Studiens syfte är att undersöka vilka uppfattningar gymnasielärare har om sin undervisning om genus och jämställdhet i relation till skönlitterära texter. För att besvara studiens frågeställningar valdes metoden semistrukturerad intervju och empirin består av sex intervjuer med svensklärare som alla undervisar på gymnasiet. Informanternas svar analyseras ur ett genusperspektiv och tar stöd i Hirdmans (2003) teorier om genus och genussystemet. Intervjusvaren analyseras även i relation till genusstudier med fokus på läsning samt teorier om skönlitterära texters fördelar för klassrumssamtal. Undersökningens första frågeställning undersöker lärares uppfattningar om sin undervisning i relation till skönlitterära texter. Undersökningens andra frågeställning undersöker lärares uppfattning om hur de undervisar om genus och jämställdhet i relation till skönlitterära texter. Genom att använda metoden semistrukturerad intervju, som utgår från den intervjuguide som utformats utifrån undersökningens syfte och frågeställningar, kan följdfrågor ställas och informanternas resonemang kan utvecklas. Det verktyg som informanternas svar analyseras med är Fangens (Elvstrand et.al 2015) tre tolkningsgrader där den första tolkningsgraden utgörs av det första mötet med empirin, den andra tolkningsgraden innebär att empirin sätts samman med tidigare forskning och den sista tolkningsgraden innebär att empirin studeras för att finna underliggande agendor eller teman. De teman som aktualiseras är valet av skönlitterära texter och att styrdokumenten inte specificerar vilken skönlitteratur som ska läsas i samband med vilket område. Detta ger svensklärarna friheten att välja skönlitterära texter och arbetssätt i relation till den valda skönlitteraturen, vilket de också gör. En av undersökningens slutsatser är dock att det finns lika många sätt att undervisa på som det finns lärare. Enligt informanterna läggs mycket ansvar för undervisningen på den enskilde läraren vilket kan resultera i att lärare aktualiserar ämnen som intresserar dem. Även om informanterna vinklar undervisningen efter sina personliga intressen är deras uppfattningar att genus och jämställdhet tas upp en hel del i undervisningen.

Frigyes Jansdotter, Matilda & Lindegren Lovisa (2008). Lärares uppfattningar avanvändandet av digitala medier (Teachers’ conceptions of the use of digital media).Skolutveckling och ledarskap, lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med examensarbetet är att genom kvalitativa intervjuer studera åtta svenskläraresuppfattningar kring digitala medier på gymnasiet, i undervisningen, i ämnet svenska. Arbetetsfrågeställningar är: Hur uppfattar de intervjuade svensklärarna användandet av digitala medieri svenskundervisningen? Vilka likheter och skillnader finns mellan de intervjuade lärarnasuppfattningar kring användandet av digitala medier i svenskundervisningen?Studien visar att de intervjuade svensklärarna hade olika uppfattningar kring användandet avdigitala medier. För vissa av lärarna var syftet med digitala medier att eleverna skulle få ta delav nya verktyg. För andra var digitala medier redskap för att uppnå fler och bättre kunskapereller ett verktyg för att bryta klassrummets sociala struktur till att bli mer elevcentrerat.Alla lärare uppfattade digitala medier som en daglig positiv syssla under sin fritid men allalärare uppfattade inte samma positiva meningsfullhet för digitala medier i undervisningen.Istället visar studien att lärare till viss del är bundna till traditioner och egna intressen vilkapåverkar dess syn på vad som bör och inte bör förekomma i skolan.

Vårt syfte med detta examensarbete har varit att undersöka på vilket sätt man anpassar organisation och undervisning i svenskämnet utifrån andraspråkselevers särskilda behov. Som grund för vår undersökning valde vi att genomföra observationer och intervjuer på två skolor i Malmö. Vårt insamlade material diskuterade vi sedan utifrån den forskning och de styrdokument som vi bedömde vara relevanta. Våra forskningsfrågor var:•Hur är svenskundervisningen organiserad för elever med annat modersmål än svenska?•Hur bedömer man elevers behov av undervisning i SV respektive SVA? •Hur förhåller sig undervisningen till styrdokumenten och centrala begrepp inom andraspråksforskning?Vårt resultat har visat att lärare som undervisar elever med annat modersmål än svenska är behjälpta av en tydlig organisation, en hög medvetenhet kring, samt levande pedagogiska diskussioner om andraspråksutveckling. En tydlig organisering av ämnet svenska som andraspråk, där diskussioner förs och där skolans vision är enhetlig skapar goda förutsättningar för elever med annat modersmål än svenska.

