Sammanfattning Studiens syfte har varit att studera behandlarens upplevelse av vilka faktorer som möjliggör en förändring hos den manliga utövaren av våld i nära relationer. Studien har utgått från två semistrukturerade intervjuer med behandlare i en kommun i Sverige med erfarenhet av att arbeta med målgruppen. Resultatet visar att behandlarens sätt att bemöta och förhålla sig spelar in i förändringsarbetet samt den manliga våldsutövarens motivation och inställning till behandlingen. För behandlaren handlar det om att kunna skilja mellan handling och person, att inte acceptera handlingen men att låta människovärdet styra och styrka mannen i det. Behandlarens bemötande, icke-dömande och förmågan att skapa relationer gör att klienten vågar öppna sig och prata om våldet. Den manliga utövaren behöver hjälp med att uttrycka, hantera och ta ansvar för sina känslor istället för att använda våld.

Syftet bakom föreliggande studie var att undersöka och analysera orsaker som kan föreligga till att en människa har ett våldsutövande beteende samt om det finns några skillnader mellan kvinnor och mäns utövande av våld. Därefter lades fokus på att belysa våra informanters utsagor för att sedan sammankoppla de med relevant litteratur för att slutligen besvara våra frågeställningar. Med den kvalitativa forskningsintervjun som utgångspunkt har fem informanter intervjuats runt om i Sverige. Det urvalet som författarna fokuserade sig på i denna studie var målinriktat urval. Det huvudsakliga resultatet visar att de signifikanta skillnaderna mellan män och kvinnors våldsutövande är att män tenderar att använda sig av mer fysiskt våld medan kvinnor använder psykiskt våld. Vidare visar studiens resultat att orsakerna bakom brukandet av våld dels kan ses komma från barndomen, dels vara en handling man använder för att utöva makt över någon annan och därmed bero mycket på en persons självförtroende samt att en vanlig orsak ses vara en kombination av riskfaktorer och slutligen att dessa orsaker ter sig vara samma mellan män och kvinnor.

Studien har som syfte att undersöka vad som hindrar och möjliggör upptäckt av våldsutövare i arbetet med ekonomiskt bistånd och våld i nära relationer inom socialtjänsten. Studien baseras på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma handläggare inom dessa två områden. Empirin analyseras utifrån Lispkys teori om gräsrotsbyråkraten samt Losekes socialkonstruktionistiska teori om sociala problem. Till det läggs perspektiv från Weiner om attribution samt Christies teori om det ideala offret. Studien visar att handläggare över lag är positiva till att arbeta med upptäckt av våldsutövare, även om detta släpar efter i relation till ett mer väletablerat arbete med upptäckt av våldsutsatta. Kunskapen om upptäckt utgår därför från den utsatta, och anpassade rutiner och verktyg saknas ännu i stor utsträckning för upptäckt av utövare. Möjligheter till upptäckt finns i ökad kunskap, systematiskt frågande och ett gott bemötande. Bemötandets möjligheter finns i en tillitsfull relation mellan handläggare och klient, där det kan skapas utrymme för självreflektion och öppenhet. För detta krävs också en helhetssyn för att inte missa signaler som tyder på våld. Synen på våldsutövaren är dubbel. Å ena sidan beskrivs en förändringsbar individ som på grund av omständigheter utanför dennes kontroll har drivits till att använda våld. Parallellt med denna bild målas en manipulativ person, driven av vilja till makt och kontroll. Båda är ovilliga att be om och ta emot stöd och hjälp. I förhållande till den tudelade bilden av våldsutövaren går även att skönja ett dubbelt förhållningssätt där handläggaren på ett teoretiskt plan understryker våldsutövarens behov av stöd till förändring samtidigt som man i praktiken känner ett motstånd och en ovilja att hjälpa en förövare. / This study aimes to investigate what hinders and enables the detection of perpetrators of violence in the work with economic assistance and domestic violence within social services. The study is based on qualitative, semi-structured interviews with eight professionals working in these two areas. The empirical data were analyzed using Lipsky’s theory of street-level bureaucracy and Loseke’s social constructionist theory of social problems. Additionally, perspectives from Weiner on attribution and Christie on the ideal victim were incorporated. The study shows that caseworkers are generally positive about working with the detection of perpetrators of violence, even though this work lags compared to the more well-established work on detecting victims of violence. Knowledge about detection is therefore based on working with the victims, and adapted routines and tools are still largely lacking for the detection of perpetrators. Opportunities for detection of perpetration of violence lie in increased knowledge, systematic questions, and positive engagement. Positive engagement creates opportunities through a trusting relationship between the caseworker and the client, where space can be created for self-reflection and openness. This also requires a holistic view not to miss signals indicating violence. The view of the perpetrator is dual. On the one hand, a changeable individual is described, who due to circumstances beyond his control has been driven to use violence. Alongside this image, a manipulative person driven by a desire for power and control is portrayed. Both are unwilling to ask for and receive support and help. In relation to the dual image of the nature of the perpetrator, a dual approach can also be discerned, where the caseworker theoretically emphasizes the perpetrator’s need for support to change while in practice feeling resistance and reluctance to help a perpetrator.

