Bakgrund: En intensivvårdsavdelning vårdar de allra sjukaste patienterna, som på grund av sjukdomens svårighetsgrad inte kan vårdas på en vårdavdelning. Den avancerade och högteknologiska miljön är för många människor främmande och skrämmande och kan i kombination med att behöva bekanta sig med tanken på att patienten kan avlida kan upplevas påfrestande för närstående. Med närstående menas de personer som patienten uppger som sina närmaste. I Sverige tillämpas nationellt vårdprogram utvecklat av Socialstyrelsen, där närståendestöd utgör en viktig del.  I och med covid19-pandemin har ett behov uppstått att vårda i livets slut, särskilt inom intensivvård där många svårt sjuka i Covid-19 vårdas. Intensivvårdssjuksköterskan ska kunna bemöta sorg, ge stöd samt delge närstående information om vård i livets slut. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av vård i livets slut på en intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Den insamlade datan har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat genererade fyra kategorier: Kommunikation, Viljan att få vara delaktig, Att få rätt stöd i en svår situation samt En vårdmiljö som påverkar. Slutsats: Närståendes upplevelser av vård i livets slut handlar om den högteknologiska miljön som deras närstående vårdas i, men också om kommunikation och stöd från vårdpersonal samt sin egen delaktighet. Närstående önskar tydlig och ärlig kommunikation, erbjudas att vara delaktiga i beslut och omvårdnad, förstå den högteknologiska miljön samt erbjudas stöttning både andligt och emotionellt. / Background: An intensive care unit cares for the most ill patients, who due to the severity of the disease cannot be cared for in a regular hospital ward. The advanced and high-tech environment is foreign and sometimes frightening to many people and in combination with getting aware of the fact that the patient may die can be experienced as stressful for the next of kin. By next of kin means the persons whom the patient states as their nearest and dearest. In Sweden, a national care program developed by the National Board of Health and Welfare is applied, where support for the next of kin is an important part. Due to the Covid-19 pandemic, a need to provide care at the end-of-life has increased, especially in intensive care units where many seriously ill people in Covid-19 are cared for. The intensive care nurse must be able to respond to grief, provide support and provide next of kin with information about care at the end of life. Aim: To describe next of kin’s experiences of end-of-life care in an intensive care unit.  Method: Systematic literature review with an inductive approach. The collected data of this study has been analyzed using qualitative content analysis. Results: This study generated four categories: Communication, willingly to participate, To get support in a demanding situation and A caring environment that effects. Conclusion: Relatives' experiences of end-of-life care are about the high-tech environment in which their relatives are cared for, but also about communication, support from caring staff and family members own participation. Relatives want clear and honest communication. Family members wants to be offered to be involved in decisions and care, understand the high-tech environment and are offered support both spiritually and emotionally.

Bakgrund När en närstående insjuknar i svår sjukdom och står inför palliativ vård i livets slutskede drabbas såväl patienten som dess närstående. Tidigare roller kastas om och känslor likt hjälplöshet och otillräcklighet blir ett faktum, inte minst hos de närstående vilka snart kommer att mista en nära vän eller familjemedlem. Närståendes närvaro vid den sista tiden i livet är betydelsefull för båda parter, men innebär även sorg både under sjukdomstiden och efter dödsfallet. Syfte Syftet är att belysa närståendes behov och upplevelser när en familjemedlem vårdas med palliativ vård i livets slut. Metod Strukturerad litteraturstudie med inslag av systematisk översikt vilket beskriver aktuell forskning och kunskap inom det valda området. Sökning har utförts i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat Närstående har ett stort behov av vårdpersonalens fysiska och emotionella närvaro. De upplever svårigheter att ta initiativ till samtal gällande döden och vad som väntar i samband med en närståendes bortgång. Genom god kommunikation kan närståendes behov av att känna sig delaktiga tillgodoses. Slutsats Närstående behöver inkluderas i den palliativa vården av patienten för att delaktighet ska främjas. Det finns även ett stort behov av att vårdpersonalen är påläst och vågar ta initiativ till förberedande samtal om döden. Egen tid för reflektion och samtal ansågs viktigt närstående och patienter emellan, men det är även viktigt för de närstående enskilt. / Background When a relative falls ill with a serious illness, and faces end-of-life care, both the patient and their relatives are affected. Previous roles are being changed, and feelings like helplessness and inadequacy become a fact, not least among those close to them who will soon lose a close friend or family member. The presence of close relatives at the last time in life is important for both parties, but also means grief both during the illness and after the death. Aim The aim of this study is to illustrate relatives’ needs and experiences in palliative care at the end of life. Method This is a structured literature study with elements from a systematic review which describes current research and knowledge within the chosen area. PubMed and CINAHL have been used to search for scientific articles. Results There is a huge need of physical and emotional presences from the nursing staff. Family members experience difficulties to initiate conversations about death and what to expect when a family member passes away. By communicating with family members, the nursing staff can please the family members’ need of being involved. Conclusions Family members need to be included in decision making about the patient's end of life care. By being included in decision making, the nursing staff can please the family members’ need of being involved. There is a huge need to feel that the nursing staff is well informed about the patient's status, and that they dare to take the initiative to talk about death. Time for reflection and conversations between family members and the patient, but also family members in private is important.