Denna uppsats behandlar frågan kring vilka möjligheter och begränsningar det finns med att svenskämnet följer samma kursplan på alla nationella gymnasieprogram. Detta har studerats genom att undersöka hur lärare undervisar på olika gymnasieprogram, samt vilken attityd det finns till svenskämnet på de olika programmen. Data till uppsatsen har samlats in genom elevenkäter samt lärarintervjuer. Min slutsats är att oavsett om gymnasiet ska behålla systemet där alla program läser samma svenskämne, eller ämnet blir programanpassat, bör kursplanen vara tydligare. En tydligare kursplan i svenska hade kunnat hjälpa lärare att fokusera på innehållet i svenskundervisningen, samtidigt som denna kursplan kunde tydliggöra ännu mer att ämnets innehåll bör anpassas efter studieinriktning. Vidare har undersökningen pekat på att svenskämnets status inte är så hög på något program, vilket också skulle kunna förändras om mer fokus läggs på innehållet i svenskundervisningen

Det här examensarbetet syftar till att undersöka hur förutsättningarna för undervisningen av nyanlända elever tar sig uttryck i Malmö samt att ta reda på vilka möjligheter det finns för fortbildning för de lärare som undervisar den här elevgruppen. Frågeställningen har koncentrerats till tre frågor med huvudsakligt fokus på den svenskundervisning de nyanlända eleverna möter, hur mottagandet av denna elevgrupp ser ut samt vilka fortbildningsmöjligheter som står de verksamma lärarna till buds. Undersökningen har genomförts med kvalitativ metod och datamaterialet består av sammanlagt sju intervjuer och två observationer. Datamaterialet har analyserats i förhållande till frågeställningarna med följande resultat: de nyanlända eleverna möter ett svenskämne som inte finns, ett ämne som saknar en officiell kursplan och som skiljer sig åt i de olika undervisningsmiljöerna som undersökts. När det gäller mottagandet av nyanlända elever sker det i på två sätt: genom att placera eleverna i förberedelseklass eller direkt i ordinarie klass (direktintegrering). Viktiga komponenter för ett gott mottagande är att skapa ett tryggt och välkomnande klimat på skolan, att alla lärare ser de nyanlända eleverna som de elever de är och att de inte ses ur ett bristperspektiv samt ett fungerande samarbete mellan alla lärare som möter de nyanlända eleverna. Resultatet visar också att det i Malmö finns en stor kunskap om hur mottagandet och undervisningen av nyanlända elever ser ut och kan utformas. Kunskapen finns lokalt på vissa skolor och områden men saknas i andra. Därför vill de undersökta utbildningsinstanserna fungera som mötesplattformar för verksamma lärare där kunskaper kan utbytas. På Malmö Högskola finns även ett lärarlyft i svenska som andra språk, ett snabbspår för utbildning av nyanlända som arbetat som lärare i hemlandet samt ett pilotprojekt i syfte att utbilda studiehandledare för att möta skolornas stora behov av denna lärarkategori. Ytterligare ett resultat som är av stor betydelse för nyanlända elevers skolgång är Tiden och dess påverkan på skolor, lärare och elever. Av dessa resultat dras slutsatsen att både lärare och elever skulle gynnas av att ämnet svenska för nyanlända införs i den svenska grundskolan samt att Tiden och dess konsekvenser för de nyanlända elevernas framtid, både inom skolan och samhället, behöver undersökas vidare. Nyckelord: elevsyn, fortbildningsmöjligheter, förutsättningar för mottagandet, modersmål, nyanlända elever, språkundervisning, tid, västperspektiv

Syfte med undersökningen är att undersöka hur lärare resonerar om sin användning av skönlitteratur i undervisningen och uppfattar förhållandet mellan litteraturundervisning och elevers språkutveckling. Som blivande lärare och med ett stort intresse för skönlitteratur är det intressant att få lärarnas perspektiv och tankar kring de val och motiv som de har när de väljer att arbeta med skönlitteratur. Jag har intervjuat sex lärare som alla undervisar i grundskolans senare år i ämnet svenska. Jag har sedan analyserat mitt material och redovisat resultat och en diskussion med teoretisk förankring. Lärarna har delgett mig tankar och åsikter som skiljer sig åt och tydliga mönster kring hur de arbetar med skönlitteratur har utkristalliserats. En pedagogisk medvetenhet kring arbetssätt, språkutveckling och val av skönlitteratur har skiljt sig åt i de olika lärarnas resonemang. Min slutsats är att lärarna saknar ett gemensamt språk när de resonerar om skönlitteraturens fördelar, syfte och arbetssätt. Vidare saknas det många gånger en kunskap om vad språkutveckling är och framförallt hur eleverna utvecklar sitt språk. Ett intresse för formen skönlitteratur och hur man kan arbeta med den i skolan är av stor betydelse för en god språkutveckling. Jag har genom undersökningen kunnat se att ingen av informanterna funderar över samtliga didaktiska frågor utan den fråga som de flesta har i åtanke är frågan om vad som ska läsas. Det kan därför vara en idé, som även en av lärarna tillägger, att man som lärare funderar lite mer över syftet med att en viss skönlitteratur ska tas med i undervisningen och hur man kan arbeta med den på ett språkutvecklande sätt.