The aim of this study was to examine and compare two municipalities’ approaches to deal with men’s violence as a social problem. Further the aim was to analyze social workers’ opinions about interventions for men who practice violence in heterosexual relationships. The study has got a qualitative approach and we did a subjective selection where we chose to apply semi-structured interviews with social workers who work with domestic violence. These interviews were exercised in two different sized municipalities, because we aimed to get information if the work with violent perpetrators differs in the larger and the smaller municipality. We chose to perform three interviews in the larger municipality and two in the smaller. More specifically the aim of the study was to examine what kind of interventions and work methods that were characterized for the organizations and how the preventive work with men’s violence against women were performed in the municipalities. Further we wanted to compare the social workers’ opinions about the interventions for men who practice violence against women. We have adopted a new institutional perspective as a theoretical basis for our analysis. We found in the study that the big difference between the municipalities and their work with violent perpetrators was that the larger municipality had an underlying organization apart from the social service that performed the work. In the smaller municipality the work was integrated with other work tasks on the social service office. Similarities in the municipalities were that the social service offered individual treatment to the perpetrators and they were inspired by ATV: s way of manage violence. Both municipalities aimed to work preventively spreading knowledge in order to make men’s violence visible.

Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares attityder gentemot våldsutövande män samt deras inställning till att arbeta med målgruppen. Studiens empiri har både kvantitativa och kvalitativa delar. En stor del av resultatet består av enkätsvar från 41 socialsekreterare som alla på något sätt arbetar med våld i nära relation. Enkäten består av en rad bakgrundsfrågor, följt av en vinjett som påståenden har formulerats efter. Enkäten avslutas med två öppna frågor som undersöker anledningen till att socialsekretaren arbetar på socialtjänsten samt deras inställning till att arbeta med våldsutövande män. Attributionsteorin användes i utformningen av enkäten och som verktyg i tematiseringen av enkätens påståenden.  Michel Lipskys teori om gatubyråkrati används även för att ge en mer nyanserad bild av studiens resultat samt för att närmare förstå studiens kvalitativa empiri. Studiens resultat visar bland annat på att det saknas tydliga riktlinjer inom området, att det finns en stark uppfattning att våldsutövares efterfrågan av hjälp är låg samt att det finns en relativt stark vilja att arbeta med målgruppen men att ett sådant arbete i låg utsträckning utförs. / This study investigates the social service workers attitudes towards violent men and their attitudes towards working with the target group. The empirical study has both quantitative and qualitative parts. A large part of the result consists of questionnaires from 41 social service workers, all of them working in one way or the other with domestic violence. The survey consists of some background issues, followed by a vignette from which statements have been formulated. The survey ends with two open questions that examine the reason why the social service worker works within the social services as well as their attitudes towards working with violence-enforcing men. Attribution theory was used in the design of the questionnaire and as a tool in the thematization of the survey's statements. Michel Lipsky's theory of street-level bureaucracy is also used to provide a more nuanced picture of the study’s results and to further understand the qualitative empirical part of the study. The study's results indicate, among other things, that there are no clear guidelines for social service workers to follow within the work area, that there is a strong perception among the social service workers that the demand for assistance by perpetrators is low, and that there is a relatively strong willingness to work with the target group, but that such work is performed to a limited extent.

