Bakgrund: Typ 2-diabetes är en av världens största folksjukdomar. Det är en kronisk sjukdom som innebär förändringar i en människas liv och kan medföra komplikationer vilket ställer stora krav på egenvård. För att hantera sjukdomen och uppnå en skälig livskvalitet, behövs kunskap om vilka faktorer som inverkar på egenvården. Syfte: Belysa faktorer som påverkar egenvården hos vuxna med typ 2-diabetes. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats utifrån 14 vetenskapliga artiklar. Resultat: Fyra huvudkategorier utkristalliserades i analysen: Stöd, utbildning, patientens bakgrund, samt attityder. Patientutbildning, stöd från hälso- och sjukvården, anhöriga, närstående och från andra i samma situation är av stor betydelse för att införliva egenvårdsaktiviteter adekvat. Resultatet påvisade även att patientens kulturella bakgrund, socioekonomiska miljö och attityden gentemot sjukdomen påverkar egenvården. Slutsats: Faktorerna som påverkar egenvården är många gånger sammankopplade med varandra och reflekterar patienternas inre identitet och miljön de lever i. Klinisk betydelse: Resultatet kan ge personal inom hälso- och sjukvården större förståelse för hur patienter med typ 2-diabetes kan stödjas i sin egenvård. / Background: Type 2 diabetes is one of the world’s major national diseases. It is a chronic disease that involves changes in a person's life and can cause complications which places great demands on self-care. To cope with the disease and achieve a reasonable quality of life, knowledge is needed about the factors that affect self-care. Aim: Elucidating factors affecting self-care in adults with type 2 diabetes. Method: A literature study with qualitative approach based on 14 scientific articles. Results: Four main categories emerged in the analysis: support, education, patient’s background, and attitudes. Patient education, support from health services, family members, relatives and others in the same situation are of great importance to incorporate self-care activities adequately. The result also showed that the patient's cultural background, socio-economic environment and the attitude towards the disease affects their own health care. Conclusion: The factors that influence self-care are often interconnected with each other and reflect patients' inner identity and the environment they live in. Clinical significance: The result can provide personnel in the health care system greater understanding of how patients with type 2 diabetes can be supported in their self-care.

<p>Typ 2 diabetes är den vanligaste diabetesformen i Sverige och har samband med vår vällevnad. Tidigare studier visar att sjukdomen är mer vanlig bland fysiskt inaktiva och bland människor med ett ökat energiintag. Syftet med studien var att kartlägga sjuksköterskans hälsofrämjande arbete i primärvården vid typ 2 diabetes. En kvalitativ intervjustudie användes för att samla data. Fem sjuksköterskor från olika vårdcentraler i gamla Skaraborgs län deltog. Analysen av intervjuerna resulterade i ett huvudtema och fem underteman. Resultatet visar på att sjuksköterskorna aktivt arbetar med att motivera patienterna till att ändra kostvanor och öka den fysiska aktiviteten i den icke- farmakologiska behandlingen. Sjuksköterskorna använde information, patientrelation, konkret arbete, patientens villkor och mål som verktyg för att få patienterna motiverade. Att förespråka kost och fysisk aktivitet anses vara mycket viktig uppgift för sjuksköterskorna och utgör en central del i deras arbete.</p> / <p>Type 2 diabetes is the most common form of diabetes in Sweden today and is related to our lifestyle. Previous studies indicate that the disease is more common among physical inactive people and in people with increased energy intake. The aim of this study was to survey how nurses´ in primary health care promote lifestyle change in patients with type 2 diabetes. A qualitative interview study was used for data collection. Five nurses from different primary health care settings in old Skaraborgs county participated. The analyses of the interviews resulted in one major theme and five sub themes. The result shows that nurses work actively to motivate patients to change dietary habits and start with daily physical activity as a part of non-drug therapy. The nurses´ used information, nurse- patient relationship, concrete work, goals and the patient terms as tools to get patients motivated. Promoting diet and physical activity is a central part of the nurses’ daily work.</p>

