Therapeutic Assessment with Children (TA-C) är en utrednings- och behandlingsmetod som på ett uttalat och strukturerat sätt tar med familjen och barnet under hela utredningen för att fånga underliggande strukturer som bidrar till beteenden. Utredning och behandling flätas in i varandra. Denna kombination väckte mitt intresse till att närmare undersöka denna relativt nya metod genom att inom ramen av detta arbete, utreda en familj som jag hade haft en fungerande kontakt med.   Utvärderingen med föräldrarna visade att de främst uppskattade möjlighet att få vara med under alla delar av utredningen. Testsituationerna blev synliga då föräldrarna tillsammans med familjeterapeut observerade barnet och psykologen bakom en enväggsspegel och kopplade det som hände i testrummet till vardagssituationer. Föräldrarna var kollaboratörer, observatörer och tolkare av de psykologiska testen tillsammans med utredarna. Detta sätt att utreda bidrog till ny förståelse och ökad nyfikenhet hos familjen. Föräldrarna som de själva beskrev det ”växte långsamt in i processen” och utvecklade en berättelse om sitt barn som var mer överensstämmande och användbar för att skapa mer positiva och framgångsrika sätt att interagera med barnet. Utifrån mina tidigare erfarenheter av att använda utredningsmetoden TA-C i kombination med familjeterapi och denna utredning så anser jag att det finns många anledningar till att involvera föräldrarna i utredningarna.   Vår hypotes utifrån studiet är att metoden skulle kunna tillämpas i familjer med social problematik där flera instanser är inkopplade och då man inte kommer vidare i behandlingsarbetet. Det krävs då erfarna terapeuter som dels har en familjeterapeutisk utbildning och dels att psykolog har fördjupad utbildning i TA-C metoden. Det finns många frågor som behöver undersökas närmare och vi rekommenderar varmt fortsatt forskning i utredningsmetoden.

Sjukhuset är en offentlig plats som präglas av utformning och bebyggelse skapad för att bedriva vård. Därmed upplevs platsen ofta annorlunda sett till andra offentliga platser. Teorier om terapeutiska landskap och evidensbaserad design syftar till ett mer holistiskt perspektiv på vården. Enligt dessa är utomhusmiljön viktig för såväl patienter som personal. Med Akademiska sjukhuset som fallstudie behandlas i denna uppsats de problem som kan uppstå i och med en vilja att integrera ett sjukhusområde med resten av staden. Det ställs krav på att området inte bör fungera som en barriär och samtidigt finns en strävan efter god utomhusmiljö i ett vårdande syfte. Intervjuer med tjänstemän i den offentliga sektorn och analyserande av offentliga dokument har utförts i studien. Resultatet visar att ett större flöde genom sjukhusområdet delvis eftersträvas vilket är en motsättning för en läkande miljö, för vissa. En stärkt integration kan samtidigt öka tillgängligheten såväl ut från sjukhuset som in till sjukhuset.

Telehälsa är ett område som varit aktuellt i drygt 60 år. I och med Covid-19 ställdes nya krav på terapeuter att arbeta på distans.  EFT som parterapi är en upplevelse- och anknytningsbaserad metod. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och materialet bearbetades med induktiv fenomenologisk ansats. Syftet var att undersöka sex certifierad EFT terapeuters erfarenhet och upplevelse av att bedriva EFT via skärm.  Studien visar att terapeuterna upplever att interventionerna i EFT fungerar lika bra via skärm.  Det terapeutiska rummet behöver teknik-anpassas och terapeuten modifiera sitt förhållningssätt något då det tredje rummet, som utgörs av skärmen, är ett annat rum än det fysiska rummet. Slutsatsen blev att terapeuten kan facilitera nya emotionella erfarenheter för paret via skärm om terapeuten känner sig trygg med sitt nya tredje rum- skärmen.

