Syfte  Syftet med studien är att få en inblick i hur ishockeyns elever vid nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) upplever balansen mellan skola och idrott. Studien ska besvara följande frågeställningar:  Hur upplever ishockeyns tidigare NIU-elever skolan? Hur upplever ishockeyns tidigare NIU-elever balansen mellan skola och ishockey? Metod  Studien är genomförd med en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer. Urvalet till studien utgick ifrån ett kriterieurval av manliga före-detta NIU-elever med inriktning ishockey som hade påbörjat utbildningen de senaste 10 åren. Totalt genomfördes 5 semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades och kodades av för att identifiera olika centrala teman. Analysen utgick ifrån studiens teoretiska ramverk; holistiskt perspektiv och KASAM-modellen. Resultat  Eleverna upplevde att utbildningen hade en ojämn kravställning mellan skola och idrott. Eleverna upplevde att det fanns en tydligare kravbild och uppföljning inom idrotten än inom skolan. Eleverna upplevde också att det var skillnad mellan olika elever utifrån kravbild och uppföljning. Resultatet visar också att eleverna upplevde att det saknades ett strukturerat stöd för att klara av balansgången mellan skola och idrott. Detta bidrog till en ökad stress och försämrad prestationsförmåga. Eleverna upplevde också utmaningar med NIU-utbildningens struktur då de upplevde att den inte var anpassad utifrån idrottens struktur. Avslutningsvis visar resultatet att eleverna upplevde den sociala kulturen inom gruppen som en viktig faktor för att framgångsrikt kombinera skola och idrott. Eleverna upplevde att det var enklare att kombinera skola och idrott ifall det var socialt accepterat inom gruppen att vara framgångsrik i skolan. Slutsats  Ishockeyns NIU- elever upplever att utbildningen behöver anpassas utifrån idrottens struktur för att ge eleverna större förutsättningar att kombinera skola och idrott. Eleverna upplever också att det behöver etableras ett tydligare stöd för eleverna när det kommer till att kombinera skola och idrott. Det strukturerade stödet menar eleverna hjälper till att motverka stress och prestationsångest. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Syfte och frågeställning: Syftet med studien var att undersöka spelares uppfattning om deras ledares ledarskap inom SDT och framför allt om interpersonella beteenden, som är områden som ligger till grund för en behovsstödjande lärandemiljö och ett transformativt ledarskap och ifall deras uppfattning förändrades efter en intervention. De sex frågeställningar som var centrala för studien var: Kan en intervention inom transformativt ledarskap riktat mot tränare, förändra spelarnas uppfattning om deras tränares ledarskap inom 1) autonomistödjande (AS), 2) kompetensstödjande (KS), 3) tillhörighet (T), 4) autonomimotverkande (AM), 5) kompetensmotverkande (KM) och 6) tillhörighetmotverkande (TM)?  Metod: Metoden som vi använde oss av var en kvantitativ enkät samt ett utbildningstillfälle (intervention) med tränare. Trettioåtta utvalda ishockeyspelare som tillhör en homogen grupp fick delta i studien samt deras två tränare. Spelarna fick först svara på en enkät som hade 24 frågor där man skulle bedöma sina tränare inom behovsstödjande ledarskap. Enkäten berörde sex olika kategorier och dessa var 1) autonomistödjande, 2) kompetensstödjande, 3) tillhörighet, 4) autonomimotverkande, 5) kompetensmotverkande, 6) tillhörighetmotverkande. Sedan genomfördes en intervention i form av en utbildande workshop med deras tränare. Efter fyra veckor fick spelarna svara på samma enkät igen, för att se ifall interventionen hade gett någon effekt på spelarnas uppfattning om deras tränares ledarskap.  Resultat: Resultatet visade att efter en intervention med tränare så uppfattade spelarna en positiv förändring. I alla kategorierna så ökade man i medelvärde, dock var det icke statistiskt signifikant. Den som ökade mest i medelvärde mellan tillfälle ett (T1) och tillfälle två (T2) var kategorin tillhörighet som ökade från 5,18 till 5,59. Den kategorin som ökade minst var kompetensmotverkande som ökade från 4,89 till 5,1.  