Det finns inte mycket forskning kring hur genus förmedlas genom barnprogram. De få studiersom finns visar på att manliga karaktärer oftare förekommer än kvinnliga, och att de manligakaraktärerna oftast har större och viktigare roller. Syftet med studien är att undersöka hur kvinnliga karaktärer framställs i barnprogrammen från deolika tidsperioderna. Analysen ska utreda på vilket sätt de kvinnliga karaktärerna framställs och omdet har förändrats över tid. Analysen ska även påvisa om karaktärerna kan benämnas somstereotypa eller inte samt om de följer de traditionella könsrollerna. Uppsatsen bygger på en semiotisk innehållsanalys med både denotativ och konnotativ ansats.Semiotiken är både insamlings- och analysmetod. Genom urvalsmetoden som delvis varslumpmässig bestämdes vilka sex barnprogram från tre olika årtionden som skulle utgöra detempiriska materialet. Vår analys vittnar om att det finns både likheter och skillnader mellan kvinnliga karaktärer frånolika barnprogram och årtionden. Det finns däremot inget direkt mönster för dessa likheter ochskillnader. Vår analys visar också att de kvinnliga karaktärerna inte är särskilt stereotypa i sittuppträdande. Det går inte att se någon generell förändring över tid vad gäller karaktärernasbeteende, analysen visar inte att de gått från att bete sig på ett vis till ett annat. / There is little research on how gender is mediated through children’s programs. The few studies that exist indicate the male characters more often appears than female, and the male characters usually have larger and more important roles. The purpose of this study is to examine how female characters are portrayed in the children’s programs from the different time periods. The analysis will show how the female characters are portrayed and if it has changed over time. The analysis will also show whether the characters can be referred to as stereotypical or not, and if they follow the typical gender roles. The essay is based on a semiotic content analysis with both denotative and connotative approach. Semiotics is both collection and analysis method. Through the sampling method which was partially random, the six children’s programs from three different decades were established to constitute the empirical material. Our analysis shows that there are both similarities and differences between the female characters from carious children’s programs and decades. However, there is no direct pattern for these similarities and differences. Our analysis also shows that the female characters’ appearance is not very stereotypical. It is not possible to see any overall change over time in terms of the characters’ behavior; the analysis does not demonstrate that they have gone from behaving in one manner to another.

Tanken med denna uppsats är att försöka få en inblick i vilka funktioner musiken fyller i TV-dramat. Det finns en del studier att tillgå om filmmusik men ytterst lite om just musik inom TV-serier. Mitt syfte är således att undersöka vad för slags musik som används i TV-dramer, i vilka sammanhang den förekommer och dess relation i förhållande till det som utspelar sig i bild. Utöver det tar jag delvis upp diskussioner om huruvida vi ska uppfatta filmmusik medvetet eller inte. I och med det har viss vikt lagts vid att studera eventuella skillnader i upplevelsen och användandet av instrumentalmusik och populärmusik.   Till mitt arbete har jag använt mig av tidigare forskning kring filmmusik och gjort en jämförande analys av polisserierna Miami Vice och Life on Mars. Åtta avsnitt ur varje serie har studerats och därefter har ett representativt avsnitt från respektive TV-drama valts ut för en fördjupad analys. Min uppfattning utifrån studien är att instrumentalmusik och populärmusik i de flesta fall används i liknande sammanhang. Dessa kan exempelvis vara att ge en känsla av atmosfär, understryka en karaktärs känslor, ge tittaren information som inte kan utläsas utifrån enbart bilderna och bidra med kontinuitet. Populärmusik kan i somliga fall vara ett bra alternativ till instrumentalmusik för att vi ska hålla kvar vårt fokus på bilderna. Men populärmusikens främsta funktion i de undersökta serierna är som tidsmarkör för den period handlingen utspelar sig i.

