Syftet med vår studie är att få en djupare kunskap om pedagogers upplevelser och erfarenheter av att i förskolans pedagogiska verksamhet arbeta med barn som anses ha ett utagerande beteende. Vidare syftar vår studie till att undersöka pedagogers definitioner av vad ett utagerande beteende inom förskolans kontext innebär. Studien har utgått ifrån tio stycken semistrukturerade intervjuer på två olika förskolor i Skåne. Empirin har analyserats utifrån ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har olika erfarenheter och syn på ett utagerande beteende i förskolans kontext. Enligt pedagogerna kan ett utagerande beteende utspela sig på olika sätt, såväl fysiskt som verbalt. Pedagogerna såg även att ett utagerande beteende kunde ses som ett normbrytande beteende. Resultaten belyser även problematiken kring att pedagogerna känner sig otillräckliga i arbetet med utagerande barn. Anledningen kan vara för stora barngrupper samt personal och tidsbrist. Pedagogerna känner sig då begränsade rent tidsmässigt, då de inte alltid hinner att vara där för barnen. Enligt pedagogerna är en viktig del i arbetet med utagerande barn att använda sig av olika strategier där ett lågaffektivt bemötande är en central del. En effektiv strategi anses vara tydliggörande pedagogik i form av TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och bildstöd. För att kunna använda sig av dessa strategier bygger det på att barnen får möjlighet att utveckla en god relation till pedagogerna på förskolan. Empirin belyser vikten av en god relation i arbetet med utagerande barn. Pedagogerna beskriver att relationen mellan pedagogerna och barnen är en betydelsefull del av arbetet på förskolan.

Sammanfattning/Abstract Nakiwala Nilsson, Teddy (2022). ”De beter sig nästan som de har en sorts diagnos”. Pedagogers arbetssätt, bemötande och deras syn på specialpedagogens roll.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag  Denna studie bidrar med kunskap till barnskötare, förskollärare, specialpedagoger och ledning, kring vilka möjligheter och hinder pedagogers arbetssätt, bemötande och deras syn på specialpedagogens roll, kan innebära för individens trivsel, mående och hälsa i verksamheten.  Syfte och frågeställningar  Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka några pedagogers arbetssätt för att skapa goda förutsättningar i verksamheten för barn som uppvisar ett utagerande beteende samt att undersöka specialpedagogens roll i detta arbete. För att konkretisera syftet används nedanstående frågeställningar:  Hur beskriver pedagoger att de arbetar för att bidra till en välfungerande vardag för barn som uppvisar ett utagerande beteende? Hur motiverar pedagogerna sina val av arbetssätt och bemötande? Vilken roll anser pedagogerna att specialpedagogen har i arbetet med barn som uppvisar ett utagerande beteende? Teori I analysen av studiens resultat används det salutogena perspektivet där KASAM möjliggör begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i vardag samt två specialpedagogiska perspektiv; det relationella och kategoriska perspektivet. Metod Denna kvalitativa studie är inspirerad av fenomenologin. Enligt Bryman (2018) fokuserar ansatsen på individernas upplevelser, förståelse och beskrivning av sin omvärld. Empirin har insamlats genom fyra semistrukturerade intervjuer med pedagoger (barnskötare och förskollärare) som arbetar i förskolan. Insamlad empiri bearbetas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys som fokuserar på att hitta mönster, likheter och skillnader i textinnehållet. Resultat Studien visar att pedagogerna arbetar delvis med tydlighet i strukturen och rutiner, användersig av generella insatser såsom bildschema, TAKK i kommunikationen och delar barnen i mindre grupper. Det använder delvis även ett lågaffektivt bemötande, särlösningar tillämpas där en pedagog får en assisterande roll och punktbevakar individen. Däremot framkommer enbristande samsyn och systematik i arbetet. Motivering till valet av arbetssätt och bemötande visar sig vara beroende av vilka möjligheter arbetslaget anses ges av ledningen för att kunna utföra arbetet. Organisatoriska faktorer såsom låg personaltäthet, stora barngrupper och bristande vetenskapliga metoder, beprövade erfarenheter och samsyn avgör vilket arbetssätt och bemötande pedagogerna intar i verksamheten. Specialpedagogens roll visar sig vara en handledare i form av rådgivare, konsult, kvalificerad samtalspartner och har en samverkanderoll med interna och externa aktörer. Vidare framkommer det att orsaken till att barn uppvisar ett utagerande beteende anses vara en följd av vårdnadshavarnas bristande kompetens i bemötandet, bristande miljö i förskolan och som ett resultat av en funktionsnedsättning hos barnet. Slutligen efterfrågar pedagogerna kontinuerlig handledning och delaktighet i arbetet som utförs av externa aktörer såsom logoped. Specialpedagogiska implikationer Enligt Palla (2011) genomsyras en lärande organisation av ett symboliskt perspektiv som utgår ifrån en vision ”förskola/skola för alla”. Arbetet med att ge barn som uppvisar ett utagerande beteende förutsättningar för att lyckas och må bra i verksamheten är en del av specialpedagogens uppdrag och ett viktigt utvecklingsområde inom skolutvecklingen. Då specialpedagogen är medveten om vilka möjligheter och hinder som påverkar och styr pedagogers arbetssätt och bemötande kan hen genom sitt uppdrag arbeta både förebyggande och åtgärdande för att stötta yrkesprofessionerna i deras arbete.