Slutsats: Slutsatsen som kan dras efter genomförd studie är att det finns ett värde i att genomföra utbildningar i behovsstödjande ledarskap och främja det transformativa ledarskapet. Vår studie påvisade ett icke statistiskt signifikant resultat, men höjt medelvärde i alla kategorier i frågeställningarna. Därav anser vi att vår studie är bidragande till forskningen, samt att interventioner inom behovsstödjande ledarskap, kan bidra till att förändra spelares uppfattning om deras tränares ledarskap baserat på tidigare teoretiska ramverk. / Aim: The purpose of this study was to investigate players' perception of their leaders' leadership in SDT and especially of interpersonal behaviors, which are areas that form the basis for a needs-supported learning environment and for transformative leadership and if their perception changed after an intervention. The six questions that were central to the study were: Can an intervention in transformative leadership aimed at coaches, change the players' perception of their coaches' leadership in 1) autonomy support (AS), 2) competence support (KS), 3) belonging (T), 4) autonomy thwarting (AM), 5) competence thwarting (KM), 6) belonging thwarting (TM)?  Method: The method we used was a questionnaire and an intervention with coaches. Thirty-eight selected ice hockey players belonging to a homogeneous group participated in the study as well as their two coaches. The players were first asked to answer a questionnaire that had 24 questions where they were asked to assess their coaches in need-supporting leadership. The survey concerned six different categories, and these were 1) autonomy supporting, 2) competence supporting, 3) belonging, 4) autonomy thwarting, 5) competence thwarting, 6) belonging thwarting. Then an intervention was carried out in the form of an educational workshop with their coach. After four weeks, the players were asked to answer the same questionnaire again, to see if the intervention had influenced the players' perception of their coach's leadership.   Results: The results showed that after the intervention with coaches, the players perceived a positive change. In all categories, the average increased, but it was not statistically significant. The one that increased the most in average between T1 and T2 was the category of belonging, which increased from 5.18 to 5.59. The category that increased the least was competence thwarting, which increased from 4.89 to 5.1.  Conclusion: The conclusion that can be drawn after the study is that there is a value in conducting training in needs-supporting leadership and promoting transformative leadership. Our study showed a non-statistically significant result, but an increased mean in all categories of the questions. Therefore, we believe that our study is contributing to the research, and that interventions in the field of supportive leadership can contribute to changing players' perception of their coaches' leadership based on previous theoretical frameworks.

Syfte och frågeställningar  Syftet med studien är att undersöka hur arbetet med att stärka lagsammahållningen i distriktslag för flickor ser ut idag, samt belysa potentiella möjligheter och utmaningar med lagsammanhållning i lag som ses vid relativt få tillfällen. Frågeställningarna är: Hur arbetar distriktslagstränare med att stärka lagsammanhållningen i distriktslag där spelarna samlas vid relativt få tillfällen? Upplever distriktslagstränarna att det finns några skillnader i arbetet med att skapa lagsammanhållning i distriktslag jämfört med klubblag? Vilka likheter och skillnader finns i arbetet med lagsammanhållning mellan distriktslag i fotboll och ishockey? Metod För att besvara syfte och frågeställningar utgår studien från en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. För analys av empirin genomfördes en tematisk analys med utgångspunkt i en abduktiv ansats. Respondenterna i studien utgörs av sex distriktlagstränare vilka valdes ut genom ett strategiskt urval. Resultat Arbetssätten som distriktlagstränarna använder för att stärka lagsammanhållningen är relativt lika där aktiviteter och lekar är vanligt förekommande inslag. Den största skillnaden mellan distriktslag och klubblag upplevs vara bristen på tid vilket även samtliga distriktlagstränare lyfter som den största utmaningen i arbetet med att stärka lagsammanhållningen i distriktslag. Vissa olikheter mellan idrotterna framträder också, exempelvis gällande upplevt stöd från förbunden, där distriktlagstränarna inom fotbollen har större möjlighet att få stöd i lagsammanhållningsarbetet från förbundet. Slutsats Distriktlagstränarna visar på ett stort engagemang i frågan om lagsammanhållning och arbetet kring detta. Lagsammanhållningsarbetet prioriteras och distriktlagstränarna anser att det är en avgörande faktor i skapandet av ett välfungerande och högpresterande