Aim: The aim of this study was to describe the impact of debriefing, brief eclectic psychotherapy, cognitive behavioral therapy and EMDR therapy for PTSD and other stress-like reactions in emergency personnel. Background: In 1980, PTSD got a name and a place in the modern psychiatric diagnosis. Interest in the treatment and prevention of PTSD has increased over the past 20 years. Responders (ambulance, police and firefighters) are professionals who often meet human pain and suffering and are thus at risk for developing PTSD. Method: A literature search was made in the databases SocINDEX, PsycINFO, CINAHL and PubMed to identify relevant articles based on the purpose. A total of 556 articles were identified after consideration for inclusion and exclusion criteria and finally, it was 11 articles that were included in the results. Results: The effects of debriefing was found to have no significance in the prevention of PTSD. The effect of pre-traumatic vaccination showed good results in the prevention of PTSD, while the effects of brief eclectic therapy,cognitive behavioral therapy and eye movement desensitization and reprocessing therapy showed good results in the treatment of PTSD. Keyword: PTSD, traumatic event, ambulance, police, firefighter, prevention and treatment. / Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av debriefing, eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi, pre-traumatic vaccination samt eye movement desensitization and reprocessing terapi med avseende på PTSD och andra stress liknande reaktioner hos räddningspersonal. Bakgrund: År 1980 fick PTSD ett namn och en plats i den moderna psykiatriska diagnostiken. Intresset för behandling och förebyggande metoder mot PTSD har ökat de senaste 20 åren. Räddningspersonal (ambulans, polis och brandpersonal) är yrkeskategorier som ofta träffar på mänsklig smärta och lidelse och är därmed riskgrupper för att utveckla PTSD. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna SocINDEX, PsycINFO, CINAHL och PubMed för att identifiera relevanta artiklar utifrån syftet. Totalt identifierades 556 artiklar efter hänsyn till inklusions och exklusions kriterierna och slutligen var det 11 artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Effekterna av debriefing visade sig inte ha någon betydelse vid förebyggandet av PTSD. Effekten av pre-traumatic vaccination visade goda resultat vid förebyggandet av PTSD medans effekterna av eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi och eye movement desensitization and reprocessing terapi visade goda resultat som behandling av PTSD. Nyckelord: PTSD, traumatisk händelse, ambulans, polis, brandmän, prevention och behandling.

I Sverige drabbas mellan 100-150 personer varje år av en ryggmärgsskada i samband med ett trauma. För de drabbade innebär det en förlorad kroppsfunktion av varierande grad samt en ny livssituation att förhålla sig till. Syftet är att beskriva hur livsvärlden påverkas hos män i arbetsför ålder 18-65 år som drabbas av en traumatisk ryggmärgsskada. För att beskriva detta gjordes en litteraturstudie på kvalitativa och kvantitativa artiklar som granskades. Resultatet visade på två huvudteman, lidandets dimensioner och lindrat lidande. I lidandets dimensioner beskrevs aktuella problem som uppstod i samband med skadan. Vid lindrat lidande beskrevs olika sätt att hantera och bearbeta den traumatiska händelsen samt vad den nya livssituationen med en ryggmärgsskada innebar för individen. Resultatet visade på vikten av att vården utformas utifrån målet att individen blir så självständig som möjligt. Genom självständighet hos individen blev upplevelsen av beroende och skammen över att vara en börda på andra minskad. Resultatet visade även att patienter kände otrygghet då de upplevde okunskap hos personalen. I diskussionen läggs vikten på sjuksköterskans kunskap om ryggmärgsskador samt att sjuksköterskan kontinuerligt ger information och stöd till individen och de anhöriga. Ett gott stöd från sjuksköterskan visade sig vara en viktig faktor i krishanteringen. Det framkom att de anhöriga behöver stöd i form av samtal och delaktighet. Till sist diskuteras det hur detta kan impliceras i vården.

