Syftet med studien är att undersöka om elever inom kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (SFI) tar till sig och förstår skolans arbete med värdegrund under den rådande pandemin som har lett till att undervisningen bedrivs på distans. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilken erfarenhet av värdegrundsarbete har elever inom SFI? Hur upplever eleverna att deras egna kulturer representeras i klassrummet? Som redskap vid datainsamlingen används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Urvalsgruppen består av sju elever på nivå D inom SFI från två olika enheter i Skaraborg.  Sammanfattningsvis kan resultatet av forskningsfrågorna konkretiseras i följande punkter: Alla elever upplever att de har deltagit i diskussioner om kulturer men ungefär hälften beskriver att de inte har diskuterat värdegrund i undervisningen. Pandemin försvårar värdegrundsarbetet då all undervisning sker på distans. De flesta upplever deltagandet i SFI som en positiv erfarenhet som ger dem nödvändiga kunskaper.

Denna uppsats undersöker skillnader i användningen av ordföljdsstrukturer hos inlärare på SFI (svenska för invandrare) och grundläggande utbildning i svenska som andraspråk på Komvux, samt om det sker en utveckling av dessa med utgångspunkt i processbarhetsteorin (PT). Materialet består av tolv skriftliga argumenterade texter, därav sex texter från varje kurs som jämförs med varandra. I analysen ligger fokuset på att undersöka verbplaceringen i påståendesatser enligt inversionsregeln, det vill säga PT-nivå 4 och placering av adverbialet i bisatser enligt BIFF-regeln (PT-nivå 5). Texterna har samlats in från vuxenutbildningen i Södertälje kommun och är skrivna av olika inlärare med olika bakgrund, ålder och modersmål. Resultatet i undersökningen visar att informanterna på den grundläggande kursen på Komvux presterar bättre ordföljd än informanterna på SFI. Resultatet tyder således på att fem av informanterna på den grundläggande kursen befinner sig på PT-nivå 5 medan endast två informanter från SFI uppvisar tydliga tecken på att de klarar PT-nivå 5. Studien innehåller även diskussion och tolkning av vad resultatet kan bidra med till andraspråksundervisningen, samt hur man som lärare i svenska som andraspråk kan dra nytta av denna information.

Att använda digitala verktyg i språkutbildningen för nyanlända äldre kvinnor kan vara utmanande på grund av språkliga, kulturella och tekniska begränsningar. Denna studie syftar därför till att identifiera och undersöka vilka särskilda utmaningar som kan uppstå vid digital språkutbildning för SFI-elever. Genom att undersöka deras upplevelser och hinder har följande frågeställningar kunnat formuleras, - Hur bedriver SFI-lärare språkundervisningen med hjälp av digitala hjälpmedel för nyanlända äldre kvinnor? - Hur hanterar SFI-lärare utmaningarna med elevernas digitala erfarenheter? För att besvara detta har en kvalitativ metod valts med inriktning ansikte mot ansikte undersökning med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Strategin hjälper studien att undersöka individers erfarenheter, attityder och uppfattningar. Data samlades in med hjälp av åtta semistrukturerade intervjuer, där dessa bestod av tre lärare och fem kvinnliga elever som sedan analyserades med hjälp av dataanalysmetod, tematisk analys. Studiens resultat visar att den digitala språkundervisningen kräver en bra planering för att kunna bedrivas eftersom digitala medel ger möjligheten att bistå elever med väldigt mycket information och kunskap. Genom att kartlägga eleverna i klassen kan lärare ge specifika uppgifter till eleverna för att de ska öka motivationen och engagemanget, i och med att det upptäcktes brist på motivation hos de äldre kvinnorna. Med rätt digitala verktyg kan eleverna se egen prestation och utveckling, vilket ökar deras självständighet och självförtroende. Både lärare och elever uppskattar de lektioner där digitala medel kombineras med papper och penna, för att inte bli beroende av digitala medel. Men för att öka den bristfälliga datorvanan uppmanas eleverna till att fortsätta arbeta med datorn utanför skolan. Den dynamik som digitala medel erbjuder i form av bilder, ljud och video är uppskattad av båda parter, då det ökar elevers inlärningsnivå. Eleverna förstår att de kommer att stöta på digitala medel i framtiden såsom i vidare studier eller i ens yrkesroll och för att kunna ta del av dagens samhälle måste de öka sin digitala kompetens genom övning och repetition redan nu i SFI. / Using digital tools in language education for newly arrived older women can be challenging due to linguistic, cultural, and technological limitations. This study, therefore, aims to identify and investigate which particular challenges may arise in digital language education for SFI students. By examining their experiences and obstacles, the following questions have been formulated, - How do SFI teachers conduct language teaching with the help of digital aids for newly arrived older women? - How do SFI teachers deal with the challenges of students' digital experiences? To answer this, a qualitative method has been chosen with a focus on face-to-face survey with semi-structured interviews as data collection method. The strategy helps the study examine individuals' experiences, attitudes, and perceptions. Data were collected using eight semi-structured interviews, which consisted of three teachers and five female students, which were then analyzed using the data analysis method, thematic analysis. The results of the study show that digital language teaching requires good planning to be conducted because digital means provide the opportunity to assist students with a great deal of information and knowledge. By mapping the students in the class, teachers can give specific tasks to the students to increase motivation and engagement, as a lack of motivation was discovered in older women. With the right digital tools, students can see their performance and development, which increases their independence and self-confidence. Both teachers and students appreciate the lessons where digital means are combined with paper and pencil, so as not to become dependent on digital means. But to increase the deficient computer habit, students are encouraged to continue working with the computer outside of school. The dynamism that digital means offer in the form of images, sound, and video is appreciated by both parties, as it increases the students' level of learning. The students understand that they will encounter digital means in the future such as in further studies or one's professional role and to take part in today's society, they must increase their digital competence through practice and repetition by starting now in SFI.