<p> </p><p>Tanken med denna uppsats är att försöka få en inblick i vilka funktioner musiken fyller i TV-dramat. Det finns en del studier att tillgå om filmmusik men ytterst lite om just musik inom TV-serier. Mitt syfte är således att undersöka vad för slags musik som används i TV-dramer, i vilka sammanhang den förekommer och dess relation i förhållande till det som utspelar sig i bild. Utöver det tar jag delvis upp diskussioner om huruvida vi ska uppfatta filmmusik medvetet eller inte. I och med det har viss vikt lagts vid att studera eventuella skillnader i upplevelsen och användandet av instrumentalmusik och populärmusik.</p><p> </p><p>Till mitt arbete har jag använt mig av tidigare forskning kring filmmusik och gjort en jämförande analys av polisserierna <em>Miami Vice</em> och <em>Life on Mars</em>. Åtta avsnitt ur varje serie har studerats och därefter har ett representativt avsnitt från respektive TV-drama valts ut för en fördjupad analys. Min uppfattning utifrån studien är att instrumentalmusik och populärmusik i de flesta fall används i liknande sammanhang. Dessa kan exempelvis vara att ge en känsla av atmosfär, understryka en karaktärs känslor, ge tittaren information som inte kan utläsas utifrån enbart bilderna och bidra med kontinuitet. Populärmusik kan i somliga fall vara ett bra alternativ till instrumentalmusik för att vi ska hålla kvar vårt fokus på bilderna. Men populärmusikens främsta funktion i de undersökta serierna är som tidsmarkör för den period handlingen utspelar sig i.</p><p> </p>

This study explores the elements that can or must be changed in a film or television series for it to be successfully adapted and translated into other languages, in order to be accepted and understood by other cultures. By conducting two focus groups and individual interviews with experts in the matter, this study demonstrates that film and television can be an intercultural communication tool that serves as a bridge between different cultures, breaking the barriers and providing an understanding of one another’s norms. Moreover, creating a clear perception of a culture in either an educational or entertaining manner. / Denna studie utforskar de element som kan eller måste ändras i en film eller tv-serie för att den ska kunna anpassas och översättas till andra språk, för att accepteras och förstås av andra kulturer. Genom att genomföra två fokusgrupper och individuella intervjuer med experter på området visar denna studie att film och tv kan vara ett interkulturellt kommunikationsverktyg som fungerar som en bro mellan olika kulturer, bryter barriärerna och ger förståelse för varandras normer. Dessutom skapa en tydlig uppfattning om en kultur på antingen ett pedagogiskt eller underhållande sätt.

<p>Uppsatsens syfte är att se hur homosexuella diskurser är framställda i utvalda japanska tecknade TV-serier för barn, samt hur dessa ändrats när dessa TV-serier importerats till USA.</p><p>Med utgångspunkt från Norman Faircloughs diskursanalytiska modell har nyckelscener från de utvalda TV-serierna Cardcaptor Sakura och Sailor Moon analyserats från ett queerteoretiskt perspektiv.</p><p>I de anime jag analyserat är homosexuella respektfullt gestaltade och det är sällan fokuserat på homosexualiteten. Dock förekommer vissa heteronormativa mönster som att maskulint och feminint kompletterar varandra även i samkönade par. Homosexualitet är dessutom inte alltid så tydligt framställt vilket kan tyda på osynliggörande eller inkludering på samma villkor som heterosexualitet. I de amerikanska versionerna har homosexualitet helt censurerats genom klipp i scener och ändrade dialoger. I ett fall har en man gjorts om till kvinna så att förhållandet istället blivit heterosexuellt och i ett annat fall har ett kärlekspar gjorts om till kusiner.</p> / <p>The purpose of the thesis is to explore how homosexual discourses are represented in chosen japanese children’s cartoons (anime) and how these have been altered when imported to the USA.</p><p>With benchmark of Norman Fairclough’s discourse analysis model, key scenes from the chosen anime Cardcaptor Sakura and Sailor Moon have been analysed from a queer theoretical perspective.</p><p>In the anime I have studied, homosexual characters are represented with respect and it's rarely focused on homosexuality. However, some heteronormative patterns appear in the sense of masculinity and femininity being supplements also when it comes to same-sex couples. Moreover homosexuality is not always obvious in it's representations, which can either be a sign of trying to make it invisible or include it on the same conditions as heterosexuality. In the American versions, homosexuality has been totally censored with methods such as scene cuts and altered dialouges. In one case a man was made into a woman, making the relationship heterosexual. In another case a couple was made into cousins instead of lovers.</p>