Introduktion. En förvärvad hjärnskada är en av de vanligaste orsakerna till bestående neurologiska funktionshinder och bara ett fåtal patienter återvinner tidigare förmågor. Hantering av konsekvenser vid förvärvad hjärnskada kan bero på copingstrategier patienter använder sig av. Sjuksköterskan har en viktig roll av att identifiera patienter i riskzon, stödja dem och främja adaptivitet inom olika områden. Syfte. Syftet med litteraturstudie var att belysa copingstrategier hos patienter med förvärvad hjärnskada. Metod. Studien är en litteraturstudie genomförd enligt Polit och Becks (2017) nio steg. Resultatet i litteraturstudiet baserades på tretton vetenskapliga artiklar från databaser CINAHL och PsychInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och bearbetades induktivt för att identifiera huvudkategorier relaterade till coping i artiklarnas resultat. Resultat. Patienterna använder sig både problemlösande och känslobaserade copingstrategier. Symtom och tid efter skadan, copingstrategier innan skadan, personliga egenskaper samt skadans svårighetsgrad påverkar val av copingstrategi. Copingstrategi patienter använder sig av påverkar psykiska hälsan, livskvalité och den exekutiva funktionen efter förvärvad hjärnskada. Slutsats. Kunskap om faktorer som påverkar val av copingstrategi samt utfall av olika copingstrategier hjälper sjuksköterskan att identifiera patienter i riskzon för långvariga negativa konsekvenser efter hjärnskadan.

Bakgrund och problemformulering Den vanligaste orsaken i världen till en amputation är trauma. En traumatisk amputation medför en förändrad livssituation för individen. En bättre förståelse för traumatiskt amputerades upplevelser ger sjuksköterskan ökad förståelse för att erbjuda god vård och kunskap som kan minska patientens lidande, öka livskvalitén och välbefinnande. Syftet Att undersöka upplevelsen av en förändrad livssituation efter en traumatisk amputation av en eller flera extremiteter. Metod En litteraturstudie med sammanlagt elva vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Databaserna som använts för artikelsökning var Cinahl, Pubmed, Psycinfo, Medline och andra artiklars referenslistor. Resultat I resultatet framkom det att en förändrad livssituation efter en traumatisk amputation innebar en förändrad självbild, försämrat självförtroende, daglig smärtupplevelse och sämre livskvalité. Diskussion De traumatiskt amputerade upplevde en stor omställning och utmaning att anpassa sig till den nya kroppen. Amputationen medförde begränsad vardag, psykisk ohälsa och försämrad livskvalité. Stöd och hjälp kunde både främja och försämra deras välbefinnande. Sjuksköterska har en viktig roll med sin kompetens för att förebygga ohälsa och minska lidande för den traumatiskt amputerade.

Introduktion/Bakgrund: Det mest rapporterade symtomet från patienter med traumatisk skallskada är hjärntrötthet. Traumatisk skallskada innefattar allt från lätt hjärnskakning till svår permanent hjärnskada. Utmärkande symtom kopplat till hjärntrötthet är stresskänslighet, ljud- och ljuskänslighet, uppmärksamhet- och koncentrationssvårigheter, onaturlig snabb förlust av mental energi samt onaturligt lång återhämtning av energi efter koncentration. Det finns ingen väl fungerande behandling mot hjärntrötthet. Information och samtal är den primära behandlingsmetoden och det är sjuksköterskans ansvar att ta hänsyn till patientens tillstånd och anpassa informationen.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur livskvalitet i det vardagliga livet påverkas hos människor med hjärntrötthet efter en traumatisk skallskada. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Databassökningar genomfördes i PubMed, PsychInfo och Cinahl. Tolv kvantitativa artiklar och en kvalitativ artikel sammanställdes i studiens resultat. Resultat: Resultatet indikerar påverkan på livskvaliteten vid hjärntrötthet efter traumatisk skallskada. Ökad kunskap, medvetenhet och acceptans krävs för att hantera hjärntrötthet. Hjärntrötthet kan ge svårigheter i sociala sammanhang då personen inte klarar av att sortera stora mängder intryck. En hjärntrött person behöver anpassa aktivitetsnivån och yrkeslivet för att klara av vardagen och bevara god livskvalitet. Slutsats: Hjärntrötthet kräver stora förändringar i vardagen eftersom både aktivitets- och ambitionsnivån måste sänkas för att spara på den mentala energin. Litteraturstudiens resultat visar på faktorer som påverkar livskvaliteten negativt men genom kunskap och acceptans går det att lära sig att hantera och leva ett liv med god livskvalitet trots hjärntrötthet.