Bakgrund Bensodiazepiner och de besläktade så kallade Z-preparaten utgör de psykofarmaka som oftast vidbehovsförskrivs till äldre. Hos äldre är behovet av dessa preparat större än hos yngre, men äldre är också, på grund av nedsatt lever- och njurkapacitet känsligare. Samsjuklighet och läkemedelsinteraktioner är andra faktorer som är vanligt förekommande hos äldre patienter. Sjuksköterskan har ett utökat ansvar för bedömning av lämpligheten att ge läkemedlet i en viss situation. Uppföljning av patientens reaktion på läkemedlet är ocksåv äsentlig. Syfte Syftet var att beskriva effekter och bieffekter vid administrering av vidbehovsförskrivna bensodiazepiner till äldre patienter utifrån sjuksköterskans ansvar.  Metod En icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 artiklar ur databaserna PubMed, CINAHL och PsychINFO samt manuell sökning. Artiklarna kvalitetsgranskades och därefter utfördes en integrerad analys där artiklarna analyserades i kategorier och underkategorier. Resultat Bensodiazepiner var förknippade med biverkningarna fallrisk, förvirring och andningskomplikationer för äldre patienter med KOL. Samsjuklighet spelade dock en avgörande roll för risken att drabbas av biverkningar.  Slutsats Genom att tillämpa principen att ge lägsta möjliga terapeutiska dos samt ge extraövervakning till äldre som nyligen inlett en behandling av bensodiazepiner eller fått en dosökning kunde sjukvårdspersonal begränsa risken för att äldre patienter skulle drabbasav biverkningar och på så sätt öka patientsäkerheten.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att kartlägga arbetsterapeutiska interventioner och analysera dess effekter på kognitiva och sociala förmågor för barn med autism.  Metod: Insamling av data utfördes genom en systematisk litteratursökning i tre olika databaser via universitetsbiblioteket Luleå Tekniska Universitet. Efter sökningen genomfördes kvalitetsgranskning av artiklarna. Tio artiklar valdes ut, nio kvantitativa och en kvalitativ. Därefter lästes artiklarna noggrant och data fördes in i en tabell för att underlätta analysen. Analysen bestod av att jämföra likheter och skillnader i studiernas resultat av olika interventioner, som ledde till att tre kategorier utformades utifrån effekter i studierna.      Resultat: Resultatet visar på positiva effekter inom exekutiva förmågor, kommunikativa förmågor samt på förmågan att anpassa beteenden relaterade till autism. Detta påvisar att arbetsterapeutiska interventioner har god inverkan på autistiska barns aktivitetsutförande utifrån ökade förutsättningar kognitivt och socialt.   Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att det finns effektiva arbetsterapeutiska interventioner för kognitiva och sociala förmågor hos barn med autism. Litteraturöversikten påvisar ett behov av fortsatt forskning för att ytterligare stärka detta resultat.

Since the closing of total institutions in Sweden people with severe mental problems have access to places in the society in a completely different way. Prior international studies indicate that so called therapeutic landscapes can contribute to the recovery of people with severe mental problems. The aim of this study is to examine if this can be applied in a Swedish context. What places can be included in a therapeutic landscape and what about these places can influence recovery? Qualitative semi-structured interviews were conducted with seven adults with severe mental problems, followed by a thematic analysis. The result indicates that places offered by the Swedish social services, in public places and in nature can be included in a therapeutic landscape. The places can evoke a feeling of affinity, offer a change of scenery and enable activities and relationships that can contribute to recovery. Social work plays an important part in offering access to different places, as well as creating them, and can therefore contribute to a recovery process. However, people with severe mental problems are also social agents that actively can influence their own recovery and thereby strengthen their sense of self.

Studien syftar till att undersöka dramapedagogers syn och hållning till begreppet terapi i pedagogiskt drama. Vidare undersöks hur gränsdragningen görs mot det terapeutiska och huruvida terapeutiska effekter förekommer i deras arbete. I studien medverkar fyra dramapedagoger och metoden som används är kvalitativ undersökningsmetod. Intervjuerna skedde under april och maj 2011. Teorin för studien är det personlighetsutvecklande perspektivet (Sternudd 2000) som är grunden för drama med såväl pedagogiska som terapeutiska syften. Resultatet av undersökningen visar att informanterna har en öppen, men reserverad syn på begreppet terapi. De känner en viss osäkerhet kring var gränsen mot det terapeutiska går och när den överskrids. Samtidigt har de utvecklat strategier för gränsdragningen som handlar om deras roll som ledare, vilken kompetens de har och den överenskommelse de har med sin grupp. En strategi för gränsdragningen mot det terapeutiska fältet är nödvändig för att skapa en trygghet för sig själv som ledare för ett dramapedagogiskt arbete och för deltagarna. Slutsatsen kring studien är att det terapeutiska fältet i dramapedagogiken är ett komplext och svårt ämne att tala om, eftersom dramats ställning gentemot det terapeutiska är oklart.

This study aims to explore how a gardening project with elderly living in Djuröhemmet, a nursing home outside Stockholm, affected them regarding psychological well-being and their experience of participation during the planning and construction of the memory garden. The gardening project is new in its kind by allowing the residents to influence the design of the garden by sharing the project leader their gardening memories from previous parts of their life and by wishing for specific plants and items.  The method being used was qualitative interviews where we interviewed seven people living in Djuröhemmet who participated in all or parts of the project. The theoretical framework is Molins (2004) definition of participation, but also theories of meaningfulness, social needs and gerotranscendence were applied. The results indicate that the participants did not realize that their involvement during the planning helped developed the garden. Also, they did not feel that their participation during the gardens construction by attending and commenting the work was considered to be participation as they lacked the ability to be physically active. Their view of participation differs from the theoretical definition. Nevertheless, we found several benefits of the garden regarding its impact on psychological well-being.