The object of this study is to get an in-depth knowledge about mens violence in close relations. This study is based on a qualitative research method and collected data via semistructured interviews, to research how social workers handle men who willingly seek treatment and support from their violence. The interviews also investigated social workers’ perceptions of working with men that are or have been violent in close relations. In order for the study to have a greater overview of the work with perpetrators of violence, the interview participants were from two different municipalities. The study is also based on analysis from Connell’s masculinity theory, gender studies and grassroots bureaucracy. The results of this study showed that men who perpetrate violence that willingly seek help goes through with their treatment and reach effective results. The results also show that the most common treatment method is Alternative to violence (ATV) with elements of conversational support, psychotherapy and CBT. A majority of the interviewees state that the main underlying factor for men’s violence is powerlessness and the need for control against women. It is the social workers responsibility to help the perpetrator, but for them to reach change craves willingness to change from the man. Social workers room to act and help with violence in close relationships was perceived positively, but they wanted more time and staff to work more preventively against violence.

Behandlare av våldsamma män besitter kunskap om mäns våld mot kvinnor. Syftet med denna studie är att undersöka behandlares uppfattningar om mäns våld mot kvinnor för att skapa en djupare förståelse kring hur de förklarar våld i nära relationer samt hur de bemöter mäns känslor om skuld och skam under behandling. Studiens resultat baseras på tio intervjuer med behandlare som arbetar med behandling eller tidigare har arbetat med behandling. Studiens två frågeställningar besvaras genom en tematisk analys av intervjumaterialet med ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv samt begreppen skuld och skam. Av resultaten framkom det att behandlarna upplever att männen i vuxen ålder påverkas av tidigare trauman från sin barndom, och genom att bruka våld kan de uppnå både makt och kontroll. När männen söker hjälp på frivillig väg föreligger det ofta någon form av kris. Behandlarna förklarar att männen upplever skamkänslor som dels gör det svårt för dem att söka hjälp men att det även fungerar som en drivkraft. Behandlarna anser att medvetenhet, förmåga att ta ansvar och förmåga att mentalisera är viktigt för att männen ska förstå konsekvenserna av sitt våldsutövande. För att männen inte ska använda våld i situationer där de känner sig stressade eller pressade krävs det både kunskap om sina känslor och hur de ska kommunicera dem. Våld i nära relation är ett allvarligt samhällsproblem som kräver forskning gällande fler perspektiv av problemet, däribland från behandlarens perspektiv.

Studien undersöker kommunala verksamheters arbete med våld i nära relationer med både våldsutsatta och våldsutövare. Studien undersöker även socialarbetares upplevelser av arbetets möjligheter samt bakomliggande orsaker som kan leda till våld i nära relationer. Det tillämpades en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjupersonerna var socialarbetare som arbetar med våld i nära relationer som handläggare, samtalsbehandlare, kurator och samordnare. För att analysera insamlad empiri har en tematisk analys utförts där tre huvudteman kunde identifieras. De tre huvudteman var arbetets organisering, bakomliggande orsaker för våld i nära relationer och upplevelser av arbetets möjligheter. Resultatet visar att samtliga verksamheter organiserar arbetet i specialiserade enheter. Syftet är att effektivisera arbetet och öka möjligheterna att erbjuda adekvat hjälp till våldsutsatta och våldsutövare. Utmärkande bakomliggande orsaker var dysfunktionella uppväxtförhållanden, missbruk, psykisk ohälsa och försämrad känslohantering. Intervjupersonerna upplever att arbetet med klienter är psykiskt påfrestande och det krävs professionellt stöd för att hantera det. Vidare visade resultatet att det finns ett flertal förbättringsområden trots att verksamheterna ansåg att de har goda resurser.

