<p>Distribution: Kungl. Skytteanska Samfundet, Länsmuseet, Umeå</p> / digitalisering@umu

<p>Kan man producera brännbar gas av biobränsle i en småskalig anläggning? Kan</p><p>detta göras till en rimlig kostnad? Är det möjligt för en privatperson installera</p><p>förgasningsanläggningen själv eller krävs det en fackman? Skulle man kunna göra</p><p>gas av sitt trädgårdsavfall?</p><p>Svaret på dessa frågor är ja, det går.</p><p>Men om man vill göra det på ett säkert och miljövänligt sätt är svaret tyvärr nej.</p><p>Detta gäller i alla fall den anläggningen som detta arbete handlar om.</p><p>Tack vare Compower i Lund så kunde jag få tillgång till en kinesisk ”stalk gasifier”</p><p>Målet var att med denna panna framställa och analysera den gas som produceras</p><p>från biobränslen (gengas). Gasen skulle i bästa fall kunna användas i Compowers</p><p>microkraftverk för el och värmegenerering.</p><p>Efter installation och uppstart såg det lovande ut. Brännbar gas producerades efter</p><p>ca 20 min och gasen brann fint. Bränslet bestod då av en blandning mellan pellets</p><p>och flis.</p><p>Vid samtliga prov brinner gasen med klarblå låga och ingen synlig rök finns i</p><p>samband med förbränningen.</p><p>Pga. skrubber funktionen blir lågan pulserande</p><p>Det visade sig dock efter en stunds eldning att flisen var för blöt och tjärbildning</p><p>uppstod i pannan.</p><p>Efter nedstängning upptäcktes porositeter i fläkthusets gods och tjära hade läckt ut</p><p>på golvet.</p><p>Vid eldning nr. 2 användes endast pellets och det fungerade bra tills det visade sig</p><p>att askan från pelletsen tillsammans med tjäran bildade en sörja och chokade</p><p>luftgenomströmningen så att ingen gas kunde ta sig igenom utan tvingades ut</p><p>igenom luftintaget.</p><p>När vi senare kom in på emissionsmätningarna så visade det sig att vi inte kunde</p><p>mäta alla ämnena i gasen innan dess att vi förbrände den. Vi fick istället inrikta oss</p><p>på att mäta emissionerna efter det att vi tänt gasen. Detta gav oss rimligare världen</p><p>om än höga. Efter den sista eldningen, eldning nr 3, kunde vi konstatera att så länge</p><p>pannan eldades som den skulle så fungerade den bra, dock var CO-emissionerna</p><p>höga. När det gällde stängning så var det inte lika enkelt och det fanns även en stor</p><p>risk för utsläpp av koloxid vilket alltid bör undvikas.</p>

Kan man producera brännbar gas av biobränsle i en småskalig anläggning? Kan detta göras till en rimlig kostnad? Är det möjligt för en privatperson installera förgasningsanläggningen själv eller krävs det en fackman? Skulle man kunna göra gas av sitt trädgårdsavfall? Svaret på dessa frågor är ja, det går. Men om man vill göra det på ett säkert och miljövänligt sätt är svaret tyvärr nej. Detta gäller i alla fall den anläggningen som detta arbete handlar om. Tack vare Compower i Lund så kunde jag få tillgång till en kinesisk ”stalk gasifier” Målet var att med denna panna framställa och analysera den gas som produceras från biobränslen (gengas). Gasen skulle i bästa fall kunna användas i Compowers microkraftverk för el och värmegenerering. Efter installation och uppstart såg det lovande ut. Brännbar gas producerades efter ca 20 min och gasen brann fint. Bränslet bestod då av en blandning mellan pellets och flis. Vid samtliga prov brinner gasen med klarblå låga och ingen synlig rök finns i samband med förbränningen. Pga. skrubber funktionen blir lågan pulserande Det visade sig dock efter en stunds eldning att flisen var för blöt och tjärbildning uppstod i pannan. Efter nedstängning upptäcktes porositeter i fläkthusets gods och tjära hade läckt ut på golvet. Vid eldning nr. 2 användes endast pellets och det fungerade bra tills det visade sig att askan från pelletsen tillsammans med tjäran bildade en sörja och chokade luftgenomströmningen så att ingen gas kunde ta sig igenom utan tvingades ut igenom luftintaget. När vi senare kom in på emissionsmätningarna så visade det sig att vi inte kunde mäta alla ämnena i gasen innan dess att vi förbrände den. Vi fick istället inrikta oss på att mäta emissionerna efter det att vi tänt gasen. Detta gav oss rimligare världen om än höga. Efter den sista eldningen, eldning nr 3, kunde vi konstatera att så länge pannan eldades som den skulle så fungerade den bra, dock var CO-emissionerna höga. När det gällde stängning så var det inte lika enkelt och det fanns även en stor risk för utsläpp av koloxid vilket alltid bör undvikas.

