Bakgrund: Ungefär 20 procent av alla graviditeter slutar i ett missfall. Vid missfall innangraviditetsvecka 22+0 hänvisas kvinnorna till akutmottagningen. Under besöket påakutmottagningen ses inte alltid missfall som något akut tillstånd, vilket påverkar detvårdande mötet mellan kvinnor och sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av det vårdande mötet med kvinnor påakutmottagningen i samband med missfall. Metod: Studien var en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad avmetasyntes med en induktiv ansats. Fem artiklar analyserades utefter Fribergs analysmodelloch sammanställdes sedan till ett resultat. Resultat: Sjuksköterskor hade många olika upplevelser av det vårdande mötet med kvinnor. Resultatet sammanfattades i fem huvudkategorier som beskrev sjuksköterskornas upplevelseav Brister i den fysiska miljön, Behov av kunskap, Betydelsen av arbetslivserfarenhet, Viktenav att ge stöd samt Emotionell påverkan i samband med det vårdande mötet. Sjuksköterskorna upplevde att den fysiska miljön på akutmottagningen inte var optimal föratt vårda kvinnor med missfall. Det fanns ett tydligt behov av kunskap hos sjuksköterskornaför att kunna skapa ett vårdande möte. Sjuksköterskorna sökte ofta ett stöd av mer erfarnakollegor för att kunna hantera situationen. Sjuksköterskorna upplevde att kvinnornasefterfrågade stöd inte alltid kunde tillgodoses samt att sjuksköterskorna blev emotionelltpåverkade av att möta dessa kvinnor. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att den bristande fysiska miljön och det behov avkunskap som fanns på akutmottagningen kring missfall hade en stor påverkan på det vårdande mötet. För att kunna ge kvinnor en bättre omvårdnad krävs att sjuksköterskorna fårmer kunskap kring missfall, samt att de får möjlighet till ett personligt stöd i den psykiskapåfrestning som uppstår i samband med det vårdande mötet.

Psykisk ohälsa ökar i Sverige och i världen och personer med psykisk ohälsa är idag en vanlig patientgrupp inom ambulanssjukvården. Vården vid psykisk ohälsa skiljer sig mycket från vården vid somatiska sjukdomar och studier har visat att sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever en bristande kunskap inom området psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården tenderar att fokusera på patientens fysiska tillstånd och bristande kunskap kan orsaka ett ökat lidande för patienten. Syftet med den här studien var att undersöka hur sjuksköterskor inom ambulanssjukvården skattar sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa i en prehospital miljö. Studien är en prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enkäter med självskattningsskalor skickades ut till alla verksamma sjuksköterskor inom ambulanssjukvården på Södra Älvsborgs Sjukhus och i Region Jönköpings län. Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna inom ambulanssjukvården skattade sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa som god. Faktorer som påverkade självskattningen var kön, utbildningsnivå och om sjuksköterskan tidigare arbetat inom psykiatrin. Högre ålder och längre erfarenhet som sjuksköterska minskade oron över att vårda patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor som ansåg att behandlingsriktlinjerna var tillräcklig hjälp skattade generellt sin förmåga högre. Resultatet indikerar att det finns ett behov av fortbildning i prehospital vård av patienter med psykisk ohälsa. Det framkommer också att det är viktigt med bra behandlingsriktlinjer.

Bakgrund och problemformulering: Preoperativ oro är ett globalt problem som uppemot hälften av patienterna som skall genomgå ett kirurgiskt ingrepp upplever. Den preoperativa oron kan leda till flertalet negativa konsekvenser som skapar ett lidande för patienten. I den preoperativa fasen träffar patienten anestesisjuksköterskan som ständigt arbetar patientnära och behöver ta oron i beaktande under det vårdande mötet. Syfte: Syftet var att belysa patientens upplevelse av preoperativ oro i samband med kirurgi. Metod: Det utfördes en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Totalt inkluderades tolv artiklar i litteraturöversikten. Dataanalysen genomfördes med stöd av en systematisk struktur upprättad av Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier som var: förlust av kontroll, operationens betydelse samt samspelet mellan patienten och anestesisjuksköterskan. Patienters upplevelser av preoperativ oro kan vida skilja sig. Från oro kring det vardagliga livet med anhöriga till existentiella tankar så som att dö. Patienter upplever att god kommunikation och information från anestesisjuksköterskan kan vara bidragande till att lindra den preoperativa oron. Diskussion: Patienters upplevelser av preoperativ oro kan skildras på ett flertal sätt, från tankar om framtiden till existentiella tankar. Upplevelserna kan även påverkas av miljön de befinner sig i och av personalen, däribland anestesisjuksköterskan. Ofta hör flertalet av upplevelserna ihop, därav är det viktigt att anestesisjuksköterskan går in i patientmötet med öppenhet så att vården blir så individanpassad och vårdande som möjligt.