Bakgrund: Typ 2 diabetes är en sjukdom som ökar globalt, huvudsakligen på grund av ohälsosamma levnadsvanor. Genom hälsofrämjande åtgärder kan typ 2 diabetes förebyggas och undvikas.Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva upplevelser hos personer med typ 2 diabetes avseende hälsofrämjande åtgärder.Metod: Denna studie är en litteraturöversikt som baserats på 15 vetenskapliga artiklar inom aktuellt ämne. Artiklarna har granskats och sammanställts under kategorierna Upplevelser avseende hälsofrämjande åtgärder och Upplevelser av råd avseende hälsofrämjande åtgärder.Resultat: Personer med typ 2 diabetes upplevde svårigheter i att förändra sina kostvanor och fysiska aktivitetsvanor. Kunskap om hälsofrämjande åtgärder fanns, dock saknades motivation och kunskap hur de skulle åstadkomma dessa. Råd och stöd från hälso- och sjukvårdspersonal, närstående och gruppbildningar upplevdes som en viktig faktor för genomförandet av hälsofrämjande åtgärder.Slutsats: Personer med typ 2 diabetes har behov av stöd från olika parter för att hälsofrämjande åtgärder ska kunna genomföras. Att förändra sina kost- och fysiska aktivitetsvanor har ibland upplevts svårt. Med stöd från hälso- och sjukvård, närstående och grupputbildningar kan strategier för hälsofrämjande förändringar skapas. Genom att möta personer i samma situation kan personer med typ 2 diabetes få ett positivt kunskapsutbyte. / Background: Type 2 diabetes increases globally, mainly due to an unhealthy lifestyle. Through health promotion interventions type 2 diabetes can be prevented and avoided.Aim: The aim of this study was to describe the experiences of persons with type 2 diabetes with respect to health promotion.Method: This study was a literature review based on 15 scientific articles within current subjects. Selected articles were reviewed and summarized in the categories Experiences about health promotion and Experiences regarding advice about health promotion.Result: Persons with type 2 diabetes experienced difficulties in changing their dietary habits and phyiscal activity habits. Knowledge of health promotion measures existed, however, they lacked the motivation and knowledge about how to achieve them. Advice and support from healthcare professionals, related parties and group education was an important factor in the implementation of health promotion measures.Conclusion: Persons with type 2 diabetes need support from different parties in order to implement health promotion measures. Changing their dietary and physical activity habits has sometimes been perceived as difficult. With support from health care, close relatives and group training, strategies for health-enhancing changes can be created. By meeting people in the same situation, people with type 2 diabetes can get a positive exchange of knowledge.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en folksjukdom som är utspridd över hela världen och förutses bli allt mer förkommande. Sjukdomen och dess komplikationer innebär en livsstilsförändring för de som drabbas men även en stor kostnad för samhället. Egenvård är en stor del i behandlingen av typ 2-diabetes och sjukvården har en viktig roll i att genom patientutbildning, råd och stöd motivera patienter till att genomföra egenvården.                                                                       Syfte: Syftet var att beskriva typ 2-diabetespatienters upplevelser av egenvård.                         Metod: Litteraturstudie som baserades på 12 artiklar med kvalitativ metod. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed, CINAHL, SveMed+ och PsycINFO.                                                   Resultat: Resultatet visade att god kontakt med kunnig vårdpersonal och tillgång till patientutbildningar som bidrar till kunskap hos patienterna främjar egenvården vid typ 2-diabetes. Även stöd och motivation från familj och andra personer i sin närhet ökar patienternas motivation till att utföra egenvård. Faktorer som hindrar eller gör det svårare för patienter att utföra egenvård är bland annat brist på stöd från vårdpersonal, familj och vänner. Egenvårdsbrist är också en konsekvens av vilken kultur patienten tillhör samt vilken socioekonomisk status patienten har.                                                                            Slutsats: Grundläggande för god egenvård är en individanpassad vård där både vårdpersonalens och patientens kunskap om typ 2-diabetes och dess behandling ska vara hög. / Background: Type 2 diabetes is a widespread disease and is expected to become increasingly prevalent. The disease and its complications mean a lifestyle change for the people that are afflicted but it also implies to a great cost on society. Self care is a major part in diabetes treatment and healthcare plays an important role in motivating patients to carry out self-care through patient education, counseling and support.                                                                     