Denna uppsats undersöker temat mat i övningsuppgifter i tre läromedel i svenska för invandrare (sfi) utifrån Skolverkets definition av interkulturell kompetens. I tidigare forskning om sfi-läromedel och interkulturell kompetens har temat mat inte varit det centrala studieobjektet. Syftet med undersökningen är att ta reda på huruvida de analyserade texterna främjar utvecklingen av interkulturell kompetens eller inte. De tre läromedlen Mål (2012), Rivstart (2014) och Framåt (2015) har granskats utifrån en kunskapskritisk analys med utgångspunkt i begreppen kulturoch interkulturell kompetens. Urvalet har gjorts med hänsyn till läromedlens utgivningsår utifrån det faktum att Skolverket 2012 införde en ny kursplan för sfi där interkulturell kompetens ingår som ett av utbildningsmålen. Studiens resultat och analys visar att de tre läromedlen varierar i sin samstämmighet med rådande styrdokument för sfi-undervisning. Ett av läromedlen har fler likheter med föregående kursplan än den nuvarande, medan övriga två läromedel har beröringspunkter från båda kursplanerna. Vidare uppvisar samtliga läromedel i olika grad tendenser till att förmedla en statisk syn på kultur, men två av läromedlen gör det i en liten utsträckning. Då dessa två läromedel har fler förtjänster än brister har de bedömts som undervisningsmaterial med potential att kunna utveckla interkulturell kompetens. Avslutningsvis presenteras några förslag för vidare forskning inom området och reflektioner över vad resultaten kan innebära utifrån ett didaktiskt perspektiv.

I denna kvalitativa studie undersöks sång som undervisningsmetod i svenska som andraspråk (SVA) för vuxna. Studien har ett induktivt perspektiv och utgår från några körledares, lärares och utbildningsledares kunskaper, erfarenheter och tankar, alla inom verksamheter där sång används som undervisningsmetod i SVA för vuxna. Sång som undervisningsmetod är ett eftersatt forskningsområde, särskilt när det gäller vuxna i svensk kontext. Resultatet i studien bekräftar dock internationell forskning som visar att viktiga språkförmågor som uttal, ordinlärning, ordföljd och även grammatik har fördelar av att tränas genom sång. Eftersom flera av dessa ofta är svåra för vuxna SVA-inlärare att tillägna sig, är en slutsats att sång är relevant som undervisningsmetod. Denna studie pekar även på betydelsen av sångval, metodik och organisation för att nå de positiva effekterna, aspekter som är svagt representerade i tidigare forskning. En slutsats är att informanterna i hög utsträckning arbetar i överensstämmelse med kunskap som finns inom andraspråkspedagogiken, men att sång som undervisningsmetod skulle kunna utvecklas ytterligare i ett ömsesidigt utbyte och lärande i mötet mellan musikpedagogiken och andraspråkspedagogiken, i både teori och praktik. Mer forskning, metodmaterial och specialskrivna sånger samt mer utbildning på området skulle förmodligen göra att fler lärare skulle känna sig trygga i att använda sång i SVA-undervisningen för vuxna, och det skulle bli lättare att motivera användandet av sång som undervisningsmetod.