Patienter med tidskritiska tillstånd som ankommer till akutmottagningen är i behov av ett akut omhändertagande, annars är risken att patienten hamnar i ett livshotande tillstånd. Akutsjuksköterskan har därmed en viktig roll vid vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd i att utföra god och säker vård och omvårdnad. Huruvida ett tidskritiskt tillstånd kan upptäckas och motverkas om rätt förutsättningar finns för akutsjuksköterskan på akutmottagning är därmed ett viktigt område som behöver utforskas. Det behövs en djupare förståelse kring hur förutsättningarna på akutmottagningen påverkar akutsjuksköterskans arbete vid vårdandet av denna patientgrupp. Syftet var därmed att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande akutsjuksköterskans förutsättningar att vårda patienter med tidskritiska tillstånd på akutmottagningen. Vald metod var en systematisk och integrativ litteraturstudie med sökningar i databaserna PsycINFO, CINAHL och PubMed. Analysmetoden möjliggör en översikt av både kvantitativa och kvalitativa studier. Resultatet baserades på 13 artiklar och delades upp i två kategorier; inre förutsättningar för vårdandet och yttre förutsättningar för vårdandet. De inre förutsättningarna för vårdandet handlade om akutsjuksköterskans förmåga att kunna identifiera och bedöma patienter med tidskritiska tillstånd. Stöd, utbildning, strukturerade arbetssätt och erfarenhet var underlättande förutsättningar och som ökade självförtroendet hos akutsjuksköterskan vid identifiering, prioritering och vårdandet av patienter. Däremot var yttre förutsättningar som personalbrist, hög arbetsbelastning samt ineffektivt teamarbete hämmande för vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd. Akutsjuksköterskan behöver utifrån ett helhetsperspektiv ha både inre och yttre förutsättningar för att kunna vårda patienter med tidskritiska tillstånd och förhindra ytterligare försämring eller undvikbar död och därmed främja patientens hälsa.

Bakgrund: Den mellanmänskliga relationen, baserad på kommunikation och samtal, utgör kärnan i psykiatriskt vårdande. Denna studie utgår från det vårdande samtalets teori där vårdandets grundmotiv är caritas, en naturlig strävan efter att lindra lidande och bevara patientens värdighet i en vårdande relation. Varje sjuksköterska inom psykiatrisk vård kan förväntas möta personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Ökad kunskap om dessa personers upplevelser av vårdande samtal förväntas dels öka förståelsen för deras lidande, dels utveckla sjuksköterskans förmåga att i samtalet kombinera etisk hållning, lyhördhet och praktiskt agerande, vilket kan bidra till att fler personer med denna typ av samsjuklighet kan erbjudas samtal som upplevs som vårdande och därmed lindrar lidande. Syfte: Syftet med denna intervjustudie är att belysa upplevelser av vårdande samtal hos personer med samtidig psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Metod: Studien har en fenomenologisk-hermeneutisk ansats för att möjliggöra en djupare förståelse av innebörden i informanternas levda erfarenhet. Fem personer intervjuades om sina upplevelser av vårdande samtal. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre innebördsteman: Där ömsesidigheten skapar trygghet och gemenskap, Ett livsrum där lidandet synliggörs och begripliggörs och Där självaktningen återupprättas. Dessa teman strålar samman i huvudtemat Den trygga fristaden där lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas. Slutsats:Det vårdande samtalet har i denna studie visat sig bidra till att lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas hos personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Det vårdande samtalet erbjuder inte bara möjlighet att förmedla och bearbeta lidande utan ger också, med sjuksköterskans stöd, utrymme för lärande och för att hitta de egna resurserna, vilket leder till ökad hälsa, autonomi och självaktning. Genom ytterligare forskning om det vårdande samtalet ur ett patientperspektiv kan evidens samlas som gör att det i daglig klinisk verksamhet än mer kan komma att betraktas som en självklar del i vårdande som lindrar lidande. / Background: The interpersonal relationship, based on communication and conversation, is the core of psychiatric caring. This study uses the theory of the caring conversation as a starting point, where the basis for caring is caritas, an inherent endeavor to alleviate suffering and preserve patient’s dignity in a caring relationship. Every nurse within psychiatric care can expect to meet people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Increased knowledge about these people’s experiences of the caring conversation is expected to lead to increased understanding of their suffering, as well as develop nurses’ ability to combine ethical awareness, perceptiveness and practical action in each conversation, which in turn can contribute to that more people with this kind of comorbidity can be offered conversations that are caring and thereby alleviate suffering. Aim: The aim of this interview study is to illustrate experiences of caring conversations for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Methods: The study has a phenomenological-hermeneutical approach to enable a deaper understanding of the meaning of the lived experience of the informants. Five people were interviewed about their experiences of caring conversations. Findings: The result is presented through three themes of meaning: Where reciprocity creates safety and communion, A lebensraum where suffering is made visible and understandable and Where self-esteem is restituted. These themes come together in the main theme The safe sanctuary where suffering is alleviated and dignity and self-esteem is restituted. Conclusion: It is apparent in this study that the caring conversation contributes to alleviated suffering and restituted dignity and self-esteem for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorder or dependency. The caring conversation not only provides an opportunity to convey and process suffering, but is also, with the nurse’s support, a forum for learning and for discovering one’s own resources, which leads to increased health, autonomy and self-esteem. With more research about the caring conversation from a patient perspective, evidence can be gathered that will make the caring conversation in daily clinical practice an even more natural part of caring that alleviates suffering.