lag. Arbetet med lagsammanhållning i just distriktslag kopplas även samman med en rad olika utmaningar, där brist på både tid och riktlinjer upplevs vara de största svårigheterna. Oavsett utmaningar anser tränarna att det finns mycket att vinna på ett rigoröst arbete med lagsammanhållning. / Aim and research questions The aim of the study is to investigate how the work to strengthen team cohesion in district teams for girls looks like today as well as highlight potential opportunities and challenges with team cohesion in teams that meet on relatively few occasions. The research questions are: How do district team coaches work to strengthen team cohesion in district teams where the players meet on relatively few occasions? Do the district team coaches experience any differences in the work to create team cohesion in district teams compared to regular teams? What similarities and differences exist in the work with team cohesion between district teams in football and ice hockey?  Method To answer the aim and research questions, the study is based on a qualitative method in the form of semi-structured interviews. For analysis of the empirical data, a thematic analysis was carried out based on an abductive approach. The respondents in the study are six district team coaches who were selected through a strategic selection process. Results The approaches used by the district team coaches to strengthen team cohesion are relatively similar where activities and games are common features. The biggest difference between district teams and club teams is perceived to be lack of time, which is also highlighted as the biggest challenge in the work to strengthen team cohesion in district teams. Some differences between the sports also appear, for example regarding perceived support from the Swedish football- and ice hockey associations, where the district team coaches in football have a greater opportunity to receive support in the team cohesion work. Conclusion The district team coaches show great commitment to the issue of team cohesion. The team cohesion work is prioritized, and the district team coaches consider it to be a decisive factor in the creation of a well-functioning and high-performing team. However, team cohesion work, especially in district teams, is also linked to different challenges, where lack of time and guidelines are perceived to be the biggest ones. Regardless of the challenges, the coaches believe there is much to be gained by a rigorous team cohesion work.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilka orsaker det finns till att kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey slutar utöva sin idrott. Studien undersökte vilka anledningar det finns till att vissa idrottare återvänder till sin idrott. Utöver detta ämnar studien ta fram förslag på åtgärder. -          Vilka orsaker upplever kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey att det finns till att de slutar utöva sin idrott? -          Vad kan det finnas för orsaker till att kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey väljer att komma tillbaka till sin idrott efter att de slutat? -          Vad skulle enligt utövarna behöva förbättras för att få fler att stanna kvar inom idrotten respektive få färre att sluta? Metod Studien har använt ett kvalitativt tillvägagångssätt där sex intervjuer genomförts och analyserats. Intervjudeltagarna bestod av tre kvinnliga friidrottare respektive tre kvinnliga ishockeyspelare som samtliga hade kommit tillbaka till idrotten efter avslutade idrottskarriärer. Intervjuguiden hade en hierarkisk struktur med huvudfrågor och följdfrågor och var semistrukturerad. Resultat De främsta och vanligast förekommande orsakerna till avhopp är bristande motivation, skador och möjligheten att få ihop livspusslet med allt vad det innebär. Den främsta orsaken till återkomst är att idrottarna brinner för idrotten och fortsatt har en idrottsidentitet. De rekommendationer och förslag på förändringar som framkommer är bättre nivåanpassning, bättre förutsättningar samt att idrottarna ska bli mer uppmärksammade. Slutsats Slutsatsen som kan dras är att både när det gäller orsaker till avhopp och orsaker till återkomst inom friidrott och ishockey finns det intrapersonliga, interpersonliga och miljömässiga anledningar. Om förbund och föreningar kan uppmärksamma detta kan förhoppningsvis fler utövare bli kvar inom idrotten eller återvända trots att de har slutat.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.