No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskans yrke är präglat av stor arbetsbelastning, ett högt tempo och många olika arbetsuppgifter som oftast ska utföras under tidspress. Andelen akuta patienter ökar samtidigt som att resurser begränsas och effekten av detta har en direkt påverkan på sjuksköterskans psykiska hälsa.   Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa faktorer som orsakar psykisk ohälsa hos sjuksköterskor inom akutsjukvården.   Metod: En litteraturöversikt bestående av 10 vetenskapliga artiklar med kvantitativ forskningsmetodik. Artikelsökningen utfördes i databaserna Cinahl och Pubmed.   Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman som visade sig påverka sjuksköterskans hälsa; dessa är Arbetsrelaterade faktorer och Psykosociala faktorer. Subteman är arbetsmiljö, ledarskap och organisation gällande huvudtemat arbetsrelaterade faktorer, trauma och lidanden, återhämtning samt stressorer vid huvudtemat psykosociala faktorer.   Konklusion: Genom kunskap om psykisk ohälsa samt utveckling av coping-strategier med förebyggande åtgärder kan en mer hälsosam och stödjande arbetsmiljö skapas för sjuksköterskor inom akutsjukvården. / Background: The nurse´s profession is characterized by a high workload, a high tempo and many different tasks that are usually performed under enormous time pressure. The proportion of acute patients increases drastically while the resources are limited and the effect of this has a direct impact on the nurse.    Purpose: The purpose of the litterature review is to highlight factors that causes mental illness in nurses in the emergency care.   Method: The litterature review consists of 10 scientific articles with quantitative researsh methodology. The article research was done in the databases CINAHL and PubMed.   Result: The analysis resulted in two main themes that were found to affect the nurse´s health, these are work-related factors and psychosocial factors. The subthemes are working enviroment, leadership and organization to the main theme of workrelated factors. Suffering and trauma, recovery and stressors regarding the main theme psychsocial factors. Conclusion: Through knowledge about mental illness and development of coping strategies with preventive measures, a healthier and more supportive working enviroment can be created for nurses in emergency care.

Karlsson, E & Liljesson, M. Kvinnors upplevelse av att få en bröstcancerdiagnos. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2022.   Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen för kvinnor världen över. I Sverige diagnostiserades 7570 kvinnor med bröstcancer år 2020. Bröstcancern upptäcks vanligtvis av kvinnan själv eller genom mammografi. Diagnostiken består av trippeldiagnostik, som kan fastställa diagnosen. Den generella behandlingen av bröstcancer är cytostatika, kirurgiskt ingrepp och/eller strålning. Att genomgå en behandling är fysiskt, psykiskt och socialt utmanande. Att diagnostiseras med en sjukdom kan innefatta en kris eftersom det utgör ett hot mot individens existens. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa biologiska kvinnors upplevelse av att få en bröstcancerdiagnos. Metod: En kvalitativ litteraturstudie har utförts med inriktning mot omvårdnad. Litteratursökningar har genomförts i databaserna Cinahl och PubMed där 15 kvalitativa artiklar påträffades. Kvalitetsgranskning av artiklarna utfördes enligt SBU:s (2014) mall. En analys av artiklarna har utformats enligt Friberg (2017). Resultat: Att få en bröstcancerdiagnos upplevs av majoriteten av kvinnorna som en chock och livet förändrades. Kvinnorna uttryckte olika existentiella tankar och känslor som gav påverkan på det fysiska, psykiska och sociala. Resultatet identifierade följande kategorier känslomässiga reaktioner, tankar kring döden, socialt stöd, religionens betydelse kopplat till diagnosen och förlust av identitet. Konklusion; Att få en bröstcancerdiagnos upplevdes av majoriteten av kvinnorna som en chock medan tankar och känslor utspelade sig olika för varje individ. Genom kvinnornas upplevelse kan krisreaktionens två första faser identifieras, vilket gör att sjuksköterskan behöver vara medveten och kunnig om krisreaktionens olika faser för att kunna utföra en god omvårdnad. / Karlsson, E & Liljesson, M. Women's experience of being diagnosed with breast cancer. Degree Project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2022.  Background: Breast cancer is the most common form of cancer worldwide among women. In 2020, 7570 women were diagnosed with breast cancer. Breast cancer is usually detected by the woman herself or by mammography. By preforming a triple diagnosis, the diagnosis will establish. The general treatment of breast cancer is chemotherapy, surgery, and radiation. Undergoing treatment is physically, psychological, and socially challenging. Being diagnosed with a disease can create a crisis as the disease poses a threat to the individual's existence. Aim: The purpose of the literature review is to illustrate biological women's experience of being diagnosed with breast cancer. Method: A qualitative literature review has been conducted with a focus on nursing. Literature searches have been performed in the databases Cinahl and PubMed, where 15 qualitative articles were found. Qualitative review of the articles was performed following SBU:s (2014) template. An analysis of the articles has been designed according to Friberg (2017). Results: Getting a breast cancer diagnosis is perceived by most women as a shock and their lives changed. The women expressed various existential thoughts and feelings that gave physically, psychological, and socially impact. The result identified following categories emotional reactions, thoughts about death, social support, the religious meaning connected to the diagnosis and loss of identity. Conclusion: The women's experience of receiving the diagnosis for breast cancer was experienced by the majority as a shock, while thoughts and feelings unfolded differently for each individual. Through the women´s experience, the first two phases of crisis can be identified. Which means that the nurses need to be aware and knowledgeable about the different phases of the crisis to be able to perform good nursing.