Bakgrund: Personalen är den viktigaste tillgången inom vården och därför är det viktigt att de får det stöd som de behöver för att undvika stress och psykisk utmattning. Personal som arbetar i arbetsmiljöer där kritiska och traumatiska händelser uppstår löper en större risk att drabbas av psykisk ohälsa i form av utbrändhet, depressioner samt stress och även posttraumatisk stressyndrom (PTSD). Personalstöd har visat sig leda till såväl lägre sjukfrånvaro som mindre personalomsättning. Det finns olika former av personalstöd, ute i verksamheterna används oftast kamratstöd, avlastningssamtal och debriefing. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka förekomst av riktlinjer samt att beskriva dess innehåll för personalstöd efter kritiska och traumatiska händelser på ett antal anestesiavdelningar i Sverige. Metod: Metoden som användes var av kvantitativ och kvalitativ ansats och analysen genomfördes med manifest innehållsanalys. Resultat: 28 frågeformulär skickades ut, av dessa erhölls fjorton svar och sju utav dessa hade avdelningsspecifika riktlinjer för personalstöd. Riktlinjerna granskades och tre kategorier urskiljdes; syfte och mål med riktlinjerna, förebygga och stödja samt arbetsmiljö. De stödåtgärder som framkom var avlastningssamtal, debriefing, krisstöd, enskilt krisstöd, ceremonier samt emotionellt stöd och eftersnack. Avlastningssamtal var den vanligaste stödåtgärden. Slutsats: Ungefär hälften av de anestesiavdelningarna som erhöll frågeformulär valde att inte medverka i studien. Endast sju anestesiavdelningar av de som medverkade hade riktlinjer trots att lagar och föreskrifter säger att arbetsgivaren ska tillhandahålla riktlinjer för personalstöd. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att denna studie ska vara ett stöd för verksamheter vid utformning av riktlinjer samt vid uppdatering av befintliga riktlinjer för personalstöd efter kritiska och traumatiska händelser. / Background: The personnel are the most important asset in health care and it is therefore important that they receive the support they need to avoid stress and mental fatigue. Personnel which works in environments where critical and traumatic events occur is at a higher risk of mental illness in form of burnout, depression, stress and also post-traumatic stress disorder (PTSD). Support to personnel has been found to contribute both to lower absenteeism as well as a lower personnel turnover. There are various forms of personnel support, the most commonly used types within operations are co-worker support, relief conversations and debriefing. Aim: The aim of this survey was to investigate the presence of guidelines and its contents for personnel support after critical and traumatic events in a number of anesthesia departments in Sweden Method: The method used was quantitative and qualitative approach, and the analysis was performed with manifest content analyze. Result: 28 questionnaires were sent out, of these were fourteen responses received and seven of these had guidelines for personnel support. The guidelines were reviewed and three categories were distinguished; purpose and goals of the guidelines, prevention and support, and work environment. Support methods that emerged was relief conversations, debriefing, crisis support, individual crisis support, ceremonies, emotional support and after talk. Relief conversations were found to be the most common method. Conclusion: Approximately half of the anesthesia departments that received questionnaires decided to don’t participate in the study. Only seven anesthesia departments of those who participated had guidelines, despite the fact that laws and regulations say that the employer shall provide guidelines for personnel support. Clinical significance: It is wished that this study will provide support for activities when developing guidelines, and also when updating already existing guidelines for personnel support after critical and traumatic events.

