Bakgrund: Våld i nära relationer är ett samhällsproblem både nationellt och globalt. I Sverige utsätts var sjätte kvinna för någon typ av våld av sin partner. Våldet har stora konsekvenser för kvinnan och hälso- och sjukvård har ett stort ansvar att identifiera dessa kvinnor. Hälso- och sjukvården har även ett stort ansvar i att samverka med andra myndigheter och aktörer så att den våldsutsatta kvinnan kan få adekvat hjälp. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor i vården som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna granskas utifrån Kristenssons (2014) kvalitetsgranskningsmall för kvalitativa studier. En manifest innehållsanalys används för att analysera de vetenskapliga artiklarna. Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor sammanställdes i fyra olika kategorier. De framtagna kategorierna är ett betungande ansvar, svårigheter med att fråga och åsidosätta attityder, att känna stöd från andra och en bristfällig omgivning.   Slutsats: Sjuksköterskorna upplever att de har bristande kunskap inom problemområdet, vilket leder till att de inte vågar fråga de kvinnor de möter i vården om våld i nära relationer. Sjuksköterskorna är eniga om att ämnet bör belysas ytterligare för att kunna ge god och evidensbaserad vård.

Sammanfattning Bakgrund: Våld i nära relationer är ett stort problem i samhället. Det är vanligt att kvinnor som utsätts för våld söker vård för diffusa symtom såsom depression, sömnproblem samt ångest vilket försvårar upptäckten av deras utsatthet. Sjukvårdens bemötande är avgörandeför om kvinnor väljer att berätta om deras situation. Syfte: Syftet med studien är att beskriva vilka hinder sjuksköterskor upplever i bemötandet med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.  Metod: En allmän litteraturstudie gjordes med databassökningar i CINAHL Complete och PubMed. Data granskades med hjälp av Willman et al. (2011) granskningsprotokoll. Analysen gjordes med hjälp av Whittemore och Knafls (2005) analysmetod för integreradanalys som består av fyra steg. Resultat: Studien visar att det finns kunskaps- och erfarenhetsbrist hur bemötandet av kvinnor som utsätts för våld i nära relationer ska utformas. Tidsbrist, attityd, arbetsmiljö samt rädsla är hinder som sjuksköterskor upplever i bemötandet med kvinnor som utsätts för våld inära relationer. Resultatet visar att sjuksköterskor önskar mer utbildning inom området. Slutsats: Många av sjuksköterskorna upplever att det finns hinder med att bemöta våldsutsatta kvinnor. Dessa hinder kan kopplas till bristande kunskap, brist på tid samt organisatoriska hinder. Sjuksköterskor upplever känslor som otillräcklighet samt frustration över att kvinnor som utsätts för våld inte får den vård som de är i behov av.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt utbrett folkhälsoproblem som är en påfrestning för såväl kvinnorna som samhället. De våldsutsatta kvinnorna upplever skam och rädsla över att prata om våldet, vilket gör att sjuksköterskans kompetens sätts på prov. Då sjuksköterskor träffar våldsutsatta kvinnor i sitt arbete, har de en chans att erbjuda stöd i ett vårdande möte.  Syfte: Belysa sjuksköterskors upplevelser av vårdande möten med våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Metod: En allmän litteraturstudie där datainsamlingen genomfördes i databaserna Cinahl och PsycInfo. Tio vetenskapliga artiklar, som svarade till syftet, kvalitetsgranskades. Samtliga artiklar analyserades genom en integrerad analys.  Resultat: Tre kategorier, med tillhörande underkategorier, identifierades; upplevelser av påverkande faktorer i omgivningen för att identifiera, fråga och utreda våld mot kvinnor i nära relationer, upplevelser av påverkande faktorer i sjuksköterskans förhållningssätt och kompetens för att identifiera, fråga och utreda våld mot kvinnor i nära relationer, upplevelser av att vårda och ge stöd.  Slutsats: Tids- och kunskapsbrist var sjuksköterskans hinder i att utreda och fråga om våld mot kvinnor i nära relationer. Bättre kunskap erfordras för att sjuksköterskorna ska känna sig säkrare i vårdande möten med våldsutsatta kvinnor i nära relationer.