Bakgrund Varje år avlider ungefär 1 procent av Sveriges befolkning vilket motsvarar cirka 90 000 personer. Av dessa avlider cirka 36 procent på särskilt boende. Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos äldre personer som vårdas i livets slut. Att identifiera smärta och lindra smärta blir således centralt och en viktig del av arbetet för den omvårdnadsansvariga sjuksköterskan. Syfte Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera smärta och använda omvårdnadsåtgärder för att lindra smärta hos den äldre personen boende på särskilt boende i livets slut. Metod Metoden är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer har använts för insamling av data där sjuksköterskor med minst ett års erfarenhet av särskilt boende där personer över 65 vårdas i livets slut inkluderades som informanter. Innehållsanalys gjordes enligt en metod beskriven av Graneheim och Lundman (2004). Resultat Studiens resultat presenteras i fyra kategorier; Relation central vid vård i livets slut, Identifiering av smärta är svårt, Omvårdnadsåtgärder lindrar smärta och Ett kvalificerat team främjar omvårdnaden. Samtliga kategorier presenteras med tillhörande underkategorier. Slutsats Studiens resultat visade på att personkännedom möjliggjorde personcentrerad vård och ökade möjligheten att individanpassa omvårdnadsåtgärder och att enklare identifiera äldre personers smärta. Omvårdnadspersonal saknade kunskap om identifiering av smärta och smärtlindring med omvårdnadsåtgärder. Det var sjuksköterskor som hade ansvar att handleda och kompetensförsörja teamet däremot visar resultatet att sjuksköterskor inte följer riktlinjer gällande användning av skattningsinstrument vid identifiering av smärta och inte heller hade fullgoda kunskaper om de fyra dimensionerna av smärta. / Background Each year approximately 1 percent of Sweden’s population dies, which corresponds to approximately 90 000 people. Of these, about 36 percent dies while living in special housing. Pain is a common symptom in older people receiving end-of-life care. Identifying pain and alleviating pain thus becomes central and an important part of the work of the nurse responsible for care. Aim The aim is to describe nurses’ experiences of identifying pain and using nursing interventions for pain relief in older people living in special housing at the end of life. Method The method used is a qualitative interview study with and inductive approach. Semistructured interviews have been used for the collection of data were nurses with at least one year of experience of working in special housing for people older than 65 years of age in end-of-life care were included as informants. Content analysis was done according to a method described by Graneheim and Lundman (2004). Results The result of the study is presented with four categories; Relationship central for end-oflife care, Identifying pain is difficult, Nursing interventions alleviate pain and A qualified team promotes nursing. All categories are presented with associated subcategories. Conclusions The results of the study show that knowledge of the person made person-centered care possible and increased the possibility to individualize nursing interventions and made it easier to identify pain in older people. Nursing staff lacked knowledge about identifying pain and alleviating pain with nursing interventions. It was nurses who had the responsibility to tutor, and competence supply the team however the results show that nurses does not follow guidelines regarding estimation instruments when identifying pain and neither do they have satisfactory knowledge of the four dimensions of pain.