The purpose of the study is to investigate social workers experiences of compassion fatigue as well as their thoughts about health and risk factors in the area. The method used is a qualitative interview study in which eight social workers, investigating child welfare matters, were individually interviewed. The study shows that most of the social workers describe their own experiences of burnout but not of secondary traumatic stress. The most important support for not suffer from compassion fatigue is to be supported and the possibility to ventilate with colleagues and managers. However, the social workers consider that the risk of burnout is primarily due to a heavy workload in terms of the number of cases and high staff turnover. Finally, the study indicates that social workers do not have experience of secondary traumatic stress because they are using tools that prevent this. However, the risk of experiencing burnout is high since they have not found strategies for managing workplace stress. / Syftet med studien är att undersöka socialarbetares upplevelser av sympatistress samt deras tankar om frisk- och riskfaktorer inom området. Metoden som använts är en kvalitativ intervjuundersökning där åtta socialarbetare, som utreder barnavårdsärenden, enskilt har intervjuats. Studien visar att de flesta av socialarbetarna beskriver att de har egna upplevelser eller erfarenheter av utbrändhet men inte av sekundär traumatisk stress. Det viktigaste stödet för att inte drabbas av sympatistress, uppger socialarbetarna, vara stöd från och möjligheten att ventilera med kollegor och chefer. Dock anser de att risken för att bli utbränd främst beror på hög arbetsbelastning, i form av mängden ärenden samt hög personalomsättning. Slutligen pekar studien på att socialarbetarna inte har upplevelser av sekundär traumatisk stress då de använder sig av verktyg som förhindrar detta. Dock är risken för att drabbas av utbrändhet hög då de ännu inte funnit strategier för att hantera påfrestningar som är kopplade till arbetsplatsen.

Bakgrund: Traumatisk hjärnskada (THS) orsakas av våld mot huvud i samband med fallolyckor eller trafikolyckor. Varje år söker 20 000 personer vård på grund av skallskador. Vården för traumatiskt hjärnskadade patienter i Sverige skiljer sig åt, mycket beroende på avstånden som finns till specialistsjukhus, tiden och rätta åtgärder är avgörande faktorer för denna patientgrupp. Syfte: Att undersöka vikten och intensivvårdssjuksköterskors behov av rutiner i samband med vård av patienter med hjärnskador på allmänintensivvårdsavdelningar och på neurointensivvårdavdelningar. Metod: Kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer av tio intensivvårdsjuksköterskor som arbetar på en allmänintensivvårdsavdelning (IVA) och specialistneurointensivvårdavdelningen (NIVA). Resultat: På NIVA finns väl inarbetade rutiner och tydliga riktlinjer nedskrivna. Sjuksköterskornas upplevelse var att det fanns tillräckligt med rutiner, men några rutiner kunde utvecklas. På IVA fanns det inga nedskrivna riktlinjer och inga tydliga rutiner för att vårda denna patientgrupp. Vården och kontrollerna ordinerades av läkare som är i tjänst. Slutsats: Vården kring hjärnskadade patienter är ytterst viktigt då man ständigt måste förebygga sekundära skador/insulter. Rutiner är väl inarbetade på specialistsjukhuset, men vården börjar först på hemsjukhuset på IVA där tydliga rutiner och riktlinjer saknas. / Introduction: Traumatic brain injury caused by violence against the head during a fall or traffic accident. Each year 20000 people gets medical care because of head injuries. The care for traumatic brain injured patients in Sweden differ greatly depending on the distances available to specialist hospitals, the time and the proper measures are crucial factors in this population. Aim: The study aims to examine the importance and intensive care nurses need routines in connection with care of patients with brain injuries in general intensive care units and in neurological intensive care units. The study consists of three group interviews in a general ICU unit in Falun and specialist unit (NIVA). Method: A qualitative study with focus group interviews. Results: The results showed that the level have clear procedures and written guidelines regarding the "avoidable factors" which are well established, their experience was that there were enough procedures, but that some could continue to develop. IVA there were no written guidelines and no clear procedures to care for this population without the care and controls prescribed by the doctor who is on duty. Conclusion: The conclusion is that care about the brain-damaged patients is extremely important when you constantly have to prevent secondary injury / insults and check the "avoidable factors". Routines are well established on specialist hospital care but starts first at home hospital where the importance of working towards the same goal and have clear procedures and guidelines from the start.