Vissa elever blir inte godkända när de förväntar sig att bli det – så även inom utbildningen i svenska för invandrare (SFI). En del av dessa elever förstår inte heller att de inte är godkända eller varför de inte är godkända. Bakgrunden till denna studie var att jag själv kände ett behov av att förstå sambanden kring detta för att om möjligt minska problemet i mitt framtida yrkesliv. Syftet var att söka svar på varför vissa SFI-elever inte förstår sin ofullständiga uppfyllelse av kursmålen. Forskningsfrågorna som användes för att undersöka detta var följande: Får eleverna formativ bedömning i undervisningen och i så fall vilken? Har eleverna metakognitiv insikt och får de metakognitiv träning i undervisningen? Vilka andra faktorer har betydelse för elevernas förståelse för sin ofullständiga uppfyllelse av kursmålen? Metoden var att intervjua dels lärare, dels elever. Elva lärare svarade på en enkät med både bundna svarsalternativ och möjligheter till kommentarer.  Två SFI-elever som inte förstår varför de ännu inte är godkända intervjuades genom ett personligt möte med en elev i taget i knappt en timme. Det känsliga i studiens ämne gjorde att dessa intervjuer täckte även andra frågor. Resultatet visar på både överensstämmelse och diskrepans mellan lärarsvaren och elevsvaren. Överensstämmelsen gäller vissa anledningar till elevernas bristande självbedömning såsom utbildningsbakgrund, privat situation och syn på SFI. Diskrepansen gäller synen på hur undervisningen är upplagd, där lärarna uppger användande av många olika metoder för formativ bedömning och några för metakognition, men där eleverna inte uppger några metoder för formativ bedömning och uppvisar brister i sin egen metakognition. Eleverna känner inte till kursmålen, tror sig snart vara godkända och förstår inte varför de inte får skriva det avslutande provet. I diskussionen dras slutsatsen att dessa elever behöver mer formativ bedömning, bland annat genom mer återkoppling kring det de inte behärskar samt fler metakognitiva strategier, bland annat för att få svåra privata situationer att inverka mindre på inlärningen. Ytterligare faktorer som spelar roll för möjligheter till bättre självbedömning hos eleverna är deras uppnådda språknivå, beaktande av det faktum att de är vuxna samt SFI:s kontinuerliga intagning.

My aim with this study is to investigate the teaching strategies applied in teaching English to students with another mother tongue than Swedish. According to Second Language Acquisition (SLA) theory, factors such as age, language competence and mother tongue influence can affect language acquisition. SLA theory also states that multilinguals tend to select one of their languages as their primary source of information and this language is the language that most resembles the target language; Swedish and English are both Germanic languages and therefore share language closeness. Results showed that regardless of age and mother tongue, equal numbers of students chose to source Swedish only or both Swedish and their mother tongue when translating texts from English; only 3 chose to source their mother tongue only. There is to date little research that directly connects teaching approaches with SLA, particularly when dealing with multilingualism. I believe a potential area for research could be to investigate the possibility of developing teaching strategies that can potentially harness prior language knowledge. My investigation also showed that English is taught to native and non-native Swedish speakers alike through the medium of the Swedish language; that is to say the course books consist of English text with vocabulary translations and grammatical exercises from Swedish to English. A suggestion would be to reduce the use of the English to Swedish translation methods, particularly for students with a limited knowledge of Swedish, and incorporate into lessons more communicative teaching methods using authentic materials and real situations.