Bakgrund: Vård i livets slut innebär en ofta svår och komplex vårdsituation med många faktorer som skall tas hänsyn till för att främja livskvalitet och en värdig död. I en globaliserad värld med ökad migration och mångkulturalism sker transkulturella möten i vården allt oftare. Detta betyder att vårdpersonal kommer möta människor från andra kulturella bakgrunder med skilda tankar om vad hälsa och sjukdom innebär. Detta ställer särskilda krav på sjuksköterskors kulturkompetens, då det ingår i det professionella ansvaret att tillgodose vård i livets slut som är personcentrerad. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av transkulturella möten vid vård i livets slut. Metod: Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar inom ämnet samlades in från databaserna CINAHL Complete och PubMed, för att sedan sammanställas i en litteraturöversikt. Resultat: Fyra huvudteman och fyra subteman identifierades totalt. “Kulturell kunskap och kompetens hos vårdpersonal” innehöll två subteman: “Osäkerhet och bristande kunskap” och “Strategier och förhållningssätt”. “Kulturens betydelse vid vård i livets slut” samt “Vårdpersonals kommunikation med patienter och deras anhöriga” var enskilda huvudteman. Slutligen var det fjärde huvudtemat “Familjen- och anhörigas centrala roll”, som innehöll två subteman: “Samverkan med familj och anhöriga” och “Stöd från familj och anhöriga”. Sammanfattning: Transkulturella möten vid vård i livets slut kan innebära en utmanande vårdsituation för vårdpersonal. Hänsyn till kulturella faktorer är emellertid viktig för att bevara värdigheten för patienter som befinner sig i livets slut. Litteraturöversikten belyser ett behov av utbildning för att stärka vårdpersonals kulturkompetens samt ett behov av förbättrade verktyg som kan stödja kommunikation vid förekomst av språkbarriärer. / Background: Care at the end of life can often mean a difficult and complex care situation with many factors that must be considered to promote quality of life and a dignified death. In a globalized world with increased migration and multiculturalism, transcultural encounters in a care context will occur more often. This means that health personnel will meet people from other cultural backgrounds with different ideas about what health and illness are. This places special demands on nurses' cultural competence, as it is part of the professional responsibility to provide end-of-life care that is person-centred and culturally adapted. Aim: The aim was to describe health personnel’s experiences of transcultural encounters during care at the end of life. Method: Ten qualitative scientific articles in the subject were collected from the databases CINAHL Complete and PubMed, and then compiled in a literature review. Results: Four main themes and four sub-themes were identified. "Cultural knowledge and competence of health personnel" contained two sub-themes: "Uncertainty and lack of knowledge" and "Strategies and approaches". "The importance of culture in care at the end of life" and "Health personnel’s communication with patients and their relatives" were individual main themes. Finally, the fourth main theme was "The central role of family and relatives", which contained two sub-themes: "Cooperation with family and relatives" and "Support from family and relatives". Summary: Transcultural encounters in care at the end of life can be challenging for health personnel. Cultural consideration is however important to preserve dignity of patients at the end of life. This literature review highlights a need for education to strengthen health personnel's cultural competence as well as a need for improved tools for communication in the presence of language barriers.

Syftet med denna studie är att belysa hur närstående till personer som vårdas palliativt upplever stödet de får från sjukvårdspersonal. Frågeställningarna i studien bygger på två centrala frågor. Vilket stöd upplever närstående att de får och hur upplevde närstående detta stöd? Den metod som har använts i detta arbete är litteraturstudie. Tio vetenskapliga artiklar användes som gav svar på frågeställningarna. Resultatet visar att information av olika slag under denna tid var det övervägande behovet av stöd hos närstående. Andra fynd som upptäcktes var känslomässigt stöd, avlastning och undervisning "hjälp till självhjälp". Diskussionen är uppdelad i en metoddiskussion och en resultatdiskussion. I resultatdiskussionen belyses främst betydelsen av information som ges till närstående, hur den ges och när den ges. Som slutsats kan sägas att det är av stor betydelse att lyfta fram vikten av information till närstående under denna svåra tid i deras liv. Det måste satsas på undervisning till vårdpersonal på alla vårdinrättningar och utvecklas en standard eller ett vårdprogram för informationsgivning till närstående. / The aim of this litterature study is to illuminate how significant others experience the support they get from staff. This study emphasized two central questions. What kind of support does significant others experience they get and their experiences of this support? The method used was a litterature review. Ten articles dealing with the questions were used. The result finds out that information of different kind are the outweigh need of support for significant others. Other findings were emotional support, need of assistance end education related to caring "empowerment". The discussion is divided in one part related to the method and one related to the result.In the discussion of the results illuminates the significance of information as it is given to significant others, and also how and when it is given. As a conclusion it is of great importance to show the meaning of information to significant others during this difficult time in there life. We find it necessary to develop a standard or a programme in caring focused on information to significant others.