Bakgrund: I den palliativa vården är det viktigt att involvera anhöriga då också deras livssituation förändras när en familjemedlem befinner sig i livets slutskede. Särskilt viktigt är det när det uppstår problem kring näringsintaget, då näringsintaget försämras eller upphör. Ofta hamnar sjuksköterskans fokus på patienten och de anhöriga kan åsidosättas eller glömmas bort. Anhöriga är dock en stor del av den palliativa vården och behöver ett stort stöd från sjuksköterskan då de ofta upplever sig vara ensamma och ställs inför många känslomässiga frågor, bland annat frågor kring familjemedlemmens näringsintag. Syfte: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av sjuksköterskans stöd då patientens näringsintag försämras eller upphör i den palliativa vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie baserad på sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Av analysen framkom tre kategorier och en underkategori som beskriver att anhöriga såg möjligheten att vara delaktig i vården som en viktig form av stöd och de kände sig ofta helt ansvariga för sin familjemedlems palliativa vård vilket gjorde det svårt att lämna över ansvaret över näringsintaget till sjuksköterskan. Resultatet visade även att det informativa stödet och bemötandet var betydelsefullt för upplevelsen av sjuksköterskans stöd. Slutsats: Resultatet visade att anhöriga upplever att sjuksköterskan drar sig undan, lämnar dem ensamma med sina frågor och tankar samt att det informativa stödet var otillräckligt. Studiens resultat kan användas för att få förståelse och kunskap kring vilka faktorer i stödet som anhöriga upplever är betydelsefulla när näringsintaget försämras eller upphör i den palliativa vården. Sådan förståelse och kunskap skulle kunna användas för att utveckla och förbättra stödet genom att fokusera på de faktorer som anhöriga upplever är av betydelse.

Bakgrund: Varje dag insjuknar ungefär 20 kvinnor i bröstcancer i Sverige. Efter diagnosbesked ska behandlingsperioden påbörjas och detta medför nya upplevelser av förändring i livet. För att kvinnorna ska få uppleva en god vård under behandlingsperioden är det viktigt att belysa kvinnors upplevelser för att kunna ge en personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandlingsperioden. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys med kvalitativ design. Resultat: I resultatet framkom det att kvinnorna upplevde svåra biverkningar under behandlingsperioden samt att behandling och biverkningarna ledde till en förändrad självbild som påverkade kvinnorna på flera sätt. Kvinnorna beskrev delaktighet i behandlingen, stöd från hälso-och sjukvården och stöd från familjen som en viktig del under behandlingsperioden. Det framkom även att kvinnorna upplevde förlust av tidigare roller och kände att deras sjukdom påverkade familjesituationen. Trots detta kände kvinnorna ändå hopp och ville kämpa för framtiden. Slutsats: Att studera kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandling kan ge en ökad förståelse och kunskap för vårdpersonalen som kan bidra till en förbättrad vård för kvinnor med bröstcancer i framtiden.

Bemötandet har en central roll inom den palliativa vården. För sjuksköterskan är det viktigt att ha kunskap om bemötandet och dess betydelse gentemot patienten som vårdas i livets slut. Målet med den palliativa vården är att vara lindrande samt att främja patienten och närståendes livskvalitet. Sjuksköterskan har en ledande roll inom teamet och ska ha förmåga att bemöta patienten efter det som denne är i behov av. Problemet är att om sjuksköterskan inte har tillräckligt med kunskap om bemötandet inom palliativ vård kan det leda till försämrad livskvalitet hos patienten och dennes anhöriga. Syftet är att studera betydelsefulla faktorer som sjuksköterskan bör beakta i bemötandet av palliativa patienter. Metoden är en litteraturstudie. Elva vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet och samtliga artiklar har kvalitetsgranskats. Resultatet sammanställdes och ur detta framkom tre huvudteman nämligen; En god relation, En god kommunikation och En god omvårdnad. Samtliga teman har tillhörande subteman. Subteman för En god relation är; Skapa förtroende och Skapa förtroende till närstående. En god kommunikation har; Våga kommunicera, Tillämpa verbal kommunikation och Vara öppen för icke-verbal kommunikation, som subteman. Subteman för En god omvårdnad är; Vårda utifrån en helhetssyn och Främja Hopp. Avslutningsvis diskuteras två faktorer ur resultatet som författarna ansåg vara viktiga att uppmärksamma och studera närmare.