Vår uppsats handlar om debatten kring en litterär kanon i den svenska skolan. Vårt syfte är att analysera kanondebatten utifrån några valda aspekter samt att kommentera styrdokument och lärarröster i förhållande till analysens resultat. I kanondebatten syns samtida inställningar till och värderingar av litteratur och dess roll i samhället. Vi belyser detta genom följandefrågeställningar: vad sägs om litteraturens roll i Lpf 94? samt vilka bärande argumentframförs i kanondebatten och vem säger vad? Metoden vi använder oss av i detta fall ärtextanalys. Vi kompletterar undersökningen med intervjuer med fyra verksamma svensklärare på gymnasiet och har därför som tredje frågeställning: vad säger lärare? Resultatet visar att styrdokumenten är tvetydiga och sällan eller aldrig ger en explicit förklaring till vilken rolllitteraturen ska ha i svenskämnet. Även intervjuerna vittnar om oklarheten i styrdokumenten, då samtliga informanter tolkar litteraturläsningens funktion på skilda sätt. Debatten speglarbåde en allt tydligare politisering av litteraturläsandet i skolan, men också skilda uppfattningar kring vilket syfte litteraturläsningen har. Framförallt visar debatten på att andra intressenter änlärare nu har börjat ta över diskussionen kring skolans verksamhet.

Denna kvalitativa intervjustudie har som syfte att undersöka hur högstadie- och gymnasielärare i ämnet svenska resonerar kring sina val av skönlitteratur samt hur lärarna utformar sin undervisning för att uppfylla skolans demokratiuppdrag. Forskningen visar att skolans demokratiska uppdrag ofta nedprioriteras då litteraturundervisningen ofta baseras på mätbara, kvantitativa värden. Studien bygger på halvstrukturerade intervjuer med sju ämneslärare i svenska. Materialet har sedan analyserats och bearbetats utifrån tidigare forskning och studiens teoretiska ramverk – det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att utöver att kursplanerna tas i beaktning vid planeringen kan exempelvis elevernas programval också ha betydelse. Lärarna ger många förslag på skönlitteraturundervisningens innehåll såsom att arbeta värdegrundsinriktat genom enskilda verk eller genrer, där även kanonundervisningens för- och nackdelar uppmärksammas. Vanligast är att behandla demokratiuppdraget genom muntliga diskussioner där hela eller delar av klassen läser samma verk. Vid skrivuppgifter är det mer vanligt att se till andra aspekter än värdegrunden.

Syftet med den här undersökningen är att undersöka för vilka ändamål lärare anser att läsning och litteratursamtal har, samt undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med litteratursamtal för att främja elevers läslust. Metod och material som använts i studien är baserade på kvalitativ undersökningsmetod med tolkningar grundade på en kvalitativ forskningsansats. Åtta yrkesverksamma gymnasielärare som undervisar i svenska som förstaspråk och arbetat med litteratursamtal intervjuades. Därefter analyserades intervjuerna genom tematisk innehållsanalys. I den här uppsatsen presenteras ett teoretiskt ramverk som består av Vygotskijs sociokulturella perspektiv, stöttning, mediering, modellering, litteratursamtal och transaktion.  Resultatet utgår från de åtta intervjuade lärarnas perspektiv på läsning och litteratursamtal. Undersökningen visar hur utmanande och begränsande lärare kan uppleva läsning och litteratursamtal. Dessa utmaningar kräver att lärare använder olika strategier för att motivera eleverna till läsning och främja deras läslust. Exempel på dessa är anpassade texter utifrån elevernas intresse, välja textlängd utifrån elevernas tidigare läserfarenheter, motivera varför det är viktigt att läsa, anknyta till egna erfarenheter och ställa existentiella eller sociala frågor för att få eleverna att diskutera. Undersökningen visar att litteratursamtal är ett verktyg lärare kan använda i syfte att utveckla läslust. Eleverna delar med sig av sina egna tankar och tar del av kamraternas idéer, vilket kan bidra till att eleverna motiveras till vidare läsning.

Syftet med denna studie är att undersöka F-3 lärares användning av boksamtaloch deras resonemang kring huruvida deras användning av boksamtal kanfrämja utvecklandet av elevernas läsförståelse. Detta är en kvalitativ studie medsemistrukturerade intervjuer av F-3 lärare i mellersta Sverige. Studien utgårifrån John Deweys pragmatiska perspektiv. Resultatet av studien är att F-3lärare anser att boksamtal kan ha en positiv inverkan på elevernasläsförståelseutveckling men även andra kunskaper så som sociala förmågor ochutveckling av ordförrådet. Elever i förskoleklass har i regel mindre kunskap ocherfarenhet av läsförståelse än elever i årskurs 3. Därför tror vi att detta kan varaen bidragande faktor till att endast en del lärare kunnat konstatera framsteg ielevernas läsförståelseutveckling. Slutsatsen blir därför att alla F-3 lärare har2läsförståelseutveckling som syfte i planering av boksamtal oberoende av hurboksamtalen är strukturerade och i vilken utsträckning de sker i.