Inledning: Syftet med studien var att ta reda på hur en metod för neuropsykiatriska utredningar upplevdes av de föräldrar som deltagit i den. Utredningsmetoden kallas TA-C, eng. Therapeutic Assessment with Child. I den sätts särskilt värde till delaktighet och den terapeutiska potentialen. Frågeställningar: 1: Vad var föräldrarnas anledning att söka utredning? Hur beskrev föräldrar sig delaktiga i den neuropsykiatriska utredningen av deras barn? Hur var utredningen till hjälp att förstå sitt barn? Metod: Kvalitativ metod, semistrukturerad intervju, 10 föräldrar som genomgått en form av neuropsykiatrisk utredning för deras barn. Resultat: Resultatet visar att föräldrarna har upplevt betydande delaktighet och förståelse för sitt barn, och kopplar ofta ihop begreppen, som att de har en ömsesidig påverkan. Det upplevdes i huvudsak under arbetet med frågeställningar som blev kopplade till vardagen, i att de deltog i utredningens samtliga delar, i att de fick vara med, uppmuntra och observera, samt att de löpande kunde resonera och delta med barnet och utredarna. Några uppfattade minskad delaktighet och förståelse i samband med återgivningen av resultatet. Diskussion: I diskussionen används begreppen delaktighet och förståelse i samverkan, samspel, intersubjektivitet, anknytning och mentalisering. Studien synliggör den terapeutiska effekten med den sortens utredning. / Introduction: The aim of this study was to find out how a particular method for neuropsychiatric assessments was experienced by the parents who participated in it. The Assessment method is called Therapeutic Assessment with Child, which add particular value to participation and the therapeutical potential. Questions: What was the parents’ need to seek assessment? How did parents describe their involvement in the neuropsychiatric assessment of their child? How was the assessment helping to understand the child? Metod: Qualitative method, semi-structured interview, 10 parents of children who have undergone a certain neuropsychiatric assessment. Resultat: The results show that parents have experienced significant involvement and understanding of their child, and often link together those concepts, as they have a mutual influence. It was felt mainly during work on issues that were related to everyday life, in that they participated in the assessment in all the parts, in that they could be involved, encourage and observe, and that they continously could discuss and engage with the child and the assessors. Some perceived reduced participation and understanding in relation to the presentation of the result. Diskussion: The discussion uses the terms participation and understanding collaborating, interaction, intersubjectivity, attachment and mentalization. The study reveals the therapeutic effect of the kind of assessment.

Inledning: Psykodynamisk parterapi handlar om interaktion mellan tre personer. Möten som syftar till förändring i samspel och att finna ny förståelse för varandras livsberättelse. Syftet med detta arbete var att undersöka psykodynamiska parterapeuters upplevelser och erfarenheter av förändring i parterapi. Frågeställningar: Vilka terapeutiska egenskaper är av betydelse för mötet i parterapin? Vilka terapeutiska egenskaper påverkar att parrelationens samspel förändras? Vilka möjligheter och svårigheter ställs en parterapeut inför? Metod: Fem terapeuter intervjuades utifrån en kvalitativ metod och en tematisk metod användes i analysen. Resultat: Det intersubjektiva mötet mellan terapeut och par var av betydelse för förändringsarbetet i psykodynamisk parterapi. Personlig hållning och receptiv förmåga att uppfatta kommunikativ allians skapade ett terapeutiskt rum där accepterande av olikheter och förmåga att stå ut med motsatser utvecklades. Diskussion: Den terapeutiska ramen, och informanternas simultanförmåga att upprätta och bevaka allians, var faktorer av särskild betydelse för parterapins tre parallellt pågående relationer. Informanternas samtidiga förmåga att uppfatta och undersöka kommunikativ allians var en faktor som påverkade den terapeutiska relationen positivt. Informanterna skapade sådana samspel att parets engagemang ökade. Genom att vara personliga och använda sig av primärt mjuka känslor engagerades paret till att vara personliga och nå djupare känslomässiga upplevelser. Dessa intersubjektiva möten ledde till en förändrad relation med tryggare emotionella band och en ökad psykisk närhet. / Introduction: Psychodynamic couple therapy is about the interaction in between three people. Meetings which aim to change the interaction and find new understanding of each other’s life experiences. The purpose of this study was to analyse psychotherapists’ understanding and experience of changes in couple therapy. Topics of discussion: Which therapeutic factors are relevant for couple therapy? Which therapeutic factors affect the interaction of the couple? What benefits or difficulties is a therapist posed to? Method: Five therapists were interviewed with respect to both qualitative and thematic methods. Conclusion: The intersubjective interaction between therapist and couples has relevance for implementing changes in psychodynamic couple therapy. Personal attitude and receptive ability to perceive communicative alliance created through a therapeutic environment in which acceptance of inequalities and difference of opinions was developed. Discussion: The therapeutic framework, and the informants’ simultaneous ability to establish and monitor the alliance, were factors of particular significance for the three parallel ongoing relationships of the couple therapy. The informants’ simultaneous ability to perceive and investigate communicative alliance was a factor that positively affected the therapeutic relationship. The therapists’ application of such interactions increased the couple's engagement in the therapy. By being personal and making use of primarily soft emotions, the couple became more open and were able to reach deeper emotional experiences. These intersubjective meetings led to a changed relationship with more secure emotional ties and an increased psychological presence.