Aim: The aim of this study was to describe the experiences of self-care by type 2 diabetes patients.                                                                                                                                  Method: Literature study based on 12 articles with qualitative method. Article search was made in the databases PubMed, CINAHL, SveMed + and PsycINFO.                                             Results: The result showed that good contact with skilled healthcare professionals and access to patient education that contributes to knowledge promotes self-care in type 2 diabetes. Also support and motivation from family and other people in their vicinity increases the patient's motivation to perform self-care. Factors that prevent or make it more difficult for patients to perform self-care are lack of support from healthcare professionals, family and friends. Self-deficiency is also a consequence of the culture and the socio-economic status of the patient.                                                                        Conclusion: The foundation for good self-care is individualized care where both the healthcare professional's and the patient's knowledge about type 2 diabetes and its treatments is high.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett växande folkhälsoproblem. Trots detta finns det få studier som undersöker hur personer upplever det att få denna diagnos, hur de hanterar nödvändiga livsstilsförändringar samt hur stödet från diabetessjuksköterskan upplevs. Syfte: Att beskriva individers upplevelser och erfarenheter av att diagnostiseras med typ 2-diabetes samt hur de upplever stödet från diabetessjuksköterskan på vårdcentralen den första tiden efter diagnos. Metod: Kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Nio deltagare inkluderades med bekvämlighetsurval. Intervjuerna analyserades med både manifest och latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Resultat: Analysen från intervjuerna resulterade i två teman och sju subteman. Det första temat var Upplevelser och känslor den första tiden efter en diabetesdiagnos med följande subteman: Upplevelser vid diagnostillfället, Upplevelser och känslor av att leva med diabetes samt Hantering av vardagslivet. Det andra temat var Upplevelser och erfarenheter av diabetesvården med tillhörande subteman: Upplevelser av stöd från diabetessjuksköterskan, Multiprofessionellt team, Förbättringsområden och Hälsolitteracitet. Slutsats: Upplevelsen av att få diagnosen typ 2-diabetes kunde komma chockartat eller som en lättnad att det inte var värre. Trots att kunskapen fanns om nödvändiga livsstilsförändringar så var det svårt att få till hållbara strategier och lösningar i vardagen. Stödet från diabetessjuksköterskan var viktigt och kunde påverka hur motiverade deltagarna var att införa hälsosamma rutiner i sitt liv. / Background: Type 2 diabetes is a growing public health problem. Despite this, there are few studies exploring how people react to this diagnosis, how they deal with the necessary lifestyle changes and what they think about the support offered by the diabetes nurse. Aim: To describe individuals’ perceptions and experiences of being diagnosed with type 2 diabetes as well as their impressions of the support offered by the diabetes nurse at the primary health center during the initial period after the diagnosis. Methods: Qualitative interview study with semi structured questions. Nine participants were selected through convenience sampling. The interviews were analysed through both manifest and latent content analysis in accordance with the Graneheim and Lundman method. Results: The analysis of the interviews resulted in two themes and seven subthemes. The first theme concerns Perceptions and emotions during the initial period of a diabetes diagnosis with the following subthemes: Perceptions at the time of diagnosis, Views and emotions regarding life with diabetes and Handling of everyday life. The second theme concerns Views on and experiences of diabetes care with the following subthemes: Views on the support received from the diabetes nurse, Multi-professional team, Areas of improvement and Health literacy. Conclusion: The announcement of a type 2 diabetes diagnosis sometimes came as a chock and sometimes as a relief. Despite being aware of the necessary lifestyle changes, the interviewees had difficulties applying sustainable strategies and solutions in their daily lives. Support from the diabetes nurse was important and could influence the participants’ commitment to introducing healthy habits into their lives.