Den internationella medvetenheten om hotet med växthusgaser har bidragit till en prioriterad utveckling av alternativa och rena tekniker baserade på förnybara i stället för fossila bränslen. Biomassaförgasning är en teknik för framställning av icke-fossil energigas från biomassa. Den har flera tillämpningsområden, vilket bland annat inkluderar kraftgenerering genom förbränning i motorer. Ett av huvudproblemen med denna teknik är produktionen av tjärföreningar under processen. Detta leder till ett behov av ett gasrenings- och uppgraderingssteg med hjälp av en katalytisk bäddreaktor, vilket ökar kostnaderna och minskar den termiska effektiviteten. Nickel är den vanligast använda katalysatorn för ångreformering, men den är tyvärr giftig. I detta projekt studeras järn, som ett alternativ till nickel. Järn är miljövänlig, giftfri och mer rikligt förekommande jämfört med nickel. Specifikt så användes ett sintrat järnpulver tillverkat av Höganäs AB, Sverige, med toluen som en modellförening för tjära. För att förstå hur oxidationen av järn och järnoxider fungerar mer i detalj under den katalytiska omvandlingen så utfördes testerna med ånga och toluen en temperatur av 750°C och ett tryck av 1 bar. I experimenten observerades att ju större mängd ånga som tillfördes till reaktorn, desto fler problem observerades under katalytiska processen. Den negativa effekten av oxidationen av järnkatalysatorn var mycket större än de fördelar som ånga normalt har på den katalytiska processen. / The international community’s awareness of the danger of greenhouse gases has contributed to prioritising the development of alternative and clean technologies, using renewable sources, over fossil fuels. Biomass gasification is a technology for the production of non-fossil synthesis gas from biomass. It has numerous applications including power generation through combustion in engines. One of the main problems with this technology is the production of tars during the process. This leads to the need to implement a gas cleaning and upgrading step using a catalytic bed reactor, which increases costs and reduces thermal efficiency. nickel is the common catalyst for steam reforming but it is toxic. Therefore, to overcome these drawbacks and to be environmentally friendly, iron, a non-toxic and more abundant catalyst, was used in this project. Specifically, sintered iron powder manufactured at Höganäs AB, Sweden, was used and toluene was taken as the model tar compound.  To understand the iron reactions in more detail, namely the behaviour of iron oxidation during re- forming, the toluene tests were carried out with steam as gasification agent at a temperature of 750°C and pressures below 1 bar. In the experiments, it was observed that the higher the amount of steam in the reactor, the more problems were observed in the catalyst. The negative effect of the oxidation of the catalyst far outweighed the benefits that steam could have on the catalysis.

Diss. Stockholm : Univ. / Stockholm blir huvudstad

The hotel is located on Skatholmen in the archipelago of Stockholm, Värmdö county. The hotel building has an open structure characterized by hospitality and the nature outside. The rooms have stunning views of the island landscape and lush forest. With biodiversity and valuable nature in mind, the building has been designed with a structure that should not be too intrusive in the surrounding landscape. The building is meant to blend into the dark silhouette of the island and to give a light footprint on the topography of the landscape. The use of well-chosen materials and similar design, both in plan and facade, creates a consistent building despite the building's somewhat playful expression. The hotel rooms are arranged linearly along three shafts, which aim to maximize the exposure of sunlight throughout the day, as well as to create large open spaces. The design makes it possible for the hotel guests to choose what type of sunlight they prefer. The large glass area also functions as large mirrors and will make the building reflect the surrounding environment, which gives a less prominent appearance in the surrounding. / Hotellet ligger på Skatholmen i Stockholms mellanskärgård, Värmdö kommun. Hotell-byggnaden har en öppen struktur präglad av gästfrihet och naturen utanför. Hotellrummen har slående utsikt över ölandskapet och lummiga skogar. Med tanke på den biologiska mångfalden och värdefull natur har byggnaden utformats med en struktur som inte ska vara för påträngande på omgivande landskap. Byggnaden är tänkt att smälta in i den mörka siluetten av ön och ge ett lätt fotavtryck på topografin i landskapet. Den slutliga strukturen, främst mot vattnet, för tanken till en båt med en kommandobrygga. Trots byggnadens något lekfulla utformning skapas en helhet med hjälp av materialval och liknande formspråk, både i plan och fasad. Hotellrummen är ordnade och placerade linjärt längs med tre axlar, som syftar till att maximera exponeringen av solljus under hela dagen, samt att skapa stora öppna ytor. Utformningen gör att hotellgästen kan välja vilken typ av solljus hen föredrar. Stora glaspartier ramar in skärgården utanför. De stora glaspartierna fungerar även som stora speglar och gör att byggnaden reflekterar den omgivande miljön, vilket resulterar i att byggnaden, till synes, ger ett mindre markant avtryck på platsen.