Fokus för denna uppsats är att jämföra hur förövarna som använt våld mot kvinnor beskrivs i Kriminalvårdens två olika behandlingsprogram. Behandlingsprogrammen som riktar sig till förövare av våld i nära relationer respektive förövare av sexualbrott har i denna studie granskats och jämförts. I uppsatsen används innehållsanalys som metod och det empiriska materialet har utgjorts av manualerna till Kriminalvårdens ovan nämnda behandlingsprogram. Jämförelsen visar att det finns skillnader i hur sexualbrottsförövare och förövare av våld i nära relationer beskrivs i de båda behandlingsprogrammen. En slutsats är att sexualbrottsförövare i detta empiriska material i högre grad än förövare av våld i nära relationer definieras utifrån antaganden om att beteendet är en del av identiteten. Det framkommer även att sexualbrottsförövare i högre utsträckning än förövare av våld i nära relationer beskrivs som mer avvikande och förväntas fortsätta vara en avvikare även efter behandlingen. Detta blir bland annat tydligt genom att målen i de båda behandlingsprogrammen skiljer sig åt. När det gäller förövare av våld i nära relationer framställs att målet är att förövaren ska kunna fungera i en relation igen, medan målet för sexualbrottsförövare uppges vara att, trots kognitiva förvrängningar, avstå från att återfalla i det brottsliga förövarbeteendet. Vidare finns en skillnad mellan hur förövare av våld i nära relationer och sexualbrottsförövare innesluts i samhället. I manualerna till behandlingsprogrammet som riktas till förövare av våld i nära relationer hävdas att "vår kultur" är en förklaring till beteendet och samhället tilldelas därmed en det av skulden för det våld som förövaren dömts för. Sexualbrottsförövare däremot blir särskilda från den gemensamma kulturen genom att det hävdas att "vissa kulturer" påverkar "vissa män" att begå sexualbrott. Detta kan tolkas som ett sätt att utesluta sexualbrottsförövare, vilket kan göra det möjligt att placera problemet antingen hos individen eller hos andra kulturer än den som benämns som "vår". Att sexualbrottsförövare betraktas som mer avvikande kan även exemplifieras med att sexualbrottsförövare i behandlingsprogrammets manualer beskrivs med att förövare kan "(…)te sig som vanliga människor" (Kriminalvården, 2006, ROS, Teorimanual, s.23), vilket antyder att de i själva verket inte är vanliga människor. Resultaten i denna studie visar på ett avståndstagande och mystifiering av sexualbrottsförövaren, vilket kan leda till att sexualbrott som problem förläggs hos individen eller andra kulturer snarare än att det betraktas som ett av det svenska samhällets problem.

Inledning: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem i vårt samhälle som drabbar kvinnor, män och barn. Kommunerna har det yttersta ansvaret att ge våldsutsatta människor den hjälp och det stöd de behöver. Denna studie fokuserar på kvinnornas situation och vill göra kvinnornas röster hörda om hur hjälpen bör utformas. Studiens syfte är att undersöka våldsutsatta kvinnors erfarenhet och upplevelse av längre samtalskontakt. Frågeställningar: Hur upplevs en längre samtalskontakt av kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation? Vad är till hjälp för kvinnorna i samtalen? Vad har saknats? Metod: Fem kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation och som avslutat en längre samtalskontakt intervjuades. Studien har en kvalitativ forskningsansats med ett hermeneutiskt förhållningssätt och har bearbetats med tematisk analysmetod. Resultat: Studien visar att det är betydelsefullt att få diskutera allt i sitt liv och att inte enbart fokusera på våldsproblematiken. Att behandlaren har kunskap om våld i nära relationer och erfarenhet av att möta våldsutsatta kvinnor lyfts fram liksom att kvinnorna får tid och utrymme att i samtalskontakten bearbeta potentiellt traumatiska upplevelser och att känslor av skam kan försvåra berättelsen. Kvinnorna saknade delvis att få tala mer om skam under behandlingen och önskade upprepad information om hur länge behandlingen kunde fortgå. Diskussion: Längre samtalsbehandling kan behövas för denna våldsutsatta grupp och där bör ingå bearbetning av skamkänslor samt att ramen för behandlingen är tydlig. Kvinnornas arbete med att forma en ny livsberättelse underlättas av tillitsfulla arbetsallianser. Upplevelsen av att efter samtalskontakten ha fått förbättrad självkänsla och trygghet betonas liksom att komma till någon form av acceptans av det skedda, utan att acceptera själva våldet. / Introduction: Intimate partner violence is a global health problem in today’s society, which affects women, men and children. Ultimately, it is the responsibility of the local council to provide victims of violence with sufficient help and support. This study focuses on the women’s situation and strives to make their voices heard when it comes to what help should be provided. The objective of this study has been to research how women subjected to violence, have experienced extended counselling.  Research questions: How is extended counselling experienced by women who have been subject to intimate partner violence? What part of the counselling have they found helpful? What do they miss? Method: Five women, who have been subjected to intimate partner violence and who have completed extended counselling, were interviewed. The study has a qualitative and hermeneutic approach and has been processed using a thematic method of analysis. Results: The results of the study show that it is important for the women to be able to discuss all aspects of their lives, not just the violence aspects. The results also stress that it is important that the therapist is experienced in the field of intimate partner violence and is used to meeting women who have been subjected to violence. The women must be given enough time and space to process potentially traumatic experiences and there has to be an understanding that feelings of shame can make the story harder to tell. The interviewed women partly lacked the opportunity to talk more about shame during the treatment and also wanted repeated information on the likely extent of the treatment period. Discussion: This group of patients exposed to violence might require more extensive counselling, which should include processing the feelings of shame, and the framework for the treatment should be made clear. The women’s efforts in creating a new life story are facilitated through a trusting cooperation. The impression that the counselling provides improved self-esteem and security is stressed, whilst accepting what has happened, to some extent, without accepting the violence per se.

