ords funktion, och undersökt deras förekomst i de nordiska språken var för sig, använder denna studie data från sociala medier, nämligen Nordic Tweet Stream (Laitinen et al., 2018) i en jämförelse av form och frekvens för de engelska fula orden fuck, shit, ass, damn, bitch och hell mellan de nordiska språken, för att därigenom synliggöra faktorer som gynnar deras bruk. Överraskande nog var de engelska fula orden långt mer frekventa i det isländska materialet jämfört med de övriga språken, trots att Island har en stark språkpuristisk tradition och frekvenserna därför förväntades vara lägre än i de andra språken. Däremot uppträdde de fula orden i högre grad i morfologiskt och ortografiskt anpassad form i isländska, vilket påvisar den puristiska traditionen på annat vis. Frekvenserna i de andra fyra språken skiljde sig något från resultaten av tidigare studier av lånord i de nordiska språken, medan anpassningsgraden var mer jämförbar med tidigare studier. En jämförelse av de engelska fula ordens frekvenser i denna studie med inhemska fula ords frekvenser på Twitter i en studie av Coats (2021) visade att medan fuck och shit mäter sig i frekvens med de vanligaste inhemska fula orden, och överträffar dem ibland, verkar de inte ersätta lokala motsvarigheter. Till sist påvisades, genom att utnyttja den geografiska platsdata som åtföljer varje tweet i Nordic Tweet Stream, att de engelska fula ordens frekvenser var högre bland användare som twittrar främst från stora städer i Danmark, Sverige och Finland, medan ingen signifikant skillnad kunde ses i den norska datan. Icke desto mindre styrker detta Vattovaara &amp; Petersons (2019) tes gällande att lån från engelska bär med sig globala och urbana sociala indikationer som främjar deras bruk bland vissa sociala grupper.