Bakgrund: I dagens globala samhälle lever allt fler människor längre och i flera länder har det setts en ökning i den äldre populationen. Det kan innebära att allt fler äldre patienter kommer att vårdas i hemmet. Det är viktigt att vården som ges fokuserar på att göra den äldre patienten delaktiga. När delaktigheten inte sker fullt ut kan den äldre patienten förlora förmågan att påverka vården vilket riskerar leda till en minskad känsla av välbefinnande och ett vårdlidande kan uppstå. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa den äldre patientens upplevelse av delaktighet vid vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturöversikt där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar granskats. Artiklarna söktes via databaserna Cinahl och Medline Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman och sju underteman. Upplevelse av förtroendefulla möten och känsla av självständighet med underteman: Betydelsefulla relationer, Att vara närvarande i kommunikationen, Inte vilja vara till besvär, Möjlighet att påverka, Kunskapens betydelse, självbestämmande och Att inte bli lyssnad på. Resultatet visade att en upplevelse av förtroende i mötet var viktigt för den äldre patientens delaktighet. Vidare visade resultaten att en känsla av självständighet var centralt för den äldre patientens upplevelse av delaktighet. När självständigheten begränsades gav det upphov till känslor av lidande och minskad delaktighet hos den äldre patienten. Slutsatser: Ovan nämnda huvudteman visades vara viktiga delar i upplevelsen av delaktighet hos äldre patienter som vårdas i hemmet.

Background: The word euthanasia provokes many emotions within patients and healthcare professionals. In some countries it’s legal and in others, illegal. During end-of-life caree the nurse meets a lot of patients who are suffering. There are different kinds of suffering, physical, mental, social and existential. Nurse’s role in palliative care is to alleviate suffering and to support relatives. There are many aspects of what kind of problems you face when patients receive end-of-life care. Aim: The aim of the study was to describe euthanasia within end of life care from the nurse’s perspective. Method: A literary review was performed based on previous knowledge and by using five scientific articles with a qualitative design, one mixed method and five quantitative, peer reviewed articles. The articles were researched through the databases Cinahl Complete and Pubmed. Katie Eriksson’s nursing theory was used and her concept of suffering was used to discuss the results. Results: Four themes emerged from the results, Suffering as a reason to end a life, Religion as a reason for resistance, Education and experience and The way to decision. Many different factors affected the nurse’s views on euthanasia, and showed differences between countries where it is legal and illegal. It proved difficult to take a stand for or against euthanasia, as most nurses felt that every individual case was situation-based. Discussion: What emerged in the discussion was that if patients have a good palliative care where they get good relief of symptoms will the question of euthanasia not appear. It turned out interesting that Sweden, a country that is secularized today, was against euthanasia when we discussed religion as one of the reasons for resistance. / Bakgrund: Eutanasi (dödshjälp) är ett ord som väcker många känslor hos patienter och vårdpersonal. I vissa länder är det lagligt och i andra olagligt. I vården i livets slutskede möter sjuksköterskan många lidande patienter. Det finns olika typer av lidande, fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Sjuksköterskans roll är då att lindra och uppmärksamma lidande hos patienten samt att vara ett stöd till anhöriga. Det finns många aspekter av de problem sjuksköterskan möter när patienter vårdas i livets slutskede. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans syn på eutanasi inom vården i livets slutskede. Metod: En litteraturöversikt utfördes utifrån tidigare kunskap genom att använda sig av fem vetenskapliga artiklar med kvalitativ design, en med mixad metod samt fem med kvantitativ design. Artiklarna söktes fram via databaserna Cinahl Complete och Pubmed. Katie Erikssons omvårdnadsteori om lidande har använts för att diskutera resultatet. Resultat: I resultatet framkom det fyra teman, Lidandet som grund för viljan att avsluta sitt liv, Religion som skäl till motstånd, Utbildning och erfarenhet samt Vägen till beslutet. Det var olika faktorer som påverkade sjuksköterskans syn på eutanasi och att dessa skiljde sig åt mellan länder där eutanasi är olagligt respektive lagligt. Sjuksköterskan hade svårt att ställa sig positiv eller negativ till eutanasi då de flesta sjuksköterskor upplevde att varje enskilt fall var situationsbaserat. Diskussion: Det som framkom i litteraturen var att om patienter får en god palliativ vård där de blir väl symtomlindrade kommer frågan om eutanasi att uppstå mer sällan. Det visade sig även intressant att Sverige som är ett sekulariserat land är idag emot eutanasi då vi diskuterat religion som beskrivs vara ett av skälen till motstånd i resultatet.