ABSTRAKT Titel: Sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Bakgrund: Våld i nära relationer är idag ett globalt folkhälsoproblem. En tredjedel av världens kvinnor har någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld i en nära relation och det är stor sannolikhet att man som sjuksköterska kommer möta dessa våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan har en viktig roll i mötet med utsatta kvinnor och befinner sig i en unik position när det gäller att identifiera våld i nära relation och för att ge en adekvat omvårdnad.                                                                                                                                                                                                                      Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer.                                                                                                                                                                                Metod: Studien var en litteraturstudie som baserades på en kvalitativ innehållsanalys med 10 artiklar som låg till grund för resultatet.                                                                                                                                                                         Resultat: Tre domäner och nio underkategorier identifierades. Domänerna innefattade: Förhållningssätt i mötet, Känslor som uppstår i mötet och Behov av kunskap och stöd.                                                                                                                                                   Konklusion: Behovet av utbildning tydliggjordes då mer kunskap möjliggör för ett bättre bemötande och bättre hantering av de känslorna som sjuksköterskorna upplevde i mötet med de utsatta kvinnorna och kan därmed möjliggöra för en adekvat vård.  Nyckelord: Våld i nära relationer, Sjuksköterskans erfarenheter, Våldsutsatta kvinnor

Bakgrund: Studier visar att en av tre kvinnor världen över har blivit utsatta för våld i en nära relation. Våld i nära relationer finns i alla samhällsklasser och är ett världshälsoproblem. Vårdpersonal kommer ofta i kontakt med kvinnor som blivit utsatta för våld av en manlig partner. Många kvinnor mister livet varje år på grund av konsekvenserna från våldet. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att vårda kvinnor som blivit utsatta för våld i en nära relation. Metod: Designen är en litteraturöversikt. Datainsamling har skett i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet är baserat på 15 vetenskapliga artiklar och visade tre huvudområden: identifiering av kvinnor som lever med våld i en nära relation, hinder för att kunna identifiera de utsatta kvinnorna och vårdpersonalens möte med kvinnor som lever med våld i en nära relation. Vårdpersonalen upplevde svårigheter att identifiera kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Hinder för att utföra screening var framförallt brist på kunskap och utbildning hos vårdpersonalen. Vårdpersonalen upplevde det svårt att möta våldsutsatta kvinnor, på grund av att det fanns svårigheter att distansera sig från de utsatta kvinnorna. Slutsats: Utifrån denna studie kan slutsatsen dras att riktlinjer, kunskap och träning behövs samt rutiner för att kunna utföra screening, för att vårdpersonalen ska kunna identifiera och ge kvinnor som lever med våld i nära en relation en god vård. / Background: Studies show that one of three women worldwide are exposed to intimate partner violence. Intimate partner violence exists in all social classes and is a global health problem. Healthcare professionals often come in contact with women who have experienced intimate partner violence. Many women lose their lives each year as a result from the violence. Purpose: To describe the healthcare professionals experience of taking care of women who have experienced intimate partner violence. Method: The method is a literature review. Data collection has taken place in databases Cinahl and PubMed. Results: The results is based on 15 scientific articles and three main areas emerged in the outcome: identification of women who lives with intimate partner violence, barriers to identifying the vulnerable women and healthcare professionals meeting with women who have experienced intimate partner violence. Healthcare professionals experience difficulties in identifying women who were exposed to intimate partner violence. Barrier to performing screening were primarily lack of knowledge and training in healthcare professionals. The healthcare professionals experienced it difficult to meet women who lived with intimate partner violence, due to the difficulty of distancing themselves from vulnerable women. Conclusions: From this study, the clue can be drown that guidelines, knowledge and training are needed, and also routines for screening, in order to identify women who are living with intimate partner violence.

