Våld i nära relationer är ett internationellt problem i samhället. Våld i nära relationer innebär fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld utfört av en partner i en nära relation. Konsekvenserna för kvinnor som upplever våld i nära relationer kan leda till allvarliga skador, handikapp eller dödsfall. Det är vanligare att kvinnor blir utsatta för grövre våld än män och har därmed ett större behov av stöd och hjälp, främst från sjukvården. Sjuksköterskans kunskap är viktig då hen oftast är den första vårdgivaren som möter de våldsutsatta kvinnorna.

Våld i nära relationer är ett stort betydande samhällsproblem som fått alltmer uppmärksamhet i såväl media som i samhällsdebatten. Konsekvenserna av våldet blir förödande för de utsatta och därmed är det av vikt att socialtjänsten aktivt arbetar för att åtgärda det sociala problemet genom olika insatser som ska tillgodose utsattas stöd- och hjälpbehov. Studien undersöker vilka insatser socialtjänsten erbjuder och hur insatserna tillgodoser våldsutsatta vuxna individers, över 18 års, behov. För att besvara studiens syfte genomförs kvalitativa intervjuer med de professionella på socialtjänsten och analysen av materialet görs med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning och intervjupersonernas svar visar att de främsta insatserna som beviljas är skyddat boende och samtalsstöd. Insatserna som beviljas tillgodoser individens behov till stor del men förbättringar i bland annat samverkan, kunskap om våld i nära relationer och fortsatt forskning behövs för att tillgodose alla våldsutsattas behov i samhället.

Den här kvalitativa forskningen fokuserar på våld i nära relationer och hur socialtjänsten kan hjälpa kvinnor som utsätts för detta. Syftet med studien är att undersöka socialtjänstens insatser för våldsutsatta kvinnor och vilka typer av stöd som socialarbetare tycker är grundläggande för att dessa kvinnor ska kunna hantera sin vardag. Studien använder två teoretiska perspektiv, nämligen systemteori och empowerment, för att belysa de komplexa problemen som våld i nära relationer medför. Tidigare forskning har visat att våld i nära relationer är ett globalt och komplext samhällsproblem. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fem socialarbetare från två olika kommuner i Sverige. Resultatet av studien visar att socialtjänsten i de två utvalda kommunerna främst erbjuder insatser i form av stödjande samtal, kortsiktiga bostadslösningar och kontaktpersoner. Studiens resultat visar också att det finns vissa brister inom socialtjänsten, inklusive brist på resurser i form av personal, tid och ekonomi, samt brist på utbildning inom områden som traumamedveten omsorg. Slutligen framkommer det att kontaktpersonen som en insats behöver erbjudas till våldsutsatta kvinnor under en längre period. Denna uppsats ger alltså en inblick i socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och visar på både framgångar och brister i de insatser som erbjuds.

Syftet med studien är att jämföra framställningen av kvinnor och män som förövare och offer i Sveriges tidningsrapportering om våld i nära relationer. För att ta reda på hur könen framställs samt om könen framställs stereotypiskt eller icke-stereotypiskt, har ett antal tidningsartiklar som samtliga gestaltar och bidrar till samhällets bild av våld i nära relationer analyserats. Studien ämnar bidra med kunskap och öka medvetenheten om de olika könsstereotyperna kring partnervåld, om hur våldet gestaltas i media samt om det finns skillnader i hur könen framställs. För att jämföra hur könen framställs tillämpades en kvalitativ innehållsanalys, som undersökte hur artiklarna framställer kvinnor och män utifrån kategorierna skuldbeläggning, motiv och normer. Studien har utgångspunkt i medielogiken och gestaltningsteorin. Sammanlagt studerades 38 artiklar från Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet. Resultatet visade att det finns skillnader i hur kvinnor och män framställs som förövare och offer. Kvinnor som offer skuldbeläggs och gestaltas stereotypiskt, kvinnor som förövare sympatiseras och gestaltas icke-stereotypiskt. Män som offer skuldbeläggs däremot inte och gestaltas icke-stereotypiskt samt män som förövare skuldbeläggs inte heller och gestaltas stereotypiskt. Av slutsatsen framkom att könen inte framställs jämställt och könsstereotyperna påverkar framställningarna genom att det bidrar till en inkorrekt gestaltning av våld i nära relationer. / The purpose of the study is to compare the portrayal of men and women as perpetrators and victims in Sweden's newspaper report on domestic violence. In order to find out how women and men are portrayed and whether they are portrayed stereotypically or non-stereotypically, a number of newspaper articles that all shape and contribute to society's image of domestic violence have been analyzed. The study intends to contribute knowledge and increase awareness of the different gender stereotypes surrounding partner violence, about how violence is portrayed in the media and whether there are differences in how gender is portrayed. To compare how the sexes are portrayed, a qualitative content analysis was applied, which examined how the articles portray women and men based on the categories of guilt, motives and norms. The study is based on media logic and framing theory. A total of 38 articles were studied from Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen and Aftonbladet. The results showed that there are differences in how women and men are portrayed as perpetrators and victims. Women as victims are blamed and stereotyped, women as perpetrators are sympathized and portrayed non-stereotypically. Men as victims, on the other hand, are not blamed and portrayed non-stereotypically, and men as perpetrators are not blamed and stereotyped either. The conclusion showed that the genders are not portrayed as equal and gender stereotypes affect the representations by contributing to an incorrect portrayal of violence in domestic violence.