Forskning inom den kommunala vuxenutbildningen i svenska för invandrare (SFI) är småskalig. På de senaste åren har behovet av SFI-undervisning och kompetenta lärare ökat. Utbildningen ska förbereda eleverna att delta i samhället och en av de viktigaste kompetenserna är den digitala kompetensen. Skolor arbetar därför med digital teknik för att motverka den digitala klyftan som ökat i samhället. Uppsatsen fokuserar kring ämnet digital teknik kopplat till språkundervisning. I denna studie undersöks vad vuxna elever i SFI uttrycker om sin digitala kompetens som är en del av den svenska språkundervisningen i förhållande till den digitala klyftan. Detta ger lärare en insyn i hur elever tänker kring teknikanvändning i sin språkutbildning och en ökad kunskap, vilket bidrar till bättre undervisning. Intervjuer har utförts bland nio SFI-elever på en skola i mellan Sverige för att ta reda på deras tankar och erfarenheter om användandet av digital teknik i sin språkinlärning i och utanför klassrummet. Materialbearbetningen har analyserats genom en tematisk analysmetod, där intervjusvaren organiserats in i olika teman. Uppsatsens huvudteman är: tekniktillgångarna, teknikanvändningarna och digital teknik kopplat till kursplanen för SFI. Resultatet visar att SFI-elever inte alltid har tekniktillgänglighet hemifrån och behöver därmed stöd från skolan. Skolan har surfplattor men inga fungerande datorer, vilket gör att eleverna inte ges möjlighet att lära sig eller träna sig i att använda dator. Vidare arbetar skolan mer traditionellt, där läraren har klassrumsgenomgångar. Digital teknik används för att översätta ord, visa bilder och skriva texter. Dock använder inte eleverna tekniken för att uttrycka sig multimodalt eller designa sitt eget lärande. Konklusionen är att läraren behöver vara utbildad i hur digital teknik används i språkutbildningen. Det räcker inte med att eleverna använder teknik under lektionen, utan undervisningen och arbetssättet behöver också förändras. Det krävs att lärarna får ett nytt perspektiv på vad det innebär att lära sig i en digital lärmiljö. För vidare forskning är det av stort intresse att fortsätta undersöka lärarens tankar och erfarenheter om ämnet digital teknik i undervisningen.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka vilken inställning lärare inom SFI (Svenska för invandrare) har till uttalsundervisning. Studien har genomförts med hjälp av enkäter och intervjuer besvarade av aktiva lärare inom svenska för invandrare i olika kommuner i Sverige. Informanterna har medverkat frivilligt och besvarat frågorna muntligt och/eller skriftligt. Svaren har sedan jämförts med tidigare forskning inom samma område. Forskningsfrågorna som har studerats är följande: Hur relevant anser lärarna att uttalsundervisning är i elevernas utbildning? Hur ser lärarnas förutsättningar att jobba med uttal ut? Hur värderar och prioriterar lärarna uttalsundervisning? Resultaten har visat att lärare inom svenska för invandrare uppskattar och prioriterar uttalsundervisning högt. De upplever att de har de material som behövs och även om de kan ha önskemål om förbättringar är intrycket att många är positiva. De som inte är helt positiva uttrycker en acceptans för förutsättningarna som råder. Forskning visar att för svagt uttal kan leda till sämre självkänsla och onödiga hinder för andraspråksinlärare både yrkesmässigt och socialt. Då en utförlig och noggrann uttalsundervisning är av så stor vikt behövs ytterligare fokus på uttal inom andraspråksinlärningen och mer forskning inom detta område.

2011 kom en ny läroplan för gymnasieskolan och med den nya kursplaner. I kursplanen för svenska 2 skrivs det explicit ut att både kvinnliga och manliga författarskap skall behandlas. Detta var en ny formulering jämfört med den tidigare kursplanen för svenska B som endast specificerar att författarskap skall behandlas. Denna studie undersöker ett läromedel ur var kurs för att avgöra om det finns exempel på språklig sexism i dessa på både en lexikal nivå och en diskursnivå samt hur många kvinnliga och manliga författare som blir omnämnda och behandlade. På den lexikala nivån undersöks hur kvinnor och män namnges, könsneutrala och könsspecifika substantiv, adjektiven kvinnlig och manlig och könsneutral användning av pronomen. På diskursnivå undersöks hur kvinnliga och manliga författare beskrivs utifrån deras utseende och relationer. Det görs både en kvantitativ och en kvalitativ analys av de ovannämnda språkliga företeelserna. Studien finner att det finns ett ojämnt språkbruk i materialet som pekar mot språklig sexism. Detta visar sig främst i hur kvinnliga och manliga författare namnges, beskrivs utifrån sina relationer samt att kvinnorna i materialet blir markerade i högre grad än männen. / In 2011 a new curriculum for Swedish upper secondary school was created. In the syllabus for Svenska 2 it is made explicit that both female and male authors should be addressed which was not the case for the syllabus for Svenska B. The syllabus for Svenska B only states that important authors should be addressed with no mention of the genders of the authors. This study examines a textbook created for each course in order to determine whether there are examples of linguistic sexism in these. This examination is performed at both a lexical level and a discourse level as well as an examination of how many female and male authors that are mentioned and discussed in the material. At the lexical level the naming practices of women and men are examined as well as generic and gender specific nouns, the adjectives kvinnlig and manlig and generic use of pronouns. At the level of discourse descriptions of female and male authors appearances and relations are examined. A quantitative and qualitative method of analysing the above-mentioned linguistic features is employed. The study concludes that females and males are written about differently which indicates examples of linguistic sexism. This is mainly expressed in the way females and males are named in the material, descriptions of their relations and the fact that women in the material are marked to a higher extent than men.