Background: Touch plays an important role throughout the life of humans. It can be used to comfort, to support and to soothe. It can reinforce what is being said and done. During illness a patient can experience a lack of touch, which can be detrimental to a person's health. Caring touch can then play a significant role. Aim: The aim of this study was to describe adult patients' experiences of caring touch in somatic hospital care. Method: A method to contribute to evidence-based nursing with ground in analysis of qualitative research was performed to get a better understanding of patients' experiences of caring touch. An analysis of eight qualitative articles was carried out. The analysis resulted in five main themes and sixteen subthemes. Results: The main themes were; I am important, my experience of the performance, my feelings, help with my pain and the body starts to function again. The patients' experiences of caring touch show that it is often popular and has positive effects for the patient. Conclusion: Caring touch can give the patient a feeling of being important, that she or he has a value as a human being. If performed with sensitivity and respect the outcome can be beneficial to the patient. The patient's emotions may be positively influenced and a sense of well-being may arise. Personal concerns can be put aside for a moment.

Bakgrund: Etisk stress upplevs av sjuksköterskorna när deras handlingar är moralisk rätta men de blir hindrade av att utföra dessa på grund av reella eller upplevda hinder. När etiska problem uppstår har sjuksköterskorna ICN´s etiska kod att stödja sig på. Sjuksköterskor som var involverade i patientnära vård var mer troliga att uppleva etisk stress. Den etiska stressen kan leda till att sjuksköterskorna lämnar sin profession. Syftet: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av etisk stress i omvårdnadsarbetet. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Studien baseras på 12 artiklar som studerat etisk stress.  Dataanalysen skedde i fem steg enligt Friberg’s modell för analys av litteraturöversikt. Resultat: Två huvudkategorier identifierades i litteraturöversikten. Dessa var: Att vara begränsad i att ge rätt vård samt Att ta den lätta vägen istället för den rätta vägen. Slutsats: Reflektionen som ett redskap är undervärderat och bör tillämpas för att lindra etisk stress och/eller öka patientsäkerheten.  Etisk stress kan komma att öka då sjuksköterskeprofessionen står inför en stor personalbrist. / Background: Moral distress is experienced by the nurses when they know the right thing to do but are constrained by real or experienced obstacles. When ethical problems arise the nurses can rely on find support in ICN's ethical code. Bedside nurses where more likely to experience moral distress. Moral distress can result in nurses leaving the profession altogether. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ experiences of moral distress in nursing care. Method: The study is a qualitative study with an inductive approach. It was a literature review conducted on 12 studies on moral distress. Data analysis was done in five steps according to Friberg model (2012a) for analysis of literature reviews. Result: Two main themes where identified in this literature review. These where "to be limited in conducting good care" and "taking the easy way instead of the right way". Conclusion: Reflection as a tool is undervalued and ought to be used to relieve moral distress and/or improve patient safety. Ethical stress may increase because the nursing profession is facing a major shortage of staff.

Många människor drabbas varje år av en obotlig sjukdom och kan komma till ett stadium där de vårdas i livet slutskede. Den förändrade tillvaron som människor erfar som sjukdomen orsakar kan medföra en sårbarhet och ett beroende av sin omgivning. Detta kan leda till ett sjukdoms- eller vårdlidande. Syfte var att undersöka hur patienten upplever lidande i livets slutskede och hur sjuksköterskan kan lindra patientens lidande. Metod som valdes var en litteraturöversikt, där tretton kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel granskades och analyserades. Analysmetod utgick ifrån Fribergs modell (2012). Fyra teman skapades utifrån den analyserade datan: upplevelser av lidande, rätten att bestämma över sitt eget liv, vikten av en vårdande relation och existentiella frågor och behov av stöd. Resultatet visar hur patienterna upplevde sitt lidande i livets slutskede och hur sjuksköterskorna kunde påverka patienternas välbefinnande och lindra lidandet. Detta genom sjuksköterskornas förhållningsätt, stöd och genom ömsesidig kommunikation utifrån den vårdande relationen.