I augusti 2021 infördes ett lagförtydligande i socialtjänstlagen kring nämndens ansvar förutövare av våld i nära relationer. Denna studie syftade till att undersöka socialarbetareserfarenheter av förtydligandet kring socialnämndens ansvar för våldsutövare, utifrån deraspraktiska arbete med våld i nära relationer. Föreliggande kvalitativa studies empiriskamaterial samlades in genom en webbenkät som besvarades av 15 socialarbetare. Resultatetvisade svårigheter i implementeringen av lagen i de verksamheter där respondenterna arbetaroch att de inte upplevde att lagförtydligandet hittills lett till några förändringar i det praktiskaarbetet. Socialarbetarna efterfrågade centrala riktlinjer, vägledning och andra beskrivningarav hur arbetet bör bedrivas.

Våld i nära relationer är ett stort problem för samhället och individen. Majoriteten av de som blir utsatta är kvinnor, men det drabbar även män och barn. Studiens syfte var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta patienter som blivit utsatta för våld i nära relationer. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta sjuksköterskor som arbetar i ambulanssjukvården i Göteborg deltog i studien. Analysen av materialet resulterade i tre teman: Förutsättningar inför mötet med den våldsutsatta patienten, Möta den våldsutsatta patienten och Upplevelser som är svåra att släppa. Resultatet av studien visar att ambulanssjuksköterskor upplever ilska, frustration och maktlöshet i mötet med patienter som blivit utsatta för våld i nära relationer. Särskilt starka blir dessa känslor när barn är inblandade. Ett fungerande samarbete med sin ambulanskollega och känslan av en tillfredsställande arbetsinsats hade positiv inverkan på informanterna. Det framkommer också att regelverket kring vem som ansvarar för patienten är för otydligt och att det ibland är svårt att få patienter till rätt vårdinstans. Vidare framkom det i resultatet att informanterna upplever att det inte finns några riktlinjer gällande handhavandet av patienter som utsatts för våld i nära relationer i ambulanssjukvården och orosanmälan som skall göras när barn misstänks fara illa är alldeles för krångliga att göra. Informanterna känner ett behov av tydligare riktlinjer och mer utbildning kring våld i nära relationer. / Domestic violence is a major issue for society and for the individual. The majority of those who are exposed are women, but it also affects men and children. The purpose of this study was to investigate ambulance nurses' experience of meeting patients who have been exposed to domestic violence. The study is a qualitative interview study with an inductive approach. Eight nurses working in the ambulance service in Gothenburg participated in the study. The analysed material resulted in three themes: Prerequisites for the encounter with the abused patient, Encounter the abused patient and Experiences that are difficult to let go. The results of the study show that nurses in the ambulance service experience anger, frustration, and powerlessness in the face of domestic violence. These feelings become especially strong when children are involved. To have good teamwork with your colleague and the feeling of a satisfactory work effort had a positive impact on informants. It also shows that the regulations are too vague, and it is sometimes difficult to get patients to the right care institution. Furthermore, the results showed that the informants experienced that there are no guidelines for domestic violence and to write a notification of concern when children are involved, is far too complicated to do. The informants feel the need for clearer guidelines and more education on domestic violence.

