People with Down syndrome are living longer lives today thanks to medical science. These people with their families are in need of assistance from goverments and professionals throughout their lives. It is therefore important to understand how familymembers affected by having a person with Down syndrome in the family. In this paper we focus on the siblings' experience. This study aims to examine four women's experiences of what it is like to have a sibling with Down syndrome and how the respondents have developed their role and identity as siblings, and what strategies they have developed for this role. To examine this, a qualitative interviewguide was used. Respondents were recruited via the snowball method and the author's own contacts. As an interpretive framework for this essay, I have chosen to base much of my theory about role-and identity-concepts and the meaning of siblinghood and how gender is linked to the nursing ability and responsibility of an individual. The results show that respondents perceive their sibling relationship as normal with their disabled sibling. However, there has been some special treatment. The results also show that respondents have a very close relationship with their sibling with Down syndrome and that everyone can see a future where they have a caring and responsible role to their siblings.

Syftet med den här studien är att med hjälp av implementeringsteorin ta reda på huruvida lärare i gymnasieskolan förstår, kan och vill skapa en god lärandemiljö för elever med Aspergers syndrom mot bakgrund av de direktiv som finns i gymnasieskolans styrdokument. Utifrån en kvalitativ intervjumetod kommer sex stycken inom gymnasieskolan verksamma lärares upplevda uppfattningar om förståelse, kunskaper och möjligheter att optimera inlärningen för elever med Aspergers syndrom i skolan att diskuteras. Intervjuerna har genomförts på två olika skolor, en vanlig gymnasieskola och en specialanpassad gymnasieskola för elever med Aspergers syndrom. Resultatet visar att det finns en stor motivation hos samtliga lärare att anpassa sin undervisning till dessa elever men att det finns brister när det gäller resurser och förståelse för funktionsnedsättningen. Resultatet visar även att det framförallt är på den vanliga gymnasieskolan som det finns brister i implementeringen.

Sammanfattning Det är viktigt att insatser i skolan för att stödja elever med Aspergers syndrom är väl förankrade i kunskaper om funktionshindret och hur det yttrar sig hos den enskilda eleven. Tidigare rapporter har visat att det finns brister när det gäller detta. Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom i svenska uppfattar dessa elevers svårigheter och tillgångar. Vidare var syftet att undersöka lärares uppfattningar om hur undervisningen kan läggas upp, för att hjälpa eleverna i läsförståelse och skrivning. För att belysa syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med åtta lärare i grundskolan och gymnasiet som undervisar elever med Aspergers syndrom. Resultatet av en tematisk analys gav en bred beskrivning av tillgångar och svårigheter hos eleverna, och olika sätt att möta dessa. De slutsatser som framkom i uppsatsen var att elever med Aspergers syndrom behöver en individualiserad undervisning. Det är därför viktigt att läraren individualiserar undervisningen efter varje elevs förutsättningar. Det kan exempelvis ske i form av individuella skriftliga planeringar. Elever med Aspergers syndrom kan tolka det som de hör eller läser bokstavligt. Läsförståelse är en vanlig svårighet, som kan kopplas till bristande fantasi. Det krävs att läraren använder strategier för läsförståelse och fritt skrivande. Lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom behöver ge dem uppmuntran och se till så att eleven försätts i situationer där denne lyckas. De här slutsatserna tas också upp och diskuteras i uppsatsens diskussion

Studiens syfte var att undersöka hur fyra mödrar beskriver sina upplevelser av att ha en son med Aspergers syndrom. Fokus låg särskilt på beskrivningar av hur vardagslivet såg ut i kontakt med professionella, så som myndigheter och skolan, samt det sociala nätverket i form av familj och vänner. För att uppfylla syftet formulerades följande frågeställningar: Hur upplever mödrar till söner med Aspergers syndrom sin vardag? Vilka copingstrategier använder de i vardagslivet? För att besvara frågeställningarna genomfördes semi-strukturerade intervjuer med tre teman. Studiens vetenskapsfilosofiska utgångspunkt var social konstruktivism. Resultatet analyserades med hjälp av teorierna stigma och coping. Studiens resultat visade att mödrarna upplevde att de ständigt fått kriga för att tillgodose sina söners särskilda behov. Gemensamt för mödrarna var att de alla upplevde ett dåligt samarbete mellan de ansvariga vilket ledde till långa, utdragna processer. Det visade sig att de viktigaste copingstrategierna för mödrarna var struktur och rutiner.