Bakgrund: Hemoblobin-A1c är ett mått på blodsockrets medelvärde efter mellan 60-90 dagar och är en grundläggande indikator på blodsockerkontrollen hos patienter med typ 2-diabetes. Kondition- och styrketräning har visat sig kunna påverka hemoglobin-A1c och används därför som en av flera behandlingsformer hos patienter med typ-2 diabetes. Emellertid verkar det finnas en bristande enighet vad gäller den effektiva dosen av fysisk träning och den mest effektiva kombinationen av styrka gentemot konditionsträning. Syfte: Syftet med denna studie var att systematiskt granska och sammanställa den senaste forskningen vad gäller effekten av fysisk träning vid typ 2-diabetes. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med meta-analys i enlighet med PRISMA riktlinjer. Databaserna som användes i artikelsökningarna var PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl och Medline. Studiens inklusionskriterier var studier på engelska, studier som undersöker både män-och eller kvinnor i olika åldersgrupper, studier som undersöker effekten av fysisk träning på hemoglobin-A1c samt randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Effekten av fysisk träning visade en signifikant skillnad på hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. Effektstorleken på hemoglobin-A1c mellan grupperna var -0.434 efter interventionerna p &lt;0.001. Av samtliga studier var det 11 av 22 som åstadkom ett värde av hemoglobin-A1c som visar &lt;7%. Sekundära resultatet av fysisk träning på typ 2-diabetes påvisades vara en signifikant minskning i den totala kroppsvikten i sex av samtliga inkluderade studier. Slutsats: Fysisk träning verkar vara en viktig komponent för att minska hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. / Background: Hemoglobin-A1c is a measure of long‐term glycemiais after between 60-90 days and is a good indicator of glucose control in patients with type-2 diabetes. Both strenght and aerobic exercise seem to have benefical effects on Hemoglobin-A1c and, thus, the management of type 2 diabetes. However, the consensus on the effective dose of exercise and the most effective combination of strength versus aerobic have been inconsistent. Purpose: The purpose of this study was to systematically review and compile the latest research regarding the effect of physical exercise in type 2 diabetes. Method: The study was conduced as a systematic review with meta-analysis according to PRISMA guidelines. The study was conducted as a systematic review with meta-analysis. The databases used in this study, were PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl and Medline. The study’s inclusion criteria were studies in english, studies including both men and-or women in different ages, studies examining the effect of physical exercise on hemoglobin-A1c, and studies of a randomized controlled design. Results: The effect of physical training showed a significant difference between groups. The effect size on hemoglobin-A1c between groups was -0.434 after the interventions p &lt;0.001. In this study, it was 11 of 22 studies that achieved a value of hemoglobin-A1c showing &lt;7%. Secondary results of physical training on type-2 diabetes were found to be a significant decrease in total body weight in six of all included studies. Conclusion: Physical training seems to be an important component of reducing hemoglobinA1c in patients with type 2-diabetes. / <p>Presentationen ägde rum hemifrån var och för sig via Zoom på grund av smittrisken för coronavirus. </p>

Das polyzystische Ovarsyndrom (PCOS) mit einer Prävalenz von 5 % – 10 % ist eine der häufigsten Endokrinopathien bei Frauen vor der Menopause. Wie bisher vermutet, handelt es sich bei PCOS um ein sogenanntes multifaktorielles Krankheitsgeschehen. Einzelne Manifestationen des Metabolischen Syndroms (MetS), wie Hyperandrogenämie, Insulinresistenz (IR) und damit verbundene Hyperinsulinämie, Dyslipidämie und ein erhöhter CRP-Spiegel, werden bereits als Risikofaktoren für Typ 2 Diabetes mellitus (DM-II) und kardiovaskulären Krankheiten (KVK) bei den Patientinnen mit PCOS verwendet. Die Konzentrationen von Leptin und Adiponektin könnten nützliche und zuverlässige Marker