Uppsatsens syfte är att se hur homosexuella diskurser är framställda i utvalda japanska tecknade TV-serier för barn, samt hur dessa ändrats när dessa TV-serier importerats till USA. Med utgångspunkt från Norman Faircloughs diskursanalytiska modell har nyckelscener från de utvalda TV-serierna Cardcaptor Sakura och Sailor Moon analyserats från ett queerteoretiskt perspektiv. I de anime jag analyserat är homosexuella respektfullt gestaltade och det är sällan fokuserat på homosexualiteten. Dock förekommer vissa heteronormativa mönster som att maskulint och feminint kompletterar varandra även i samkönade par. Homosexualitet är dessutom inte alltid så tydligt framställt vilket kan tyda på osynliggörande eller inkludering på samma villkor som heterosexualitet. I de amerikanska versionerna har homosexualitet helt censurerats genom klipp i scener och ändrade dialoger. I ett fall har en man gjorts om till kvinna så att förhållandet istället blivit heterosexuellt och i ett annat fall har ett kärlekspar gjorts om till kusiner. / The purpose of the thesis is to explore how homosexual discourses are represented in chosen japanese children’s cartoons (anime) and how these have been altered when imported to the USA. With benchmark of Norman Fairclough’s discourse analysis model, key scenes from the chosen anime Cardcaptor Sakura and Sailor Moon have been analysed from a queer theoretical perspective. In the anime I have studied, homosexual characters are represented with respect and it's rarely focused on homosexuality. However, some heteronormative patterns appear in the sense of masculinity and femininity being supplements also when it comes to same-sex couples. Moreover homosexuality is not always obvious in it's representations, which can either be a sign of trying to make it invisible or include it on the same conditions as heterosexuality. In the American versions, homosexuality has been totally censored with methods such as scene cuts and altered dialouges. In one case a man was made into a woman, making the relationship heterosexual. In another case a couple was made into cousins instead of lovers.

The media is not only a source of entertainment, it is also a way to better understand ourselves and a means to shape our identities. The purpose of different types of communication are never neutral, there is always a discourse and an underlying meaning at work. By continually portraying women as stereotypical characters, the patriarchal discourse is reproduced and perpetuates an unequal view of women in society. It is possible to reconstruct the hegemonic male domination and representation is key if there is a change to be had in this area. Thus, it is of utter importance to create productions that showcase a vast variety of social and gender roles. The purpose of this essay is to analyse female representation in visual media with a primary focus on women’s history, exemplified by how gender is created by female characters in the miniseries Fröken Frimans krig. The analysis has a basis in multimodal critical discourse analysis as well as critical narrative analysis, and also takes into consideration Mulvey’s theories on the male gaze. The theoretical framework is based on poststructural feminist theory with an aim to deconstruct notions of what constitutes a woman and a man.

Denna studie har analyserat hur polisen uppfattar att deras yrke framställs och representeras i tv-serien Tunna blå linjen som visas på SVT. Detta har gjorts genom en kvalitativ forskningsmetod som bygger på semistrukturerade forskningsintervjuer. I intervjuerna har sex poliser, som tagit del av de första sex avsnitten av Tunna blå linjen intervjuats med hjälp av en på förhand konstruerad intervjuguide. För att analysera intervjusvaren utgår studien från representationsteori, identitetsteori och teorier om polisjargong och polishumor. Syftet med studien var att undersöka hur polisen anser att deras yrke framställs i tv-serien, om denna ger en bild som enligt verksamma poliser stämmer överens med deras upplevelse av yrket.    Studien visar att poliserna som intervjuades anser att deras yrke representerades på ett mer övertygande sätt än vad polisyrket brukar göra i dramaserier. Dock finns det vissa invändningar mot att viktiga delar i deras yrke spetsas till en aning, eller inte skildras över huvud taget. Detta har dock intervjupersonerna översikt med då de anser att dessa delar inte passar in i dramaformatet. Intervjupersonerna väljer dock att fortsätta ta del av serien då de attraheras av dramat, men också för att de anser att skildringen i tv-serien är så pass bra att de kan relatera till många delar av yrket. Intervjupersonerna kan också relatera till den identitet som skildras i tv-serien, och kan se stora likheter på jargongen och gemenskapen som utspelar sig mellan kollegorna i Tunna blå linjen. / The purpose of this bachelor thesis is to examine how the police believe that their profession is portrayed in the tv series Tunna blå linjen that is shown on Sveriges Television, SVT. Does the show give a depiction that according to active police officers is consistent with their experience of the profession. To accomplish the results of this study it has completed six qualitative and semi-structured interviews. The respondents are active police officers and they all have consumed the first six episodes of the show Tunna blå linjen. The study relates to the representations theory, the identity theory and a theory about police jargon and humor.  The results of this bachelor thesis shows that the respondents believe that the tv series Tunna blå linjen represents their profession in a more convincing way than the police profession usually does in other tv drama series. But however, they did react to the fact that the series did not show, for example all the paperwork they need to handle every day, and aggrandize some aspects of their profession, like the emotions of the characters. However, the interviewees are aware that these aspects have to be compromised for a drama series, and therefore they are indulgent.