Bakgrund: Empatitrötthet är en kombination av utmattning och sekundär traumatisk stress som medfört en avsaknad eller förlust av empatiska förmågor i hopp om att skydda det egna välmåendet. Prevalensen av empatitrötthet ökar och därmed konsekvenserna det har på vården. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa litteratur som beskrev sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet. Metod: En kvalitativ ansats användes och underlaget bestod av tio kvalitativa studier baserade på beskrivningar från sjuksköterskor i olika omvårdnadssammanhang för att framhäva sjuksköterskor upplevelser av empatitrötthet.Resultat: Litteraturöversiktens resultat visar två huvudkategorier: Upplevda förluster i åsamkande av empatitrötthet och Upplevda lärdomar av empatitrötthet. Resultatet visar att majoriteten av sjuksköterskors upplevelser är former av förluster relaterat till empatitrötthet. Konklusion: Empatitrötthet är ett mångfacetterat fenomen vilket påverkar sjuksköterskan på flera plan. I slutändan leder det till inadekvat omvårdnad av patienter. Vidare för att undvika empatitrötthet krävs mer resurser i form av fler sjuksköterskor, tid för reflektion ska möjliggöras och ökat stöd från ledning samt organisation. Detta krävs för att säkerställa ett hållbart yrkesliv för sjuksköterskan och god omvårdnad för patienten. / Background: Compassion fatigue is a combination of fatigue and secondary traumatic stress which brings with it a lack or loss of empathic abilities, as a way to protect the individual's own wellbeing. The prevalence of compassion fatigue is on the rise as well as the consequences it has on nursing.Aim: The purpose of the study was to compile literature that described nurses' experiences of empathy fatigue. Method: A qualitative approach was used, and the data consisted of ten qualitative studies based on descriptions from nurses in various nursing contexts to highlight nurses’ experiences of compassion fatigue. Result: The result of the literature review discovered two main categories: Experienced losses caused by compassion fatigue and Perceived lessons learned by compassion fatigue. The findings show that the majority of nurses' experiences present themselves as losses related to compassion fatigue.Conclusion: Compassion fatigue is a multifaceted phenomenon which affects the nurse on several levels. In the end, it leads to inadequate care of patients. Furthermore, to avoid compassion fatigue, more resources are required such as additional nurses, added time for reflection and increased support from management and organization to ensure a sustainable career for the nurse and adequate care for the patients.