Syftet med denna studie var att få fördjupad kunskap om området mäns våld i nära relationer. I studien undersöktes hur verksamheter arbetar med män som frivilligt söker stöd och behandling för sitt våldsutövande samt hur professionella resonerar om orsaker till att män utövar våld. För att uppnå detta hade studien sin utgångspunkt i en kvalitativ metod där data samlades in via intervjuer med professionella som arbetade på olika kriscentrum alternativt avdelning för familjefrid i Sverige. För att analysera empirin användes Connells maskulinitetsteori med genusteorin i bakgrunden. Denna studies resultat visade att män som frivilligt söker behandling tar ansvar över sitt våldsutövande samt att psykiskt och latent våld var den vanligaste våldsformen i nära relationer. Den vanligaste behandlingsmetod som användes var Alternativ till våld (ATV) med inslag av KBT, psykoterapi, traumabehandling och MI. Orsakerna till våldet ansågs oftast vara en känsla av maktlöshet samt svårigheter i kommunikation och känslouttryck. Studiens resultat visade också att män som utövat hedersrelaterat våld och förtryck samt grovt våld inte frivilligt söker stöd för sitt våldsutövande. Slutsatsen är att problematiken med mäns våld i nära relationer är komplex. I enlighet med studiens resultat är slutsatsen att det potentiellt finns två olika målgrupper vad gäller män som utövar våld i nära relationer. Slutsatsen är också att männen som utövat våld i nära relationer och som frivilligt söker behandling kan uppleva sig otrygga med innebörden att de har dålig självkänsla. Vidare, kan uppväxtförhållanden och samhällets normer och förväntningar på män spela en roll för huruvida män utövar våld i nära relationer. Denna studies resultat tyder på att preventiva insatser för våld i nära relationer bör göras i tidig ålder. Vilket gör det betydelsefullt för det socialpedagogiska fältet då det handlar om fostran, social inlärning och socialisation.

Den ursprungliga tanken med studien var att studera hur riksdagsledamöterna framställer unga förövare i våld i nära relation. Utifrån resultatet fick syftet med studien revideras och ändrades till att studera hur riksdagsledamöterna beskriver förövaren i mäns våld mot kvinnor. En analys genomfördes utifrån en särskild debatt i riksdagen om mäns våld mot kvinnor och åtta motioner ifrån respektive deltagande parti som berör ämnet våld i nära relationer. Frågeställningarna som valdes ut att besvaras i undersökningen är: Hur framställs förövaren i den särskilda debatten och motionerna? Framställs unga förövare som en egen grupp i den särskilda debatten och motionerna? Frågorna besvaras genom en kritisk diskursanalys, diskurserna byggs upp av analyser utifrån vad som anses vara underförstått, vad som görs illegitimt samt subjektspositioneringar i debatten och motionerna. Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Ett framgångsrikt våldsförebyggande arbete kräver därför mycket större fokus på detta. (Kanakaris, 2020). De fem diskursiva mönster som återfunnits i uppsatsen är: Den osynliga förövaren, Den manliga förövaren, Den personliga förövaren samt Den kriminella förövaren. Det femte och sista mönstret, Den unga förövaren, har valts utifrån studiens syfte. Resultatet i uppsatsen indikerar på en avsaknad kring diskurser om den unga våldsutövaren samt unga parrelationer. Uppsatsen har ett feministiskt perspektiv, som eftersträvar att jämlikheten mellan män och kvinnor ska förbättras.