Detta examensarbete behandlar frågeställningen hur personer med diagnos Asperger syndrom betraktar och berättar om en bild i jämförelse med personer utan diagnosen. Intresset för ämnet har uppkommit då jag jobbat med personer inom autismspektrumet där vid Asperger sydrom igår och då blivit fascinerad över deras speciella sätt att uppfatta saker och ting och därigenom funderat över hur detta skulle ta sig uttryck när det gäller att betrakta och berätta om bilder. Resultaten som framkommer är att det finns vissa skillnader men att studien inte tillräckligt kvalificerad då det är svårt att göra en tillförlitlig undersökning med så få informanter. Man har dock fått tagit del av deras berättande om bilden och där igenom fått erfara olikheter och likheter berättelserna emellan. Även om det inte är någonting nytt att vi uppfattar saker och ting olika är förhoppningen att det, åtminstone för en stund, förts fram i ljuset. Gestaltningen är en förlängning på den undersökande delen i uppsatsen. Efter att informanterna som ingår uppsatsens undersökande del, betraktat och berättat om en bild lät jag ett trettiotal andra personer göra det samma. I den gestaltande delen som helhet koncentrerar jag mig därigenom inte längre på hur vida personer har Asperger syndrom eller ej utan försöker istället att lyfta fram hur lika och olika vi alla är när det gäller att uppfatta och berätta vad vi ser, även om nyanserna ibland är små. Personerna som medverkar i den gestaltande delen är slumpvis utvalda utan hänsyn till deras vana vid att betrakta bilder, ålder, utbildning och så vidare men vad de säger är intressant eftersom det visar på hur stor vikt visuellkultur har då vi betraktar och berättar om bilder, att våra erfarenheter spelar stor roll i hur vi uppfattar saker, till exempel nämner en engelskalärare att denne tror att bilden föreställer en flygplatsterminal och att det är ett engelskspråkigt land eftersom han tycker sig ana avstavningarna på skyltarna. En bildpedagog återger bildens tecken, linjer, förgrund och bakgrund väldigt grundligt och en person som är från landet benämner att han får en känsla av stress när han ser bilden. Genom att tillägna sig förståelsen av den visuella kulturens betydande roll i vårt sätt att betrakta bilder och att det ligger mer i det än vad som framkommer i uppsatsen medför att gestaltningen blir en kommentar till mig själv. Samtliga personer som har betraktat och berättat om bilden har dessutom efter de inspelade samtalen fått återberättat bilden genom att teckna den ur minnet. Jag har valt att inte ta med denna del i uppsatsen med anledning att kunna begränsa mig men har där emot låtit dessa teckningar varit tillgängliga för betraktare av den gestaltande delen. / BI/Media

Bakgrund: Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning inom autismspektrat där typiska drag är svårigheter att kommunicera och interagera socialt, en fallenhet för specialintressen och en tendens att skapa enformiga beteendemönster och ritualer. Det finns ingen bot mot Aspergers syndrom, men det går att göra tillvaron mer hanterbar med adekvata åtgärder. Som teoretisk referensram användes Dahlbergs m.fl. teori om livsvärlden. Syfte: Att beskriva upplevelser och erfarenheter i tillvaron hos vuxna som lever med Aspergers syndrom samt deras uttryck för adekvata stödåtgärder. Metod: Systematisk litteraturstudie utifrån 12 vetenskapliga artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades efter ett protokoll för bedömning av kvalitativa artiklar. Analysen inspirerades av en kvalitativ innehållsanalys där upplevelser och erfarenheter samt uttryck för adekvata stödåtgärder identifierades. Resultat: Upplevelser utav sociala misslyckanden och isolering till följd av begränsande och utmärkande udda drag, en begränsande omgivning samt en oförmåga att förstå social kontext präglar tillvaron för många med Aspergers syndrom. Stöd kan utgöras av korrekt diagnosticering, individuell anpassning i många av livets kontexter och gruppdeltagande. Det kan leda till möjligheter att få en större självkännedom, att kunna ta del av mänsklig samvaro och ta del av samhället i stort. Slutsats:  Människor med Aspergers syndrom lever i en tillvaro som präglas utav oförmåga att förstå sig själv, andra och sociala sammanhang men med egna starka resurser. Det är inte självklart att adekvat stöd erhålls ens från psykiatrin. Viktigt är dock, såväl för dessa människor som för alla andra, att få känna samhörighet och vara en del i ett socialt sammanhang vilket stärker känslan av hälsa och välbefinnande. För att uppnå detta krävs att stödpersoner möter den unika människan där hon är.

Syftet med studien är att beskriva och analysera hur ungdomar med diagnos Aspergers syndrom uppfattar och upplever sin skolsituation samt även föräldrarnas erfarenheter och upplevelser om att ha ett barn med Asperger syndrom och dess skolsituation. De frågeställningar jag utgått ifrån har varit: Vilka uppfattningar och upplevelser har ungdomar av att vara en elev med Aspergers syndrom? Vilka uppfattningar och upplevelser har föräldrar av att ha ett barn med Aspergers syndrom? Hur menar ungdomar och föräldrar att skolsituationen såg ut innan respektive efter att diagnosen Aspergers syndrom fastställts? I studien använder jag mig av en kvalitativ ansats. Med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide intervjuades sju ungdomar, tre flickor i åldrarna 15-20, fyra pojkar i åldrarna 13-20, samt elva föräldrar. Slutligen gjordes en kvalitativ innehållsanalys på det transkriberade intervjumaterialet, vilket innebar att de meningsbärande enheter som motsvarade syftet togs fram. Därefter kondenserades, kodades och kategoriserades materialet. De kategorier som skapades i ungdoms perspektiv var: Skola, Stigmatisering, Upplevelse och uppfattningar gällande Aspergers syndrom och Stödet i skolan. Föräldrarnas kategorier var: Skola, Stigmatisering, Ny kunskap, Coping och Föräldrastrid för barnens rättighet. Utifrån dessa teman kan slutsatsen dras att ungdomar och föräldrar visar en stor besvikelse inför skolan. Framförallt handlar det om pedagogernas stöd och förståelse, som har långt ifrån tillräcklig med kunskap om vad det innebär att ha Aspergers syndrom.