Bakgrund: Empatitrötthet, översatt från engelskans compassion fatigue, är ett komplext begrepp och anses vara en konsekvens av långvarig exponering av utbrändhet och sekundär posttraumatisk stress, som kännetecknas som avsaknad av empati. Empatitrötthet hos yrkesverksamma sjuksköterskor ses som ett problem, då det empatiska bemötandet mot patienterna ligger till grund för en personcentrerad vård. Syfte: Syftet är att belysa empatitrötthet relaterat till sjuksköterskans erfarenhet. Metod: Litteraturstudien är sammanställd av tio primärstudier med kvalitativ ansats, där sjuksköterskor från olika instanser inom sjukvården intervjuats för att undersöka deras erfarenhet av empatitrötthet. Resultat: Tre huvudkategorier uppkom genom analysen: Ro ett sjunkande skepp, Alla känslor spenderas och Att hantera det ohanterbara. Resultatet visar att empatitrötthet påverkar sjuksköterskans välbefinnande negativt och har en inverkan på det patientnära arbetet. Hög arbetsbelastning i kombination med utebliven återhämtning och emotionellt påfrestande scenarion på arbetsplatsen föranledde empatitrötthet. Erfarenheter av empatitrötthet gestaltade sig i distansering och social isolation. Konklusion: Empatitrötthet är ett mångfacetterat fenomen som utvecklas över tid och gör sig uttryck i ett brett spektrum av negativa känslor hos sjuksköterskan. Empatitrötthet resulterade i emotionella och fysiska utmaningar för sjuksköterskor vilket i många fall utmynnade i en emotionell distansering som skapade svårigheter att möta patienternas komplexa behov. Varje enskild sjuksköterska ansågs finna sitt individuella sätt att hantera förlusten av den empatiska förmågan. / Background: Compassion fatigue is a complex concept and is considered to be a consequence of long-term exposure to burnout and secondary post-traumatic stress, which is characterized as a lack of empathy. Compassion fatigue in professional nurses is seen as a problem, as the empathic treatment of patients is the foundation of person-centred care. Purpose: The aim of the current study was to explore compassion fatigue related to the nurse's experience. Method: The literature study is compiled from ten primary studies with a qualitative approach, where nurses from different agencies within the healthcare were interviewed to investigate their experience of empathy fatigue. Results: Three main categories emerged from the analysis: Rowing a Sinking Ship, All Emotions Are Spent, and Dealing with the unmanageable. The results show that empathy fatigue affects the nurse's well-being negatively which leads to an impact on the complex person-centred care. High workload combined with lack of recovery and emotionally stressful scenarios in the workplace caused empathy fatigue. The experiences of empathy fatigue took the form of distancing and social isolation. Conclusion: Empathy fatigue is a multifaceted phenomenon that develops over time and manifests itself in a wide range of negative feelings in the nurse. Empathy fatigue resulted in mental and physical challenges for the nurses, which in many cases resulted in an emotional distancing that created difficulties in meeting the patients' complex needs. Each nurse was considered to find their own individual way of dealing with the loss of the empathic ability.

Bakgrund: Empatitrötthet påverkar många inom vården och kan ge stora konsekvenser för den som drabbas. Fenomenet kopplades till sjuksköterskor för första gången 1992 och är ett begrepp inom omvårdnad som syftar till att beskriva en form av utmattningssyndrom som kan drabba sjuksköterskor. Trauman är en oundviklig del av sjuksköterskans yrke, så väl som strävan efter ett empatiskt förhållningssätt. När dessa komponenter hamnar i obalans kan det påverka sjuksköterskans hela person, såväl kropp, ande som själ. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie har utförts baserat på kvalitativa ansatser för att undersöka sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet. Resultat: Det finns många bidragande faktorer till utvecklandet av empatitrötthet. Specifika grupper av sjuksköterskor, nyutbildade och de som anser sig vara “frälsare”, löper störst risk att drabbas. Ett empatiskt förfarande är viktigt för att kunna ge en god vård. Konsekvenserna av empatitrötthet och avsaknaden av empati kan leda till negativ inverkan på sjuksköterskan, patienten och vården i sin helhet. Det finns vissa hanteringsstrategier att tillgå, främst diskuteras egenvård.  Konklusion: Litteraturstudien visar på bredden och komplexiteten av begreppet empatitrötthet. Resultatet visar på vikten av ökad kunskap kring fenomenet och hur det kan förebyggas samt lindras. / Background: Compassion fatigue affects many in healthcare and can have significant consequences for those who experience it. The phenomenon was first linked to nurses in 1992 and is a concept within nursing that aims to describe a form of burnout that can affect nurses. Trauma is an inevitable part of a nurse's profession, as well as the pursuit of an empathetic approach. When these components become imbalanced, it can affect the nurse's entire being, including their body, mind, and soul. Aim: To investigate nurses' experiences of compassion fatigue in closed care.  Method: A systematic qualitative literature review has been conducted based on qualitative approaches to examine nurses' experiences of compassion fatigue.  Result: There are many contributing factors to the development of compassion fatigue. Specific groups of nurses, such as newly graduated nurses and those who consider themselves "saviors," are at the highest risk of being affected. An empathic approach is important in providing good care. The consequences of compassion fatigue and the lack of empathy can have a negative impact on the nurse, the patient, and the healthcare system as a whole. There are some coping strategies available, primarily self-care.  Conclusion: The literature review demonstrates the breadth and complexity of the concept of compassion fatigue. The results emphasize the importance of increased knowledge about the phenomenon and how it can be prevented and eased.