Bakgrund: Ryggmärgens huvudsakliga funktion är att skicka och ta emot nervimpulser för rörelse och känsel. När en ryggmärg skadas innebär det förluster eller nedsättningar av kroppsliga funktioner och förmågor. Omfattningen av funktionsnedsättningen är beroende på vilken nivå i ryggmärgen som skadan sker. Vid en traumatisk ryggmärgsskada har omvårdnaden en stor betydelse för den fortsatta hälsan och sjuksköterskor har beskrivit att de har en mångsidig roll i arbetet. Att ha en funktionsnedsättning kan innebära ett behov av hjälp från andra personer, samt upplevelser av utanförskap och en exkludering från samhälleliga arenor. Syfte: Att belysa personers upplevelser av att leva med en traumatisk ryggmärgsskada. Metod: En litteraturöversikt baserad på tolv vetenskapliga artiklar; elva kvalitativa och en med mixad metod från databaserna CINAHL complete och Psycinfo. Vid sökning i databaserna användes ämnesord som Spinal Cord Injuries, Patients attitudes. Artiklarna har analyserats i enlighet med Fribergs metod. Resultat: Två huvudteman identifierades utifrån Roys adaptionsmodell, Adaptiv respons och ineffektiv respons. Varje huvudtema har tillhörande underteman. Under adaptiv respons återfanns, anhörigas roll i vardagslivet, hoppets betydelse, nya insikter och förändrade perspektiv och betydelsen av meningsfulla aktiviteter. Under ineffektiv respons återfanns upplevelser av att vara beroende, upplevelser av en förändrad identitet, viljan att avsluta sitt liv, upplevelser av ett förlorat hopp och livets ständiga kamp. Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras metodens styrkor respektive svagheter. Under rubriken resultatdiskussion diskuteras litteraturöversiktens viktigaste resultat som var anhöriga, hopp, psykisk ohälsa och aktiviteter mot litteraturöversiktens bakgrund, ny litteratur samt mot Roys adaptionsmodell. / Background: The Spinal cord's main function is to send and receive nerve impulses for movement and sensation. Damage of the spinal cord means loss or impairment of bodily functions and abilities. The extent of the disability depends on the level of the spinal cord injury. At a traumatic spinal cord injury, care has a great importance for the continued health. Nurses have described that they have a versatile role in that work. Having a disability can mean a need for help from other people and the experiences of alienation and exclusion from social arenas. Aim: To illustrate people's experiences of living with a traumatic spinal cord injury. Method: A literature review based on twelve scientific articles; eleven qualitative and one with mixed method from the databases CINAHL Complete and PsycINFO. When searching in the databases, some of the terms that was used were Spinal Cord Injuries, Patients, Attitudes. The articles were analyzed according to Fribergs method. Results: Two main themes were identified from the Roy Adaptation Model, adaptive response and ineffective response. Each main theme has related sub-themes. Sub themes in adaptive response are, relatives role in everyday life, importance of hope, new insights and altered perspectives and the importance of meaningful activities. In ineffective response there are experiences of being dependent, experiences of an altered identity, the desire to end one’s life, experiences of a lost hope and life's constant struggle. Discussion: In the method discussion, strengths and weaknesses of the method are discussed. Under the heading discussion of results, the most important results of the literature overview that were relatives, hope, mental health and activities are discussed in comparison with the results overview background, new literature and Roy's adaptation model.

Ambulanssjuksköterskor är sårbara när det gäller både kortvarig och långvarig stress då de efter en traumatisk händelse ligger i riskzonen för att utveckla en akut stressreaktion. Stressreaktioner kan ses som en normal reaktion för den som varit med om en traumatisk upplevelse. Många har lärt sig att hantera detta i sin arbetsvardag, men för en del utvecklas denna stressreaktion till att bli långvarig. Det är betydelsefullt för ambulanssjuksköterskor att ha strategier för att kunna hantera upplevelsen efter traumatiska händelser och därmed kunna förebygga långvariga stressproblem. Vårt syfte var därför att undersöka hur ambulanssjuksköterskor hanterar upplevelsen efter en traumatisk händelse. I studien har en fenomenlogisk metod med ett livsvärldsperspektiv använts. Vi gjorde sex djupintervjuer med ambulanssjuksköterskor på en utvald station. I resultatet framkom sex innebördselement; att samtala, att använda sig av känslor, att använda sig av kognitivt tänkande, att ha möjlighet till uppföljning, att få möjlighet till en paus och att använda sig av humor. Essensen visar att ambulanssjuksköterskor använder sig av strategier som är anpassade och beroende av hur de aktuella omständigheterna ser ut. Att samtala med kollegan sågs som ett första steg i hanteringen och var betydande för hur den fortsatta hanteringen skulle gå till. Det som framkom tydligt i studien och som skulle vara önskvärt var regelbunden professionell handledning och patientuppföljning för att kunna hantera en traumatisk händelse på ett bra sätt. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>