Abstrakt Denna studie undersöker våld i nära relationer och hur detta upplevs och bemöts av tjänstepersoner på olika myndigheter och ideella organisationer. Vidare berör studien hur våldsutsatta kvinnor upplever detta bemötande och hur detta påverkar deras tillit till tjänstepersonerna. Studien är genomförd med en kvalitativ ansats och innefattar genomförda semistrukturerade intervjuer. Respondenterna har valts ut med hjälp av ett snöbollsurval och består av sex tjänstepersoner och två våldsutsatta kvinnor. Empirin som insamlats har visat att tjänstepersonerna har en stor förståelse för våldet som kvinnorna upplever, deras avsikter är goda och de vill erbjuda all hjälp och stöd som de kan erbjuda. Dock har analysen även visat att det finns en bristande känsla av tillit gentemot tjänstepersonerna från de våldsutsatta kvinnorna. Denna bristande tillit har framförallt berott på rädsla över att socialtjänsten skall omhänderta kvinnornas barn, vilket gör att kvinnorna kan känna sig begränsade i vad de vågar att berätta. Detta har senare visat sig överensstämma med den tidigare forskningen som presenterats. Den insamlade empirin har analyserats med en tematisk analys med utgångspunkt i Thomas J. Scheffs teori om sociala band, Paulina de Los Reyes och Diana Mulinaris teori om intersektionalitet och Jürgen Habermas teori om kommunikativt handlade. Nyckelord: Våld i nära relationer, utsatthet, interaktion, rädsla, oro, tillit.

Bakgrund:  Begreppet våld är mångtydigt och kan ta sig uttryck på olika sätt, ofta i kombination av ett flertal våldshandlingar. Två återkommande begrepp inom studier och forskning kring våld i nära relationer är normaliserings- och uppbrottsprocessen. Utöver detta är våld i nära relationer ett omfattande samhällsproblem där kvinnan, för att bryta relationen, ofta är i behov av hjälp och stöd från myndighetspersoner och organisationer. Därmed är socialtjänstens, polisens och kvinnojourernas arbete en betydande del i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Syfte:  Syftet med uppsatsen var att undersöka hur socialtjänst, polis och kvinnojourer i södra Sverige arbetar med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer.  Teoretisk utgångspunkt: Studien bygger på den teoretiska utgångspunkten symbolisk interaktionism. Genom begrepp som jaget, spegeljaget, och signifikanta andra erhålls en större förståelse utifrån ett medmänskligt perspektiv för vad som ligger till grund för besluten en våldsutsatt kvinna tar, samt hur samhällsaktörerna arbetar och bemöter kvinnan utifrån detta. Metod:  Kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer samt med ett hermeneutiskt angreppssätt. Datamaterialet analyserades genom tematisk analys. Resultat:  Sex subteman och följande två teman; (1) Arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer, (2) Samverkan i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Slutsats:  Det framkom väsentligt att se varje ärende som unikt och möta kvinnan där hon är, i avseende till uppbrotts- och normaliseringsprocessen. Samverkan mellan aktörerna visade sig vara en av de viktigaste delarna för ett optimalt stöd. Faktorer som personalomsättning, olika prioritet, resurser och sekretessavtal kan påverka utfallet av hur väl samverkan fungerar. Den tydligaste slutsatsen som studien belyser är att samverkan skiljer sig avsevärt beroende på kommun och län, medan arbetssättet och grundtanken är desto mer lika oavsett i vilken av våra studerade kommuner vi inriktar oss på.

Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram som har utvecklats i USA för mammor och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka hur interventionen mottogs av behandlare och föräldrar inom ramen för svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna. Två studier genomfördes. I den första studien (studie I) intervjuades behandlare (n 11) och mammor (n 13) från tre kommuner och Sveriges största skyddade boende om sina erfarenheter av att ge och ta emot föräldraintervention. Intervjuerna analyserades separat med hjälp av tematisk analys, vilka sedan sammanslogs i en syntes. Resultaten grupperades i sex teman, vilket indikerade initiala tvivel på interventionene och på deltagarnas egen förmåga. Teman visade också att arbetet med PS ledde till en upplevd positiv förändring av barns beteende, liksom betonades behovet av kompetenta behandlare och anpassning utifrån kulturella skillnader. Den andra studien (studie II) utvärderade interventionens effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet (n 35) och deras barns psykiska symtom (19 pojkar och 16 flickor, medelålder 6 år). Resultaten visade att effekten som erhållits av PS i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Även barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade, och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt. Föräldrarna upplevde också minskad hjälplöshet och rädsla i relationen till sina barn. Det var också en kovarians mellan föräldrarnas känslor (hjälplöshet och rädsla) och barns uppförandeproblem och hyperaktivitet där båda minskade. Slutsatserna i denna licentiatuppsats är för det första att det är möjligt att genomföra PS med föräldrar utsatta för våld i nära relationer och deras barn som har utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem och för det andra att organisatoriska förhållanden behöver anpassas för att interventionen ska kunna implementeras i svensk socialtjänst. / Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram, utvecklat i USA för föräldrar och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka behandlingseffekten och möjligheten att genomföra interventionen i svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna. Två studier genomfördes. I studie I analyserades intervjuer av behandlare och mammor där de beskrev sina erfarenheter av att ge och ta emot PS. Det framgick att deltagarna upplevde svårigheter och utmaningar i arbetet med interventionen men de upplevde också positiva förändringar av barnens beteende och mammornas föräldraförmåga. I studie II utvärderades PS effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet och deras barns psykiska symtom. Resultaten visade att effekten som erhållits i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt och blev stärkta i sitt föräldraskap. Slutsatserna i denna licentiatuppsats är att det i stor utsträckning är möjligt att inom svensk socialtjänst genomföra PS med våldsutsatta föräldrar. / Project Support (PS) is a parenting programme that has been developed in the United States for mothers and children exposed to intimate partner and for their children with subsequent emotional and behavioural problems. The aim of this licentiate thesis is to explore how the programme was received by counsellors and parents in the context of Swedish social service, taking account of the differences between the countries. Two studies were conducted. In the first study (study I), counsellors (n 11) and mothers (n 13) from three municipalities and Sweden’s largest shelter were interviewed about their experiences of giving and receiving the parenting intervention. The interviews were separately analysed using thematic analysis and were unitised by a following synthesis. The results were grouped into six themes, which indicated initial doubts to the intervention, and doubts about the participants’ own capability. The themes also showed that working with PS led to an experience of positive change in children’s behaviour, as well as highlighted the need of competent counsellors and adaptation for cultural differences. The second study (study II) evaluated the effect of the intervention according to parents’ parenting capacity (n 35) and their children’s psychological symptoms (19 boys and 16 girls, mean age 6year). The results showed that the effectiveness of PS in Sweden can be sustained to almost the same extent as shown in previous studies done in the US. Primarily, the children’s emotional symptoms, conduct problems and hyperactivity decreased, and the parents behaved more positively with their children. The parents also experienced reduced helplessness and fear in their relationships with their children. There was also a covariance between the parents’ emotions (helplessness and fear) and the children’s conduct problems and hyperactivity as they decreased. The conclusions drawn in this licentiate thesis are first, that PS is a feasible parenting programme for parents exposed to intimate partner violence and their children who have developed emotional and behavioural problems, and second, that organisational conditions need to be met in order for the programme to be implemented in Swedish social services.

Bakgrund En av tre kvinnor upplever våld någon gång under livet, ofta av en partner. Detta trauma kan leda till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos de utsatta kvinnorna. PTSD kan utvecklas flera år efter en traumatisk händelse. De utsatta kvinnorna påverkas negativt av stress och stress är en stor faktor till en störd sömn. De utsatta kvinnorna utsätts för olika sorters lidande i relation till traumat de upplevt och de efterföljande effekterna. Som teoretisk referensram användes därmed lidande. Sjuksköterskan, som möter dessa utsatta kvinnor i sitt arbete, har ett krav på sig att reagera tidigt vid tecken på våld i en nära relation. Syfte Att utforska hur sömnen påverkas hos kvinnor med PTSD eller symtom på PTSD till följd av våld i nära relationer. Metod Tio kvantitativa artiklar söktes fram i databaserna PsycINFO och CINAHL genom en systematisk blocksökning och kvalitetsgranskades. En allmän litteraturöversikt användes som analys. Resultat Det finns ett samband mellan våld i nära relationer, PTSD och upplevda sömnstörningar hos kvinnor som varit utsatta. Sömnstörningarna påverkar kvinnornas hälsa och sömn negativt. De som rapporterade mardrömmar uppgav till stor del att de var hemska, grafiska och störde nattsömnen. Slutsats Kvinnor som utsätts för våld i en nära relation är ett utbrett folkhälsoproblem där det inte är ovanligt att kvinnorna utvecklar PTSD och därmed lider av störd sömn. Det i sin tur kan skapa ett lidande för kvinnorna.