Syftet med examensarbetet var att mot pedagogers praktiska erfarenheter och professionella praktik pröva olika teorier kring risk- och skyddsfaktorer vid utagerande och internaliserande beteendeproblem hos barn och unga samt beteendeproblemens koppling till läsförmåga för att se hur teorierna fungerar i relation till praktiken. Studien är kvalitativ och datainsamlingsmetoder har varit semistrukturerade intervjuer och kompletterande enkäter med sammanlagt tio informanter. Dataanalysen har inspirerats av en fenomenografisk metodansats i de första analysstegen. Resultatet visar bland annat att informanterna har erfarenheter och uppfattningar av att barns/elevers beteendeproblem dels kan handla om förmågor och färdigheter hos individen själv, exempelvis bristande kommunikativ förmåga eller svag självkänsla, dels att faktorer i hemmiljön och/eller förskolan/skolan verkar hindrande för barnets/elevens utveckling och lärande. Framför allt visar materialet att lärarens relation till barnet/eleven och föräldrarna har stor betydelse för utgången av beteendet. Denna studie bidrar bland annat till forskningen på så sätt att slutsatser dras att det bland informanterna finns en osäkerhet i bemötandet och hanterandet av framför allt barn och unga med internaliserande beteende samt att förskolan/skolan har behov av dels mer kunskap om beteendeproblem, dels bättre tid och forum för reflektionsarbete och relationsskapande. Insatser bör vidare sättas in tidigt och gärna fokusera på att lära barnen läsa. Sammantaget finns det på flera punkter en överensstämmelse mellan denna studies resultat och med den empiriska forskning som tidigare gjorts i ämnet beteendeproblem hos barn och unga.

The purpose of this study is to examine how pedagogues work with children that express acting out behavior in pre-school. The research questions are: How do the interviewed pedagogues define children that express extroverted behavior in preschool, and what is the reason for the behavior? How do the pedagogues work to ease daily activities for these children in preschool? Which methods do the pedagogues use to approach these children in the optimal manner in different situations? This study is based on four qualitative interviews with preschool teachers, after-school teachers and nurses from two different preschools. The results of this study are analyzed through the sociocultural theories of Vygotskij and subsequent terms, but also with regards to other articles and scientific literature of interest. The results of this study indicate that the reason for acting out behavior can be due to environmental flaws, or factors within a child. In their work the pedagogues practice different methods. To e.g. calm the child, one may listen to or confirm the child’s emotions, and in conflict situations it is important that the pedagogue remains calm, to reduce the risk of emotional contagion. It was also evident that a well-structured day with distinct routines, in combination with a physical environment at the preschool that is tailored to the child’s own preconditions, better prepares the child for future activities. This study indicates that pedagogues enable common games and activities, to make it possible for children with acting out behavior to train their social competencies with other children. This is achieved with the aid of a present pedagogue that guides the child stepwise so that the child understands and predicts the consequences of the actions, but also understands the limits of behavior.

Den föreliggande undersökningen har gjorts i syfte att undersöka förskollärares förhållningssätt och erfarenheter av arbete med metoden lågaffektivt bemötande gentemot barn med utagerande beteenden i förskolan. Med ett vidare syfte att undersöka vilka strategier och metoder förskollärare använder för att förebygga utagerande beteenden. Undersökningen har med stöd av beteendeteori tillämpats för att få en förståelse för vikten av förstärkning bland annat positiv förstärkning i barnets ageranden. Individperspektivet har även tillämpats för att skapa en förståelse för vikten av att se individen i en hel barngrupp och därmed ge ett individanpassat stöd för barnets utveckling. Ett utagerande beteende kan uppstå när barnet inte har verktyg till att reglera sina känslor. Förskollärare behöver vara lyhörda för att identifiera barnets behov. Undersökningen grundar sig på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare på fem olika förskolor i två län. Det insamlade materialet har analyserats där teman och underteman synliggjorts.   Resultatet i undersökningen visar att förskollärare anser att lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som används till vardags och inte en metod som används i vissa situationer. Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som innebär att lugnt bekräfta och bemöta barns känslor, för att hjälpa barnet att få förståelsen för varför känslorna uppkommit. Vidare visar resultatet strategier och metoder som förskollärarna använder för att ge barnet en överblick över sin vardag i förskolan. Exempelvis genom bildstöd, tecken som stöd och böcker. Bildstöd används bland annat för att ge stöttning, förstärkning och tydlighet i förståelsen för vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Miljön är en viktig faktor i barnens vardag, den behöver vara strukturerad för att ge barnen möjligheten till en avvägd dag.