An alteration in the function of the brain caused by an external force is called a Traumatic Brain Injury (TBI). There are language features located in different areas of the brain, and depending on where a person gets a TBI, the person can experience different communicative difficulties. These can manifest as aphasia, dysarthria or cognitive communicative disorders. The experiences of TBI that have been discovered in previous studies are for instance about how persons with TBI experience their diminished functions, life adjustment after the injury, the role and support of the relatives, that the environment treats them differently after the injury and emotional consequences. For the purpose of investigation and intervention, ICF is a useful tool since the difficulties that a person may have can be connected to its various components. The purpose of this study is to examine what experiences persons with TBI have regarding their brain injury and their communicative difficulties, and also how these can be connected to ICF. To answer the research questions, a qualitative method involving content analysis was used, based on semi-structured interviews with four participants. The participants expressed that their TBI had affected them in various ways, communicative, cognitive, physically and socially. The participants experienced their injuries and difficulties as limiting and that some periods had been lonely. However they also stated that there were some positive aspects in the situation, for example improved family relations and that they valued life in another way. Although the injuries, difficulties and rehabilitation of the participants have differed, the participants stories have been similar to some extent. In the future it would be interesting to conduct further studies in Sweden that examine which experiences persons with TBI have regarding the injury itself, but particularly regarding their communication after the TBI. It is important with more studies since that would give speech language pathologists a greater understanding for how people with TBI experience their situation and their communication after the injury. / Traumatisk hjärnskada (TBI) innebär att ett yttre våld har orsakat en förändring av hjärnfunktionen. I hjärnan finns språkliga funktioner som är belägna inom olika delar av hjärnan. Beroende på var i hjärnan en person får en TBI, leder det till olika kommunikativa svårigheter. Svårigheterna kan yttra sig som afasi, dysartri eller kognitiva kommunikativa störningar. De upplevelser av TBI som har framkommit i tidigare studier handlar bland annat om hur personer som har TBI upplever sina nedsatta funktioner, livsomställningen efter skadan, anhörigas roll och stöd, att omgivningen behandlar dem annorlunda efter skadan och emotionella konsekvenser. Vid utredning och behandling är ICF ett användbart verktyg eftersom att en persons svårigheter kan kopplas till ICF:s olika komponenter. Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka upplevelser personer som har TBI har erhållit i relation till sin hjärnskada, deras kommunikativa svårigheter samt hur dessa kan kopplas till ICF. För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer av fyra personer och innehållsanalys av dessa. Deltagarna i föreliggande studie uttryckte att deras TBI hade påverkat dem på olika sätt: kommunikativt, kognitivt, fysiskt och socialt. Deltagarna upplevde sina skador och svårigheter som begränsande och att de i vissa perioder hade upplevt isolering. De berättade dock att det fanns positiva aspekter av situationen såsom förbättrade familjerelationer och att livet värderades på ett annat sätt. Trots att deltagarnas skador, svårigheter och rehabilitering har skiljt sig åt, har deltagarnas berättelser haft likartad karaktär, även om de också till viss del har varierat. I framtiden vore det intressant med fler svenska studier som undersöker vilka upplevelser personer som har TBI har i relation till sina hjärnskador, men framförallt gällande sin kommunikation efter hjärnskadan. Det skulle vara betydelsefullt med fler studier eftersom att det skulle ge logopeder en större förståelse för hur personer som har TBI upplever sin situation och sin kommunikation efter skadan.