Syftet med denna studie var att undersöka socialsekreterares upplevelser av att arbeta medvåldsutsatta kvinnor. Avsikten var att analysera socialsekreterares upplevelser vad som ansågsvara försvårande respektive underlättande faktorer i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Studiensyftade även till att undersöka vad socialsekreterare ansåg behövdes för att stärka arbetet medvåldsutsatta kvinnor. För att få fram vårt resultat använde vi oss av en kvalitativ metod i formav intervjuer. Vi intervjuade fem yrkesverksamma socialsekreterare som arbetar på olikakommuner i Mellansverige. För att analysera materialet användes en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet analyserades även utifrån teori och teoretiska begrepp, empowermentteori ochbegreppet handlingsutrymme, samt med hjälp av tidigare forskning. Innehållsanalysen fickfram två huvudteman; kunskap och samverkan vilka innehöll både försvårande respektiveunderlättande faktorer. Från resultatet framgick vikten av att både externa och internasamverkansaktörer besitter kunskap och kompetens inom området, vilket upplevdes somunderlättande i arbetet med våld i nära relationer. Även intern och extern samverkan med olikasamverkansaktörer lyftes fram och den betydelse samverkan har för socialsekreteraresförutsättningar att arbeta med våld i nära relationer. I resultatet framkom även på hur bristen påkunskap och samverkan utgör en försvårande faktor i arbetet med våld i nära relation.Gemensamt ansåg socialsekreterarna att samverkan och samordnade insatser måste utvecklasoch bli bättre. Studiens slutsats är att kunskap kring våld i nära relationer måste utvecklas idessa områden och att samverkan mellan socialtjänsten och andra samverkansaktörer behöverbli bättre. Det hade underlättat arbetet med våld i nära relationer och möjliggjort ett bättreförebyggande arbete. / The purpose of this study was to investigate social worker’s experiences of working withabused women. The intention was to analyze social worker’s experiences of what wereconsidered hindering and facilitating factors in the work with abused women. The study alsoaimed to investigate what social workers felt was needed to strengthen the work with abusedwomen. To obtain our results, we used a qualitative method in the form of interviews. Weinterviewed five professional social workers who work in different municipalities in centralSweden. To analyze the material, a qualitative content analysis was used. The results were alsoanalyzed based on theory and theoretical concepts, empowermenttheory and the concept ofroom for maneuver as well as with the help of previous research. The content analysis broughtout two main themes; knowledge and collaboration which contained both hindering andfacilitating factors. From the results, the importance of both external and internal collaborationactors possessing knowledge and expertise in the field, which was perceived as facilitating thework with violence in close relationships. Internal and external collaboration with variouscollaboration actors was also highlighted and the importance of collaboration for socialworker’s ability to work with violence in close relationships. The results also showed how thelack of knowledge and collaboration constitutes a hindering factor in the work with violence inclose relationships. Together, the social workers believed that collaboration and coordinatedefforts must be developed and improved. The study's conclusion is that knowledge aboutviolence in close relationships must be developed in these areas and that collaboration betweensocial services and other collaborative actors needs to be improved. It would have facilitatedthe work with violence in close relationships and enabled better preventive work.

No description available.

Våld i nära relationer är ett globalt samhälls- och folkhälsoproblem. Sverige är folkrättsligt förpliktat att ha en lagstiftning som överensstämmer med ratificerade konventioner som har till uppgift att bekämpa detta globala problem. Konventionerna och såväl svensk som internationell forskning om våld i nära relationer handlar främst om mäns våld mot kvinnor. Det finns visserligen studier som uppmärksammar hbtq-personers utsatthet för partnervåld. Emellertid finns inga särskilt utformade insatser mot våld i nära relationer för hbtq-personer inom ramen för socialt arbete. Syftet med detta arbete är att analysera och problematisera hur våld i nära relationer i allmänhet och våldsutsatthet i hbtq-relationer i synnerhet konstrueras i offentliga dokument över tid. Genom ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och med utgångspunkt i queerteori ämnar arbetet utröna om och hur hbtq-personer konstrueras som målgrupp för samhällets stöd. Studien omfattar även hur kön, genus och sexualitet konstrueras och förstås i det empiriska materialet. Empirin består av fyra av statens offentliga utredningar som sträcker sig från år 1994 till 2021. Med Norman Faircloughs (2010) kritiska diskursanalys som analysmetod har 13 diskurser om våld i nära relationer identifierats. Av dessa har en diskurs visat sig vara intakt över tid: "diskursen om den utsatta kvinnan". Undersökningen visar att utredningarnas diskurser främst konstruerar kvinnor i heterosexuella relationer som våldsutsatta. Män konstrueras som våldsutövare då våldsamt beteende associeras med maskulinitetsnormer. Kön konstrueras i enlighet med det binära genussystemet som antar att man antingen är man eller kvinna. Genus förstås som en spegling av det biologiska könet. Sexualitet konstrueras som en binär uppdelning i antingen heterosexualitet eller homosexualitet. Från och med utredningen från 2014 förstås våldet inom hbtq-parkonstellationer som våld i "samkönade relationer". Homosexuella personer konstrueras sålunda som en målgrupp för socialtjänstens arbete men däremot inte bisexuella, queer- eller transpersoner.