Denna studie betonar komplexiteten i de kvinnors situation som utsätts för våld i nära relationer genom att undersöka våldsutsattas hjälpsökande beteende utifrån relevanta nyckelpersoners perspektiv. Genom intervjuer avser studien att skapa ytterligare förståelse för varför våld i nära relationer är en så pass underrapporterad och dold brottskategori. Studien tar avstamp i den modell som avser att förklara våldsutsatta kvinnors hjälpsökande beteende som presenteras av Liang, Goodman, Tummala-Narra och Weintraub i “A theoretical framework for understanding help-seeking processes among survivors of intimate partner violence”. Empirin som denna uppsats bygger på består av kvalitativa intervjuer medsex yrkesverksamma individer som på något sätt arbetar med brottstypen våld i nära relationer. Intervjudeltagarna har intervjuats vid varsitt tillfälle och samtliga intervjuer har utgått ifrån våldsutsatta kvinnors hjälpsökande beteenden samt de yrkesverksammas arbetsmetoder som övergripande ämne. Intervjuerna har vid ett senare tillfälle analyserats med hjälp av en tematisk analys. Studiens resultat påvisar att myndigheterna ser känslan av skuld och skam, samt att man som våldsutsatt inte litar på att bli ordentligt skyddad från sin våldsutövare som delförklaringar till att inte anmäla sin utsatthet. Att myndigheterna för många dessutom kan vara svårtillgängliga ses också som en delförklaring till att anmälningsbenägenheten är så låg. Utöver det identifierades en viss skillnad i hur de yrkesverksamma inom Socialtjänsten resonerar kring brottstypen och den våldsutsatta i jämförelse med de intervjudeltagare som är verksamma inom Polismyndigheten. De intervjudeltagare tillhörande Socialtjänsten fann det exempelvis av vikt att bekräfta den våldsutsattas berättelse medan de verksamma inom Polismyndigheten ansåg det vara nödvändigt att förhålla sig opartiska och ha en objektiv inställning till informationen de får ta del utav.

Male violence against women in an intimate partnership is a global societal problem that occurs both in Sweden and worldwide. The actions that contain violence happen most in the home of the couple, making it a well-hidden problem. This leads to a lack of knowledge about men's violence against women in an intimate relationship which leads to a difficulcy in identifying, tackling and solving this societal problem.  The purpose of this essay is to explore and investigate why women remain in a violent  relationship. The study also focuses on examining which factors contribute to the women's decision to stay, and which factors social workers experience are behind the women’s choice of staying.  The results show that reasons that play in the decision for the woman in regards to her staying or leaving a violent relationship are first and foremost norms that society has created. These norms put shame and blame on the woman if she is a divorcé. Results also show that guilt, dependency on the man financially and/or fear about generally making it in the society are factors that play a part in The decision making. A big factor that was shown in the results was also that fear is a mechanism that contributes to the women remaining in a violent relationship.  The study also shows that violence is not specific, violence can occur in several different ways, for  example psychological, physical, sexual and/or material. Up until the perpetrators successively takes the control of the life the woman has. Prejudice about the identity of the perpetrator are common and the perpetrator does not fit the stereotype. We seem to seek explanations in the involvement of alcohol, problems of anger or the cultural context. Meanwhile we also seem to distrust women and instead of focusing on the crime that has been committed by the abuser against her we instead focus on issues such as why didn't she leave sooner? An outlook on this social problem that the government has formed is a national strategy that emphasizes the difference and inequality between the men and the women in society. The strategy points out that this is also the main reason for which violence occurs. This essay is about researching and looking into how social workers operate and work to facilitate  and simplify a way out of a relationship for women who are exposed to violence in their relationship. A qualitative study has been carried out by conducting structured interviews by the help of a question-guide. The interviews were held and carried out in the offices of the social workers. We interviewed the social workers specifically in the department who work with women who are being abused in their relationship.  The purpose of this study was to firstly investigate what kind of help the women who are being abused are offered to simplify the way out of a abusive relationship, secondly what type of mechanisms the social workers experience and believe are the reason women remain in a violent relationship. / Studien är kvalitativ studie vars syfte är att öka kunskapen efter att ha undersökt varför kvinnor stannar kvar i en våldsam relation samt fokuserar på att undersöka vilka vidmakthållande faktorer som påverkar kvinnans beslut, och vilka faktorer socialsekreterare upplever ligger bakom kvinnors kvarstannande. Detta baseras på sju kvalitativa, semistrukturerade intervjuer som är en kombination av fasta och öppna frågor med socialsekreterare som var alla verksamma inom olika enheter för våld i nära relationer. Vår urvalsprocess har varit det målinriktade urvalet. Vi selekterade och kom fram till att inte intervjua de som primärt arbetar med stödsamtal då vi ville komma åt både psykiska och praktiska faktorer som håller kvar kvinnan i en relation. För att få ut svar kring vidmakthållande faktorer som påverkar kvinnan vände vi oss mot de som arbetar med myndighetsutövning.  Den analysmetod vi har använt oss i bearbetningen har varit tematisk analysmetod. Vi använde oss sedan av teorier om normaliseringsprocessen, uppbrottsprocessen och våldscykeln för att analysera våra resultat.  Studien har belyst bidragande faktorer i kvinnans kvarstannande i en våldsam relation ur olika  perspektiv. Teorierna står i kontrast till varandra samtidigt som de kan vävas samman och bidra till att förklara kvinnans kvarstannande. Resultatet har även kategoriserats utifrån olika teman med underliggande subteman. Huvudteman var hjälp, faktorer, och arbete.  Respondenterna har beskrivit att en viktig del av rollen som socialsekreterare bland annat handlar  myndighetsutövning. Dels ingår det att fatta beslut kring vilket stöd den våldsutsatta ska få, dels att utreda vad kvinnan har för bakgrund, hur den aktuella situationen ser ut för kvinnan och vad för slags våld kvinnan har blivit utsatt för. En del av den verklighet socialsekreterare står inför handlar om att noggrant gå igenom våldet för att veta vad för stöd den våldsutsatta kvinnan behöver. Respondenterna menade på att utifrån den utredning som utförs kan de kartlägga vilka vidmakthållande faktorer som finns och på vilket sätt socialsekreterare kan arbeta utifrån dessa faktorer.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Våldet kvinnorna utsätts för kan ha allvarliga konsekvenser på både den fysiska och psykiska hälsan. Sjuksköterskor är ofta den yrkesgruppen som de våldsutsatta kvinnorna kommer i kontakt med inom vården. Därför är det viktigt att sjuksköterskorna har relevant kunskap och kompetens i ämnet. Litteraturöversikten hade personcentrerad omvårdnad som teoretisk referensram.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer inom slutenvården.Metod: Litteraturöversikten hade en kvalitativ design med induktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes genom att granska valda resultatartiklar utifrån Fribergs (2017) analys i fem steg.Resultat: Resultatet presenterades i två huvudteman: närvaro i mötet, med subteman kunskapsbrist, tidsbrist och osäkerhet och rädsla, samt professionellt ansvar, med subteman känslomässig påverkan, frustration och maktlöshet samt teamarbete och stöd från omgivande team. Slutsats: Ökad förståelse samt kunskap kring våld i nära relationer bidrar till ökad trygghet hos sjuksköterskorna vilket på lång sikt kan leda till en förbättrad, god och säker vård. Beskrivningen av sjuksköterskors erfarenheter kan ge inblick och djupare förståelse i ämnet.