The purpose of this study was to investigate perceptions and experiences of compassion fatigue that exist among social workers who work with the investigative work of unaccompanied children and adolescents. The study further investigated their experiences of preventive and counteracting actions. In this qualitative study, interviews were conducted with six social workers who worked with unaccompanied children and adolescents. The results show that social workers have experiences of compassion fatigue. There are many descriptions of burnout syndrome, and a few descriptions of secondary traumatic stress. The results also show that social workers have many ideas about how to prevent or counteract compassion fatigue, both with ideas in the form of self-care or ideas about organizational changes. / Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue som finns bland socialsekreterare som arbetar med utredningsarbete av ensamkommande barn och ungdomar. I studien undersöktes också deras upplevelser av förebyggande eller motverkande åtgärder. Studien är kvalitativ och sex socialsekreterare som arbetar med ensamkommande barn och ungdomar intervjuades. Resultatet visar att socialsekreterarna har upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue. Det finns många beskrivningar av utmattningssyndrom, och ett fåtal beskrivningar av sekundär traumatisk stress. Resultatet visar också att socialsekreterarna har många tankar om hur man förebygger eller motverkar compassion fatigue, både i form av egenvård eller idéer om organisatoriska förändringar.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka om psykisk ohälsa var mindre förekommande hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Frågeställningarna var; för grupperna fysiskt aktiva kvinnor och ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld skiljde sig (1) grad och symtom av Post traumatiskt stress syndrom (PTSD)? (2) grad och symtom av depression? (3) grad och symtom av stress? Metod Urvalet var 97 kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Kvinnojourer kontaktades via mail och stödgrupper för våld i nära relationer kontaktades på Facebook. Data samlades in via en digital anonym enkät som innefattade tre validerade enkäter; PCL-5 för PTSD, MADRS-S för depression och PSS-10 för stress, samt fem egenkonstruerade frågor och två utav Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet. Grupperna fysiskt aktiva och ej fysiskt aktiva analyserades. Graden av PTSD, depression och stress utvärderades ifrån totalpoängen på PCL-5, MADRS-S och PSS-10. Symtomen utvärderades utifrån de enskilda frågorna. Resultat Medelvärdet på PCL-5 för fysiskt aktiva var 39.3, och 44.9 för ej fysiskt aktiva (p=0.14). Medelvärdet på MADRS-S var 20.2 för fysiskt aktiva, och 22.1 för ej fysiskt aktiva (p=0.43). Båda medelvärdena klassades som “hög sannolikhet för egentlig depression om tillståndet varat mer än två veckor” enligt gränsvärden. Medelvärdet för fysiskt aktiva på PSS-10 var 22.1, och 23 för ej fysiskt aktiva (p=0.53). Tre symtom visade signifikanta skillnader mellan grupperna, mindre symtom rapporterades av de fysiskt aktiva kvinnorna. Symtomen för PTSD var; “problem att minnas den stressfulla upplevelsen” (p=<0.02) och “förlust av intresse i aktiviteter som du brukade njuta av” (p=<0.05). För stress var symtomet; “känt att du var oförmögen att kontrollera de viktiga sakerna i ditt liv” (p=<0.05). Slutsats Graden av PTSD, depression och stress skiljde sig inte hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. P-värdet var 0.14 på PCL-5, två frågor hade signifikant skillnad och skillnaden mellan medelvärdena var större än MADRS-S och PSS-10. Den psykiska sjukdom som var närmast att påvisa signifikant skillnad var PTSD, där fysiskt aktiva hade lägre medelvärde.

Bakgrund: Sjuksköterskan är i sin yrkesposition ofta utsatt för traumatiska upplevelser och kritiska händelser i olika omvårdnadssituationer. Olika faktorer påverkar sjuksköterskans möjligheter och förmåga att återhämta sig psykiskt vilket i många fall leder till sjukskrivningar eller att de till och med lämnar yrket. Med den stora bristen av sjuksköterskor som sjukvården brottas med är det viktigt att uppmärksamma det stöd som sjuksköterskan behöver för att utöva sitt yrke på ett patientsäkert sätt och på ett sätt som inte äventyrar den egna hälsan. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors behov av stöd efter traumatiska upplevelser i omvårdnadssituationer. Metod: Litteraturöversikt över 10 artiklar. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor har ett behov av stöd i form av debriefing, praktiskt och emotionellt stöd främst från kollegor, och ett organisatoriskt stöd där vårdledare erbjuder stödinterventioner om så efterfrågas.    Slutsats: För att sjuksköterskor ska trivas och orka arbeta ett helt yrkesliv inom vården är det viktigt att uppmärksamma behovet av stöd efter olika traumatiska händelser. Likaså att vårdledaren arbetar för en god kamratanda i teamet eftersom det kollegiala stödet visade sig vara det viktigaste för sjuksköterskan. / Background: Nurses are in their profession often exposed to traumatic or critical incidents in situations of caring. Different terms affect nurses possibility and ability to recover psychically which in many cases leads to sick leave or that they even leave their profession. With the lack of nurses that health organizations today struggle with it is important to pay attention to the support that nurses need to practise their profession in a patient safe way that not jeopardizes her own health. Aim: To describe nurses need of support after traumatic/critital incidents in situations of care. Method: Literature review of 10 articles. Result: The result shows that nurses has a need of support in terms of debriefing, practical and emotional support mainly from colleagues, and organizational support where managers offers support interventions if needed. Conclusion: For the wellbeing of nurses in their working life in the health care it is important to acknowledge their need of support after traumatic incidents. Likewise, it is important that the nurse manager creates a positive team spirit as collegial support has shown to be the most important for the nurse.