I avhandlingen analyseras hur våldsutsatta kvinnors behov tolkas, omförhandlas och anpassas för att kunna hanteras inom socialtjänstens organisation. Avhandlingens övergripande frågeställningar fokuserar på insatser och behov, betydelsen av socialtjänstens organisering och betydelsen av socialarbetarnas handlingsutrymme. Avhandlingen baseras på kvalitativa analyser av statliga propositioner, intervjuer med socialarbetare och med kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer. Det teoretiska ramverket bygger bland annat på Frasers (1989) teoretiska perspektiv som tar sin utgångspunkt i samhällets tolkningar av människors/gruppers behov av stöd, nyinstitutionell teori och teorier om gatubyråkrater. Avhandlingen visar att socialarbetares tolkningar är centrala aspekter av förhandlingen om hur våldsutsatta kvinnors behov och rätt till stöd ska förstås. Ett viktigt resultat i avhandlingen är att stödet till våldsutsatta kvinnor blir så pass olika. Avhandlingen ger inga svar i kvantitativa termer på hur olikheten är fördelad, men den ger exempel på hur olikheten tar sig uttryck. I kommuner där specialiseringen innebär att socialarbetarna på socialkontoret i första hand utreder behov och fattar beslut om insatser, måste det också finnas adekvata insatser att besluta om. Saknas det så erbjuds inte heller något stöd. Stödet till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer blir också olika eftersom socialarbetare ställer olika krav eller sätter upp olika trösklar för att kvinnor ska få stöd. Avhandlingen visar att både gemensam kunskap och gemensam syn på sociala problem är centralt för att samarbetet inom den specialiserade socialtjänstens ska fungera och i längden också för vilket stöd människor kommer att erbjudas. / This thesis analyses how the needs of abused women are interpreted, renegotiated and adapted for handling within the social services. The overarching research questions concern support and needs, the significance of the social services organisation, and the role of social workers’ own discretion. The material consists of qualitative analyses of government bills, and interviews with social workers as well as with female victims of domestic violence. The theoretical framework includes Fraser's (1989) perspective on society's interpretations of people/groups in need of support, neo-institutional theory and the theory of street level bureaucracy. The thesis shows that social workers’ interpretations are central for how abused women's needs and their right to support will be understood. An important result is the wide variation in the kinds of support offered, deriving from the fact that there appears to be no uniform approach across the municipal social services; social workers in the different offices set up different requirements/thresholds for women to receive support. No answers are given in quantitative terms of how this diversity is distributed, but examples are presented to illustrate the range manifested. In  municipalities where specialisation means that the social workers primarily investigate needs and make formal decisions about measures to be taken, there must also be adequate interventions in place to decide upon and distribute. The thesis shows that both mutual knowledge and mutual understanding of social problems are central for the cooperation within in the specialised social services and ultimately for what kind of support people will be offered.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som beskrivs som ett globaltfolkhälsoproblem. De senaste 10 åren har antalet anmälningar i Sverige gällande kvinnovåldökat med 30 procent. Kvinnovåld omfattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Våldet leder tillkonsekvenser för kvinnan som utsätts och stora kostnader för samhället. Våld mot kvinnor avnuvarande eller före detta manlig partner är ofta det som är mest våldsamt och upprepas ihögre grad än våld av kvinnor eller inom samkönade relationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av mötet med kvinnansom blivit utsatt för våld av sin nuvarande eller tidigare manliga partner. Metod: Denna litteraturöversikt gjordes i enlighet med Fribergs metod. Underlaget förresultatet var 11 vetenskapliga artiklar som belyser sjuksköterskans upplevelse av mötet medkvinnan som blivit utsatt för våld av nuvarande eller tidigare manlig partner. Artiklarnahämtades från databaserna Pubmed och Cinahl complete. Därefter analyserades artiklarnavilket mynnade ut i teman och subteman. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra teman: Emotionella möten, Sjuksköterskansroll, Faktorer som påverkar omvårdnaden och Organisation. Subteman till Emotionella möten:Sjuksköterskans känslor och Strategier för att hantera känslorna. Subteman tillSjuksköterskans roll: Psykosocial omvårdnad och Medicinsk omvårdnad. Subteman tillFaktorer som påverkar omvårdnaden: Tidstillgång och arbetsbelastning, Sjuksköterskansattityd och Benägenhet att fråga om våld. Subteman till Organisation: Riktlinjer, Utbildningoch Samarbete. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Katie Erikssons caritativa teori som syftar tillatt lindra lidande, samt utifrån Arbetsmiljöverkets och Världshälsoorganisationensrekommendationer. Vidare har sjuksköterskans upplevelse diskuterats i förhållande till studiersom belyser den våldsutsatta kvinnans upplevelse av mötet med sjuksköterskan. / Background: Violence against women is a social problem that is described as a globalpublic health problem. The last 10 years the number of complaints regarding violence againstwomen in Sweden has increased by 30 percent. Violence against women includes physical,psychological and sexual violence. The violence has consequences for the woman who isexposed and it also means large costs for the society. Violence against women by current orformer male partner is often more violent and repeated to a greater degree than violence bywomen or in same-sex relationships. Aim: The aim of the study was to describe nurses' experience of the encounter with thewoman who has been subjected to violence by current or former male partners. Method: This literature review was made in accordance with Friberg's method. The basis ofthe result was 11 scientific studies that highlight nurses' experience of the encounter with thewoman who has been subjected to violence by current or former partners. The studiesretrieved from PubMed and CINAHL complete. The studies were analyzed and resulted inthemes and subthemes. Results: The literature review resulted in four themes: Emotional meetings, Nurse's role,Factors that affecting the care and Organization. Subthemes to Emotional meetings: Nursesemotions and Strategies to manage the emotions. Subthemes to Nurse's role: Psychosocialcare and Medical care. Subthemes to Factors that affecting the care: Time access andworkload, Nurse´s attitude, Willingness to ask about violence. Subthemes to Organization:Guidelines, Education and Cooperation. Discussion: The result has been discussed in relation to Katie Eriksson caritative theorythat aims to relieve suffering. It has also been compared to the Swedish Work Environmentand the World Health Organization recommendations. Furthermore, the result of nurse'sexperience has been discussed in relation to studies that highlight abused women's experienceof the encounter with the nurse.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och en granskning har visat att en tredjedel av alla kvinnor som varit i ett förhållande någon gång har utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av sin partner. Sjuksköterskan är bland de första som möter offer för våld i nära relationer då de söker vård och det är därför viktigt att sjuksköterskan har de rätta kunskaperna. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors erfarenheter och attityder vid omvårdnad av patienter som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga artiklar av både kvantitativ och kvalitativ ansats. Artiklarna har systematiskt sökts via två databaser inriktade på omvårdnadsforskning som finns tillgängliga vid Högskolan Dalarna. Resultat: Fyra huvudteman har identifierades: Erfarenheter i olika vårdsammanhang, Attityder beroende på sammanhang, Kunskaper i förhållande till klinisk erfarenhet och Hinder och möjligheter för att erbjuda hjälp. Dessa huvudteman har därefter delats upp i ett antal underrubriker som resultatet presenteras utifrån. Sjuksköterskorna upplevde att det var svårt att upprätthålla en professionell hållning till offren och i många fall hade de även en negativ attityd och skuldbelade patienterna. Det största hindret som många sjuksköterskor upplevde var tidsbristen och de flesta ansåg sig även behöva mer kunskap inom området. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap kring bemötande av personer som utsatts för våld i nära relationer, upprätthåller en professionell hållning och åsidosätter sina egna fördomar och åsikter. / Background: Intimate partner violence is a major problem in society and a study showed that a third of all women who have been in a relationship at some point has been subjected to physical, psychological or sexual violence by their partner. The nurse is among the first to meet victims of intimate partner violence when they seek care and it`s therefore important that the nurse possesses the right knowledge. Aim: The aim with this literature review was to illuminate nurses' experiences and attitudes when caring for patients who have been subjected to intimate partner violence. Method: A literature review based on 14 scientific articles of both quantitative and qualitative approaches. The articles have been systematically searched through two databases focused on nursing research, available at Högskolan Dalarna. Results: Four main themes have been identified: Experiences in various healthcare contexts, Attitudes depending on context, Knowledge in relation to clinical experience and Obstacles and opportunities to offer help. These main themes have then been split up into several subheadings in the results. The nurses experienced difficulties maintaining a professional attitude towards the victims, and in many cases, they had a negative attitude and blamed the patients. The biggest obstacle nurses experienced was the lack of time and most of them felt that they needed more knowledge in the area. Conclusion: It is important that the nurse has knowledge of caring for people who have been subjected to intimate partner violence, maintains a professional attitude and disregards their own prejudices and opinions.

Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor söker sig till ett flertal instanser inom hälso- och sjukvården för att få stöd och hjälp med de symptom som är en följd av våldet. Som en konsekvens är hälso- och sjukvården den samhällsinstans som når flest våldsutsatta kvinnor. Tyvärr visar forskning att hälso- och sjukvården inte lyckas ge våldsutsatta kvinnor den vård de behöver. Många av kvinnorna upplever brister i mötet med hälso- och sjukvården vilket kan innebära att lidandet förstärks. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor. Studien är en analys av kvalitativa artiklar som grundar sig på Fribergs analysmodell. Nio kvalitativa artiklar har granskats för att identifiera sjuksköterskors upplevelser. Resultatet visar att sjuksköterskors upplevelse av de organisatoriska förutsättningarna, de känslomässiga rädslorna och det egna förhållningssättet kan försvåra mötet med våldsutsatta kvinnor. Omständigheterna bidrar till att sjuksköterskor undviker att fråga om våld eller inte ger rätt omvårdnad. Grundläggande kunskap och förståelse för våldets mekanismer är viktigt för sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med kvinnorna. Stöd och trygghet som arbetsplatsen erbjuder har betydelse för att sjuksköterskor skall känna sig både fysiskt och känslomässigt trygga att möta och vårda våldsutsatta kvinnor.

Men's violence against women is a serious violation of human rights. Women are far more likely to experience violent acts or abuse by someone close to them rather than by strangers. Intimate partner violence (IPV) is a complex problem and victims are often in need of support by social services as well as by other professionals. The aim of this study is to examine how social service employees perceive the cooperation with other professionals within the area of IPV. The study is based on six qualitative interviews with 10 social service employees, working with IPV, from a selection of districts and municipalities within Stockholm County. Our results were analyzed by using Axelsson and Bihari Axelsson’s (2013) theories of cooperation. The results show that cooperation is seen as a highly valued and inevitable part of social work within the area of IPV and the responsibility for managing IPV cases are often left to the social service employees to be handled alone. Meanwhile, the social service employees describe insufficient time and not enough staff as evident restrictions for successful cooperation with other professionals. In conclusion, IPV needs to be prioritized on all levels within the organization to improve the possibilities for cooperation.

Bakgrund: Våld i nära relationer mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem och skapar ett lidande hos de utsatta på flera plan och dessa kvinnor är i särskilt behov av stöd. Vårdpersonal har en viktig roll i att möta dessa kvinnor, där hela människan måste tas i beaktande. Kunskapsbrist och organisatoriska brister försvårar mötet med kvinnor som blivit utsatta för våld. Syfte: Beskriva hur kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer upplevde omvårdnaden från vårdpersonalen. Metod: Litteraturöversikt där elva kvalitativa artiklar analyserades. Resultat: I resultatet framkommer det fyra huvudteman och två subteman. (1) Vårdpersonalens attityder och bemötande; vikten av tid, utsatt patientgrupp. (2) Betydelsen av att vårdpersonal frågar om våld. (3) Fokus på symtom. (4) Upplevelser av stöd och hjälp. Konklusion: Vårdpersonal behöver mer utbildning, tydliga riktlinjer och stöd/handledning från arbetsplatsen. Relationen mellan vårdpersonal och den utsatta kvinnan behöver präglas av en trygg miljö, tillit och medmänsklighet. / Background: Violence against women is a major public health problem and creates a suffering on several levels and these women are in particular need of support. Healthcare professionals have an important role in meeting these women, where the whole person must be considered. Lack of knowledge and organizational shortcomings complicate the encounter with women who have been exposed to violence. Aim: The aim of this study was to describe women’s experiences of care whom been a victim of violence in close relationship. Method: Literature review where eleven qualitative articles were analyzed. Result: The result shows four main themes and two sub-themes. (1) Attitudes and treatment of healthcare professionals; the importance of time, exposed patient group. (2) The importance of healthcare professionals asking about violence. (3) Focus on symptoms. (4) Experiences of support and help. Conclusion: Healthcare professionals need more education, clear guidelines and support/supervision from the workplace. The relationship between healthcare professionals and the women needs to be characterized by a safe environment, trust and compassion.