Bakgrund: Våldsutsatta kvinnor söker sig oftast först till akutmottagningen där sjuksköterskor har ett ansvar att fånga upp och ge dem vård. Våldsutsatta kvinnor har behov av stöttning och önskar bli bemötta med förståelse och empati från sjukvården. Studier visar att sjuksköterskor känner oro och osäkerhet inför uppgiften att möta dessa kvinnor. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer som söker sig till akutmottagningen. Metod: Litteraturstudien har en allmän design där arbetsprocessen utgår från niostegsmodellen. Resultatet består av nio kvalitativa originalartiklar. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att hitta artiklarna och dessa analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades; 1) en utmanande arbetssituation med underkategorierna tidsbrist upplevs hindra god kommunikation och kunskapens betydelse i mötet samt 2) ett mångfacetterat möte med underkategorierna emotionell påverkan och osäkerhet i yrkesrollen. Slutsats: Utbildning och organisatoriska förändringar krävs för att sjuksköterskor ska få adekvat kompetens och resurser för att möta våldsutsatta kvinnor och ge dem god omvårdnad. / Background: Women who are victims of violence usually first go to the emergency department, where nurses have a responsibility to intercept and provide them care. Moreover, women exposed to violence need support and wish to be met with understanding and empathy from healthcare. Studies show that nurses are concerned and uncertain about meeting these women. Aim: This study aims to describe nurses' experiences of meeting women exposed to intimate partner violence who come to the emergency department. Method: The literature study has a general design where the work process is based on a nine-step model. The resultconsists of nine original qualitative articles found in databases CINAHL and PubMed. These articles were then analyzed using qualitative content analysis. Result: Two categories were identified; 1) A challenging work situation with the subcategories time constraints is perceived to hinder good communication and the importance of knowledge in the meeting, and 2) a multifaceted meeting with subcategories emotional impact and uncertainty in the professional role. Conclusion: Education and organizational changes are vital to providing nurses with adequate skills and resources to meet women exposed to violence and ensure them good care.