für das Ausmaß der metabolischen Störung bei PCOS-Patientinnen sein. In zahlreichen Studien wurde davon berichtet, dass eine additive Gabe von Metformin die IR und andere Surrogat-Parameter des MetS in gleicher Weise bei adipösen und normalgewichtigen Probandinnen verbessert. In dieser Studie wurde der Insulin-Spiegel im Rahmen eines oralen Glukose-Toleranz-Test bei der Erstdiagnose und ca. ein bis eineinhalb Jahren nach der Metformintherapie bestimmt. Die Nüchtern-Insulinwerte der Vor-Therapie-Gruppe sind im Vergleich zur Nach-Therapie-Gruppe bei 75 % der Teilnehmerinnen signifikant aus dem hyperinsulinämischen Bereich in den normoinsulinämischen Bereich abgesunken (29.7 ± 6.7 µU/ml bzw. 13.7 ± 2.7 µU/ml, P = 0.045). Vergleichbar signifikant haben sich die Werte nach ein und zwei Stunden verbessert (154.5 ± 13.6 µU/ml vs. 96.2 ± 13.9 µU/ml, P = 0.0096 bzw. 128.0 ± 19.0 µU/ml vs. 59.2 ± 13.3 µU/ml, P = 0,0104). Konsistent damit senkte sich der HOMA-Index (5.9 ± 1.4 vs. 2.8 ± 1.6, P = 0,521). Die Leptin-Konzentration sank um 50 % (39.9 ± 9.7 vs. 20.3 ± 2.9 ng/ml, P = 0.0737 bzw. (mittlere Insulinspiegel nüchtern) 29.7 ± 6.7 µU/ml vs. 13.7 ± 2.7 µU/ml, P = 0,045), und die Adiponektin-Konzentration der Nach-Therapie-Gruppe im Vergleich zur Vor-Therapie-Gruppe stieg deutlich an (5.34 ± 0.6 vs. 6.35 ± 0.8 ug/ml, P = 0.4666, ns). Somit sind die Plasmaspiegel von Leptin und Adiponektin günstige Marker zur Risikoabschätzung und Diagnostik eines PCOS, zweitens eine metabolische Frühdiagnostik, und eine frühere Erwägung und Anwendung einer Strategie zur Senkung der Insulinresistenz sind aus präventiver Sicht ratsam.

Introduction: Type-2 diabetes is one of the most common metabolic diseases characterized by elevated blood sugar levels in the body. The disease is caused by lost insulin sensitivity and insufficient insulin production, which leads to an increase in sugar levels in the blood. Lifestyle interventions such as physical activity, good eating habits and weight loss are important factors that play a crucial role in the treatment of type 2-diabetes. In most cases, they need medication to lower blood sugar level. Gliclazide is a medicine used in many countries for the treatment of type-2 diabetes if metformin, the first line treatment, do not have a sufficient effect. Gliclazide is available in two formulations: immediate release (IR) and modified release (MR) tablet.  Aim: The aim of this study was to develop a model that describes the pharmacokinetics of a gliclazide (IR) tablet based on prior knowledge of PK in the MR formulation and using data from previous published studies. Method: Modeling software Monolix was used to find the most appropriate model for describing the pharmacokinetics of gliclazide. During the study, the most common absorption models were examined, e.g., first and zero order absorption with and without time delay, transit compartment, zero order first order absorption in succession and zero order first order absorption occurring simultaneously. The best model was chosen by comparing the so-called Akaike information criteria (AIC) and by visual predictive control (VPC) for all absorption models tested. AIC values for all absorption models tested by Monolix were compared and the absorption model that shows the lowest value of AIC was the best model.  Results: For single-IR data, where each profile corresponded to an individual pharmacokinetic profile, the zero- order absorption adaptation with a delay (Tlag) was the best adaptation. For population IR and population MR data, each pharmacokinetic profile represents an average of all individuals' measured concentrations. The fit for these data showed that zero- order kinetics with a delay (Tlag) was the best fit. Conclusion: In summary, this work showed that the best absorption model that is well adapted to both single and population data for the IR formulation, and that well describes the pharmacokinetics of gliclazide, is a single compartment with zero order kinetics and time delay. The results showed that the best absorption model that is well adapted to population data for the MR formulation is also a one-compartment with zero-order kinetics and time delay.