Specialiteten intensivvård utvecklades på 1950-talet, ända sedan dess har det varit känt att vissa av patinterna utvecklar akut förvirring eller psykiska störningar som senare kom att benämnas IVA syndromet. IVA syndromet orsakas av en process som startar vid insjuknandet/olyckan och beror på ett samspel mellan en psykologisk process, kemisk påverkan och den miljöstress som uppkommer av intensivvårdsmiljön som patienten vårdas i. IVA Syndromet orsakar ökad morbiditet och mortalitet. Syftet med arbetet är att beskriva omvårdnadsproblem och vilka åtgärder sjuksköterskan kan vidta för att förebygga utvecklandet av IVA syndromet. Undersökningen har utförts som en litteraturstudie. Resultatet visar att det finns en mängd olika omvårdnadsproblem relaterat till IVA syndromet. Sjuksköterskan kan med hjälp av kunskap och medvetenhet om problemet vidta en rad åtgärder inom ramen för sin profession för att förhindra och lindra effekterna av IVA syndromet. Resultatet visar att sjuksköterskan måste ha en helhetssyn i omvårdnadsarbetet för att effektivt kunna förebygga utvecklandet av IVA syndromet.

Sammanfattning. En till två procent av befolkningen är diagnostiserade med bipolärt syndrom. Ordet bipolär betyder två poler och innebär svängningar mellan förhöjt stämningsläge, depression och neutral grundstämning. Närstående till dessa personer kan hamna i oväntade och påfrestande situationer och påverkas. Studiens syfte var att beskriva hur närstående till patienter med bipolärt syndrom upplever sjukdomen och hur den påverkar livet. Metoden var en litteraturgranskning som syftade till att sammanställa litteraturen inom det valda området. Urvalet bestod av granskade kvalitativa och kvantitativa studier publicerade de senaste 10 åren i vetenskapliga tidskrifter. I resultatet framkom att närstående upplever påfrestningar, relationsproblematik, stigmatisering, ohälsa, samt uppfattar negativa aspekter av vård och stöd. Slutsatsen visar att närstående till personer med bipolärt syndrom upplever en stor belastning i relationen. Denna litteraturstudie kan ge ökad förståelse och kunskap i hur det är att vara närstående till en person med bipolärt syndrom / Abstract. It is estimated that one to two percent of the population is diagnosed with bipolar disorder. The term bipolar means two poles and involves fluctuations between elevated mood, depression and mood-neutral basis. Relatives of individuals with bipolar disorder may end up in unexpected and stressful situations and their daily lives are often affected. The aim of the study was to describe how relatives to patients with bipolar disorder experience the disorder and how it affects their lives. The method was a literature review that sought to compile the literature in chosen field. The sample consisted of reviewed qualitative and quantitative studies published in the last 10 years in scientific journals. The result demonstrated that relatives can experience stress, relationship issues, stigma, illness, and perceived negative aspects of care and support. The conclusion is that relatives of people with bipolar disorder experience a major stress in the relationship. This study may provide deeper understanding and knowledge about the situation of relatives of persons with bipolar disorder.

Fem terapeuter, samtliga psykologer har intervjuats. Frågeställningarna har varit; i vilken grad är kognitiv beteendeterapi användbar för behandling av patienter med Aspergers syndrom? Hur behöver kognitiv terapi tillämpas för personer med Aspergers syndrom? Samtliga terapeuter menar att kognitiv beteendeterapi är en användbar metod, men den behöver modifieras för att passa patientgruppen. De lyfter fram att språket som terapeuten använder bör vara konkret och utan metaforer. Om beteendeanalys används så har de förenklat denna; känslor och kroppsförnimmelser är inte med. Samtliga betonar också den betydelse patientens nätverk har för att främja behandlingen. Anhöriga eller stödpersoner har varit behjälpliga med att se till att hemuppgifter görs, de har uppmuntrat och stöttat personer att komma till samtalen osv. Min viktigaste slutsats är hur mycket det krävs av terapeuten för att kunna behandla denna patientgrupp. Det räcker inte med att ha goda kunskaper inom kognitiv beteendeterapi. Terapeuten behöver ingående kunskap om funktionshindret Aspergers syndrom och besitta kreativitet och lyhördhet för att anpassa terapin efter denna patientgrupp.