Bakgrund: Palliativ vård innebär att vårdpersonal ska lindra sjukdomens symtom, förebygga lidande samt förbättra patientens och dess närståendes livskvalitet vid obotlig sjukdom. Att vara närstående till en patient som vårdas palliativt leder många gånger till både fysisk och psykisk påfrestning där vårdpersonalens stöd kan vara betydelsefullt både under vårdtiden och efter dödsfallet.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilket stöd närstående efterfrågar från vårdpersonal i palliativ vård. Metod: En systematisk litteraturstudie. Artikelsökandet genomfördes i Cinahl och PubMed och resulterade i 11 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Analysen skedde utifrån en manifest innehållsanalys.   Resultat: Närstående efterfrågade stöd i form av information om patientens tillstånd och död samt delaktighet och närvaro i patientvården. Att finna en gemenskap med andra närstående var också betydelsefullt. Det uppskattades när vårdpersonal hade social- och medicinsk kompetens samt att de var tillgängliga och avlastade närstående vid behov. Slutsatser: Vårdpersonal kan genom stödjande insatser så som god kommunikation, kompetens och avlastning minska närståendes upplevelser av lidande samt möjliggöra optimal hälsa och välbefinnande för närstående i palliativ vård.

Bakgrund: Med palliativ vård avses den vård som patienten får i livets slutskede, där syftet är att lindra lidande och främja livskvalitet. Den palliativa vården i hemmet har under senare år ökat, dels på grund av att tillgången av kvalificerad vård genom hemsjukvård har utvecklats. Sjuksköterskans roll inom den palliativa vården är att tillgodose patientens men även anhörigas behov. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av palliativ vård då en patient vårdas i hemmet, anhörigas behov av stöd samt hur situationen påverkar vardagen. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultatet är baserat på 13 vetenskapliga artiklar som identifierats via databaserna Cinahl, PubMed och Web of Science. Resultat: Resultatet visar att beslutet om den palliativa vården ska ske i hemmet fattas av patienten men är beroende av vilken relation patient och anhörig har till varandra. Att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet runt kan vara påfrestande för anhöriga som upplever både fysiska- och psykiska besvär av situationen. Det ansågs viktigt att bibehålla vardagliga rutiner trots att döden är närvarande. Anhöriga behöver stöd från vårdpersonal, familj och vänner för att orka med situationen. Slutsats: Anhörigas behov är individuella. Vårdpersonal behöver mer kunskap om anhörigas behov inom den palliativa vården för att ge ett bättre bemötande till anhöriga när den palliativa vården bedrivs i hemmet.

Studiens syfte är att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som står under rättspsykiatrisk vård för sexualbrott mot minderåriga. För att beskriva detta har en intervjustudie med  sex psykiatrisjuksköterskor som alla vårdat patienter vilka förgripit sig sexuellt på minderåriga gjorts. Intervjuerna gjordes individuellt. Arbetsgången har gjorts utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att specialistsjuksköterskorna utgår från att se människan bakom brottet men att det är en komplicerat  förhållningssätt. De kategorier som visat sig är Omsorgens paradox, När störningen blir synlig och När människan blir synlig. Övergripande resultat för studien kan sammanfattas som Att vilja men inte alltid kunna se människan. Som teoretisk referensram har Kari Martinsens omsorgsteori valts. Där är människan beskriven som beroende av andra människor för att uppleva omsorg, vilken är nödvändig för dess liv och överlevnad. Resultatdiskussionen beskriver den paradox omsorgen av patientgruppen visar upp.