SyfteSyftet med denna studie var att undersöka personliga tränares och fysioterapeuters träningsrekommendationer för äldre individer med osteoporos eller typ 2-diabetes samt att undersöka om rekommendationerna skiljer sig mellan dessa professioner.MetodSemi-strukturerade intervjuer genomfördes med tre personliga tränare och tre fysioterapeuter. Intervjuerna grundades på två patientfall där ena fallet innefattade en 67-årig man med typ 2-diabetes och det andra fallet innefattade en 70-årig kvinna med osteoporos. Utifrån patientfallen fick de ge sina träningsrekommendationer för att förbättra patientens sjukdomstillstånd. Efter att intervjuerna genomförts analyserades data med en innehållsanalys där meningsbärande enheter kodades och kategoriserades i teman.ResultatBåde personliga tränare och fysioterapeuter rekommenderade styrketräning som primär träningsform för typ 2-diabetes och osteoporos. Som ett komplement till styrketräningen lyfte båda professionerna fram konditionsträning i form av promenader eller liknande.SlutsatserBåda professionerna hade adekvata träningsrekommendationer för att förbättra sjukdomstillstånden men de kunde med fördel ha inkluderat powerträning (styrketräning med hög kontraktionshastighet) i sina rekommendationer vilket forskning på området visat ge god effekt på både typ 2-diabetes och osteoporos. / PurposeThe purpose of this study was to investigate personal trainers and physiotherapists training recommendations for older individuals with osteoporosis or type 2 diabetes as well as to investigate if the recommendations differ between these professions.MethodSemi-structured interviews were conducted with three personal trainers and three physiotherapists. The interviews were based on two patient cases where one case involved a 67 year old man with type 2 diabetes and the other case included a 70 year old woman with osteoporosis. From the patient cases, they were given their training recommendations to improve the patient's disease state. After the interviews were conducted, the data were analyzed with a content analysis where meaning-bearing units were coded and categorized into themes.ResultsBoth personal trainers and physiotherapists recommended strength training as primary training for type 2 diabetes and osteoporosis. As a complement to the strength training, both professions highlighted endurance training in the form of walking or similar activities.ConclusionsBoth professions had adequate training recommendations to improve disease conditions but could advantageously implement more power training in their recommendations which has been proven to have positive effect on both type 2 diabetes and osteoporosis.

Typ 2-diabetes är en utbredd sjukdom som ställer höga krav på kunskap hos patienterna som lever med sjukdomen, komplikationerna är många men påverkbara av patienten själv. Patienter diagnostiserade med typ 2-diabetes kräver undervisning för att erhålla goda egenvårdsfärdigheter, vilket minimerar uppkomsten av komplikationer. Sjuksköterskor utbildar patienterna som en del av omvårdnadsarbetet för att främja hälsa och minska komplikationer. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur vuxna patienter diagnostiserade med typ 2-diabetes upplevde patientundervisning. Studien utfördes som en allmän litteraturstudie utifrån en induktiv ansats. Fyra kategorier uppkom i litteraturstudiens resultat: Lärandeaktiviteternas betydelse, lärares karaktär och bemötande, sjukdomsinsikt och självförtroende och informationens relevans. Både patientundervisning i gruppformat och individuellt upplevdes positivt, kritik riktades mot bristen på individanpassad undervisning. Det framkom i litteraturstudien att patienternas upplevelser av den som undervisade påverkade huruvida undervisningen var gynnsam eller ej. Patienternas egenvårdsförmåga upplevdes öka. Till stor del upplevde patienterna information given under undervisningen vara relevant. Patienternas upplevelser bör tas i beaktande vid utformning av patientundervisning, utbildning av sjuksköterskor samt av sjuksköterskor i klinisk verksamhet. Motiveringen är att undervisningen skall vara så gynnsam för patienterna diagnostiserade med typ 2-diabetes som möjligt. / Type 2-diabetes is a widespread disease that places high demands on knowledge in the patients living with the disease, the complications are many but possible to be affected by the patients themselves. Patients diagnosed with type 2- diabetes require education to obtain good self-care ability, which minimizes the onset of complications. Nurses educate patients diagnosed with type 2-diabetes as part of the nursing work to promote health and reduce complications. The purpose of the literature study was to elucidate how adult patients diagnosed with type 2-diabetes experienced patient education. The study was conducted as a general literature study, with an inductive approach. Four categories emerged in the literature study's results: The learnings activities importance, the character and attitude of the teacher, insight in the disease and self-confidence and the relevance of the information. Both patient education in group form and individually were experienced positive, criticism was directed at the lack of individualized education. It was found in the literature study that the patients' experiences of the teacher affected whether the teaching was favorable or not. Patients' self-care ability was experienced to increase. To a large extent, the patients perceived information given during the education to be relevant. Patients' experiences should be taken into account when designing patient education, training of nurses, and of nurses in clinical practice. The motivation is that teaching should be as beneficial to patients diagnosed with type 2-diabetes as possible.