Bakgrund: I Sverige finns idag ca 158 000 individer som lever med en demenssjukdom. De är i behov av en anpassad vårdmiljö och personlig omvårdnad relaterat till de svårigheter som sjukdomen kan skapa. BPSD (beteendemässiga och psykiska symtom vid demens) drabbar mer än 90% av individer med demens. BPSD ökar risken för personer med demens att bli utsatta för fysiska övergrepp, social isolering, onödig användning av antipsykotiska läkemedel samt försämring av sociala och fysiska funktioner. Syfte: Att belysa effekter av sjuksköterskebaserade interventioner vid beteendemässiga och psykiska symtom hos individer med demens. Metod: Arbetet var en litteraturstudie. Fyra artiklar inkluderades från databaserna Cinahl och PubMed. Resterande fyra artiklar hämtades genom manuella sökningar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: I vårt resultat framkom tydliga effekter av sjuksköterskebaserade interventioner vid BPSD: Det psykiska och fysiska välbefinnandet ökade. Sinnesstämningen förändrades och de emotionella störningarna minskade. Relationer stärktes både till sig själv och andra. Förändrade beteenden kunde ses i form av att ilska och andra beteendemässiga symtom på BPSD minskade. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskebaserade interventioner och personcentrerad vård kunde leda till många positiva effekter för individer med demens. En aspekt som anses viktig att forska vidare kring är om sjuksköterskans interventioner till viss del skulle kunna ersätta antipsykotiska läkemedel för individer med beteendemässiga och psykologiska symtom vid demens.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Palliativ vård ges när sjukdom inte längre är kan botas och är en helhets omhändertagande vård och betraktar individens fysiska, psykiska, sociala samt existentiella behov. Syftet med den palliativa vården är att främja hälsa, lindra lidande samt att ge den bästa möjliga livskvalitet vid livets slutskede. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva upplevelsen hos vuxna patienter med cancersjukdom som vårdas inom palliativ vård, samt att beskriva de valda artiklarnas undersökningsgrupp. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna hämtades från databasen PubMed och via manuella sökningar. Huvudresultat: Resultatet i denna litteraturstudie påvisade att en adekvat och snabb smärtlindring var viktig för patienterna. Patienterna betonade vikten av att vårdpersonalen hade förståelse för deras smärta och tyckte det var oempatiskt att vänta länge på smärtstillning. Det skapades en tillitsfull relation genom lyhördhet, förståelse av lidande. Patienterna fick en intuitiv känsla genom det icke-verbala kroppsspråket om hur vårdpersonalen var medlidande eller inte. Det var även viktigt att vårdpersonalen hade ett holistiskt synsätt där de utgår från patientens fysiska, psykiska och existentiella behov, det vill säga inte enbart till patientens sjukdom. Undervisning om en hälsosam livsstil med fokus på kost, fysisk aktivitet under den palliativa vårdtiden gav patienterna ökad livskvalitet samt stärkt självförtroende. Patienterna betonade att de upplevde trygghet när vårdpersonalen var tillgänglig och det fanns en kontinuitet inom vården. I resultatet framkom det att patienternas existentiella behov inte blev tillgodosett. Då dessa frågor inte togs upp på initiativ av vårdpersonalen. Slutsats:  Tillit skapas genom att lyssna på patientens känslor och tankar, för att skapa trygghet hos patienten bör sjuksköterskan vara engagerad och visa tillgänglighet. Det är viktigt att sjuksköterskan arbetar genom ett holistiskt synsätt för att patienten ska känna sig sedd. En god smärtlindring är avgörande för patientens livskvalité samt välbefinnande. Brister har visats hos vårdpersonalen gällande medlidande, empati samt smärtlindring, därför anser författarna att det eventuellt behövs mer utbildning inom smärtlindring och etik hos grundutbildade sjuksköterskor.

Bakgrund Användandet av digital teknik ökar i samhället och i vården. Behandling avkostrelaterade diagnoser med hjälp av videosamtal har visat sig likvärdig med fysiskapatientmöten. Kunskapsläget kring patienternas inställning till dietistbehandling viavideosamtal är idag begränsad. Syfte Syftet med studien var att undersöka inställning till att träffa dietist via internet hosindivider där behov av dietistkontakt kan föreligga. Metod Webbenkät användes för att samla in data. Målgruppen var individer med diagnoserdär dietistkontakt kunde vara aktuell. Enkäten skickades ut till patientföreingar/-förbund iSverige som spred den via Facebook, e-post och hemsidor till sina medlemmar. Svarenanalyserades i SPSS med Spearman korrelation, Mann Whitney U test och Chi-2-test.Signifikansnivån valdes till p <0,05. Resultat Totalt deltog 1260 individer i studien. Medelåldern var 49år (SD=15,3), 85% varkvinnor och 61% hade högskoleutbildning eller högre. Majoriteten (64%) av deltagarna varpositiva till att ha videosamtal med dietist i framtiden. De skillnader som sågs mellanpatienter/patientanhöriga (p≤0,001) och kvinnor/män (p=0,037) i inställningen tillvideosamtal med dietist var relativt små. De som var positiva till videosamtal med dietist varäven mer positivt inställda till videosamtal generellt (p=0,010) och hade bättre upplevelse avbåde dietistkontakt (p=0,010) och sjukvården (p=0,050) än de som hade negativ inställning.Ju äldre deltagarna i studien var desto mindre positiva inställda var de till videosamtal meddietist (p=0,010). Orsaker till att vara tveksam till videosamtal med dietist var främst en riskför opersonlig kontakt och tekniskt krävande. Slutsats Patienter och patientanhöriga var positivt inställda till och redo för dietistbehandlingvia videosamtal. Ytterligare undersökningar krävs dock på mer specifika grupper.